Uncategorised

I höst sätter Wasa Teater upp den nya nordiska musikalen Vänd om min längtan, ett utvandrarepos baserat på författaren Ann-Luise Bertells bok med samma namn. Musikalen, som är en del av teaterns aktiva satsning på det lokala, det inhemska och det nordiska samt på nyskriven dramatik, sätter ord och toner på den mänskliga längtan och resan att nå fram.

Vänd om min längtan berör ett tema som ständigt är närvarande, men som kanske känns något närmare just nu. Berättelsen skildrar, på ett personligt och berörande vis, hur den finlandssvenska Maria Alina utvandrar till Nordamerika. Toppar och dalar, vinster och förluster. Längtan är en genomgående tråd som genomsyrar hela berättelsen – och som alla kan relatera till på ett eller annat sätt.

Musikalartisten och regissören Erik-André Hvidsten står för regi medan kompositören/arrangören/dirigenten Nils-Petter Ankarblom arrangerar musiken. Musiken är komponerad av den finlandssvenske kompositören Thomas Enroth och låttexterna är skrivna av den svenska artisten och textförfattaren Åsa Jinder.

För Thomas Enroth, som själv är uppvuxen i Österbotten, föll det sig naturligt att påbörja projektet.

- Jag tycker väldigt mycket om Ann-Luise Bertells sätt att skriva. Det känns nära på ett fångande sätt. Dessutom kom projektet väldigt lägligt i tid med tanke på pandemin. Alla mina andra jobb avbokades vilket gav mig möjlighet att gå in hundra procent i projektet. Under 2021 och 2022 har jag haft tid att verkligen hitta kärnan i berättelsen och avspegla den genom min musik.

Skapandeprocessen, som till stor del skett på distans på grund av omständigheterna, har varit både utmanande men också lärande.

- Vi har nått det mål som vi satte upp när vi började. I processer som denna är det viktigt att man helt och hållet kan stå för resultatet. För min del har genuiniteten varit helt avgörande. Det är så viktigt att klä av melodin och musiken så naken som möjligt i början. Hitta vad musikalen ska berätta. Hitta rösten och tonerna – sången som reflekterar längtan bort från eländet. Att skriva en låt är en sak, men att skriva något som kommer från en berättandes själ, då måste man dyka djupare, berättar Thomas Enroth.

Musiken är starkt i folkmusikbaserad grundad i den Österbottniska spelmansmusiken, men med inslag av andra musikstilar såsom country, och har ett tydligt ledmotiv som ger en känsla av längtan, hopp och äkthet.

Musikskapandet för musikalen har skett i både ton och ord, och för ordet står Åsa Jinder som känt Thomas sedan sommaren 2014. Sedan dess har de periodvis jobbat tillsammans i diverse musikprojekt. För Åsa Jinder var det en självklarhet att tacka ja när förfrågan om att skriva texterna till musikalen kom.
- När jag läste boken, blev jag djupt berörd av berättelsen och imponerad av språket som levandegör hela historien. Att se boken iscensatt var enkelt. Inspirationen är hämtad från boken och dess känsla. Ann-Luise får mig känna djupt och starkt. Jag kunde identifiera mig med så mycket i boken som primärt handlar om människors val och längtan, och förmågan att vända sin längtan. Vad det innebär och vad det kan innebära – något som för mig är stora existentiella frågor, säger Åsa Jinder.

Vänd om min längtan passar en bred målgrupp – äldre som har en stark känsla för att resa bort och komma tillbaka, men också den yngre generationen som lever i dagens tidevarv där många känner sig vilsna trots att de rent materiellt har det bra.
- Många känner att de på något sätt måste landa i sig själva idag, men att det är svårt. Då kan denna historia och karaktärernas människoöden vara något som man känner igen sig i, något som gör att man kan relatera till var man själv befinner sig och förhoppningsvis vara en språngbräda mot den egna resan, hoppas Thomas.

Även Åsa tror att musikalen kommer att beröra på djupet.

- Jag är övertygad om att publiken kommer att gå ifrån teatern med väldigt mycket känslor. Kanske inte främst om världen, eller om att flytta från sitt hemland – snarare om att vara människa, om val och beslut vi tar och gör. Konst handlar om känslor och att leverera känslor från en person till en annan för att beröra. Människan är så ensam i världen, men i mötet – med varandra, konsten, musiken och texten – det är där, i mötet, vi blir till, avslutar Åsa Jinder.

Den nya omsorgsassistentutbildningen för ukrainare i Jakobstadsregionen, har redan synts i ett flertal intervjuer och till och med ett inslag i tv-nytt. Så nu vill jag med den här artikeln följa upp tidigare rapportering, och försöka ta er med in i gruppens vardag.

