Yrkeshögskolan Novias alumnkoordinator Isabella Alén skriver om livslångt nätverkande.
Vi föds alla med en inbyggd social förmåga. Redan som barn börjar vi omedvetet träna på vår sociala kompetens. Nätverkande är inte bara något vi vuxna håller på med. Redan i skolåldern börjar vi bygga upp ett socialt nätverk.
Visst är det mycket enklare att ta kontakt med en gammal skolkamrat från gamla goda tider än att närma sig en helt ny människa. Den gamla skolkamraten känns trygg, man har något gemensamt och har en gemensam historia.
I många år kan nätverkandet kännas poänglöst. Men sen plötsligt kommer det där tillfället när du i vuxen ålder, i arbetslivet, märker att typen du hängde med i tonåren nu är den viktiga kontakten du behöver.
I ungdomsåren sker nätverkande väldigt oplanerat och man bygger omedvetet upp ett nätverk av kontakter. Längs med livet fortsätter vi att bygga upp vårt kontaktnät. Det är ingen hemlighet att ett bra nätverk är en viktig resurs oavsett vilken bransch. Och det är under studietiden man börjar bygga upp sitt branschspecifika nätverk.
Ditt nätverk är stort och ditt nätverk finns överallt – dina fritidsintressen, dina barns fritidsintressen dina grannar, dina vänner, dina tidigare arbetskamrater, dina tidigare studiekompisar.
Varje person du möter är en dörr till ytterligare nätverk och affärskontakter. När du träffar nya personer så kom ihåg att vara nyfiken, lyssna och våga ställa frågor.
När du väl har börjat bygga upp ditt nätverk krävs det också lite investering i tid att vårda det. Hör av dig till dina kontakter. Ett enkelt och trevligt sätt är att ta en lunch med en gammal arbetskamrat.
Nuförtiden stannar man inte hela sitt arbetsföra liv på ett och samma företag mera. Vi är mera rörliga och byter både ort och bransch. Borde företag och arbetsgivare behandlar före detta anställda som ”alumner” i hopp om att dessa ska tänka på sin tidigare arbetsgivare med samma förkärlek som många alumner har för sina älskade alma maters. Det är ju inom företagsvärlden lika viktigt som inom högskolevärlden att man också efter den aktiva fasen fungerar som en ambassadör.
Avslutningsvis så kan jag enkelt konstatera att allt nätverkande är viktigt. Och ett av de enklaste sätten att bygga upp sitt kontaktnät är att gå med i din högskolas alumnnätverk. Här kan du på ett trevligt och lättsamt sätt bygga upp ditt nätverk.
När du nätverkar, kom ihåg att alltid vara dig själv. Får du en chans att rekommendera någon du tycker gör ett bra jobb så gör det. Ha kul! I slutändan är det din energi som smittar av sig på andra. Du har allt att vinna på att våga nätverka.
Text och Bild: Therese Sunngren-Granlund, forskningsledare vid Yrkeshögskolan Novia
Foto: Jonas Brunnström
Övergången till ett nytt år känns ofta symbolisk och löftesrik och i år upplevde säkert många årsskiftet som ännu mera betydelsefullt i och med att 2020 minst sagt bjudit på en del utmaningar. Men inget ont som inte för något gott med sig, utan coronapandemin hade aldrig ljusfestivalen Jeppis Lux kommit till!
Sedan i höstas har jag haft glädjen att få vara med i arbetsgruppen för den medskapande ljusfestivalen Jeppis Lux. I arbetsgruppen ingår också representanter för Staden Jakobstad; Malin Simons, ledande bildkonstlärare på Wava-institutet som också designat det konstnärliga konceptet, Marja-Leena Hyytinen och Robin Käldström från stadens kulturbyrå, Christa Friberg, bildkonststuderande på Novia samt eldsjälen och idésprutan Jeanette Östman.
Idén till festivalen föddes ur ett behov av att gemensamt skapa något ljus- och lustfyllt som en motvikt till coronapandemin och den isolering som många upplevt på grund av den. Ljusfestivalen Jeppis Lux, med underrubriken Makes you smile, är en medskapande ljusfestival som tar vid i skarven mellan julbelysningen och vårljuset, en festival som alla kan ta del av och bidra till, på ett tryggt och pandemisäkert sätt.
Konceptet bygger på samma idé som att sätta nallar i fönster, som med start i Australien spreds som en löpeld över världen under våren 2020, tanken var då att göra promenader utomhus roligare för barn i en tid av undantagstillstånd. Men istället för nallar så uppmanar Jeppis Lux Jakobstadsborna att göra egna glada ansikten och sätta dem i fönster eller ute på gården, gärna belysta på något sätt, till exempel med överbliven julbelysning.
Omständigheterna och upplägget är också i linje med temat för Runebergsveckan 2021 som är “en otrolig historia”. Ljusfestivalen Jeppis Lux kan i sig bli en otrolig historia om ljus och gemenskap i en historiskt mörk tid. En tid när behovet av kultur är stort, kanske större än någonsin tidigare. Festivalen lyfter också fram konstens och kulturens betydelse för gemenskap och välmående. WHO:s rapport som publicerades i november 2019 visar hur forskning påvisat att olika former av konst – allt från scenkonst såsom musik, dans, sång, teater och film, till litteratur, visuell konst och digital kultur – kan ha, och har, stor betydelse för hur vi mår fysiskt och psykiskt. Genom Jeppis Lux sprids ett konkret ljus i samhället men också i det mentala landskapet. I den bästa av världar lyser hela Jakobstad upp på ett sätt som syns från ovan, samtidigt som ljuset når människors inre.
I dag talas ofta om vår samtid som präglad av en konvergenskultur. Konvergenskultur innebär att olika generationer av medier möts och smälter samman, vilket påverkar både form och innehåll. Konvergenskultur, populariserat genom Henry Jenkins verk "Convergence Culture: Where Old and New Media Collide", betecknar en digital kultur där yngre och äldre medier både möts och smälter ihop till den grad att de konvergerar både till innehåll och form. Konvergenskulturen beskrivs som en deltagarkultur där användarna utgör både producenter och konsumenter och därmed bildar en lösare definition av vem som egentligen är upphovsmakare. Inom konvergenskulturen pratar man ofta om prosumenter. Konceptet ljusfestivalen Jeppis Lux både bygger på och har som mål är att deltagarna känner en sån hög grad av delaktighet att de blir festivalens prosumenter.
Bidrag från privata stiftelser och fonder har möjliggjort skapandet av festivalens konstnärliga koncept, en grafisk profil samt inköp av material som sedan delats ut till stadens alla daghem, privata daghem, skolor och bildkonstklasserna i högstadierna och gymnasierna så att varje barn, elev och studerande kan göra sitt eget ansikte. Glada, lysande ansikten tillverkas också i Balatakos barnkonstgrupper och bildkonststuderande Christa Friberg har även dragit workshoppar med lokala pensionärsföreningar och äldreboenden. Därtill har den lokala centrumföreningen och därigenom centrumföretagen engagerats i ljusfestivalen. Också Alerte, som är Jakobstads bolag för underhålls- och stödtjänster deltar i festivalen med att hänga upp ett eget glatt ansikte i jätteformat på Storgatan där stadens julbelysning annars hänger under jultid. Förhoppningen är att även privatpersoner i Jakobstad ska inspireras till att haka på och bidra med sina egna lysande, glada ansikten i fönster och på gårdar så att hela staden fylls med ljus och glädje.
Ljusfestivalen Jeppis Lux arrangeras 31.1-7.2.2021 i samband med Runebergsveckan.
Text och Bild: Eva Sandberg-Kilpi är prorektor vid Yrkeshögskolan Novia och prefekt vid institutionen för bioekonomi.
Den 23 mars fick jag meddelandet ”Måsen hemma”. Detta betydde att ”vår mås” kommit hem till oss i Hangö igen, vilket den gjort under de senaste cirka 15 åren. Lite mat erbjuds måsen med partner under vistelsen. Detta har vårt lokala kråkpar även lärt sig och i år har de även haft med sig en unge som vi döpt till Junior. Diversiteten vid servering utökades med gråsparv som i år bestått av två klaner med upp till 25 livliga individer. Detta har föranlett en rätt livlig säsong på vår uteservering med många intressanta incidenter att ta del av. Det kan te sig mindre exotisk med dessa vanliga arter, men ger man dem tid och uppmärksamhet finns det mycket att uppleva, förundra sig över och glädjas åt. Att se närmiljön, det enkla som finns runt om oss, kan ge förvånansvärt mycket. För mig ger det, förutom att det stillar min nyfikenhet som biolog, möjlighet att varva ner, stanna upp och få energi. Jag känner att stunderna med måsen, de små grå sparvarna och kråkan Junior gett mig perspektiv och bättre möjlighet att kunna orientera mig i den kaotiska värld vi lever i.
