Novia

Digivisio 2030 är ett för alla finländska högskolor gemensamt projekt med det övergripande målet att skapa en framtid för lärande som gynnar både högskolor, de lärande och samhället. Projektet eftersträvar att nivån på den högre utbildningen i Finland höjs och finländarnas sysselsättning förbättras nationellt och internationellt. Ett öppet och etablerat ekosystem skapas för lärande som baserar sig på Digivisios digitala tjänster, högskolornas gemensamma studieutbud och interaktion med företagen och samhället.

Beskriver man Digivisio i siffror handlar det om cirka 300 000 högskolestuderande, 38 finländska högskolor, 27 000 anställda på högskolorna och cirka 320 personer som arbetar direkt i projektet. Tidsperspektivet är 10 år och budget för projektet fram till 2024 är 44 miljoner.

Följaktligen ett stort och omfattande projekt som alla yrkeshögskolor och universitet i Finland i slutet av 2020 gick med i. Att alla nu är med och förbereder sig för att hitta gemensamma sätt att föra fram ett relevant och kvalitativt utbildningsutbud är sannolikt rätt så unikt. Med ett dylikt storprojekt uppstår det många utmaningar men framförallt möjligheter. Frågorna är många om hur, när, varför, vad som görs inom projektet och hur berör det högskolan, personalen och studerande. En av de stora frågorna som berör oss och Digivisio 2030 är hur ser kunskapens värld ut 2030 och hur kan vi förbereda oss för den?

Vem är den lärande?

Lärandemålgruppen för Digivisio 2030 är exceptionellt bred och de tjänster som utvecklas ska i framtiden vara tillgängliga för alla lärande oavsett tidigare kompetens, utbildningsnivå eller livssituation. Den lärandes perspektiv står i centrum av Digivisio -arbetet och de tjänster som implementeras i projektet utvecklas på ett användarorienterat sätt. Ett av Digivisios mål är att göra det möjligt för den lärande att lära sig flexiblare och samla på sig sin kompetens.

Flexibelt lärande

Flexibilitet och fortbildning för kontinuerligt lärande är starkt i fokus. Den lärande erbjuds flexibelt lärande, vilket innebär att tar man tar hänsyn till den lärandes individuella behov, motivation och möjliggör valfrihet. Vägledning och stöd utvecklas så att det passar den lärandes behov och förmågor. Automatisering och AI baserade vägledningstjänster utvecklas för att säkerställa att utbudet motsvarar efterfrågan.

Plattform för flexibelt och kontinuerligt lärande

Ett av de mest konkreta målen med Digivisio är förverkligandet av en gemensam plattform, bricka, för högskolornas utbud för flexibelt och kontinuerligt lärande. Med en gemensam plattform blir det enklare att hitta och anmäla sig till en utbildning som passar den livssituation och de behov den lärande har.

Via plattformen kan vi nå en ännu bredare och mångsidigare grupp av lärande oavsett regionala gränser. Lansering planeras till slutet av 2024 och som första utbud kommer s.k. icke-formellt och informellt studieutbud erbjudas till exempel poddar, mikrokurser, offentliga föreläsningar och webbinarier. Efter det blir det dags för det formella utbildningsutbudet.

Med stöd av data som samlas in via de som nyttjar utbudet på plattformen förväntas högskolorna kunna öka effektiviteten och utveckla ett ännu mångsidigare utbud utgående från identifierat behov.

Högskolesamarbete och pedagogisk utveckling

Digivisio grundar sig på samarbete mellan högskolorna genom delaktighet och dialog. Projektverksamheten är upplagd så att den skall främja ett ökat samarbete mellan högskolorna, möjliggöra framtagande av gemensamma rekommendationer, regler och ett gemensamt tillvägagångssätt.

I projektet ska högskolorna skapa en gemensam vision för den digitala pedagogikens framtid och de spelregler som utvecklingen av digital pedagogik inom högre utbildning bygger på. Den växande betydelsen av digital pedagogik och att stödja välbefinnande i lärandeprocessen kräver också en ny sorts kompetens av lärare, handledare och utbildningsplanerare. Digivisio söker lösningar och verktyg för utveckling och kommer att ordna utbildningar i digital pedagogik för lärare och stödpersonal 2024.

Ett ambitiöst och tidskrävande projekt

Digivisio 2030 är ett omfattande och mångfacetterat utvecklingsprojekt med ambitiösa mål. Det är stundvis utmanande att orientera sig i utvecklingsarbetet, identifiera när, hur och varför vi vid Novia skall vara en del av utvecklingen. Samtidigt ger detta oss möjlighet att vidareutveckla ett kvalitativt och relevant utbildningsutbud till en bredare målgrupp. Vi får möjlighet att ytterligare förtydliga vår profil utifrån våra styrkor och vara med om att säkerställa det svenska utbudet på plattformen.

Digivisio 2030 är ett för alla finländska högskolor gemensamt projekt med det övergripande målet att skapa en framtid för lärande som gynnar både högskolor, de lärande och samhället. Projektet eftersträvar att nivån på den högre utbildningen i Finland höjs och finländarnas sysselsättning förbättras nationellt och internationellt. Ett öppet och etablerat ekosystem skapas för lärande som baserar sig på Digivisios digitala tjänster, högskolornas gemensamma studieutbud och interaktion med företagen och samhället.

Beskriver man Digivisio i siffror handlar det om cirka 300 000 högskolestuderande, 38 finländska högskolor, 27 000 anställda på högskolorna och cirka 320 personer som arbetar direkt i projektet. Tidsperspektivet är 10 år och budget för projektet fram till 2024 är 44 miljoner.

Följaktligen ett stort och omfattande projekt som alla yrkeshögskolor och universitet i Finland i slutet av 2020 gick med i. Att alla nu är med och förbereder sig för att hitta gemensamma sätt att föra fram ett relevant och kvalitativt utbildningsutbud är sannolikt rätt så unikt. Med ett dylikt storprojekt uppstår det många utmaningar men framförallt möjligheter. Frågorna är många om hur, när, varför, vad som görs inom projektet och hur berör det högskolan, personalen och studerande. En av de stora frågorna som berör oss och Digivisio 2030 är hur ser kunskapens värld ut 2030 och hur kan vi förbereda oss för den?

Vem är den lärande?

