Wasa Teater

På ledarplats delar vi i det här numret av Svängrum-e talet som teaterchef Ann-Luise Bertell höll på SÖFUK:s 30-års fest 18.03.2025

Mina varmaste gratulationer till SÖFUK 30 år! Men låt oss ändå skänka en liten tanke på att Wasa Teater i år fyller 106 år. Här har det berättats historier under alla år, också under krigstiden. Det enda som kunde stoppa verksamheten var branden 1953. Men teatern byggdes upp igen och invigdes 1955 av dåvarande talman Karl August Fagerholm. För mig personligen har Wasa Teater alltid varit Österbottens hjärta, härifrån har det pulserat ut föreställningar, visioner, insikter, humor och allvar. Här har vi varit med och stärkt och stöttat österbottningarna under alla år.

Då jag var 20 år satt jag i denna salong i publiken och såg Spelman på taket. Berättelsen om den judiske affärsmannen Tevje som ser samhället förändras, förnyas och till sist förstenas på ett sätt som gjorde att han måste fly sin hemort. Min empati för Tevje och hans fränder var gränslös.

Föreställningen lyfte mig som människa. Känslan av att mitt liv är större för att jag har upplevt detta grep mig. Musiken, skådespelarna, sången grep mig. Världen är vacker, jag har en plats och en uppgift. För mig ledde denna konstupplevelse till att teatern blev min väg. Stora konstupplevelser har denna förmåga, vi kan stanna upp, tänka till, förändras för alltid.

Jag har under mina år som teaterchef och skådespelare samlat på de här berättelserna om konstens betydelse för människor. Berättelsen om pojken på dagiset som personalen aldrig hört skratta, förrän dagen då Wasa Teater kom på besök. Eller mamman som körde sin dotter från Pargas till Vasa för att se en föreställning, inte bara en utan tre gånger. Den gamla kvinnan som kom fram till scenen för att berätta sitt livs historia, mannen som satt kvar i salongen och grät. Pojken som sa ”Du kan vara min pappa,” åt en skådespelare. Tonårsflickan som just nu skriver på en pjäs om att mötet med skrivandet och teatern har räddat hennes liv. Betydelsen av dessa exempel kan vi inte mäta. Men vi vet alla att de är betydelsefulla, de är livsviktiga.

”I mötet med konstnärligt skapande väcks vår fantasi, vår förmåga att se möjligheter. Vi stärks i empati och solidaritet.” Så skriver Stefan Jonsson i boken ”Den otyglade skönheten, fem saker konsten vet om demokrati.” I boken skriver författaren om hur viktigt det är att vi läser för våra barn. Inte för att de ska kunna 50 000 ord då de är vuxna, utan för att de med hjälp av språket och berättelserna lär sig om världen, om människorna, om sig själva och på det klarar av att navigera framåt i sina egna liv.

Konsten lär oss att tänka själva och se alternativ, och att förstå oss själva och varandra. Se det mänskliga i varandra. Precis det som populister, extremister och en-partirörelser har gjort allt för att utrota i de samhällen där de kommit till makten. Dessa partier vill att vi bara ska se verkligheten på ett sätt, nämligen deras. Stefan Jonsson skriver att de länder under andra världskriget som behöll sina satsningar på konst och kultur undvek att bli fascistiska.

Demokratin, vår västerländska demokrati, vilar på människovärdet, att vi alla har lika rätt att leva här på jorden. Flykting eller fri, fattig eller rik. På detta vilar vår demokrati. Och den vill vi ha kvar.

Vad ska vi stärka i vårt samhälle i den värld vi lever i nu? Yrkesakademin i Österbotten tar emot unga människor med drömmar om en framtid och ett liv. Wasa Teater har en stor del ung publik som ser på våra berättelser om världen. Vad ska vi ge dem för berättelser?

Att Finland behöver ett försvar står klart för oss alla. Men vad är det vi försvarar?, för att citera en känd engelsman. Finns det någon berättelse om en värld där vi inte ser varandra som fiender, utan kan försonas med att vi alla sist och slutligen sitter i samma båt?

Alla människors lika värde. Människans värde. Människans liv. Vad är det? Frågar ni mig så svarar jag: Att så många som möjligt ska få leva ett fritt, kreativt, snällt och roligt liv, i en frisk natur, ett liv där alla har möjlighet att förverkliga sina drömmar och sin potential.

För detta behöver vi utbildning, och vi behöver utbildas av lärare som förmår och har kunskap att se till varje individ. Men vi behöver också vår fantasi, vi behöver kunna skapa oss ett liv och tolka världen omkring oss. Och vi behöver vår empati, utan den är vi snart framme i Tevjes förstenade värld. Konsten kan ta oss igenom också denna tid och hjälpa oss att se den större berättelsen.

Låt mig till sist berätta om vad som gjort KAJ till en sådan framgång, att de kunde förverkliga sina drömmar och sin potential. Först och främst är det naturligtvis deras egen konstnärliga begåvning och att de hittade varandra. Men sedan: kommunbiblioteken, byskollärarna, Medborgarinstitut-kurserna, revyerna, sommarteatrarna. Kulturen och konsten ute i våra byar. En bidragande orsak är också att vi har en professionell teater här i regionen dit KAJ redan som 20 åringar fick komma in och jobba med professionella människor, att KAJ fick repetera och spela här otaliga föreställningar, att de fick möta en entusiastisk publik. KAJ om något har visat oss kulturens genomslagskraft och verkliga potential. Betydelsen av KAJs framgång kan vi inte heller mäta.