Arterna är för oss vanliga och vi tar dem lätt för givet och det kan vara en överraskning för en del att den lilla gråa sparven nu har minskat drastiskt. Orsaker är bland annat förändrat jordbrukslandskap, färre betande djur, och ängarna och de öppna dikena som tidigare gav en diversitet har minskat. Detta för mina tankar vidare till hållbar utveckling och hur vi via högskoleutbildning kan bidra till att säkerställa att vi förmår hantera våra naturresurser på ett hållbart sätt samtidigt som vi har en ekonomisk, social och kulturell hållbarhet. Ett pussel som är mycket utmanande men som vi bör lägga på rätt sätt. Ett steg i denna riktning tog samtliga yrkeshögskolor i Finland hösten 2020 då programmet för hållbar utveckling och ansvarsfullhet lanserades. Yrkeshögskolornas hållbarhets- och ansvarsarbete styrs av FN:s program för hållbar utveckling Agenda 2030 samt undervisnings- och kulturministeriets riktlinjer för hållbar utveckling. För yrkeshögskolorna innebär ansvarsfullhet att vi i all vår verksamhet beaktar direkta och indirekta konsekvenser för det omgivande samhället. Vår utbildning skall leda till att våra utexaminerade är experter som kan främja en hållbar utveckling i arbetslivet och samhället. Alla som utexaminerats skall erhålla grundläggande kunskaper om hållbar utveckling och ansvarsfullhet, inklusive klimatfrågor.
Det breda utbildningsutbud vi har vid Novia inom bioekonomi, företagsekonomi, teknik, sjöfart, konst och kultur samt hälsa och välfärd ger oss ypperliga möjligheter att jobba med samtliga grundpelare för en hållbar utveckling; ekonomisk, social, kulturell och ekologisk hållbarhet. Som ett steg i detta arbete, en del av det stora pusslet, har vi identifierat i våra utbildningar de globala mål för hållbar utveckling som ingår för att säkerställa studerandes kunskaper om hållbar utveckling och ansvarsfullhet.
Jag ser framemot att få vara med och jobba för att uppfylla yrkeshögskolornas uppgift i att tillsammans med arbets- och näringslivet bygga en globalt hållbar, rimlig och rättvis framtid. Samtidigt ser jag framemot nästa vår och meddelandet om att måsen är hemma igen.
Den 23 mars fick jag meddelandet ”Måsen hemma”. Detta betydde att ”vår mås” kommit hem till oss i Hangö igen, vilket den gjort under de senaste cirka 15 åren. Lite mat erbjuds måsen med partner under vistelsen. Detta har vårt lokala kråkpar även lärt sig och i år har de även haft med sig en unge som vi döpt till Junior. Diversiteten vid servering utökades med gråsparv som i år bestått av två klaner med upp till 25 livliga individer. Detta har föranlett en rätt livlig säsong på vår uteservering med många intressanta incidenter att ta del av. Det kan te sig mindre exotisk med dessa vanliga arter, men ger man dem tid och uppmärksamhet finns det mycket att uppleva, förundra sig över och glädjas åt. Att se närmiljön, det enkla som finns runt om oss, kan ge förvånansvärt mycket. För mig ger det, förutom att det stillar min nyfikenhet som biolog, möjlighet att varva ner, stanna upp och få energi. Jag känner att stunderna med måsen, de små grå sparvarna och kråkan Junior gett mig perspektiv och bättre möjlighet att kunna orientera mig i den kaotiska värld vi lever i.
Arterna är för oss vanliga och vi tar dem lätt för givet och det kan vara en överraskning för en del att den lilla gråa sparven nu har minskat drastiskt. Orsaker är bland annat förändrat jordbrukslandskap, färre betande djur, och ängarna och de öppna dikena som tidigare gav en diversitet har minskat. Detta för mina tankar vidare till hållbar utveckling och hur vi via högskoleutbildning kan bidra till att säkerställa att vi förmår hantera våra naturresurser på ett hållbart sätt samtidigt som vi har en ekonomisk, social och kulturell hållbarhet. Ett pussel som är mycket utmanande men som vi bör lägga på rätt sätt. Ett steg i denna riktning tog samtliga yrkeshögskolor i Finland hösten 2020 då programmet för hållbar utveckling och ansvarsfullhet lanserades. Yrkeshögskolornas hållbarhets- och ansvarsarbete styrs av FN:s program för hållbar utveckling Agenda 2030 samt undervisnings- och kulturministeriets riktlinjer för hållbar utveckling. För yrkeshögskolorna innebär ansvarsfullhet att vi i all vår verksamhet beaktar direkta och indirekta konsekvenser för det omgivande samhället. Vår utbildning skall leda till att våra utexaminerade är experter som kan främja en hållbar utveckling i arbetslivet och samhället. Alla som utexaminerats skall erhålla grundläggande kunskaper om hållbar utveckling och ansvarsfullhet, inklusive klimatfrågor.
Det breda utbildningsutbud vi har vid Novia inom bioekonomi, företagsekonomi, teknik, sjöfart, konst och kultur samt hälsa och välfärd ger oss ypperliga möjligheter att jobba med samtliga grundpelare för en hållbar utveckling; ekonomisk, social, kulturell och ekologisk hållbarhet. Som ett steg i detta arbete, en del av det stora pusslet, har vi identifierat i våra utbildningar de globala mål för hållbar utveckling som ingår för att säkerställa studerandes kunskaper om hållbar utveckling och ansvarsfullhet.
Jag ser framemot att få vara med och jobba för att uppfylla yrkeshögskolornas uppgift i att tillsammans med arbets- och näringslivet bygga en globalt hållbar, rimlig och rättvis framtid. Samtidigt ser jag framemot nästa vår och meddelandet om att måsen är hemma igen.
Många av oss är medvetna om den roll föreningar spelar i samhället och att föreningar utgör en otroligt viktig del av människors vardag. Det finns föreningar som arrangerar kulturevenemang, konserter och teatrar. Det finns föreningar som har hand om junioridrottsverksamhet och ’pensionärs-jumppa’ och all sorts motion däremellan. Föreningar fungerar som språkrör för olika grupper och som medlem i en förening kan du lära dig att flyga (nåja, åtminstone med hjälp av ett plan), simma eller cykla. Det är svårt att föreställa sig ett samhälle utan föreningar.
2016-2018 drev Yrkeshögskolan Centria tillsammans med Yrkeshögskolan Novia projektet FöreningsKICK. Ett projekt finansierat av Leader Aktion Österbotten och Svenska Kulturfonden. Syftet med FöreningsKICK var att stärka föreningsverksamheten i svenska Österbotten. Under projektets gång utvecklades ett verktyg fokuserat på att hjälpa föreningar förbättra sin kommunikation, både internt och externt, och samtidigt arbeta för att skapa en tydlig strategi.
Projektet var lyckat och verktyget som det resulterade i har varit uppskattat bland de föreningar som tagit del av materialet. Detta till trots fanns det efter projektets slut fortfarande frågor som inte besvarats och problematik som inte hade behandlats.
Nu har vi, i och med fortsättningsprojektet TALKO Österbotten, även detta projekt finansierat bland annat av Leader Aktion Österbotten och Svenska Kulturfonden, möjlighet att forska vidare i föreningsutveckling. TALKO-Österbotten är ett delprojekt i den transnationella projekthelheten TALKO och har tre projektpartners i Sverige. TALKO Österbotten drivs, liksom FöreningsKick, av Yrkeshögskolan Novia och Yrkeshögskolan Centria. Projektets fokus är fortfarande på kommunikation, men även på organisationsstrukturering.
Då en förenings syfte är analyserat och en vision och strategi utarbetats, hur ska detta förvekligas i praktiken? Vem gör vad och hur görs det smidigast? Hur ska befintliga medlemmar aktiveras och hur kan nya medlemmar förvärvas? Hur ska man bäst dokumentera sitt arbete och sina ansvarsområden? Hur ska föreningens verksamhet utvecklas för att passa in i dagens samhälle? Alla dessa frågor hoppas vi hitta svar på genom vidare arbete och utveckling tillsammans med föreningar i svenska Österbotten
Dagens samhälle utvecklas i en hiskelig takt. Det är svårt för den ideella sektorn att hinna med. Under de senaste åren har det utvecklats ett flertal verktyg och hjälpmedel, både i Finland och i Sverige, som föreningar kan använda i sitt arbete. FöreningsKICKs projektresultat är bara ett exempel. Det finns även informativa webbsidor som t ex föreningsresursens sida var föreningsaktiva kan hitta svar på de flesta av sina frågor.