Lärandemålgruppen för Digivisio 2030 är exceptionellt bred och de tjänster som utvecklas ska i framtiden vara tillgängliga för alla lärande oavsett tidigare kompetens, utbildningsnivå eller livssituation. Den lärandes perspektiv står i centrum av Digivisio -arbetet och de tjänster som implementeras i projektet utvecklas på ett användarorienterat sätt. Ett av Digivisios mål är att göra det möjligt för den lärande att lära sig flexiblare och samla på sig sin kompetens.

Flexibelt lärande

Flexibilitet och fortbildning för kontinuerligt lärande är starkt i fokus. Den lärande erbjuds flexibelt lärande, vilket innebär att tar man tar hänsyn till den lärandes individuella behov, motivation och möjliggör valfrihet. Vägledning och stöd utvecklas så att det passar den lärandes behov och förmågor. Automatisering och AI baserade vägledningstjänster utvecklas för att säkerställa att utbudet motsvarar efterfrågan.

Plattform för flexibelt och kontinuerligt lärande

Ett av de mest konkreta målen med Digivisio är förverkligandet av en gemensam plattform, bricka, för högskolornas utbud för flexibelt och kontinuerligt lärande. Med en gemensam plattform blir det enklare att hitta och anmäla sig till en utbildning som passar den livssituation och de behov den lärande har.

Via plattformen kan vi nå en ännu bredare och mångsidigare grupp av lärande oavsett regionala gränser. Lansering planeras till slutet av 2024 och som första utbud kommer s.k. icke-formellt och informellt studieutbud erbjudas till exempel poddar, mikrokurser, offentliga föreläsningar och webbinarier. Efter det blir det dags för det formella utbildningsutbudet.

Med stöd av data som samlas in via de som nyttjar utbudet på plattformen förväntas högskolorna kunna öka effektiviteten och utveckla ett ännu mångsidigare utbud utgående från identifierat behov.

Högskolesamarbete och pedagogisk utveckling

Digivisio grundar sig på samarbete mellan högskolorna genom delaktighet och dialog. Projektverksamheten är upplagd så att den skall främja ett ökat samarbete mellan högskolorna, möjliggöra framtagande av gemensamma rekommendationer, regler och ett gemensamt tillvägagångssätt.

I projektet ska högskolorna skapa en gemensam vision för den digitala pedagogikens framtid och de spelregler som utvecklingen av digital pedagogik inom högre utbildning bygger på. Den växande betydelsen av digital pedagogik och att stödja välbefinnande i lärandeprocessen kräver också en ny sorts kompetens av lärare, handledare och utbildningsplanerare. Digivisio söker lösningar och verktyg för utveckling och kommer att ordna utbildningar i digital pedagogik för lärare och stödpersonal 2024.

Ett ambitiöst och tidskrävande projekt

Digivisio 2030 är ett omfattande och mångfacetterat utvecklingsprojekt med ambitiösa mål. Det är stundvis utmanande att orientera sig i utvecklingsarbetet, identifiera när, hur och varför vi vid Novia skall vara en del av utvecklingen. Samtidigt ger detta oss möjlighet att vidareutveckla ett kvalitativt och relevant utbildningsutbud till en bredare målgrupp. Vi får möjlighet att ytterligare förtydliga vår profil utifrån våra styrkor och vara med om att säkerställa det svenska utbudet på plattformen.

Barns möjlighet att delta i fritidsaktiviteter är starkt kopplad till familjens livssituation. Enligt Barnkonventionens artikel 31 har “ett barn rätt till lek, vila och fritid, samt till att delta i konst- och kulturaktiviteter” (Unicef). Fritidsaktiviteter är ofta av stor betydelse för barnets välbefinnande, familjens sammanhållning och samhällets framtid (Soininen 2021). Finlandsmodellen är gratis hobbyverksamhet och ett utmärkt exempel på hur hobbyverksamhet kan göras tillgänglig för alla (Finlandsmodellen för hobbyverksamhet). Hobbyverksamhet stöder barns och ungas välmående. Det finns dock barn som behöver extra stöd för att delta i verksamheten och det finns ledare i barngrupper som behöver stöd.

På Yrkeshögskolan Novia har vi gjort en pilotutbildning där vi vid socionomutbildningen utbildat Barnambassadörer för att fungera som mentorer i barngrupper samt för enskilda barn. Utbildningen riktar sig till studerande och i den ingår även en kort praktik i olika barngrupper samt en skriftlig reflektion över ledarskapet. Under pilotutbildningen har vi samarbetat med bland annat Korsholms kommun som erbjuder hobbyverksamhet enligt Finlandsmodellen.

Hobbyverksamhet ger en bra motvikt till skola och skolans krav. Genom hobbyn kan barnet hitta nya vänner från andra skolor och bredda sina sociala nätverk. Inom ramen för pilotutbildningen har studeranden haft möjlighet att observera och hjälpa till i barngrupper som en extra vuxen.

I barngrupper är det viktigt att skapa strukturer och trygghet, vilket ibland kan vara utmanande. För ledare i barngrupper är det viktigt att kunna beakta relationer men även de enskilda barnens behov och särdrag. Mobbning eller utanförskap som förekommer i skolan kan ibland föras över till hobbyverksamhet. För ledare i barngrupper kan den dynamiken vara svår att upptäcka, framför allt om gruppen är stor eller stökig.

Studerandena i pilotgruppen tyckte att det var lärorikt att först inta en mer observerande roll i barngruppen för att sedan inta en mer aktiv roll. De kunde genom observation identifiera de barn som behövde extra stöd i gruppen och de fick även reflektera över gruppdynamiken. Dessa observationer hjälpte dem att hitta en egen roll i gruppen och anpassa den egna aktiviteten till gruppen. Utbildningen förbereder studeranden att beakta olika barns behov i grupper och ger dem verktyg att handleda barn och unga. Målsättningen är att de ska kunna vara barnambassadörer i en grupp där ett behov av en extra vuxen identifierats eller vara mentor och en extra trygg vuxen för ett särskilt barn.

Vår förhoppning är att testa konceptet under hösten 2024 tillsammans med Barnavårdsföreningen. Studeranden kan då fungera som barnambassadörer för enskilda barn eller i barngrupper. Projektet har finansiering från Svenska folkskolans vänner. Vi strävar även efter att få en kontinuerlig fortsättning på mentorskapsprogrammet och att årligen kunna matcha mentorer med barn eller barngrupper.