Att stöda kulturen är lätt då det går bra. Men det långsiktiga, många gånger osynliga, omätbara arbetet är det som vi måste hålla fast vid. Vi som jobbar här på Wasa Teater och Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur, vi gör ett otroligt viktigt arbete. Vi jobbar med och för och drömmer om framtiden. Vi har alla skäl att fira idag.

Enroth om utmaningarna med att skapa 47 karaktärer 

Marc Chagall var en rysk-fransk konstnär som levde mellan 1887 och 1985. Han var känd för sin unika stil och användning av levande färger i sina målningar och var en av de främsta företrädarna för den moderna konstens utveckling. Under 1900-talet spelade han en betydande roll inom den judiska teatern och skapade scenografier och kostymer för flera teaterproduktioner. Hans stilistiska signatur i teaterarbetet, blev inspirerande för scenografer över hela världen. Också scenografen och dräktdesignern Pia Enroth säger att Chagalls konst haft stor betydelse för hennes arbete med föreställningen Solchanser.  
Enroth berättar att scenografin har två huvudsakliga spår. Dels en realistisk med hög igenkänningsfaktor, dels en mera drömsk fantasivärld. Också i den mer magiska världen spelas det vardagliga situationer, men känslan ska vara annorlunda. Här är färgvärlden, enligt Enroth, en starkt bidragande faktor. Den syns bland annat i ett 32 kvadratmeter stort konsertverk som fungerar som föreställningen huvudsakliga fond.  

Jag har gjort skissen, den är stor som ett vykort, beskriver Pia Enroth. Men det är Jeremy (teaterns snickarmästare) och Kevin (praktikant) som målar det stora konstverket. Jag tycker om att jobba analogt. Skissen är målad med färgpennor. Därför vill jag att bakväggen skall målas med färg, framom att beställa ett tryck eller jobba med projektioner.  

Det analoga är teaterns styrka 

Att jobba analogt passar den här produktionen väldigt bra, fortsätter Enroth. Det är kanske lite klyschigt, men man är sin eget livs konstnär, man målar sitt eget konstverk. Jag tänker att det är det man gör som människa varje dag. 

Just det här menar Enroth är speciellt tydligt i pjäsen som Johan Fagerudd och Siri Fagerudd har skrivit. Alla karaktärer är målade, även om vissa är gjorda med grova penseldrag och andra är gestaltade i detalj. 

- Jag tycker de har gjort ett väldigt fint jobb med manuset, publiken får lära känna karaktärerna genom små betraktelser och nedslag i deras liv.  
Enroth berättar att hon ser det analoga som en av teaterns främsta styrkor, medan dataspel och film (hon har erfarenhet av att jobba med det senare) är mycket bättre lämpade för digitala lösningar. 

- Teater händer här och nu, och skall upplevas live med andra människor i samma salong. Det är det som gick förlorat i några år, när vi inte fick andas samma luft. Jag ser det som teaterns uppgift att skapa i nuet, tillsammans.  

En urban pjäs med många karaktärer 

Solchanser kan beskrivas som en pjäs med kontraster och handlar om livet i en stad. I scenografens jobb ingår det att hitta det som stöder texten, även om det inte nödvändigtvis alltid måste vara ordagrant. I Solchanser har Enroth valt att plocka fram stadens gatstensgråa nyanser i skådespelarnas grundkostymer medan vissa scener innesluter publiken i nattlivets glimrande neonljus. På den direkta frågan om staden vi rör oss i är Vasa, svarar hon att det kan finnas hus i skylinen som har viss vasaanknytning, men att det kan vara vilken stad som helst som ligger i närheten av Sundom.  

Föreställningen är en kavalkad av tragikomiska situationer. Människor som söker efter kärlek, människor som söker efter sig själva och människor som är fullständigt besatta av sin egen vardag. 

Senast jag räknade var det 47 karaktärer som skall porträtteras på scen. Det är på flera sätt utmanade att differentiera så många figurer med helt olika kostymer, men det är inte heller eftersträvansvärt. 
Enroth berättar att den här delen av jobbet kräver god dialog med regissören, Jakob Johansson. De karaktärer som är mer återkommande får en egen helhetsoutfit. Andra karaktärer är bara snabbt på genomresa, de får någon detalj adderad till en fungerande grundkostym. Som scenograf och dräktdesigner är det här något som kan vändas till visuellt fungerande grej. Det ska vara snyggt att se på, samtidigt som det ska hjälpa publiken att hålla koll på karaktärerna. 

När barn leker, kan det räcka med en jacka för att ha en mantel eller en krona för att bli prinsessa. Också det här är en del av teatern, att man kommer överens med publiken om vad som är vad.  

Finns det något visuellt som publiken kommer att prata om i pausen?  

- Det är svårt att säga förstås, säger Enroth och tänker några sekunder. Vi har integrerat stor del av dekorelementen och rekvisitan i målningen som utgör bakväggen, så jag hoppas att det kommer att vara en upplevelse att se ett endimensionellt konstverk förvandlas till allt som behövs för att skapa en stad. Och så tycker jag att det är roligt att det mesta av rekvisitan är inspirerat av sådant som kan hittas i Chagalls målningar. Orsaken till att han blev en så stor inspiration för mig, är hans tillåtande och varierande uttryck. 

Nästa spelår på Wasa Teater är fullt av magi, dramatik och förundran. En nyhet för dem som inte kan välja bland utbudet är ett säsongskort som sparar upp till 25 % på alla biljetter. Med säsongskortet kan du säkra din favoritplats till två, tre eller fyra olika produktioner, lämpligt utspridda över året. Det är också en perfekt gåva till vårens och sommarens fester.