Med all denna befintliga information och så många möjligheter till hjälp kan man ju fråga sig om det faktiskt behövs mer forskning och utveckling av den ideella sektorns arbete? Det vill jag definitivt påstå att det gör eftersom det fortfarande finns många utmaningar som föreningar oberoende verksamhet och hemland står inför. Till dessa utmaningar hör bland annat en allt högre medelålder bland föreningsaktiva; den tysta odokumenterade kunskapen inom föreningslivet och nutidsmänniskans kamp att hinna med allt den borde, som i sin tur leder till att allt färre föreningsmedlemmar har möjlighet att dra det stora tidsmässiga lass som traditionellt föreningsarbete kan kräva.
Delprojekten i projekthelheten TALKO har olika fokusområden. Förutom TALKO Österbottens fokusområde, Organisationsstruktur och kommunikation är dessa fokusområden: Ungas delaktighet (TALKO Höga Kusten), Trepartssamverkan (TALKO Lappland) och Den ideella sektorns status i samhället (TALKO Polaris).
Alla delprojekt bidrar till ett gemensamt resultat. Under projektets gång testas även materialet i samtliga projektområden. Det transnationella samarbetet betyder att varje delprojekt kan dra nytta av varandras forskning och resultat i sitt eget arbete. Vi har en fantastisk möjlighet att tillsammans utveckla en helhet som medlemmar i målgrupperna ska kunna använda sig av länge efter att projektet avslutas år 2021.
På många arbetsplatser är rapportering av avvikelser en etablerad rutin. När något går fel är vi snabba med att lyfta upp det. Vi skriver avvikelserapporter om det som hänt. Denna process är naturligtvis väldigt viktig för att säkerställa att arbetsplatsen är säker och effektiv. Men det finns en fråga vi sällan ställer: varför rapporterar vi inte in positiva avvikelser, när något går oväntat bra? När någon levererar utöver det vanliga som ingår i jobbet.
Då man bara fokusera på negativa avvikelser utgår man från tanken att det normala alltid är det bästa. Men vad händer när någon gör något utöver det vanliga, något som förbättrar produktiviteten, ökar trivseln eller skapar en ny, innovativ lösning på ett problem? Dessa positiva avvikelser blir ofta osynliga i skuggan av de negativa, trots att de kan vara minst lika viktiga, om inte viktigare, för organisationens framgång.
En arbetsplats där man endast rapporterar negativa saker riskerar helt säkert att fastna i en cykel av problemfokusering. Tänk om vi i stället skulle lyfta fram positiva avvikelser, det vill säga då någon eller något bryter det normala men på ett konstruktivt sätt. Då öppnar vi säkert upp för en arbetsplats och en arbetskultur med ständig förbättring och med nya tankar och idéer. Jag är övertygad om att positiva avvikelser fungera jättebra som inspiration på en arbetsplats.
Att uppmuntra arbetstagare att komma in med positiva avvikelser stärker säkert moralen och bygga en mer inkluderande arbetsmiljö. När en arbetstagare känner att ens ansträngning att göra något extra uppmärksammas och uppskattas, ökar säkert också deras motivation att fortsätta bidra med nya idéer och lösningar. Att få positiv feedback garanterat helt klart en känsla av stolthet över sitt arbete, vilket i sin tur kan leda till att de anställda blir mer nöjda.
För att lyckas med att skapa en kultur av positiv rapportering måste vi förändra hur vi ser på våra rutiner. Ledningen måste visa klart och tydligt att det är viktigt att lägga märke till och dela positiva avvikelser. Verktygen för att lämna in en rapport måste vara enkla och tillgängliga. Det måste också finnas system för belöningar eller erkännande för dem som bidrar med positiva inslag på arbetsplatsen.
Personligen skulle jag mycket hellre rapportera in om någon av mina arbetskamrater gjort ett extra bra jobb än att lyfta upp saker som någon eventuellt gjort fel. Det känns mera meningsfullt och givande att få bidra till en positiv atmosfär där vi lyfter varandra och delar framgångar, i stället för att dra ner den andra och att fokusera på misstagen. Ingen gillar att vara en skvallerbytta. Att rapportera positiva avvikelser ger oss en chans att hylla våra arbetskamraters ansträngningar, vilket säkert inspirerar oss alla att göra vårt bästa. I slutändan tror jag att vi alla mår bättre och presterar bättre när vi känner att vårt arbete uppskattas och erkänns.
Så genom att byta fokus från negativa avvikelser till att också lyfta fram de positiva, kan vi säkert skapa en arbetsplatskultur som främjar innovation, ökad produktivitet och högre arbetsglädje. Det är en enkel men effektiv förändring som kan påverka hur vi ser på vårt arbete och våra kollegor.
Vetenskapskarnevalen bjöd Vasaregionen på en kunskapsinjektion, nu kan du ta del av programmet i efterhand!
I november arrangerades Vetenskapskarnevalen i Vasa för andra gången och totalt erbjöds publiken på 36 timmar diskussioner, intervjuer, föredrag och presentationer på tre scener i centrum av Vasa.
Projektledare Azra Arnautovic, FUI-expert Mona Groop-Sjöholm och föreningsinfluerare Linn Stenberg diskuterar föreningsliv ur ungas synvinkel. I projektet har bland annat föreningsinfluerare besökt olika föreningar och presenterat dem på sociala medier.
Ida Britta Petrelius delar ut lappar till publiken
MAGT – brainstormingspelet i gränslandet mellan konst och hållbarhet
Projektledare Malin Winberg och Ida Britta Petrelius idégenerar med publiken kring konst och hållbart med brainstormingspelet MAGT. Se videon och inspireras hur du kan använda MAGT för att brainstorma kring eget tema.
Sara Kåll-Fröjdö, Maria Hofman-Bergholm, Nanette Westergård med sociala servicehunden Rosie och Anne Hietanen. Foto: Jennifer Granqvist
Vetenskapskarnevalen är ett evenemang för allmänheten som arrangerades av svenska litteratursällskapet sls, Åbo Akademi, Yrkeshögskolan Novia, Vasa universitet, VAMK, Hanken och Helsingfors universitet juridiska fakultet i Vasa.
Vetenskapskarnevalen bjöd Vasaregionen på en kunskapsinjektion, nu kan du ta del av programmet i efterhand!
I november arrangerades Vetenskapskarnevalen i Vasa för andra gången och totalt erbjöds publiken på 36 timmar diskussioner, intervjuer, föredrag och presentationer på tre scener i centrum av Vasa.
Projektledare Azra Arnautovic, FUI-expert Mona Groop-Sjöholm och föreningsinfluerare Linn Stenberg diskuterar föreningsliv ur ungas synvinkel. I projektet har bland annat föreningsinfluerare besökt olika föreningar och presenterat dem på sociala medier.
Ida Britta Petrelius delar ut lappar till publiken
MAGT – brainstormingspelet i gränslandet mellan konst och hållbarhet
Projektledare Malin Winberg och Ida Britta Petrelius idégenerar med publiken kring konst och hållbart med brainstormingspelet MAGT. Se videon och inspireras hur du kan använda MAGT för att brainstorma kring eget tema.
Sara Kåll-Fröjdö, Maria Hofman-Bergholm, Nanette Westergård med sociala servicehunden Rosie och Anne Hietanen. Foto: Jennifer Granqvist
Vetenskapskarnevalen är ett evenemang för allmänheten som arrangerades av svenska litteratursällskapet sls, Åbo Akademi, Yrkeshögskolan Novia, Vasa universitet, VAMK, Hanken och Helsingfors universitet juridiska fakultet i Vasa.
Text och Bild: Pernilla Howard (Yrkeshögskolan Centria) och Malin Winberg (Yrkeshögskolan Novia)
Långsiktiga och effektiva distanslösningar behövs i dagens samhälle.
När coronapandemin slog till våren 2020 var många företag tvungna att på kort varsel erbjuda sina anställda distansmöjligheter. I praktiken betydde det här ofta att verksamheten flyttades online, utan planering och anpassade lösningar. När distansarbete nu ser ut att bli ett permanent inslag i många verksamheter är det viktigt att utvärdera hur det fungerar och skapa långsiktiga och strukturerade lösningar.
Inom projektet Hållbart distansarbete kartlägger man hur distansarbetet fungerar idag, för att sedan analysera möjligheter för systematisk utveckling. I samarbete med pilotföretag samskapas en utvecklingsprocess som efter projektslut fritt kan användas av företag som vill skräddarsy och bygga upp effektiva, strukturerade och långsiktiga möjligheter för arbete på distans.