Källor:

Finlandsmodellen för hobbyverksamhet. https://harrastamisensuomenmalli.fi/sv/ Hämtat 3.5.2024.

Soininen Pirkko. 2021. Harrastuksilla on voimaannuttava vaikutus.  https://www.sos-lapsikyla.fi/blog/2021/05/17/harrastuksilla-on-voimaannuttava-vaikutus/ Hämtat 3.5.2024.

Unicef. Barnkonventionen i korthet. https://www.unicef.fi/vart-arbete/barnets-rattigheter/barnkonventionen/barnkonventionen-i-korthet/ Hämtat 3.5.2024.

Barns möjlighet att delta i fritidsaktiviteter är starkt kopplad till familjens livssituation. Enligt Barnkonventionens artikel 31 har “ett barn rätt till lek, vila och fritid, samt till att delta i konst- och kulturaktiviteter” (Unicef). Fritidsaktiviteter är ofta av stor betydelse för barnets välbefinnande, familjens sammanhållning och samhällets framtid (Soininen 2021). Finlandsmodellen är gratis hobbyverksamhet och ett utmärkt exempel på hur hobbyverksamhet kan göras tillgänglig för alla (Finlandsmodellen för hobbyverksamhet). Hobbyverksamhet stöder barns och ungas välmående. Det finns dock barn som behöver extra stöd för att delta i verksamheten och det finns ledare i barngrupper som behöver stöd.

På Yrkeshögskolan Novia har vi gjort en pilotutbildning där vi vid socionomutbildningen utbildat Barnambassadörer för att fungera som mentorer i barngrupper samt för enskilda barn. Utbildningen riktar sig till studerande och i den ingår även en kort praktik i olika barngrupper samt en skriftlig reflektion över ledarskapet. Under pilotutbildningen har vi samarbetat med bland annat Korsholms kommun som erbjuder hobbyverksamhet enligt Finlandsmodellen.

Hobbyverksamhet ger en bra motvikt till skola och skolans krav. Genom hobbyn kan barnet hitta nya vänner från andra skolor och bredda sina sociala nätverk. Inom ramen för pilotutbildningen har studeranden haft möjlighet att observera och hjälpa till i barngrupper som en extra vuxen.

I barngrupper är det viktigt att skapa strukturer och trygghet, vilket ibland kan vara utmanande. För ledare i barngrupper är det viktigt att kunna beakta relationer men även de enskilda barnens behov och särdrag. Mobbning eller utanförskap som förekommer i skolan kan ibland föras över till hobbyverksamhet. För ledare i barngrupper kan den dynamiken vara svår att upptäcka, framför allt om gruppen är stor eller stökig.

Studerandena i pilotgruppen tyckte att det var lärorikt att först inta en mer observerande roll i barngruppen för att sedan inta en mer aktiv roll. De kunde genom observation identifiera de barn som behövde extra stöd i gruppen och de fick även reflektera över gruppdynamiken. Dessa observationer hjälpte dem att hitta en egen roll i gruppen och anpassa den egna aktiviteten till gruppen. Utbildningen förbereder studeranden att beakta olika barns behov i grupper och ger dem verktyg att handleda barn och unga. Målsättningen är att de ska kunna vara barnambassadörer i en grupp där ett behov av en extra vuxen identifierats eller vara mentor och en extra trygg vuxen för ett särskilt barn.

Vår förhoppning är att testa konceptet under hösten 2024 tillsammans med Barnavårdsföreningen. Studeranden kan då fungera som barnambassadörer för enskilda barn eller i barngrupper. Projektet har finansiering från Svenska folkskolans vänner. Vi strävar även efter att få en kontinuerlig fortsättning på mentorskapsprogrammet och att årligen kunna matcha mentorer med barn eller barngrupper.

Källor:

Finlandsmodellen för hobbyverksamhet. https://harrastamisensuomenmalli.fi/sv/ Hämtat 3.5.2024.

Soininen Pirkko. 2021. Harrastuksilla on voimaannuttava vaikutus.  https://www.sos-lapsikyla.fi/blog/2021/05/17/harrastuksilla-on-voimaannuttava-vaikutus/ Hämtat 3.5.2024.

Unicef. Barnkonventionen i korthet. https://www.unicef.fi/vart-arbete/barnets-rattigheter/barnkonventionen/barnkonventionen-i-korthet/ Hämtat 3.5.2024.

Under den senaste tiden har vi fått lära oss om hur bomullsodling orsakar vattenbrist och miljöproblem, och att bomullen görs till kläder under väldigt dåliga arbetsförhållanden. Vi vet att konstfibrer inte är att föredra, eftersom en del av dem är tillverkade av olja och ger ifrån sig plastpartiklar som samlas i vattendragen. En del nya, mer hållbara syntetiska fibrer håller lyckligtvis på att utvecklas. Vi kan också rikta blicken mot våra åkrar och fundera på om vi kan producera mer miljövänliga fibrer på dem, eller om vi i större utsträckning kunde ta tillvara ullen från de finska fåren. Med dessa tankar i bakhuvudet började vi planera ett seminarium om naturfibrer på Yrkeshögskolan Novia i Raseborg.

Från jord till garderob

Spånadslin, fiberhampa, nässlor, vass och säv är gamla växter som använts för att producera kläder, byggnadsmaterial, korgar, handdukar och annat vi behövt i vardagen. Kunskaperna om hur man odlar och använder dessa material har hållit på att gå förlorade, efter att syntetiska material och industriell tillverkning av kläder och andra förnödenheter tagit över. Nu, i och med en större medvetenhet om klimat, miljö och rättvisa arbetsförhållanden, överskrider efterfrågan på ekologiskt odlat lin redan utbudet i Europa, enligt det finska företaget Linen Stories. Nya odlare av fiberväxter, samt ett nätverk av uppköpare, förädlare och försäljare behövs. De traditionella fiberväxterna kräver väldigt lite vatten, gödsel och bekämpningsmedel och förädlingen kräver inte skadliga kemikalier. Sloganen ”från jod till bord” är bekant, men ”från jord till garderob” är också ett begrepp som förtjänar vår uppmärksamhet. 