Gruppen med ukrainska studeranden stöter i sina studier på unika utmaningar jämfört med finländska studeranden, när de navigerar sig igenom både ett nytt språk och en ny kulturell kontext i så väl samhället som i arbetslivet. Att lära sig ett nytt språk på kort tid (mindre än ett år) är svårt för vem som helst, men att dessutom lära sig ett specifikt branschspråk som det inom vården där noggrannhet är avgörande, är ytterligare en högre nivå av utmaning.

Att i Jakobstadsregionen arbeta med äldre människor som har olika typer av diagnoser som försvårar kommunikationen och där både patienter och kollegor dessutom pratar dialekt, är något som gruppen snabbt förstod kommer att bli både intressant och svårt. Fokus har nu under de tre första månaderna satts på intensiv svenskaundervisning för att gruppen snabbt ska komma upp till en nivå där studerande kan känna sig bekväma med att kommunicera med patienter, familjemedlemmar och kollegor. Detta kräver engagemang, hårt arbete och en vilja att våga göra fel, fråga och be om hjälp.

För att förbereda gruppen inför praktiken så har vi försökt lära oss svenska på så många olika sätt som möjligt och vi har arbetat mycket med att våga prata och uttrycka oss, t.ex. har vi spelat många sällskapsspel. Vi har också byggt upp ett fint samarbete med Folkhälsans daggrupper, vi umgås och ordnar aktiviteter varje vecka. Vi har regelbundet gymnastik med rörelser kopplade till historier, vi har bjudit på musik och sång, haft högläsning, pysslat och även med de äldre är sällskapsspelen populära. Dessa gemensamma stunder har blivit viktiga för så väl den ukrainska gruppen som för daggrupperna som ivrigt ser fram emot nästa träff.

En av de saker som gruppen kämpar mest med är att i den första examensdelen i ”Att främja utveckling och delaktighet”, lära sig branschens terminologi på svenska men också att förstå hur sjukvården och specifikt äldreomsorgen skiljer sig mellan Ukraina och Finland. Flera personer i gruppen har utbildning och arbetslivserfarenhet inom vården så för dem handlar det främst om att fokusera på skillnaderna, på att uppdatera sina kunskaper och på att till viss mån lägga de gamla tankesätten åt sidan. Alla länder har sina egna system, värderingar och normer vad gäller hälsovård och gruppen behöver lära sig om de finländska. Till exempel så är det i andra länder och i Ukraina mycket mera vanligt att familjemedlemmar tar hand om äldre släktingar i hemmet, medan man i Finland i stället betonar professionell vård och olika typer av boenden.

En dag i veckan är gruppen ute på olika vårdenheter på praktik, detta började de med redan i mars knappt två månader efter kursstart. Målet med praktiken nu i början är främst att få bekanta sig med vårdarbetet och få lyssna och prata svenska. Studerandena säger att det är väldigt intressanta dagar, men att de samtidigt upplever mycket stress och känslor av att inte räcka till. En del av studerandena har också berättat att de fått många nya insikter och att det är tungt att konfronteras med sina egna känslor när det gäller till exempel äldre med demenssjukdomar. Trots att de själva kanske inte ännu insett det, så tycker jag som lärare att deras svenska redan nu utvecklas snabbare efter varje praktikdag och tillsammans försöker vi analysera vilka situationer i praktikvardagen som är mest stressande och vad vi kan fokusera på för att underlätta för dem.

Slutligen kan man konstatera att den här gruppen, med sitt intresse, sin diskussionsiver och målmedvetenhet, har alla chanser att bli skickliga och omtyckta omsorgsassistenter, om de bara orkar arbeta hårt och ta sig förbi de språkliga, byråkratiska och kulturella hindren.  

Digitalisering är en av megatrenderna i vårt samhälle och anses vara effektivt samt minska kostnader i längden. Inom ramen för projektet “Improved Access to Welfare Services by Digital Solutions” har fyra högskolor (Åbo Akademi, Yrkeshögskolan Novia, VAMK och Vasa universitet) undersökt användning och erfarenheter av digitala välfärdstjänster för barnfamiljer. Inom projektet har två studier utförts med föräldrar och professionella inom småbarnspedagogik och social- och hälsovård. Data till studierna har samlats in genom gruppintervjuer, individuella intervjuer och en enkät under åren 2021–2023.