I projektet vill man även stöda landsbygden att medvetet arbeta för en levande landsbygd genom att främja distansarbete. Tillsammans med pilotkommuner och deras företag och föreningar samskapas en modell för hur kommuner kan möjliggöra distanslösningar för sina invånare. Detta sker bland annat genom att stöda hubverksamheter, vilka skapar attraktiva arbetsmiljöer på landsbygden som kan användas i marknadsföringen till potentiella nya invånare.
I projektets första skede görs intervjuer med företagsrådgivare och företag inom olika branscher, för att få en bild av attityderna kring distansarbete. Vad fungerar och vad kunde förbättras? Hur ser framtidens arbetsplats ut? Genom tätt samarbete med målgruppen säkerställs att projektaktiviteterna och de kommande resultaten leder till praktisk nytta.
Hållbart distansarbete - Kestävä etätyö
Projekttid: 1.8.2021-31.12.2022
Genomförare: Centria-ammattikorkeakoulu (huvudgenomförare) och Yrkeshögskolan Novia (delgenomförare)
Projektområde: Österbotten och Mellersta Österbotten
Finansiärer: Europeiska landsbygdsfonden genom NTM-centralen i Österbotten, Svenska kulturfonden, Keskitien säätiö
Kontakt: ProjektledarePernilla Howard, +358 40 808 6649, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Långsiktiga och effektiva distanslösningar behövs i dagens samhälle.
När coronapandemin slog till våren 2020 var många företag tvungna att på kort varsel erbjuda sina anställda distansmöjligheter. I praktiken betydde det här ofta att verksamheten flyttades online, utan planering och anpassade lösningar. När distansarbete nu ser ut att bli ett permanent inslag i många verksamheter är det viktigt att utvärdera hur det fungerar och skapa långsiktiga och strukturerade lösningar.
Inom projektet Hållbart distansarbete kartlägger man hur distansarbetet fungerar idag, för att sedan analysera möjligheter för systematisk utveckling. I samarbete med pilotföretag samskapas en utvecklingsprocess som efter projektslut fritt kan användas av företag som vill skräddarsy och bygga upp effektiva, strukturerade och långsiktiga möjligheter för arbete på distans.
I projektet vill man även stöda landsbygden att medvetet arbeta för en levande landsbygd genom att främja distansarbete. Tillsammans med pilotkommuner och deras företag och föreningar samskapas en modell för hur kommuner kan möjliggöra distanslösningar för sina invånare. Detta sker bland annat genom att stöda hubverksamheter, vilka skapar attraktiva arbetsmiljöer på landsbygden som kan användas i marknadsföringen till potentiella nya invånare.
I projektets första skede görs intervjuer med företagsrådgivare och företag inom olika branscher, för att få en bild av attityderna kring distansarbete. Vad fungerar och vad kunde förbättras? Hur ser framtidens arbetsplats ut? Genom tätt samarbete med målgruppen säkerställs att projektaktiviteterna och de kommande resultaten leder till praktisk nytta.
Hållbart distansarbete - Kestävä etätyö
Projekttid: 1.8.2021-31.12.2022
Genomförare: Centria-ammattikorkeakoulu (huvudgenomförare) och Yrkeshögskolan Novia (delgenomförare)
Projektområde: Österbotten och Mellersta Österbotten
Finansiärer: Europeiska landsbygdsfonden genom NTM-centralen i Österbotten, Svenska kulturfonden, Keskitien säätiö
Kontakt: ProjektledarePernilla Howard, +358 40 808 6649, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Text och Bild: Ulrika Dahlberg, projektledare vid Yrkeshögskolan Novia
Visby pryddes av vackra höstfärger när ullentusiaster samlades för Baltic Wool Congress den 6–8 oktober. Kongressen har ordnats två gånger digitalt tidigare, men nu kunde deltagarna för första gången träffas på riktigt på Gotland. De mest långväga gästerna kom ända från Kanada. Finland representerades bland annat av Hanna Niskanenfrån Saimaa Wool – ett företag som börjat tillverka tweed av skandinavisk ull.
Kongressdeltagarna fick lyssna på föreläsningar om olika projekt, ta del av forskningsresultat om får och ull och besöka butiker som säljer produkter av ull och fårskinn, samt ett spinneri och ett ulltvätteri. De gotländska fårraserna gutefåret och gotlandsfåret presenterades.
Fåret symboliserar Gotland och gotländska produkter på många olika sätt. Doktorand Gurbet Pekerfrån Uppsala universitet har undersökt får och ull i representationer av Gotland ur ett etnologiskt perspektiv. Hon berättar att får finns som symbol på produkter som inte alls har med får att göra, och att till och med armén på Gotland har en gutebässe som heter Harald som maskot. Gutefåret med sina präktiga horn används ofta som symbol, medan fotlandsfåret dominerar i ull- och köttproduktionen på ön.
Det finns ingen dålig ull
Tyska Nathalie Ketterle presenterar den nya europeiska ullorganisationen European Wool Association, som jobbar med allt från att bevara det europeiska kulturarvet och biodiversiteten med hjälp av får till att utveckla den europeiska ullmarknaden. Speciellt har föreningen gått in för att stöda forskning av användningen av ull som isoleringsmaterial och andra användningsmöjligheter för strävare ull som inte passar i textilproduktion.
Föreningen är registrerad i Belgien, men kan inte ännu börja ta in nya medlemmar, eftersom en underskrift av den belgiske kungen saknas. Så fort kungen signerat, är det möjligt för europeiska ullaktörer att börja ansöka om medlemskap. Våren 2023 är den planerade tidpunkten för det.
I både Finland och Sverige känner man igen problemet att ull bränns upp eller kastas bort, eftersom köttet är den huvudsakliga produkten från fåruppfödningen och ullen snarare ett problem. Situationen håller sakta på att förändras i och med att efterfrågan på olika typers ull ökar. I Tyskland har produktionen av ullpellets för gödsling tagit fart, vilket ger producenterna möjlighet att sälja sämre, smutsigare ull snabbt till ett relativt bra pris. De tyska fårfarmarna har börjat gömma bättre ull under den sämre för att få den såld, när det tidigare varit tvärtom, berättar Ketterle.
Ett annat användningsändamål för grov, smutsig ull är snöre för trädgårdsbruk, berättar Jenny Shepherd från Ballacosnahan farm på Isle of Man i Storbritannien. Hon och hennes man har gjort ett stort jobb med att bevara ursprungsrasen Manx Loaghtan på ön, genom att utveckla produkter som garn, filtar, mössor och kuddar av ylletyg som de säljer direkt till konsumenter i bland annat USA. ”Det finns ingen dålig ull. Man måste bara hitta rätt användningsområde för det”, säger Shepherd.
Lärdomar används i undervisning
Den viktigaste lärdomen från kongressen var att det finns möjligheter för alla sorters ull, bara man hittar de rätta samarbetsparterna och försäljningskanalerna. Att utveckla logistik och industri i Finland är viktigt för att ullen ska hitta från gårdarna till de rätta uppköparna och förädlarna. Information och nätverk från kongressen utnyttjas i kursmodulen Produktion och förädling av naturfiber, som startade i början av oktober vid Yrkeshögskolan Novia. Under kursernas gång lär sig studerande om produktion, förädling och försäljning av ull, spånadslin, fiberhampa, nässla och våtmarksväxter. Ett av de viktigaste resultaten som kan förväntas av kurserna är att nya nätverk av personer som är intresserade av att utveckla naturfiberproduktionen skapas i Finland.
I slutet av årets Baltic Wool Congress gavs bollen vidare till Christian Lundell, som leder den nya svenska föreningen Arena för Svensk Ull. Lundell är även VD för Nordiska Textilakademin i Borås. Hans idé är att kongressen i fortsättningen skulle cirkulera i olika länder i östersjöområdet. Inom kort kan det alltså vara möjligt att ordna kongressen i Finland.
Skribenten jobbar som projektledare för Lantbruk 2.0 vid Yrkeshögskolan Novia. Projektet finansieras av Svenska kulturfonden.
Visby pryddes av vackra höstfärger när ullentusiaster samlades för Baltic Wool Congress den 6–8 oktober. Kongressen har ordnats två gånger digitalt tidigare, men nu kunde deltagarna för första gången träffas på riktigt på Gotland. De mest långväga gästerna kom ända från Kanada. Finland representerades bland annat av Hanna Niskanenfrån Saimaa Wool – ett företag som börjat tillverka tweed av skandinavisk ull.