Vi ska ju trots allt odla mat på våra åkrar, och inte fibrer, kanske någon tänker. Fiberväxterna kan gynna matproduktionen, eftersom flera av dem har djupgående rötter som luckrar upp marken och ger mer organiskt material till åkern. Den täta växtligheten hos linet och hampan kan bidra till att kväva ogräs. Skörden med ätbara växter följande år är möjligtvis bättre än tidigare. Odling av fiberväxter på torvåkrar genom våtmarksodling kan också vara ett sätt att minska på åkrarnas utsläpp av växthusgaser. Grundvattennivån på torvåkern hålls då högre, vilket förhindrar att kol frigörs genom att organogen substans bryts ned. Växter som kan odlas i våta marker är bland annat vide, bladvass och kaveldun. Dessa kan utnyttjas som energiväxter, byggnadsmaterial, som strö för husdjur eller som odlingsunderlag i växthus. Både Naturresursinstitutet och Baltic Sea Action Group jobbar med att utreda möjligheterna för våtmarksodling i Finland.

Fiberseminarium på Novia

Den 27 oktober ordnar projektet Lantbruk 2.0 på Yrkeshögskolan Novia ett engelskspråkigt seminarium om växtfibrer. Yrkeshögskolans lektor Lars Fridefors inleder med att prata om odling av fiberväxter. Därefter kommer olika experter inom odling och användning av växtfibrer att hålla presentationer. Evenemanget avslutas med en paneldiskussion om framtida businessmodeller kopplade till växtfibrer. Det är möjligt att följa med evenemanget på distans. 

Planen är att fiberseminariet inte blir en engångsföreteelse, utan en början till ett längre samarbete mellan odlare, företag, experter och studerande. En dag räcker dessutom inte till för allt intressant som finns att säga om en framtida användning av våra gamla kulturväxter, för att inte glömma fårullen som inte alls rymdes med denna gång.

Projektet finansieras av Svenska kulturfonden. 

Information om seminariet hittas på Lantbruk 2.0:s hemsida och på projektets Facebooksida.

Under den senaste tiden har vi fått lära oss om hur bomullsodling orsakar vattenbrist och miljöproblem, och att bomullen görs till kläder under väldigt dåliga arbetsförhållanden. Vi vet att konstfibrer inte är att föredra, eftersom en del av dem är tillverkade av olja och ger ifrån sig plastpartiklar som samlas i vattendragen. En del nya, mer hållbara syntetiska fibrer håller lyckligtvis på att utvecklas. Vi kan också rikta blicken mot våra åkrar och fundera på om vi kan producera mer miljövänliga fibrer på dem, eller om vi i större utsträckning kunde ta tillvara ullen från de finska fåren. Med dessa tankar i bakhuvudet började vi planera ett seminarium om naturfibrer på Yrkeshögskolan Novia i Raseborg.

Från jord till garderob

Spånadslin, fiberhampa, nässlor, vass och säv är gamla växter som använts för att producera kläder, byggnadsmaterial, korgar, handdukar och annat vi behövt i vardagen. Kunskaperna om hur man odlar och använder dessa material har hållit på att gå förlorade, efter att syntetiska material och industriell tillverkning av kläder och andra förnödenheter tagit över. Nu, i och med en större medvetenhet om klimat, miljö och rättvisa arbetsförhållanden, överskrider efterfrågan på ekologiskt odlat lin redan utbudet i Europa, enligt det finska företaget Linen Stories. Nya odlare av fiberväxter, samt ett nätverk av uppköpare, förädlare och försäljare behövs. De traditionella fiberväxterna kräver väldigt lite vatten, gödsel och bekämpningsmedel och förädlingen kräver inte skadliga kemikalier. Sloganen ”från jod till bord” är bekant, men ”från jord till garderob” är också ett begrepp som förtjänar vår uppmärksamhet. 

Vi ska ju trots allt odla mat på våra åkrar, och inte fibrer, kanske någon tänker. Fiberväxterna kan gynna matproduktionen, eftersom flera av dem har djupgående rötter som luckrar upp marken och ger mer organiskt material till åkern. Den täta växtligheten hos linet och hampan kan bidra till att kväva ogräs. Skörden med ätbara växter följande år är möjligtvis bättre än tidigare. Odling av fiberväxter på torvåkrar genom våtmarksodling kan också vara ett sätt att minska på åkrarnas utsläpp av växthusgaser. Grundvattennivån på torvåkern hålls då högre, vilket förhindrar att kol frigörs genom att organogen substans bryts ned. Växter som kan odlas i våta marker är bland annat vide, bladvass och kaveldun. Dessa kan utnyttjas som energiväxter, byggnadsmaterial, som strö för husdjur eller som odlingsunderlag i växthus. Både Naturresursinstitutet och Baltic Sea Action Group jobbar med att utreda möjligheterna för våtmarksodling i Finland.

Fiberseminarium på Novia

Den 27 oktober ordnar projektet Lantbruk 2.0 på Yrkeshögskolan Novia ett engelskspråkigt seminarium om växtfibrer. Yrkeshögskolans lektor Lars Fridefors inleder med att prata om odling av fiberväxter. Därefter kommer olika experter inom odling och användning av växtfibrer att hålla presentationer. Evenemanget avslutas med en paneldiskussion om framtida businessmodeller kopplade till växtfibrer. Det är möjligt att följa med evenemanget på distans. 

Planen är att fiberseminariet inte blir en engångsföreteelse, utan en början till ett längre samarbete mellan odlare, företag, experter och studerande. En dag räcker dessutom inte till för allt intressant som finns att säga om en framtida användning av våra gamla kulturväxter, för att inte glömma fårullen som inte alls rymdes med denna gång.

Projektet finansieras av Svenska kulturfonden. 

Information om seminariet hittas på Lantbruk 2.0:s hemsida och på projektets Facebooksida.

Samtidigt som hösten smyger sig på gör Yrkeshögskolan Novia sitt första inlägg i Svängrum. Men vänta lite, på vilket sätt hänger Yrkeshögskolan Novia och SÖFUK egentligen ihop?

Säg Yrkeshögskolan Novia, och tankarna går kanske till den röda tegelbyggnaden på Brändö med sin teknikutbildning, till blivande sjuksköterskor eller till konstutbildningen i Jakobstad eller någon annan utbildningslinje. Allt det här är Yrkeshögskolan Novia, men inom våra väggar ryms också så mycket mera. Hos oss finns viljan att lära och ta sig framåt, otaliga idéer, forskningsresultat och en enorm kunskap. Det här är saker vi vill dela med oss av för att göra vårt samhälle och vår region ännu starkare. 