Hösten på Stora scenen inleds med dramakomedin Tårtljus där Tove Qvickström spelar Stina som under föreställningen lever sitt liv från 17 till 107. Den kanadensiska dramatikern Noah Haidles pjäs hade urpremiär 2016, har spelat på Broadway och får sin Finlandspremiär på Wasa Teater. Enligt teaterchef Ann-Luise Bertell är det här en av de bästa pjäser hon läst. Det intygar också regissören Bobo Lundén, som säger att han blev glad av att han fortfarande kan bli överraskad över hur man kan berätta en historia. Det blir 90 år på 90 minuter. Vi är alla de år vi levt.

I november kommer Wasa Teater för första gången på sjutton år erbjuda en julpjäs för både barn och vuxna. Föreställningen Snöfall baserar sig på NRKs julkalender med samma namn. Det är en fantastisk berättelse om att hitta sig själv och sitt sammanhang med allt man kan önska sig till jul. I produktionen medverkar hela Wasa Teaters ensemble förstärkt av gästande skådespelare och totalt tolv österbottniska barn i alternerande grupper. Föreställningen spelas från 15.11 till trettondagen.

Jakob Höglund regisserar Emma Klingenberg

1936 slog Sally Salminen igenom med romanen Katrina, en berättelse om en österbottnisk kvinna som reser iväg för att börja ett nytt liv som sjömanshustru. MusikalenKatrina som spelas på Wasa Teater är resultatet av ett samarbete med Åbo Svenska Teater och Lilla Teatern där föreställningen redan haft premiär med strålande recensioner. Katrinas berättelse framförs av Emma Klingenberg tillsammans med tre av Finlands främsta folkmusiker. Föreställningen, som regisseras av Jakob Höglund, spelas på Wasa Teater endast i januari 2025.

Köp säsongskort och säkra biljetter till alla produktioner på stora scen

Som säsongskortsinnehavare på Wasa Teater får du tillgång till en rad spännande föreställningar att se fram emot. Förundras, skratta, reflektera – teatern erbjuder en upplevelse som inte liknar något annat. Köp säsongskortet nu och säkra din egen plats till två, tre eller fyra föreställningar, lämpligt utspridda över spelåret.  Köp säsongskort nu till dig själv eller som gåva.

Tre turnerande pjäser

Wasa Teaters uppgift är att trygga ett kvalitativt och tillgängligt utbud på svenska för alla i hela regionen. Så som de flesta år erbjuder Wasa Teater en förmånlig turnerande föreställning till regionens daghem. I år erbjuds den interaktiva föreställningen Leka Saga som är utvecklad och producerad av Dialog – ett dramapedagogiskt resurscenter.

För den vuxna publiken i Wasa Teaters region erbjuds under hösten en turné i samarbete med Klockriketeatern. BELLMAN – Är jag född så vill jag lefva! är en musikteaterföreställning baserad den svenska sångaren och poeten Carl Michael Bellmans liv och verk. Föreställningen är en eloge till det svenska språket och en upplevelse fylld av iver, längtan och drömmar.

På våren kommer Wasa Teaters skådespelare Tove Qvickström göra debut på teatern som manusförfattare till monologen Vila kan man göra i graven. Föreställningen, som delvis är självbiografisk, riktar sig till dem som varit utbrända och till dem som känner någon som varit det.

Viktig pjäs avslutar spelåret

Från och med mars erbjuds föreställningen Buster Keaton på månens baksida som hade urpremiär på Unga Klara i Stockholm. Pjäsförfattaren Gunilla Linn Persson har tagit avstamp i en verklig och dysfunktionell familj. Buster Keaton var barnakrobaten som lojalt ställde upp på sina föräldrars cirkus – där fick han spela det olydiga barnet, det som for som en trasdocka över scenen. Det är föreställning om hur det finns en väg ut ur utsattheten, och den vägen stavas drömmar och fantasi. Den hyllar barnet lika mycket som teaterkonsten. Trots tematiken är produktionen underhållande, fartfylld och humoristisk. Produktionen produceras i samarbete med Unga Scenkompaniet, som är kända för att jobba i Unga Klaras och barnteaternpionjären Suzanne Ostens anda. Rickard Eklund komponerar musik till föreställningen och medverkar själv på scen.

Nästa spelår på Wasa Teater är fullt av magi, dramatik och förundran. En nyhet för dem som inte kan välja bland utbudet är ett säsongskort som sparar upp till 25 % på alla biljetter. Med säsongskortet kan du säkra din favoritplats till två, tre eller fyra olika produktioner, lämpligt utspridda över året. Det är också en perfekt gåva till vårens och sommarens fester.

Hösten på Stora scenen inleds med dramakomedin Tårtljus där Tove Qvickström spelar Stina som under föreställningen lever sitt liv från 17 till 107. Den kanadensiska dramatikern Noah Haidles pjäs hade urpremiär 2016, har spelat på Broadway och får sin Finlandspremiär på Wasa Teater. Enligt teaterchef Ann-Luise Bertell är det här en av de bästa pjäser hon läst. Det intygar också regissören Bobo Lundén, som säger att han blev glad av att han fortfarande kan bli överraskad över hur man kan berätta en historia. Det blir 90 år på 90 minuter. Vi är alla de år vi levt.