Kongressdeltagarna fick lyssna på föreläsningar om olika projekt, ta del av forskningsresultat om får och ull och besöka butiker som säljer produkter av ull och fårskinn, samt ett spinneri och ett ulltvätteri. De gotländska fårraserna gutefåret och gotlandsfåret presenterades.
Fåret symboliserar Gotland och gotländska produkter på många olika sätt. Doktorand Gurbet Pekerfrån Uppsala universitet har undersökt får och ull i representationer av Gotland ur ett etnologiskt perspektiv. Hon berättar att får finns som symbol på produkter som inte alls har med får att göra, och att till och med armén på Gotland har en gutebässe som heter Harald som maskot. Gutefåret med sina präktiga horn används ofta som symbol, medan fotlandsfåret dominerar i ull- och köttproduktionen på ön.
Det finns ingen dålig ull
Tyska Nathalie Ketterle presenterar den nya europeiska ullorganisationen European Wool Association, som jobbar med allt från att bevara det europeiska kulturarvet och biodiversiteten med hjälp av får till att utveckla den europeiska ullmarknaden. Speciellt har föreningen gått in för att stöda forskning av användningen av ull som isoleringsmaterial och andra användningsmöjligheter för strävare ull som inte passar i textilproduktion.
Föreningen är registrerad i Belgien, men kan inte ännu börja ta in nya medlemmar, eftersom en underskrift av den belgiske kungen saknas. Så fort kungen signerat, är det möjligt för europeiska ullaktörer att börja ansöka om medlemskap. Våren 2023 är den planerade tidpunkten för det.
I både Finland och Sverige känner man igen problemet att ull bränns upp eller kastas bort, eftersom köttet är den huvudsakliga produkten från fåruppfödningen och ullen snarare ett problem. Situationen håller sakta på att förändras i och med att efterfrågan på olika typers ull ökar. I Tyskland har produktionen av ullpellets för gödsling tagit fart, vilket ger producenterna möjlighet att sälja sämre, smutsigare ull snabbt till ett relativt bra pris. De tyska fårfarmarna har börjat gömma bättre ull under den sämre för att få den såld, när det tidigare varit tvärtom, berättar Ketterle.
Ett annat användningsändamål för grov, smutsig ull är snöre för trädgårdsbruk, berättar Jenny Shepherd från Ballacosnahan farm på Isle of Man i Storbritannien. Hon och hennes man har gjort ett stort jobb med att bevara ursprungsrasen Manx Loaghtan på ön, genom att utveckla produkter som garn, filtar, mössor och kuddar av ylletyg som de säljer direkt till konsumenter i bland annat USA. ”Det finns ingen dålig ull. Man måste bara hitta rätt användningsområde för det”, säger Shepherd.
Lärdomar används i undervisning
Den viktigaste lärdomen från kongressen var att det finns möjligheter för alla sorters ull, bara man hittar de rätta samarbetsparterna och försäljningskanalerna. Att utveckla logistik och industri i Finland är viktigt för att ullen ska hitta från gårdarna till de rätta uppköparna och förädlarna. Information och nätverk från kongressen utnyttjas i kursmodulen Produktion och förädling av naturfiber, som startade i början av oktober vid Yrkeshögskolan Novia. Under kursernas gång lär sig studerande om produktion, förädling och försäljning av ull, spånadslin, fiberhampa, nässla och våtmarksväxter. Ett av de viktigaste resultaten som kan förväntas av kurserna är att nya nätverk av personer som är intresserade av att utveckla naturfiberproduktionen skapas i Finland.
I slutet av årets Baltic Wool Congress gavs bollen vidare till Christian Lundell, som leder den nya svenska föreningen Arena för Svensk Ull. Lundell är även VD för Nordiska Textilakademin i Borås. Hans idé är att kongressen i fortsättningen skulle cirkulera i olika länder i östersjöområdet. Inom kort kan det alltså vara möjligt att ordna kongressen i Finland.
Skribenten jobbar som projektledare för Lantbruk 2.0 vid Yrkeshögskolan Novia. Projektet finansieras av Svenska kulturfonden.
Text och Bild: Ulrika Lindblad, forskningsassistent vid institutionen för Bioekonomi vid Yrkeshögskolan Novia. Foto: Romi Rancken
Som en del av projektet GeoICT4e producerar Yrkeshögskolan Novia, Åbo universitet och Åbo yrkeshögskola utbildningsmaterial för olika områden inom hållbar utveckling. Ett av målen är att hjälpa universitet i Tanzania med att utbilda kunniga personer med relevanta kunskaper för arbetsmarknaden i landet.
- En utmaning är att hitta effektiva metoder för undervisningen, så att de studerande kan interagera. Grupperna består vanligen av 100 - 200 personer, berättar Romi Rancken, projektledare för Novias del av projektet.
- Ett sätt är att skapa kurser i mini-MOOC-format, som alla kan få tillgång till via sina smarttelefoner. I Tanzania har de flesta inte haft trådtelefoner och endast en del har datorer, men smarttelefonerna är vanliga och de används högst mångsidigt.
MOOC är förkortning för massive online open course. Dessa kurser är ofta interaktiva på olika sätt. Nu har produktionen av kurser kommit i gång, med Rancken som koordinator för det 50-tal personer som är involverade i projektet.
- Det är min huvudsakliga roll, men några MOOCs kommer jag också att producera, berättar han.
Vill exportera finländskt kunnande
GeoICT4e - Social innovations in Geo-ICT education at Tanzanian HEIs for improved employability är ett fortsättningsprojekt, med fler medverkande högskolor än i föregångarna, både i Finland och Tanzania. Verksamheten bygger vidare på de tidigare projekten tack vare projektets huvudman Åbo universitet, som bidrar med sin mångåriga erfarenhet. Novia deltar för första gången i ett av dessa projekt.
- Utrikesministeriet finansierar verksamheten via utbildningsstyrelsen, berättar Rancken. Ur Novias synvinkel är projektet intressant bland annat med tanke på samarbetet med andra finländska högskolor. Projektet varar i fyra år och erbjuder fina möjligheter att utveckla samarbeten som kan vara till nytta i andra projekt, där man gemensamt vill exportera finländskt utbildningskunnande.
Mini-MOOCsen kan de finländska högskolorna också ha nytta av i sin egen undervisning, på Novia främst på utbildningslinjen Sustainable coastal management. Här ser man också en kommande nytta i samarbetet med ett universitet på Zanzibar, vars satsningar tangerar Novias.
- Och skogsutbildningen vid Novia ser en speciell nytta i samarbetet med lantbruksuniversitetet i Tanzania.
Hållbar utveckling, liksom klimatförändringen och dess konsekvenser, genomsyrar projektet som helhet. Man bidrar även med utbildningshjälp i geospatial teknik och ICT, samt innovation och entreprenörskap.
Yrkeshögskolan Novia bidrar med kunskaper i förvaltning av naturresurser och hållbar kustförvaltning. Skogsutbildningen och Sustainable coastal management är verksamma på Novias campus i Raseborg.
Projektet har nu pågått ett drygt halvår, så mycket av fruktbart samarbete och utbildningsinnovation är ännu att vänta.
"The Higher Education Institutions Institutional Cooperation Instrument (HEI ICI) supports cooperation projects between higher education institutions in Finland and the developing world. The projects support the HEIs as they develop their subject-specific, methodological, educational, and administrative capacity. The program is funded by the Ministry for Foreign Affairs of Finland and administered by the Finnish National Agency for Education."
Henrik Virtanen (lektor i företagsekonomi och projektsakkunnig vid Yrkeshögskolan Novia)
Våra matvanor förändras och växthusproduktionen i Österbotten behöver följa utvecklingen för att vara relevant för konsumenterna samt stärka sin marknadsposition i Finland. Efterfrågan på livsmedel som stöder ett holistiskt välbefinnande ökar. Myndigheternas nya matrekommendationer stöder denna trend. Det har blivit populärt att äta mera grönsaker, speciellt proteinrika grönsaker, och denna utveckling kommer att fortsätta.
Framtidens matvanor kommer även att betona personliga matupplevelser och en enkel vardag. Man kan förvänta sig att ett förändrat köpbeteende ställer krav på bland annat vilka grönsaker som används i matlagningen, deras förädlingsgrad, färskhet, hållbarhet och förpackningsstorlek. Signalerna är starka och påverkar hela kedjan från produktion till konsumtion. I en kundorienterad affärsmodell påverkar konsumenterna i slutändan vad de köper och därmed vad som är relevant att producera.