SÖFUK innehar i dag 12,5 procent av ägarskapet i Yrkeshögskolan Novia, och vi ser Svängrum som en bra kanal som kan öppna slussarna inte bara till regionen och medlemskommunerna, utan också till övriga, och nya, samarbetspartner. Yrkeshögskolan Novia är en viktig leverantör av kunnig arbetskraft till vår region, och vikten av att upprätthålla en dialog mellan yrkeshögskolan och arbetsmarknaden kan knappast  betonas mycket nog. 

Har du kanske själv träffat på en österbottnisk ingenjör eller sjuksköterska under det senaste året? Sannolikheten att hen gått på Novia är stor. Årligen utexaminerar vi omkring  400 kunniga studerande vid enheterna i Vasa och Jakobstad. Av de här stannar omkring  90 procent inom teknik och social- och hälsovård i Österbotten efter att de fått sitt examensbetyg i handen. Av de unga ingenjörer, sjukskötare och hälsovårdare som anställs i Österbotten kommer varannan från oss, medan landets övriga yrkeshögskolorna delar på den andra hälften. 

Utöver att förse arbetsmarknaden med kunniga arbetstagare gör vi en hel del annat på Yrkeshögskolan Novia. I nuläget pågår över 100 aktiva forsknings- och utvecklingsprojekt hos oss som kommer med  nya rön, och som hittar innovativa lösningar på problem vårt samhälle tampas med. Vi söker till exempel effektiva energilösningar, nya sätt att navigera fartyg, vi främjar entreprenörskap och hittar modeller som hjälper den växande gruppen äldre i vårt samhälle. 

Det här, forskning och utveckling, är en växande del av vår verksamhet och något vi vill visa utåt.  Idén med att bedriva forskning är inte att mappa in resultaten och ställa undan dem i en hylla, utan att slutsatserna ska kunna användas praktiskt och konkret. Föra oss vidare till nya idéer och stärka konkurrenskraften i vår region ytterligare.

Vi kommer därför att publicera texter som är baserade på just forskning eller utvecklingsprojekt och som är reflekterande och upplysande. För oss kommer Svängrum att fungera som ytterligare en länk till samhället, och med lite tur sprider vår närvaro här ringar på vattnet i form av nya kontakter och nya projektidéer. Det är något vi alla skulle gagnas av. 

Örjan Andersson, VD och rektor, Yrkeshögskolan Novia

Rasmus Karlsson, projektledare vid Yrkeshögskolan Novia, reflekterar över projektet Smart Marinas genomslagskraft.

Som projektledare för ett stort, offentligt finansierat utvecklingsprojekt brottas jag kontinuerligt med frågan om den verksamhet vi bedriver inom projektet är effektiv användning av skattemedel. Då är det skönt med positiv feedback från medborgare som gynnas av projektet.

I projektet Smart Marina har vi jobbat med att förbättra förutsättningarna för företagare i skärgården att driva gästhamnsverksamhet och samtidigt höja servicenivån i hamnarna och erbjuda en tryggare miljö för besökarna. I projektet deltar 34 gästhamnar i centrala Östersjöområdet. Målgruppen för projektet hittas i hög koncentration på båtmässorna i Helsingfors och Stockholm, där vi ställt ut tillsammans med Central Baltic-projektet Seastop som har liknande målsättningar som vi.

Ett centralt krav på projekt, av den typen vi bedriver, är att sprida projektresultaten till den breda allmänheten. EU som är huvudfinansiär är noga med att det ska synas att någonting är på gång. Därför är det bra att besöka mässor där vi kan informera båtägare och andra hamnbesökare, om de investeringar vi gjort i gästhamnar i centrala Östersjön. Reaktionerna har varit mycket positiva! Jag har också kunnat konstatera att vi tidigare inte riktigt nått så många i målgruppen som jag hade föreställt mig, då många mässbesökare inte hört om projekten tidigare. Det blir tydligt att det är viktigt att möta målgruppen face-to-face och inte bara förlita sig på information via nätet.

Trots stundvisa tvivel, och meningsskiljaktigheter som naturligtvis uppstår om vad som bör prioriteras, är jag övertygad om att projektet redan nu har gett verklig nytta för en stor mängd människor. Vi ger förutsättningar för företagare i skärgården att bedriva och utveckla en verksamhet som med tiden blivit allt viktigare där. Vi ger förutsättningarna, men företagarna behöver fortfarande sköta sin verksamhet bra för att den ska fungera och vara populär.

Projektet tar slut i januari 2021, och under våren fokuserar vi på att få de sista större investeringarna genomförda för att sedan gå in för finslipning. Genom vårt deltagande i båtmässan hoppas jag ha uppmuntrat till liknande initiativ i framtiden. Många har talat med mig om var det finns behov av förbättring, medan andra redan har långt gångna planer på att driva igång något liknande och undrar över finansieringen. Gällande finansieringen ligger det förstås i händerna på finansiärerna. Men finansiärerna vill också få information från gräsrotsnivån om vad som behöver finansiering. Jag uppmuntrar folk med intresse för regionutveckling att framföra synpunkter till de finansiärer och program som är verksamma i den region de bor, och på den vägen påverka dem som fattar beslut om saken.

Just nu planeras mycket gällande EU-fondernas finansieringsperiod 2021–2027. Jag hoppas att Smart Marina kan stå som exempel på ett lyckat projekt som man kan hänvisa till då man gör detta!

Fotnot:Mera om projektet finns på www.smartmarina.eu

Välfärden i vårt land säkerställs av ett flertal aktörer. Stat, kommun, välfärdsområden, tredje sektorn, frivilligorganisationer och kyrkans arbete erbjuder tjänster inom bland annat småbarnspedagogik, utbildning, vård och social omsorg. Inom välfärdens serviceområden finns dessutom många privata alternativ – särskilt i städerna. I städerna är tillgängligheten till tjänster inom hälsa och välfärd ganska goda, men hur är det på den österbottniska landsbygden och i skärgården?

Befolkning i glesbygdsområden har inte nödvändigtvis samma möjligheter att ta del av service som erbjuds i tätorterna. Avstånden är längre och kundunderlaget för företagare mindre.  