I november kommer Wasa Teater för första gången på sjutton år erbjuda en julpjäs för både barn och vuxna. Föreställningen Snöfall baserar sig på NRKs julkalender med samma namn. Det är en fantastisk berättelse om att hitta sig själv och sitt sammanhang med allt man kan önska sig till jul. I produktionen medverkar hela Wasa Teaters ensemble förstärkt av gästande skådespelare och totalt tolv österbottniska barn i alternerande grupper. Föreställningen spelas från 15.11 till trettondagen.

Jakob Höglund regisserar Emma Klingenberg

1936 slog Sally Salminen igenom med romanen Katrina, en berättelse om en österbottnisk kvinna som reser iväg för att börja ett nytt liv som sjömanshustru. MusikalenKatrina som spelas på Wasa Teater är resultatet av ett samarbete med Åbo Svenska Teater och Lilla Teatern där föreställningen redan haft premiär med strålande recensioner. Katrinas berättelse framförs av Emma Klingenberg tillsammans med tre av Finlands främsta folkmusiker. Föreställningen, som regisseras av Jakob Höglund, spelas på Wasa Teater endast i januari 2025.

Köp säsongskort och säkra biljetter till alla produktioner på stora scen

Som säsongskortsinnehavare på Wasa Teater får du tillgång till en rad spännande föreställningar att se fram emot. Förundras, skratta, reflektera – teatern erbjuder en upplevelse som inte liknar något annat. Köp säsongskortet nu och säkra din egen plats till två, tre eller fyra föreställningar, lämpligt utspridda över spelåret.  Köp säsongskort nu till dig själv eller som gåva.

Tre turnerande pjäser

Wasa Teaters uppgift är att trygga ett kvalitativt och tillgängligt utbud på svenska för alla i hela regionen. Så som de flesta år erbjuder Wasa Teater en förmånlig turnerande föreställning till regionens daghem. I år erbjuds den interaktiva föreställningen Leka Saga som är utvecklad och producerad av Dialog – ett dramapedagogiskt resurscenter.

För den vuxna publiken i Wasa Teaters region erbjuds under hösten en turné i samarbete med Klockriketeatern. BELLMAN – Är jag född så vill jag lefva! är en musikteaterföreställning baserad den svenska sångaren och poeten Carl Michael Bellmans liv och verk. Föreställningen är en eloge till det svenska språket och en upplevelse fylld av iver, längtan och drömmar.

På våren kommer Wasa Teaters skådespelare Tove Qvickström göra debut på teatern som manusförfattare till monologen Vila kan man göra i graven. Föreställningen, som delvis är självbiografisk, riktar sig till dem som varit utbrända och till dem som känner någon som varit det.

Viktig pjäs avslutar spelåret

Från och med mars erbjuds föreställningen Buster Keaton på månens baksida som hade urpremiär på Unga Klara i Stockholm. Pjäsförfattaren Gunilla Linn Persson har tagit avstamp i en verklig och dysfunktionell familj. Buster Keaton var barnakrobaten som lojalt ställde upp på sina föräldrars cirkus – där fick han spela det olydiga barnet, det som for som en trasdocka över scenen. Det är föreställning om hur det finns en väg ut ur utsattheten, och den vägen stavas drömmar och fantasi. Den hyllar barnet lika mycket som teaterkonsten. Trots tematiken är produktionen underhållande, fartfylld och humoristisk. Produktionen produceras i samarbete med Unga Scenkompaniet, som är kända för att jobba i Unga Klaras och barnteaternpionjären Suzanne Ostens anda. Rickard Eklund komponerar musik till föreställningen och medverkar själv på scen.

I höst sätter Wasa Teater upp den nya nordiska musikalen Vänd om min längtan, ett utvandrarepos baserat på författaren Ann-Luise Bertells bok med samma namn. Musikalen, som är en del av teaterns aktiva satsning på det lokala, det inhemska och det nordiska samt på nyskriven dramatik, sätter ord och toner på den mänskliga längtan och resan att nå fram.

Vänd om min längtan berör ett tema som ständigt är närvarande, men som kanske känns något närmare just nu. Berättelsen skildrar, på ett personligt och berörande vis, hur den finlandssvenska Maria Alina utvandrar till Nordamerika. Toppar och dalar, vinster och förluster. Längtan är en genomgående tråd som genomsyrar hela berättelsen – och som alla kan relatera till på ett eller annat sätt.

Musikalartisten och regissören Erik-André Hvidsten står för regi medan kompositören/arrangören/dirigenten Nils-Petter Ankarblom arrangerar musiken. Musiken är komponerad av den finlandssvenske kompositören Thomas Enroth och låttexterna är skrivna av den svenska artisten och textförfattaren Åsa Jinder.

För Thomas Enroth, som själv är uppvuxen i Österbotten, föll det sig naturligt att påbörja projektet.

- Jag tycker väldigt mycket om Ann-Luise Bertells sätt att skriva. Det känns nära på ett fångande sätt. Dessutom kom projektet väldigt lägligt i tid med tanke på pandemin. Alla mina andra jobb avbokades vilket gav mig möjlighet att gå in hundra procent i projektet. Under 2021 och 2022 har jag haft tid att verkligen hitta kärnan i berättelsen och avspegla den genom min musik.

Skapandeprocessen, som till stor del skett på distans på grund av omständigheterna, har varit både utmanande men också lärande.

- Vi har nått det mål som vi satte upp när vi började. I processer som denna är det viktigt att man helt och hållet kan stå för resultatet. För min del har genuiniteten varit helt avgörande. Det är så viktigt att klä av melodin och musiken så naken som möjligt i början. Hitta vad musikalen ska berätta. Hitta rösten och tonerna – sången som reflekterar längtan bort från eländet. Att skriva en låt är en sak, men att skriva något som kommer från en berättandes själ, då måste man dyka djupare, berättar Thomas Enroth.