”Kundorientering handlar om kundinsikt. Känner man till vilka grönsaker som kunder köper idag och i framtiden kan man säkerställa att produkterna möter konsumenternas behov och preferenser. Detta kan leda till ökad kundnöjdhet och lojalitet, vilket i sin tur ökar försäljningen och marknadsandelarna. Dessutom kan det hjälpa företag att anpassa sig till förändrade marknadstrender och hållbarhetskrav,” säger Professor Peter Björk,vid Hanken.
Projektet Framtidens grönsaker syftar till att kundorienterat utveckla den Österbottniska växthusproduktionen så den motsvarar framtida konsumentbehov. Målen är att identifiera det framtida behovet och utveckla Österbottens växthusproduktion gentemot det, stöda aktörerna inom växthusproduktionen att möta det framtida behovet, samt stärka samarbetet mellan projektparterna och näringslivet.
Projektet har startat i januari 2025, och det genomförs av Yrkeshögskolan Novia, inom institutionerna för företagsekonomi och bioekonomi. HANKEN Svenska handelshögskolan är projektpartner.
Ett brett samarbete i projektet ger oss möjligheten att hitta nya lösningar för växthusproduktionen. För att säkerställa en ekonomiskt och miljömässigt hållbar växthusproduktion i framtiden, behöver vi förstå vilka förändringar matproduktionen står inför och vilka anpassningar som behövs. Det blir mycket intressant att jobba tillsammans med olika intressenter i värdekedjan”,säger Lena Korkea-aho , projektledare vid Novia
Ett hållbarhetsperspektiv är även väsentligt när det gäller livsmedelskonsumtion och -produktion. Miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet är underliggande motiv för projektet. Medveten konsumtion omfattar till exempel etik, hänsyn till koldioxidavtrycket i både produktions- och leveranskedjor, preferens for ekologiska förpackningsmaterial, undvikande av avfall, preferens for inhemska och lokalt producerade produkter samt transparens och kunskap om hela produktionskedjan. Ekonomisk hållbarhet eller resiliens bör även beaktas. De totala kostnaderna för livsmedelsproducenterna har stigit, under vissa perioder radikalt, både på grund av ökad inflation och ökade produktionskostnader (t.ex. för energi). Inflationen har gjort att konsumenterna blivit mera prismedvetna. Allt detta sätter större press på lönsamheten i sektorn.
Kostnaderna för energi har visserligen sjunkit och inflationen har minskat, men totalt sett är kostnadstrycket ändå högre än förut. Det är svårt att kompensera kostnadsökningar direkt genom höjda konsumentpriser. Däremot kan kostnadsökningarna kompenseras genom tillväxt, både i volym (sälja mera) och i värde (sälja med högre marginaler). Projektsakkunnig Heidi Barman-Geust vid Yrkeshögskolan Novia konstaterar att ”grönsaksförsäljningen förväntas öka både i volym och värde, där värdeökningen främst drivs av bekvämlighetsprodukter och färdiga måltidslösningar. Vegetarisk kost blir alltmer populär, särskilt bland unga vuxna, och efterfrågan på färdigskurna grönsaker ökar. Hållbar konsumtion växer, där mindre förpackningar och minskat matsvinn blir allt viktigare.
Det finns ett behov av en differentiering av produkterna och produktgrupperna för att uppnå tillväxt med högre marginaler. Differentiering kräver att man är uppmärksam på trender för att utveckla verksamheten på ett kundorienterat sätt. Andra sätt att differentiera är till exempel varumärkesbyggande, vidareförädling, förpackningsutveckling, utveckling av enkla måltidslösningar samt utveckling av olika försäljningskoncept och transportlösningar. Ett delsyfte med projektet är att genom innovationsverkstäder ge svar på hur mervärde kan skapas.
Information om projektet:
Projektperiod: 3.1.2025 - 31.3.2027
Projektpartners: Yrkeshögskolan Novia (Institutionen för företagsekonomi och Institutionen för bioekonomi) och HANKEN Svenska handelshögskolan
Samarbetspartners: Österbottens Svenska Producentförbund (ÖSP), Botnia Grönsaker, Närpes Grönsaker och Vasa Grönsaker
Under höstterminen 2017 fick jag förfrågan om utbildningen för scenkonst vid Yrkeshögskolan Novia ville iscensätta pjäsen Cirkelträning,skriven av Vasabon Maria Kallio, för teaterfestivalen Rexit i Helsingfors.
Andra årets scenkonststuderande vid Campus Allegro i Jakobstad framförde pjäsen ”Cirkelträning” på teater Viirus i Helsingfors. Pjäsen är skriven av Maria Kallio och regisserades av Gabriele Alisch, utbildningsansvarig för utbildning till scenkonstpedagog. Pjäsen var en del av teaterfestivalen REXIT 9-12.5 2019. Foto: Sebastian Sundlin
Festivalen skulle äga rum under våren 2019. Rexitfestivalen skulle bli sista teaterfestivalen av det treåriga projektet Reko, som stöddes av Svenska kulturfonden med målsättningen att ny finlandssvensk dramatik skapas. Sammanlagt kom 15 nya pjäser samt ett antal nya musikteaterpjäser till offentlig visning. Inför sista festivalenRexit, exit från Rekoprojektet, skulle de sista sju pjäserna iscensättas. Att spela på en professionell teaterfestival är naturligtvis en stor chans för en utbildning.
Här tangerar vi en viktig punkt i dagens högskoleundervisning med alla sina restriktioner och finansiella utmaningar. Hur kan vi hålla kvaliteten med mycket mindre resurser än tidigare? Svaret ligger enligt mig i ett ännu tätare samarbete med samhället via undervisning som är kopplad till projekt. Med sådana projekt, där högskolor delar kostnader med andra aktörer i samhället, kan studeranden bjudas på en inlärningsmiljö där de får uppleva sitt eget arbete i spänningsfältet av realitetens krav och i kontakt med framtida professionella kollegor. Samtidigt visar högskolor sin genomslagskraft via olika service för samhället i gengäld för det skattebaserade statliga understöd som högskolor tar emot.
Erbjudandet om att delta i Rexitfestivalen betydde helt klart möjligheten för exakt ett projekt av denna art. Våra resekostnader samt övernattningen och inträde för alla andra föreställningar skulle festivalens arrangörer stå för. Vi skulle bidra med vår arbetskraft.När jag efter första genomläsningen dessutom också blev intresserad av pjäsen började jag tänka efter hur vi kunde möjliggöra detta. I läroplanen för detta läsår hade vi ingen kurs för scenframställning av den sorten. Det gällde alltså att tänka ”out of the box” för att hitta en lösning för denna speciella utmaning. Idéen för lösningen uppstod, blev till plan, och plan blev till realitet.
Pjäsen Cirkelträninghandlar om längtan efter kärlek och en partner som verkligen delar livet med en själv, om den tunga vardagen för ensamförsörjande mammor, om oförmågan att göra beslut, om oklarhet vad man egentligen vill, om en inre kluvenhet samt om problemet att hitta en partner som kunde tillfredsställa ens förväntningar. På ett tragikomiskt sätt kan vi känna igen oss själva i många ögonblick.
Under höstterminen 2018 arbetade vi med pjäsen i kursen Regi 1. Detta innebar att varje studerande under min handledning regisserade två scener ur pjäsen. Vårterminen 2019 hade jag kapat av 15 dagar av några andra kurser för projektets repetitioner. Under dessa dagar blev det min uppgift att skapa en helhet av nio väldigt olika regikoncept. På detta sätt blev det möjligt för oss att genomföra projektet vid sidan om kurserna som studieschemat krävde. Jag försökte ta till vara idéerna som studerande kommit med under höstterminen och som passade ihop med mitt eget regikoncept. På detta sätt blev föreställningen trots omständigheterna ett kollektivt arbete där studeranden kunde känna sig delaktiga. Samtidigt beslöt jag att bibehålla regikursens rollbesättning så långt det gick.
Pjäsen har sex roller men jag hade nio studeranden, vilket var orsaken till att skådespelarna permanent bytte roller. För att göra det lättare för publiken att följa handlingen satte vi etiketter i form av namnskylter på rollfigurernas kläder. Detta samt det ständiga rollbytet kom att bli ett element i mitt regikoncept. Är det inte så att vi alla, under olika faser av vårt liv, befinner oss i de olika rollperspektiven som finns i denna pjäs? Måste vi inte alla medge att vi vid många tillfällen satt etiketter på våra partners, stoppat hen i samma bekanta låda enligt ” Det var ju igen typiskt dig!” Varför gör du alltid...?”
I projektet fanns även två Erasmusstuderande från Tyskland. Därför översatte vi en del av texterna till engelska. Detta öppnade enligt mig upp en annan infallsvinkel. Pjäsens problematik är inte enbart finlandssvensk utan finner relevans i åtminstone hela Västeuropa och Nordamerika. Föreställningens längd skulle vara cirka två timmar. Vi förkortade den till 90 minuter.