I resultaten framkom att föräldrarna använder sig av många digitala verktyg och tjänster i vardagen. Päikky och Wilma upplevdes som bra verktyg inom småbarnspedagogiken och man såg gärna att fler funktioner kopplades till Wilma. Kommunikationskanalerna är många och splittrade, t.ex. används skilda verktyg för att boka närvarodagar och att skicka ut veckobrev, och även sms och WhatsApp-meddelande förekommer. Detta upplevdes som stressande av både föräldrar och personal.

Att synliggöra verksamheten på daghem var centralt både ur barnens och föräldrarnas synvinkel. Fotografering var vanligt och ibland fick barnen själva vara delaktiga vid dokumenteringen. Daghemsvardagen dokumenteras alltmer digitalt, vilket har sina fördelar, men personalen ifrågasatte också hur tillgängligt det är för barnen. Barnens egna pappersmappar är mycket omtyckta av barnen och lättillgängliga, men är något som man planerar att digitalisera.

I småbarnspedagogikens läroplan ingår digital kompetens. Barnen har tillgång till surfplattor för pedagogiska spel, ljudböcker, filmer eller som hjälpmedel. Barnen tycker om det och kan vara delaktiga i att skapa digitalt material. Digitala verktyg kan stöda inlärning samtidigt som personalen lyfte upp att det är viktigt att avväga när det är ändamålsenligt.

Inom barnrådgivningen var användningen av digitala tjänster mindre, vanligen användes telefonen. Personalen föredrog direkta telefonnummer för kontakt med föräldrarna i stället för att samtalen styrs via en telefonväxel. Elektronisk tidsbokning av årskontroller och vårdbedömning genom mobiltelefonens kamera ansågs som smidiga digitala tjänster, men som inte ännu var utvecklade vid alla barnrådgivningar.

Den ökade tillgängligheten med digitala tjänster lyftes fram som positivt av föräldrarna. Chat-tjänster med personal som svarar i realtid hade man bra erfarenheter av, medan chatbottar gillades mindre. Onlinebokningssystem ansågs flexibelt, men det framgick också att många föredrar att ringa eller lämna ringbud.

Föräldrar uppgav att de förväntas ”hänga med i tekniken”, likaså att kunna sålla bland all information som tillhandahålls, vilket inte är så enkelt. Tid var en nyckelfaktor som kom upp under intervjuerna. Både föräldrar och personal upplevde att det inte är lätt att hitta tid för att lära sig nya digitala verktyg i den hektiska vardagen.

Digitaliseringen av tjänster märks alltmer i vår vardag och utmanar oss att hänga med i utvecklingen. Det är viktigt att användarna har möjlighet att påverka utvecklingen och utformningen av nya av digitala tjänster.

Under vintern 2022 skapade YA utbildningen visuell framställning tillsammans med Edunovas integrationsutbildning på svenska en kokbok som bjuder läsaren på en smakresa runt hela världen. I boken finner du personporträtt och recept på allt från morgonmål till lunch, middag och bakverk, från alla världens hörn, Europa, Sydamerika, Afrika.

Svängrum-e bjuder nu på ett recept från boken - en alldeles underbar dessert från Albanien!

Vi önskar er en fin smakresa!

Utbildningen för visuell framställning vid YA & Edunova integrationsutbildning på svenska

Boken finns till salu (15 euro) på YA i Campus Allegro, Jakobstad (hos visuell framställning), på YA i Vasa (på Restaurang Kungsgården och frisörsalong PointCut) samt på www.aftereight.fi

Boken säljs också på YA:s vårmarknad den 27.4 på Campus Kungsgården i Gamla Vasa.

Trilece från Albanien

Jag heter Lindita och kommer från Dures i Albanien. I Albanien brukade vi träffa våra vänner en gång i månaden och gå ut på stan för att äta trileche. Trilece är söt och välsmakande. Desserten kommer ursprungligen från Balkan.

Trilece

Efterrätt med 3 sorters mjölk från Albanien

.........................................................................

Ingredienser

• 10 ägg
• 200 g socker
• 150 g mjöl
• 500 g mjölk
• 100 g kondenserad mjölk
• 500 g vispgrädde
• 200 g karamelliserad mjölk
• 10 g bakpulver
• Sätt ugnen på 175 grader.

Gör så här:

• Vispa ägg och socker tills blandningen tjocknar.
• Sikta ner mjölet.
• Smörj en ugnsform med smör.
• Häll i bandningen och bred ut den jämnt.
• Grädda den i 175 grader i 35 minuter.
• Ta ut formen ur ugnen och låt svalna i 15 minuter.

Blanda ihop mjölk och vispgrädde med en träslev
och häll blandningen över den bakade sockerkakan.

Bred ut karamelliserad mjölk med spateln.

Skär kakan i bitar. Och den är klar att serveras.