Musiken är starkt i folkmusikbaserad grundad i den Österbottniska spelmansmusiken, men med inslag av andra musikstilar såsom country, och har ett tydligt ledmotiv som ger en känsla av längtan, hopp och äkthet.

Musikskapandet för musikalen har skett i både ton och ord, och för ordet står Åsa Jinder som känt Thomas sedan sommaren 2014. Sedan dess har de periodvis jobbat tillsammans i diverse musikprojekt. För Åsa Jinder var det en självklarhet att tacka ja när förfrågan om att skriva texterna till musikalen kom.
- När jag läste boken, blev jag djupt berörd av berättelsen och imponerad av språket som levandegör hela historien. Att se boken iscensatt var enkelt. Inspirationen är hämtad från boken och dess känsla. Ann-Luise får mig känna djupt och starkt. Jag kunde identifiera mig med så mycket i boken som primärt handlar om människors val och längtan, och förmågan att vända sin längtan. Vad det innebär och vad det kan innebära – något som för mig är stora existentiella frågor, säger Åsa Jinder.

Vänd om min längtan passar en bred målgrupp – äldre som har en stark känsla för att resa bort och komma tillbaka, men också den yngre generationen som lever i dagens tidevarv där många känner sig vilsna trots att de rent materiellt har det bra.
- Många känner att de på något sätt måste landa i sig själva idag, men att det är svårt. Då kan denna historia och karaktärernas människoöden vara något som man känner igen sig i, något som gör att man kan relatera till var man själv befinner sig och förhoppningsvis vara en språngbräda mot den egna resan, hoppas Thomas.

Även Åsa tror att musikalen kommer att beröra på djupet.

- Jag är övertygad om att publiken kommer att gå ifrån teatern med väldigt mycket känslor. Kanske inte främst om världen, eller om att flytta från sitt hemland – snarare om att vara människa, om val och beslut vi tar och gör. Konst handlar om känslor och att leverera känslor från en person till en annan för att beröra. Människan är så ensam i världen, men i mötet – med varandra, konsten, musiken och texten – det är där, i mötet, vi blir till, avslutar Åsa Jinder.

15 februari är det återigen möjligt att njuta av en matbit i Ernst Salonger. Robert Ekman som är ny krögare på den anrika restaurangen säger att målet är att erbjuda god mat och dryck i en lyxig men avslappnad miljö. Hjärtat i verksamheten kommer att vara bistro och restaurang i klassisk europeisk stil med skandinaviska inslag. Ett stort fokus läggs på vinet som erbjuds, man ska kunna beställa bra viner från olika håll i världen och ibland ska det vara möjligt att testa på lite mer speciella sorter. 

God service är a och o i restaurangen som får en ansiktslyftning inför nyöppningen efter nyår. Restaurangen lever sitt eget liv i teatern, men restaurangpersonalen kommer att sköta om teaterns pausservering tillsammans med teaterdamerna. 

Ekman hoppas att teaterbesökarna väljer att besöka Ernst Salonger både före och efter föreställningen, målet är att restaurangen ska erbjuda en naturlig och avslappnad miljö perfekt för mingel, mat och dryck. 

— Vi hoppas på en skön och livlig atmosfär där gästerna känner sig välkomna, säger Ekman

Utforska ”KAJ WAS HERE” på Wasa Teater, en interaktiv utställning som firar KAJ:s produktioner på våra scener. Från den 30 april till den 31 augusti 2025 kan du få inblick i en del av KAJ:s och Wasa Teaters kreativa universum. Här kan du se fotografier och videoklipp tagna både på och bakom scenen. Beundra dräkter, rekvisita och scenografi som har fascinerat publiken och delta i aktiviteter som passar alla åldrar.

Välkommen till Sandögatan 7 i Vasa, där varje del av utställningen erbjuder nya upptäckter. Entréavgiften är 6 € / 4 € per person, vilket gör detta till en tillgänglig upplevelse för alla.

På utställningen får du bekanta sig med fotografier och videoklipp från föreställningarna, se hur teatermagi skapats med dräkter, rekvisita och scenografielement. Bland annat får de snabba scenbytena i schlagerhiten ”Beverly Hills” en egen hörna. Utställningen ”KAJ WAS HERE” erbjuder också unika intervjuer och inblickar bakom kulisserna. 

Upplev muren från ”Gambämark” och utmana makten i det lilla samhället genom att sätta dig i Kurt Bymans ikoniska tron. Syjuntan visar prov på gräsrotsuppror och Mäskis-Gunnar lär ut danssteg. Sinikka välkomnar alla ombord på ”Botnia Paradise” och i Svanen Svantes hörna finns program för barnen. 

Vi ser fram emot att välkomna er till denna unika utställning som hyllar KAJ:s kreativa resa och deras långvariga samarbete med Wasa Teater. 

Öppethållningstider:

30.4 – 31.8 (stängt över midsommar)
Måndag – Fredag 10 – 18
Lördag – Söndag 10 – 16

Priser:

Vuxna 6 €
Barn 7-17 4 €
Under 7 år gratis
Familj 18 €

Grupper

Guidad tur för vuxna, 200 €, (max 20 personer, inträde ingår)
Skolgrupper, 50 €, (max 20 barn, inträde ingår)

Gruppguidningar för vuxna kan bokas vardagar klockan 14:00.