För äldre personer som är bosatta på landsbygden och i skärgården kan ytterligare hinder uppstå för att ta del av olika tjänster i det skedet som den äldre inte (längre) kan köra bil själv, eller då familj och vänner som tidigare kunnat hjälpa går bort. Urbaniseringen, utvecklingen av nya välfärdsområden och en snabbt förändrad befolkningsstruktur skapar nya utmaningar och behov.

I slutet av år 2022 bodde 176 323 personer i landskapet Österbotten. Närmare 60% var i åldern 15–64 år, lite mindre än 17% var 0–15 år och knappa 24% 65 år eller äldre. Av invånarna i landskapet Österbotten bor idag totalt ca 39% av befolkningen på landsbygden och i skärgården. (StatFin 2024)

Projektet stöder nya entreprenörer i hälsa och välfärdsbranschen

Vid Yrkeshögskolan Novia genomförs projektet Entreprenörskap, hälsa och välfärd som syftar till att stöda blivande och nya företagare som vill förverkliga sin dröm om ett företag inom hälsa och välfärdsbranschen. Målet med projektet är att etablera nya företag som betjänar kunder inom social- och hälsovårdsområdet i landsbygdsområden i Österbotten.

Projektet stöder blivande företagare genom en skräddarsydd utbildning för denna grupp av företagare och bransch. Deltagarna i utbildningen vill med sin företagsverksamhet utveckla servicen på deras hemort eller erbjuda rörliga tjänster i byarna. Flera kursdeltagare funderade även kring utvecklande av digitala verktyg som skulle betjäna dem som bor i mindre byar, långt från varandra. Kursdeltagarna såg ett stort behov i hembyn eller näromgivningen och ibland hade de länge haft olika idéer men känt att de hade för lite kunskap. Flera av deltagarna skrev att de behövde mera kunskap, praktiska tips eller råd inför företagsstarten.

Utöver utbildningen erbjuder projektet också sparrning och handledning för personer med företagsplaner inom hälsa och välfärd.

Identifierade utvecklingsbehov

Inom projektet har en behovsanalys av service inom hälsa och välfärd sammanställts som fungerar som grund för ny verksamhet, företagsamhet och serviceproduktion på landsbygd och i skärgård. Behovsanalysen påvisar att service som saknas eller är svårtillgänglig i landsbygdsområden bland annat utgörs av tjänster som lindrar ensamhet, fritidstjänster för barn och unga samt olika stödformer för olika åldersgrupper.

En del av de som intervjuades i behovsanalysen sade att man i Österbotten ofta är inställd på att “klara sig själv” och man inte vill “vara till besvär”. Tröskeln att köpa tjänster av utomstående företag kan vara hög av både ekonomiska och personliga skäl. Ändå kunde alla som intervjuades identifiera flera olika tjänsteformer som de gärna skulle anlita i egen hemby. De gemensamma nämnarna var närheten till service, förtroende och kontinuitet i människorelationerna.

Behovsanalysen visar också på att medvetenheten om vilka serviceproducenter och vilka möjligheter till skatteavdrag för omsorgstjänster som finns, inte är särskilt hög, varken bland företagare, blivande företagare eller hos potentiella kunder. Det finns ett behov av mer kunskap om randvillkoren för företagande inom hälsa och välfärd, såväl hos företagare som hos potentiella kunder. Företagaren bör även kunna och vilja vara personlig i sin marknadsföring eftersom tjänsterna ofta är människonära och förutsätter förtroende för företagaren och kontinuerlighet i relationerna.

Kundnära service i glesbygdsområden behöver utvecklas och göras mera tillgängliga. Det finns ett behov av fler företagare inom hälsa och välfärd för att kunna säkerställa tillräckliga tjänster som svarar mot både samtidens och framtidens behov.

Projektet pågår fram till slutet av 2024 och finansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Aktion Österbotten och Svenska kulturfonden.

Litteratur
StatFin (Statistikcentralens databas). Tillgänglig: https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/ (17.4.2024)

Välfärden i vårt land säkerställs av ett flertal aktörer. Stat, kommun, välfärdsområden, tredje sektorn, frivilligorganisationer och kyrkans arbete erbjuder tjänster inom bland annat småbarnspedagogik, utbildning, vård och social omsorg. Inom välfärdens serviceområden finns dessutom många privata alternativ – särskilt i städerna. I städerna är tillgängligheten till tjänster inom hälsa och välfärd ganska goda, men hur är det på den österbottniska landsbygden och i skärgården?

Befolkning i glesbygdsområden har inte nödvändigtvis samma möjligheter att ta del av service som erbjuds i tätorterna. Avstånden är längre och kundunderlaget för företagare mindre.  

För äldre personer som är bosatta på landsbygden och i skärgården kan ytterligare hinder uppstå för att ta del av olika tjänster i det skedet som den äldre inte (längre) kan köra bil själv, eller då familj och vänner som tidigare kunnat hjälpa går bort. Urbaniseringen, utvecklingen av nya välfärdsområden och en snabbt förändrad befolkningsstruktur skapar nya utmaningar och behov.

I slutet av år 2022 bodde 176 323 personer i landskapet Österbotten. Närmare 60% var i åldern 15–64 år, lite mindre än 17% var 0–15 år och knappa 24% 65 år eller äldre. Av invånarna i landskapet Österbotten bor idag totalt ca 39% av befolkningen på landsbygden och i skärgården. (StatFin 2024)

Projektet stöder nya entreprenörer i hälsa och välfärdsbranschen

Vid Yrkeshögskolan Novia genomförs projektet Entreprenörskap, hälsa och välfärd som syftar till att stöda blivande och nya företagare som vill förverkliga sin dröm om ett företag inom hälsa och välfärdsbranschen. Målet med projektet är att etablera nya företag som betjänar kunder inom social- och hälsovårdsområdet i landsbygdsområden i Österbotten.

Projektet stöder blivande företagare genom en skräddarsydd utbildning för denna grupp av företagare och bransch. Deltagarna i utbildningen vill med sin företagsverksamhet utveckla servicen på deras hemort eller erbjuda rörliga tjänster i byarna. Flera kursdeltagare funderade även kring utvecklande av digitala verktyg som skulle betjäna dem som bor i mindre byar, långt från varandra. Kursdeltagarna såg ett stort behov i hembyn eller näromgivningen och ibland hade de länge haft olika idéer men känt att de hade för lite kunskap. Flera av deltagarna skrev att de behövde mera kunskap, praktiska tips eller råd inför företagsstarten.