Den 7 maj i år packade vi våra saker och den 8 maj styrde vi kosan mot Helsingfors. Rexitfestivalen inföll 9 – 12 maj. På fredagen denna vecka fick vi fyra timmar för att repetera på en ny scen och på lördag och söndag kväll spelade vi vår föreställning. För våra studerande var hela projektet en stor, lyckad utmaning och ytterst lärorik. De hade chansen att diskutera med författaren flera gånger under processen, att se sex andra nyskrivna pjäser, de fick insyn i turnèverksamhet samt i behovet att anpassa sitt agerande till ett nytt spelrum med annorlunda scendimensioner och kunde diskutera med många andra professionella, mera erfarna skådespelare och regissörer. Femton dagar repetitionstid var alldeles för kort och vår arbetsinsats under dessa dagar var enorm, men det visade sig att alla ansträngningar och stressen hade varit värt det!
Text: Gabriele Alisch, Utbildningsansvarig för Novia Scenkonst
Tillgången på arbetskraft och kompetens blir en allt viktigare konkurrensfaktor för regionens företag och andra arbetsgivare. Behoven och kraven ökar på personalen och det kontunerliga lärandet under hela yrkeskarriären betonas. För utbildningsanordnarna betyder det en växande efterfrågan på fortbildning som ett komplement till den examensgivande utbildningen. Vidare blir arbetsplatserna allt mera mångkulturella.
”Arbetsgivare har uttryckt behov av bredare kompetensutveckling för hela eller delar av sin personal mot bakgrund av att ett företag sällan enbart har en grupp anställda. För att utvecklas behövs ofta en samordnad kompetensförhöjning för alla personalgrupper i företaget”, konstaterar Ulrica Karp, direktör för samkommunen Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur.
För att möta dessa behov och därmed stärka det regionala arbets- och näringslivet samt samarbetet mellan arbetsgivare och utbildarna kommer Edu YA från och med årsskiftet att breddas med kompetensen från Yrkeshögskolan Novia. Samtidigt blir Novia delägare i Edu YA Ab, vars namn kommer att ändra. I bolaget sker allt från arbetskraftsutbildningar och certifikatutbildningar till konsultationer, ledarskapsutbildningar och rekryteringsutbildningar. Syftet är att ge arbetslivet en tjänsteleverantör för kompetensutveckling med en stor kunskapsbas inom många områden och nivåer.
”Genom samarbetet kan vi ännu effektivare stöda regionens arbetsgivare när det gäller kompetensfrågor och tillgång på arbetskraft”, säger Örjan Andersson, rektor för Yrkeshögskolan Novia.
Bolaget kommer att på såväl instituts- som högskolenivå erbjuda fortbildningstjänster och stöd för kompetensutveckling inom social- och hälsovård, teknik, företagsekonomi, kultur och bioekonomi. Därtill erbjuds tjänster inom internationell rekrytering och integrationsutbildning.
”Det är få aktörer i branschen som kan erbjuda ett lika mångsidigt utbud av kompetensutveckling som vi kan i den nya konstellationen. Trots att detta blir verklighet först från årsskiftet, så startar vi redan nu marknadsföringen av det nya utbudet. Jag hoppas att många tar kontakt för att höra mera”, säger Max Hagström, VD för Edu YA Ab.
Tillgången på arbetskraft och kompetens blir en allt viktigare konkurrensfaktor för regionens företag och andra arbetsgivare. Behoven och kraven ökar på personalen och det kontunerliga lärandet under hela yrkeskarriären betonas. För utbildningsanordnarna betyder det en växande efterfrågan på fortbildning som ett komplement till den examensgivande utbildningen. Vidare blir arbetsplatserna allt mera mångkulturella.
”Arbetsgivare har uttryckt behov av bredare kompetensutveckling för hela eller delar av sin personal mot bakgrund av att ett företag sällan enbart har en grupp anställda. För att utvecklas behövs ofta en samordnad kompetensförhöjning för alla personalgrupper i företaget”, konstaterar Ulrica Karp, direktör för samkommunen Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur.
För att möta dessa behov och därmed stärka det regionala arbets- och näringslivet samt samarbetet mellan arbetsgivare och utbildarna kommer Edu YA från och med årsskiftet att breddas med kompetensen från Yrkeshögskolan Novia. Samtidigt blir Novia delägare i Edu YA Ab, vars namn kommer att ändra. I bolaget sker allt från arbetskraftsutbildningar och certifikatutbildningar till konsultationer, ledarskapsutbildningar och rekryteringsutbildningar. Syftet är att ge arbetslivet en tjänsteleverantör för kompetensutveckling med en stor kunskapsbas inom många områden och nivåer.
”Genom samarbetet kan vi ännu effektivare stöda regionens arbetsgivare när det gäller kompetensfrågor och tillgång på arbetskraft”, säger Örjan Andersson, rektor för Yrkeshögskolan Novia.
Bolaget kommer att på såväl instituts- som högskolenivå erbjuda fortbildningstjänster och stöd för kompetensutveckling inom social- och hälsovård, teknik, företagsekonomi, kultur och bioekonomi. Därtill erbjuds tjänster inom internationell rekrytering och integrationsutbildning.
”Det är få aktörer i branschen som kan erbjuda ett lika mångsidigt utbud av kompetensutveckling som vi kan i den nya konstellationen. Trots att detta blir verklighet först från årsskiftet, så startar vi redan nu marknadsföringen av det nya utbudet. Jag hoppas att många tar kontakt för att höra mera”, säger Max Hagström, VD för Edu YA Ab.
Text och Bild: Ulrika Dahlberg, projektledare för Lantbruk 2.0 vid Yrkeshögskolan Novia
En helt ny kurshelhet (15sp) om produktion, förädling, marknadsföring och försäljning av naturfibrer inleds vid Yrkeshögskolan Novia hösten 2022 inom Öppna YH.
Ännu i början av 1900-talet hade naturfibrerna en viktig roll på de finländska gårdarna. Fåren gav ull, av vilken tyg vävdes. För sådana ändamål som ullen inte dög till, behövdes fiberväxter. Av dem gjorde man kläder till vardag och fest, sänglinne, fiskenät, säckar, segel och tråd för att sy i läder.
Spånadslin och fiberhampa har varit de viktigaste fibergrödorna i vårt land, men även nässla och humle är nämnvärda. Nässlan är en vild kulturväxt, som följt med människornas bosättning och vars skaft innehåller rikligt med fiber. Humle, som odlats i trädgårdarna för att användas i ölbryggning, har också en fiberrik stjälk och hör faktiskt till hampväxterna.
När den importerade bomullen blev ett billigare och enklare alternativ än de inhemska fiberväxterna, minskade odlingen av dem. Konstfibrer har ytterligare konkurrerat ut naturfibrerna, vilket resulterat i att odling av och kunskap om fiberväxter nästan helt försvunnit. I och med att vi blivit medvetna om olika slags miljöproblem, långväga transporter och dåliga arbetsförhållanden i bomullsproduktionen och om att de syntetiska fibrerna tillverkas av petroleum och ger ifrån sig mikroplaster, har intresset för traditionella fiberväxter och ull ökat igen, nya konstgjorda fibrer av cellulosa har utvecklats (e.g. Lyocell) och återvinningen av fibrer har effektiverats.
En ytterligare möjlighet för naturfiberproduktionen att bidra till positiva effekter för miljö och klimat är odling av växter som är framgångsrika i våta förhållanden på torvmarker. Speciellt på jordar med tjockt torvlager är övergången till hållbarare odlingsmetoder viktig, eftersom en stor del av jordbruksmarkens koldioxidemission kommer från just dessa jordar. Genom att höja grundvattennivån på en torvåker på nytt och odla vass, säv, kaveldun och vide, finns det möjligheter att minska på utsläppsnivån och producera fibrer samtidigt.
”I dag är strömaterial för husdjur, odlingsunderlag, byggnadsmaterial, papper, förpackningsmaterial och biokomposit, som ersätter plast, användningsområden för naturfibrer, förutom textilier. Vid Yrkeshögskolan Novia ser vi en möjlighet i denna utveckling, både för produktion inom det finländska jordbruket och för hela värdekedjan med förädling och försäljning medräknat. Inom naturfiberområdet är det möjligt att utveckla något som gynnar producenterna, klimatet och självförsörjningen”, säger Lars Fridefors, lektor vid Novia.