Boka via 06 3209 330 eller Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

”I mötet med konstnärligt skapande väcks vår fantasi, vår förmåga att se möjligheter. Vi stärks i empati och solidaritet.” Så skriver Stefan Jonsson i boken ”Den otyglade skönheten, fem saker konsten vet om demokrati.”

I boken skriver författaren om hur viktigt det är att vi läser för våra barn. Inte för att de ska kunna 50 000 ord då de är vuxna, utan för att de med hjälp av böckerna lär sig om världen, om människorna, om sig själva och på det sättet lär sig att navigera sig framåt i sina egna liv.

Konsten lär oss att tänka själva och se alternativ, och att förstå oss själva och varandra. Se det mänskliga i varandra. Precis det som populister, extremister och en-partirörelser har gjort allt för att utrota i de samhällen där de kommit till makten. Dessa partier vill att vi bara ska se verkligheten på ett sätt, nämligen deras. Stefan Jonsson skriver att de länder under andra världskriget som behöll sina satsningar på konst och kultur undvek att bli fascistiska.

Men världen är mångfacetterad och rik, hemsk och underbar. Människorna är både goda, rädda och onda, men ändå främst goda. Framför allt är vi alla människor. Och demokratin, vår västerländska demokrati vilar på människovärdet, att vi alla har lika rätt att leva här på jorden. Flykting eller fri, fattig eller rik. På detta vilar vår demokrati.

Och den vill vi ha kvar.

Att konsten och kulturen nu beläggs med stora nedskärningar är därmed en fara inte bara för samhällets kreativitet utan också för vår demokrati. Vi behöver vår fantasi, våra möjligheter, vår förmåga att skapa drömmar och framtidshopp.

Konsten och kulturen är livsviktig, den är inte en guldkant, eller en underhållning. För många kan mötet med konsten rädda deras liv.

 Motsatsen till depression är expression. Vi behöver alla mera uttryck, mera konst i våra liv. Och för alla som värnar om vår demokrati, stöd konsten och kulturen. Ni vinner i längden. Och läs Stefan Jonssons bok.

Jag samlar på fina berättelser från teaterns värld. Berättelser om då teaterkonsten nått fram till sin publik. Tex berättelsen om pojken som dagispersonalen aldrig hade hört skratta, förutom då Wasa Teater var på besök. Eller mamman som skjutsade sin dotter inte bara en, utan tre gånger, från Pargas till Vasa för att se en teaterföreställning. Berättelsen om kvinnan som kom fram för att berätta hela sitt livs historia efter en viskonsert, mannen som grät som ett barn efter föreställningen. Och alla de gånger jag själv har varit med i ett teaterrum och känt samhörigheten, känslan mellan skådespelarna och publiken. Spänningen, skrattet, gråten. Det finns inget bättre än att stå på scenen framför en publik som skrattar högt eller gråter så att man kan se hur de torkar tårarna i mörkret.

All konst, inte bara teaterkonsten, har denna förmåga. Att få oss att känna att vi lever, få oss att stanna upp, få oss att förundras. Konsten får oss att se på oss själva och våra medmänniskor med större förståelse.

Konsten ger oss också nya tankar, nya sätt att se på vår tillvaro. Vi hittar nya sätt att uttrycka våra tankar och känslor, vi lär oss att se på alternativen. Vi övar vår kreativa förmåga. Och denna kreativitet är grunden till allt det som vi kan skapa och göra som människor. Kreativitet eller fantasi om man så vill, är förutsättningen för alla våra framsteg, våra uppfinningar och innovationer, vår problemlösningsförmåga. Den italienska kulturekonomen Pier Luigi Sacco har i sin forskning visat att i ett samhälle där människorna är delaktiga i kulturlivet och utövar konst, så är innovationsnivån också hög. Vill vi ha ett samhälle med många ideér, innovationer och lösningar så ska vi låta människorna ta del av kulturen. Vi ska med andra ord investera i kultur och låta barn och unga, vuxna, åldringar få vara med i kulturlivet. Satsa på att låta våra professionella konstnärer utveckla och utöva sin konst, för att få publiken, lyssnarna, läsarna, besökarna att minnas att de lever och att de har möjligheter i sina liv.

Allra viktigast är det att våra barn och unga får uppleva konst och kultur. Det ökade illamående och den oro som vi ser i vårt samhälle bland barn och ungdomar är minst sagt befogad, men konsten och kulturen kan ge dem möjligheter att uttrycka sig, hitta språk för sina känslor och tankar, upptäcka sin egen förmåga att vara kreativ. Och bara det att lyckas skapa något, spela en låt på gitarr, måla, skriva, sjunga, spela teater kan göra en människa lite gladare. En 14-årig släkting till mig sa om repetitionsperioden till en nyårsrevy som hon medverkade i: ”här går det inte en timme utan att vi skrattar.” Det borde alla 14-åringar få vara med om. I vår tid behöver vi alla förmågor, all vår samlade kunskap och vår problemlösningsförmåga. Vi behöver vår kreativitet och vi behöver vår empati.

Det finns någon klok person som sagt att det finns inget som gör människor så vänligt sinnade och så ovilliga till strid som att hålla på med konst.

Den mest sedda instagramvideon 2022 i Sverige var ett klipp där en pojke på ca fyra år träffar sitt lillasyskon för första gången. Pojken har bebin i famnen och hela hans väsen utstrålar lycka och kärlek. Han vågar knappt se på sitt syskon och kämpar mot tårarna. Sen säger föräldern utanför bilden ”you can hug him” och pojken vänder sig mot syskonet och kramar honom och gråter högljutt. Av glädje och förundran. Och vi alla instagrammare över hela världen gråter också. Vi ser på klippet om och om igen. Den är så stark, den där kärlekskänslan och samhörighetskänslan i oss människor. Vi älskar då vi får vara med om den själva, men vi älskar också att se då andra känner den.