Utöver utbildningen erbjuder projektet också sparrning och handledning för personer med företagsplaner inom hälsa och välfärd.

Identifierade utvecklingsbehov

Inom projektet har en behovsanalys av service inom hälsa och välfärd sammanställts som fungerar som grund för ny verksamhet, företagsamhet och serviceproduktion på landsbygd och i skärgård. Behovsanalysen påvisar att service som saknas eller är svårtillgänglig i landsbygdsområden bland annat utgörs av tjänster som lindrar ensamhet, fritidstjänster för barn och unga samt olika stödformer för olika åldersgrupper.

En del av de som intervjuades i behovsanalysen sade att man i Österbotten ofta är inställd på att “klara sig själv” och man inte vill “vara till besvär”. Tröskeln att köpa tjänster av utomstående företag kan vara hög av både ekonomiska och personliga skäl. Ändå kunde alla som intervjuades identifiera flera olika tjänsteformer som de gärna skulle anlita i egen hemby. De gemensamma nämnarna var närheten till service, förtroende och kontinuitet i människorelationerna.

Behovsanalysen visar också på att medvetenheten om vilka serviceproducenter och vilka möjligheter till skatteavdrag för omsorgstjänster som finns, inte är särskilt hög, varken bland företagare, blivande företagare eller hos potentiella kunder. Det finns ett behov av mer kunskap om randvillkoren för företagande inom hälsa och välfärd, såväl hos företagare som hos potentiella kunder. Företagaren bör även kunna och vilja vara personlig i sin marknadsföring eftersom tjänsterna ofta är människonära och förutsätter förtroende för företagaren och kontinuerlighet i relationerna.

Kundnära service i glesbygdsområden behöver utvecklas och göras mera tillgängliga. Det finns ett behov av fler företagare inom hälsa och välfärd för att kunna säkerställa tillräckliga tjänster som svarar mot både samtidens och framtidens behov.

Projektet pågår fram till slutet av 2024 och finansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Aktion Österbotten och Svenska kulturfonden.

Litteratur
StatFin (Statistikcentralens databas). Tillgänglig: https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/ (17.4.2024)

Nyligen skrev jag en liten artikel i Vasabladet om bredd, där tesen var att vi behöver mänskor med bredd som komplement till experterna i vårt samhälle. Arbetslivet erbjuder komplexa problem att lösa och där behövs både spetskunskap och bredd. Nu vill jag ge ett exempel på hur man i utbildningen kan lära studerande mera bredd. Inom Novias institution för teknik och sjöfart har vi i över 10 år erbjudit projektterminer (30 ects) för egna och inkommande utbytesstuderande. Det görs inom ramen för högskolenätverket European Project Semester, EPS. Grundtanken med dessa terminer är att ge studerandegrupper på tre till sex studerande en öppet formulerad projekt att utveckla. Grupperna ska bestå av minst tre nationaliteter och helst också av studerande med olika inriktning. Till dessa terminen accepteras studerande inom alla ingenjörsfack, formgivning, marknadsföring och ekonomi. Tyngdpunkten ligger på ingenjörskunnandet.

Genom att ge de studerande en öppet formulerad utmaning, tvingas de först att själva söka en förståelse vad projektet ska handla om och formulera de mera specifika målsättningarna. Genom hela terminen läggs stort ansvar på studerandegruppen att själva ta sina beslut och driva sina projekt. De har möten varje vecka med sin teamcoach som naturligtvis guidar dem vid behov. Som stöd för projektarbetet ingår alltid några standardkurser i teambuilding, projekthantering, teknisk kommunikation och interkulturell förståelse. Ibland ges även specifika kortkurser i ämnen som de studerande behöver för att utföra sina projekt. Det kan vara till exempel 3D-printning, cirkulär ekonomi eller programmering.

Didaktiken bygger på Problem Based Learning, PBL där inlärningen förväntas ske då de tillsammans ska lösa ett problem eller utveckla någon teknik. Fördelarna med PBL är många. Dels är de studerande mycket motiverade att jobba med något de själva valt och formulerat. Genom att de måste formulera både frågan och lösningen, tvingas de att söka en övergripande förståelse för helheten de jobbar med. En del projekt har sträckt sig över flera terminer med flera projektgrupper som avlöst varandra. Ett sådant är Aquaponic-projektet, där man byggt ett slutet system för kombinerad odling av fisk och grönsaker. Där har det behövts breda kunskaper i många olika ämnen, allt från enkelt snickrande till avancerade elektroniska styrsystem för anläggningen.

Den här typen av multidisciplinära projekt hjälper de studerande att tillämpa saker de lärt sig i olika kurser inom sin utbildning. De lär sig också att inom teamet stöda sig på varandras sakkunskap. Framför allt är det en intensivkurs i att leta fram relevant information och kunskap för projektet.

Inom EPS-nätverket, som består av 18 högskolor i Europa har man nyligen gett ut en antologi på IGI Global om EPS, Improving Engineering Education with European Project Semester. Där beskrivs hela konceptet och de pedagogiska, didaktiska och etiska tankarna bakom konceptet i detalj. Novia har bidragit med två kapitel i boken.

Skribenten Roger Nylund är utbildningsledare och lektor inom produktionsekonomi vid Yrkeshögskolan Novia

Nyligen skrev jag en liten artikel i Vasabladet om bredd, där tesen var att vi behöver mänskor med bredd som komplement till experterna i vårt samhälle. Arbetslivet erbjuder komplexa problem att lösa och där behövs både spetskunskap och bredd. Nu vill jag ge ett exempel på hur man i utbildningen kan lära studerande mera bredd. Inom Novias institution för teknik och sjöfart har vi i över 10 år erbjudit projektterminer (30 ects) för egna och inkommande utbytesstuderande. Det görs inom ramen för högskolenätverket European Project Semester, EPS. Grundtanken med dessa terminer är att ge studerandegrupper på tre till sex studerande en öppet formulerad projekt att utveckla. Grupperna ska bestå av minst tre nationaliteter och helst också av studerande med olika inriktning. Till dessa terminen accepteras studerande inom alla ingenjörsfack, formgivning, marknadsföring och ekonomi. Tyngdpunkten ligger på ingenjörskunnandet.