En helt ny kurshelhet om produktion, förädling, marknadsföring och försäljning av naturfibrer på 15 studiepoäng startar därför i Novia hösten 2022 inom Öppna YH. Kurserna fokuserar på ull, fiberväxter som spånadslin, fiberhampa och nässla samt på möjligheterna att producera fiber på torvmarker. Anmälningen öppnar enligt planerna i maj. Ett engelskspråkigt naturfiberseminarium ”Natural Fibers – Sustainable Future Prospects?”, med experter från Tyskland och Finland ordnas den 27 april, som försmak till kurserna.
Att använda åkermark för att producera naturfibrer kan kännas orimligt i osäkra tider, men behöver inte utgöra ett hot mot matproduktionen. Tvärtom, kan produktionen av naturfibrer i bästa fall stöda livsmedelsproduktionen, om den förbättrar gårdens lönsamhet och biodiversitet. Genom en mer varierad växtföljd kan spannmålsskörden gynnas av att fibergrödor odlas. Nässlan är en mångårig växt, som med fördel kan odlas på marginalmarker som ligger utanför den egentliga livsmedelsproduktionen. En ökad mångfald i jordbruket ger en ökad resiliens mot extrema väderförhållanden, växtsjukdomar och oväntade händelser på världsmarknaderna. För fårfarmarna är det en stor fördel att efterfrågan på inhemsk ull har ökat och producentpriset för ullen har stigit. Det verkar som om tiden är inne för oss att lära oss att producera och använda naturfibrer igen.
Ytterligare information/källor som använts i texten:
En helt ny kurshelhet (15sp) om produktion, förädling, marknadsföring och försäljning av naturfibrer inleds vid Yrkeshögskolan Novia hösten 2022 inom Öppna YH.
Ännu i början av 1900-talet hade naturfibrerna en viktig roll på de finländska gårdarna. Fåren gav ull, av vilken tyg vävdes. För sådana ändamål som ullen inte dög till, behövdes fiberväxter. Av dem gjorde man kläder till vardag och fest, sänglinne, fiskenät, säckar, segel och tråd för att sy i läder.
Spånadslin och fiberhampa har varit de viktigaste fibergrödorna i vårt land, men även nässla och humle är nämnvärda. Nässlan är en vild kulturväxt, som följt med människornas bosättning och vars skaft innehåller rikligt med fiber. Humle, som odlats i trädgårdarna för att användas i ölbryggning, har också en fiberrik stjälk och hör faktiskt till hampväxterna.
När den importerade bomullen blev ett billigare och enklare alternativ än de inhemska fiberväxterna, minskade odlingen av dem. Konstfibrer har ytterligare konkurrerat ut naturfibrerna, vilket resulterat i att odling av och kunskap om fiberväxter nästan helt försvunnit. I och med att vi blivit medvetna om olika slags miljöproblem, långväga transporter och dåliga arbetsförhållanden i bomullsproduktionen och om att de syntetiska fibrerna tillverkas av petroleum och ger ifrån sig mikroplaster, har intresset för traditionella fiberväxter och ull ökat igen, nya konstgjorda fibrer av cellulosa har utvecklats (e.g. Lyocell) och återvinningen av fibrer har effektiverats.
En ytterligare möjlighet för naturfiberproduktionen att bidra till positiva effekter för miljö och klimat är odling av växter som är framgångsrika i våta förhållanden på torvmarker. Speciellt på jordar med tjockt torvlager är övergången till hållbarare odlingsmetoder viktig, eftersom en stor del av jordbruksmarkens koldioxidemission kommer från just dessa jordar. Genom att höja grundvattennivån på en torvåker på nytt och odla vass, säv, kaveldun och vide, finns det möjligheter att minska på utsläppsnivån och producera fibrer samtidigt.
”I dag är strömaterial för husdjur, odlingsunderlag, byggnadsmaterial, papper, förpackningsmaterial och biokomposit, som ersätter plast, användningsområden för naturfibrer, förutom textilier. Vid Yrkeshögskolan Novia ser vi en möjlighet i denna utveckling, både för produktion inom det finländska jordbruket och för hela värdekedjan med förädling och försäljning medräknat. Inom naturfiberområdet är det möjligt att utveckla något som gynnar producenterna, klimatet och självförsörjningen”, säger Lars Fridefors, lektor vid Novia.
En helt ny kurshelhet om produktion, förädling, marknadsföring och försäljning av naturfibrer på 15 studiepoäng startar därför i Novia hösten 2022 inom Öppna YH. Kurserna fokuserar på ull, fiberväxter som spånadslin, fiberhampa och nässla samt på möjligheterna att producera fiber på torvmarker. Anmälningen öppnar enligt planerna i maj. Ett engelskspråkigt naturfiberseminarium ”Natural Fibers – Sustainable Future Prospects?”, med experter från Tyskland och Finland ordnas den 27 april, som försmak till kurserna.
Att använda åkermark för att producera naturfibrer kan kännas orimligt i osäkra tider, men behöver inte utgöra ett hot mot matproduktionen. Tvärtom, kan produktionen av naturfibrer i bästa fall stöda livsmedelsproduktionen, om den förbättrar gårdens lönsamhet och biodiversitet. Genom en mer varierad växtföljd kan spannmålsskörden gynnas av att fibergrödor odlas. Nässlan är en mångårig växt, som med fördel kan odlas på marginalmarker som ligger utanför den egentliga livsmedelsproduktionen. En ökad mångfald i jordbruket ger en ökad resiliens mot extrema väderförhållanden, växtsjukdomar och oväntade händelser på världsmarknaderna. För fårfarmarna är det en stor fördel att efterfrågan på inhemsk ull har ökat och producentpriset för ullen har stigit. Det verkar som om tiden är inne för oss att lära oss att producera och använda naturfibrer igen.
Ytterligare information/källor som använts i texten:
Text och Bild: Eva-Marie Backnäs, projektledare KulturÖsterbotten
Maria Engström Smeds, projektledare Yrkeshögskolan Novia
Projektet Kulturresiliens i ”det nya normala ”vill hjälpa kulturarbetare och föreningar att hitta verktyg för att erbjuda högkvalitativa digitala kulturupplevelser.
Det har knappast undgått någon att en av de hårdast drabbade branscherna under covid 19-pandemin är kulturbranschen. Såväl på KulturÖsterbotten vid Söfuk som vid Yrkeshögskolan Novias FUI-verksamhet funderades det på förutsättningarna att verka som kulturarbetare och -aktörer under och efter pandemin. När möjligheten gavs att söka pengar via Österbottens förbund för stödjande av hållbar tillväxt och livskraft i regionerna (s.k. AKKE-finansiering) lämnade båda organisationerna (ovetande om varandra) in nästan identiska projektplaner, med syfte att stöda kulturaktörerna och ge dem nya färdigheter i produktionen av digitala kulturtjänster. Österbottens förbund föreslog då att vi skulle slå ihop våra påsar och de kom därefter in som finansiär för projektet Kulturresiliens i ”det nya normala” som såg dagens ljus på våren 2021!
Inom projektet erbjuder vi en bred palett av fortbildningar och workshoppar till kulturarbetare och -aktörer. Fortbildningarna fokuserar på såväl teknisk kompetenshöjning som innehåll, publikarbete och kommunikation – allt inom ramen för det digitala förmedlandet. Även om vår främsta målgrupp är personer som arbetar med kultur professionellt eller genom en förening, är många av fortbildningarna intressanta också för en bredare målgrupp.
Under hösten 2021 kommer projektet bland annat erbjuda en inspirationslördag den 13 november, med fokus på digitala program på museer och i utställningar. Vi kommer också att ordna två workshoppar med Sebastian Widjeskog från Nordic School of Entrepreneurship om hur du kan skapa inkomster via digitala produktioner. Nina Dahl-Tallgren, teaterpedagog på Wasa Teater kommer att hålla en föreläsningsserie kring publikarbete i en digital kontext. Vinterns och vårens program är ännu under planering.
Projektet pågår under tiden 1.4.2021-31.3.2022 och finansieras med anslag för stödjande av hållbar tillväxt och livskraft i regionerna (AKKE) av Österbottens förbund.
”I dag är strömaterial för husdjur, odlingsunderlag, byggnadsmaterial, papper, förpackningsmaterial och biokomposit, som ersätter plast, användningsområden för naturfibrer, förutom textilier. Vid Yrkeshögskolan Novia ser vi en möjlighet i denna utveckling, både för produktion inom det finländska jordbruket och för hela värdekedjan med förädling och försäljning medräknat. Inom naturfiberområdet är det möjligt att utveckla något som gynnar producenterna, klimatet och självförsörjningen”, säger Lars Fridefors, lektor vid Novia.