Mitt nya privata forskningsområde är förundran (awe på engelska). Kanske för att jag alltid älskat solnedgångar. Dacher Keltner är professor vid Berkeley universitetet i Kalifornien och forskar i förundran. Keltner har i sin forskning kommit fram till åtta olika företeelser eller upplevelser som skapar förundran i oss människor, och de är desamma över hela världen.

På första plats kommer upplevelser av medmänsklighet, mod, empati (Moral beauty). Då vi ser andra vara modiga eller empatiska, då vi ser till exempel hjälparbetare, människor som ger upp något för en annan, då vi ser syskon älska varandra, då vi ser idrottare från olika lag och länder som kramar om varandra. Vi förundras över det stora och vackra i varandra.
På andra plats på Keltners lista kommer det som väl alla trodde skulle komma först: naturupplevelser. Till exempel solnedgångar och -uppgångar.

Sedan kommer det vi på Wasa Teater håller på med. Konsten. Konsten, musiken, teatern, dansen har en oändlig möjlighet att skapa förundran. Både för utövarna och de som tar del av konsten.

Dacher Keltner har i sin forskning visat att om vi söker oss till och upplever förundran får det oss att må bättre som människor - psykiskt men också fysiskt. Han uppmanar oss att medvetet söka förundran i våra liv. När Keltners bror dog, blev förundranspromenader en del av sorgearbetet. Varje morgon gick han ut i Berkeley och upplevde allt på nytt. Träden, barnen som lekte och stod i kö, människor på väg till sina arbeten, i överallt bor förundran.

Jag önskar er en förundransrik höst och varmt välkomna till Wasa Teater!

Har du någonsin undrat hur vissa människor verkar hantera motgångar bättre än andra? Svaret kan ligga i deras resiliens – en förmåga att studsa tillbaka när livet slår till. Resiliens handlar inte bara om att överleva tuffa tider, utan också om att växa och lära sig av dem. Vi frågade neuropsykolog Åse Fagerlund vad resiliens är, varför den är så viktig, och hur vi alla kan träna upp den för att bli starkare och mer tåliga när livet blir tufft.

Åse är filosofie doktor, neuropsykolog och psykoterapeut. Vid Samfundet Folkhälsans forskningscentrum, enheten för folkhälsoforskning i Helsingfors, leder hon sedan 2015 en forskargrupp som forskar i metoder att stärka välbefinnande hos barn, unga och vuxna, med mycket goda resultat.

Vad är resiliens?

• Resiliens kan beskrivas som förmågan att återhämta sig och komma igen efter motgångar, svårigheter eller traumatiska händelser. Det handlar om att kunna hantera och anpassa sig till utmaningar, stress och negativa livshändelser på ett konstruktivt sätt. Resiliens innebär inte bara att återgå till det normala efter en kris, utan också att växa och utvecklas genom erfarenheten, att gå starkare ur situationen än man var innan. Det handlar om att kunna förbli stark och flexibel även i pressade situationer och att hitta meningsfullhet och välbefinnande trots svårigheter. Resiliens handlar om att inte låta sig nedslås av hinder utan istället använda dem som möjligheter till personlig tillväxt och utveckling.

Till vad behövs resiliens?

• Alla möter vi på motgångar i livet, både större och mindre. Resiliens är ett livsverktyg som är viktigt att träna upp. Genom att bygga upp vår resiliens kan vi bättre hantera stress, motgångar och förändringar i livet. Vi blir också bättre på att hantera våra tankar, känslor och beteende. Det är avgörande för att vi ska kunna återhämta oss från svårigheter och fortsätta att växa.

Kan man träna upp sin resiliens?

• Ja det kan man, men om det skulle vara superenkelt skulle alla redan har gjort det. Det behövs både träning och tid. Barn kan ibland undra varför vuxna bättre klarar av motgångar och ofta beror det på att de haft många fler år av träning. Ett bra sätt att träna upp sin resiliens är att jobba på sina styrkor. Att bli medveten och fokusera på sina styrkor hjälper en att komma vidare istället för att fastna i negativa tankar. Man kan också träna på sin problemlösningsförmåga och träna på att be om hjälp. Man behöver inte klara av allt själv. Att ha människor att luta sig mot och dela sina erfarenheter med kan hjälpa till att öka ens förmåga att hantera motgångar och känna sig stark.

Texten är en del av Wasa Teaters pedagogiska material för familjeföreställningen Handbok för Superhjältar som har urpremiär den 16.3.2023. Föreställningens huvudperson Lisa hittar en magisk bok som visar sig vara en handbok för superhjältar. Genom intensiv träning och en stark inre drivkraft påbörjar Lisa sin resa för att bli superhjälten Röda Masken. Hennes nya styrkor hjälper henne inte bara att stå upp mot sina mobbare och besegra bovar, utan stärker också hennes tro på sig själv. Detta blir avgörande när Rosenhill ställs inför hotet från ärkeskurken Wolfgang och behovet av en superhjälte blir akut.

Kenny Sundqvist och Suvi Mäntylä blir nya krögare på Ernst Salonger

Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur (Söfuk) är glada att meddela att en ny krögare tar över verksamheten vid Ernst Salonger. Det blir företagarna Kenny Sundqvist och Suvi Mäntylä som kommer att ta över driften av den anrika restaurangen.

Företagarparet har senast drivit Restaurang Loftet via sitt företag Mat med Historia, och såg sin chans då nyheten om att Söfuk söker ny krögare till Ernst Salonger kom ut.

Starten blir redan i mitten av oktober, och Sundqvist berättar att de, åtminstone till en början, kommer att sätta fokus på lunchserveringen.

• Det kommer att bli lunchbuffé med vår härliga handgjorda glass till dessert. De vegetariska alternativen kommer att serveras på tallrik, säger han.

Sundqvist och Mäntylä tar med en del av konceptet från Loftet där de senast var verksamma.

• Kunderna kommer nog att kunna känna igen smakerna och sina favoriträtter från det som serverats på Loftet. Vi fortsätter att ha fokus på god mat - rena, fräscha smaker, vegetariska alternativ och så en snabb service, berättar Suvi.

Martin Norrgård, direktör för Söfuk, är inspirerad över att få öppna dörrarna med ny krögare.

• Jag är övertygad om att det här konceptet kommer att skapa rörelse vid Wasa Teater, speciellt under lunchtid. Vi får dessutom ett samarbete mellan de nya krögarna och YA under kvällsserveringarna. 

Parterna har kommit överens om att pröva på konceptet fram till sommaren 2025. 

• Vi utvärderar under våren hur vi lyckats. Vårt mål är att våra verksamheter ska kunna stöda varandra, avslutar Norrgård.

”YA POP-UP BAR & BISTRO” fortsätter att drivas av lärare och studerande från YA:s utbildningar och teaterdamerna bistår fortsättningsvis under pausserveringarna. Bistron är öppen under föreställningskvällar kl. 17-23 och erbjuder, förutom drycker, ett urval av små salta rätter och snacks.  

Wasa Teater och Mehiläinen har skapat ett helhetskoncept som adresserar något många av oss tampas med: konsten att orka, återhämta oss och hitta balans i tillvaron. Vårt gemensamma mål är att ge verktyg, insikter och framför allt – en möjlighet att andas ut.

I vår producerar Wasa Teater monologen Vila kan man göra i graven, både på Vasallen och på turné. Föreställningen är skriven av och framförs av Tove Qvickström. Vila kan man göra i graven utforskar människans plats i en prestationsinriktad värld. Föreställningen behandlar teman som skam och otillräcklighet, samtidigt som den påminner oss om att vi inte är ensamma i dessa känslor.

Med en blandning av personliga erfarenheter och en längtan efter att hitta en rimlig balans i livspusslet har Tove Qvickström skrivit en monolog om perfektionism, utmattning, sömnlöshet och en ständig känsla av att inte räcka till. Det är en föreställning med många igenkänningsfaktorer men också med en stor dos humor och självironi.

Vi bjuder in till en eftermiddag med ett nytt TYKY-koncept

Inled dagen med en härlig lunch på Ernst Salonger, där ni kan koppla av och umgås. Därefter klockan 13 väntar teaterföreställningen Vila kan man göra i graven - en personlig, ärlig och humoristisk monolog av Tove Qvickström som speglar vår tids utmaningar.

Efter föreställningen får ni möta en psykolog från Mehiläinen, som presenterar DRAMMA-modellen - sex konkreta återhämtningsfaktorer som kan hjälpa er att skapa bättre balans i livet. Detta är inte bara en föreläsning, utan en möjlighet att tillsammans reflektera över era individuella belastningsfaktorer och hitta personliga vägar till välmående. Det finns nämligen ingen universell måttstock för tillräcklig återhämtning – behovet är unikt för var och en.

För vem?

Oavsett om du är chef, medarbetare, hemmaförälder eller någonstans mitt emellan - denna dag är till för dig. Kom ensam eller tillsammans med dina kolleger. En dag där vi tillsammans erkänner livets komplexitet, skrattar åt dess absurditeter och påminns om att återhämtning inte är ett lyxigt tillägg, utan en nödvändighet.

Kostnad

Föreställning och föreläsning: 49 € (inklusive moms)

Två tillfällen

Onsdag 12.3.2025 klockan 13:00
Fredag 4.4.2025 klockan 13:00

Efter 17 års uppehåll från renodlade julpjäser gör Wasa Teater nu en storsatsning med den norska succén "Snöfall". Föreställningen, som bygger på NRK:s populära tv-julkalender, har premiär den 16 november och spelas fram till den 4 januari 2025.

"Snöfall" berättar den hjärtevärmande historien om 12-åriga Selma, en föräldralös flicka som bor hos sin stränga granne Rut. När ett önskebrev om en egen familj på magiskt vis hittar vägen till tomteriket Snöfall tar en spännande berättelse sin början.

"Den här pjäsen passar vår tid, en berättelse vi alla behöver. Det handlar om sökandet efter sammanhang, gemenskap och kampen mellan gott och ont", säger teaterchef Ann-Luise Bertell.

Produktionen är en av teaterns största satsningar någonsin med en omfattande ensemble bestående av både vuxna och tolv barn, samt en hund. Föreställningen bjuder på stora koreografier, påkostade dräkter och mycket sång och dans. Intresset är redan stort – 60 procent av biljetterna är bokade.

För de unga skådespelarna har repetitionerna varit både utmanande och spännande. "Det mest spännande är att se hur pjäsen växer fram från ingenting", berättar Noomi, en av barnskådespelarna. Särskilt de dramatiska scenerna i andra akten, där karaktären Winter hotar att ta makten över Snöfall, har gjort intryck på ensemblen.

Föreställningen rekommenderas för hela familjen från sex år och uppåt, och utlovar en magisk julupplevelse full av värme, spänning och äkta julstämning.