Genom att ge de studerande en öppet formulerad utmaning, tvingas de först att själva söka en förståelse vad projektet ska handla om och formulera de mera specifika målsättningarna. Genom hela terminen läggs stort ansvar på studerandegruppen att själva ta sina beslut och driva sina projekt. De har möten varje vecka med sin teamcoach som naturligtvis guidar dem vid behov. Som stöd för projektarbetet ingår alltid några standardkurser i teambuilding, projekthantering, teknisk kommunikation och interkulturell förståelse. Ibland ges även specifika kortkurser i ämnen som de studerande behöver för att utföra sina projekt. Det kan vara till exempel 3D-printning, cirkulär ekonomi eller programmering.

Didaktiken bygger på Problem Based Learning, PBL där inlärningen förväntas ske då de tillsammans ska lösa ett problem eller utveckla någon teknik. Fördelarna med PBL är många. Dels är de studerande mycket motiverade att jobba med något de själva valt och formulerat. Genom att de måste formulera både frågan och lösningen, tvingas de att söka en övergripande förståelse för helheten de jobbar med. En del projekt har sträckt sig över flera terminer med flera projektgrupper som avlöst varandra. Ett sådant är Aquaponic-projektet, där man byggt ett slutet system för kombinerad odling av fisk och grönsaker. Där har det behövts breda kunskaper i många olika ämnen, allt från enkelt snickrande till avancerade elektroniska styrsystem för anläggningen.

Den här typen av multidisciplinära projekt hjälper de studerande att tillämpa saker de lärt sig i olika kurser inom sin utbildning. De lär sig också att inom teamet stöda sig på varandras sakkunskap. Framför allt är det en intensivkurs i att leta fram relevant information och kunskap för projektet.

Inom EPS-nätverket, som består av 18 högskolor i Europa har man nyligen gett ut en antologi på IGI Global om EPS, Improving Engineering Education with European Project Semester. Där beskrivs hela konceptet och de pedagogiska, didaktiska och etiska tankarna bakom konceptet i detalj. Novia har bidragit med två kapitel i boken.

Skribenten Roger Nylund är utbildningsledare och lektor inom produktionsekonomi vid Yrkeshögskolan Novia

Kraven i arbetslivet ökar och allt fler behöver högskoleexamen. Som exempel kan nämnas att rekryteringsbehovet inom teknologiindustrin till 60 % ska täckas av personer med högskoleexamen, medan 40 % av dem som anställs de närmaste åren ska ha yrkesutbildning. Förändringen är snabb och ställer förväntningar på högskolorna, andra stadiets utbildare och statsmaktens resurstilldelning.

Yrkeshögskolorna och universiteten förhandlar som bäst med Undervisnings- och kulturministeriet (UKM) om nästa avtalsperiod som gäller åren 2021-2024. Den här processen, som återkommer vart fjärde år, är viktig. I målavtalet kommer högskolan och UKM överens om högskolans både kvalitativa och kvantitativa mål för perioden. Som stöd för detta gör alla högskolor och universitet nu strategier som sträcker sig ända fram till 2030. Högskolan ska precisera sin egen profil i förhållande till alla andra högskolor och om planerna är trovärdiga, ambitiösa och därtill främjar UKM:s och regeringens allmänna strävanden, så ligger högskolan väl till vid tilldelningen av medel för strategisk utveckling. 

Strategier i alla ära, men det klart största intresset i denna avtalsomgång riktar sig mot målet för antalet examina. Högskolorna får sin statliga finansiering till största delen baserat på antalet avlagda examina. För examina som överskrider det så kallade examenstaket ges ingen finansiering. Genom att justera examenstaken, kommer UKM i praktiken att justera högskolornas inbördes storlek. Samtidigt styr man regionernas tillgång på arbetskraft och flyttströmmarna i landet. Frågan är alltså av stor samhällelig och regional betydelse.

Regeringen Rinnes målsättning är att 50 % av de unga vuxna år 2030 ska högskoleexamen. Det här målet har sin grund i det faktum att Finland fallit ner under OECD-medeltalet när det gäller andelen högskoleutbildade. Målet baseras också på att kravnivån i arbetslivet stiger då uppgifterna blir allt mer tekniska och komplicerade. Så långt verkar alla vara överens, regeringen, högskolorna och arbetsgivarna. Sedan kommer utmaningarna; hur ska utvidgningen finansieras och varifrån ska ungdomarna komma.

Jag ska inte närmare gå in på den uppenbara konflikten mellan regeringens högt ställda målsättning och den knappa resurstilldelningen. Vi får hoppas att frågan ska hitta en lösning, annars innebär utökningen bara större gruppstorlekar, med förutsebara följder. 

Frågan om var alla nya högskolestuderande ska komma från är kanske av större allmänt intresse. UKM:s målsättning är att höja antalet examina fram till 2030 med 20 % i förhållande till antalet 2016-2018. Det här ska åstadkommas genom förbättrad genomströmning, fler nybörjarplatser och fler utländska studerande. 

Förbättrad genomströmning ger fler examina i förhållande till antalet tillgängliga nybörjarplatser. Platserna utnyttjas effektivare. I praktiken betyder det här att antalet studieavbrott ska minskas, vilket i sin tur ställer krav på god handledning och system för att fånga upp studerande som är i riskzonen att avbryta. Vi på högskolan behöver vara lyhörda och proaktiva. 

Vidare ska ett större antal nybörjarplatser bereda fler ungdomar tillträde till högskolan. Det betyder att fler ska bli intresserade av högskolestudier och också ha den teoretiska beredskapen för sådana. Mycket av tillväxten måste komma från andra stadiets yrkesutbildning, eftersom benägenheten att efter gymnasiet fortsätta till högskolestudier redan är hög. Därför har Yrkeshögskolan Novia de senaste åren stärkt samarbetet med yrkesutbildningen. Samarbetsavtal möjliggör att andra stadiets yrkesstuderande redan under sin studietid kan avlägga yrkeshögskolestudier som räknas tillgodo i senare studier. Det här är ett sätt att försnabba övergången till högskolan och i förlängningen till arbetslivet. 

Det är uppenbart att yrkesutbildningen, som de senaste åren förlorat mycket statlig finansiering, ställs inför en stor utmaning, hur ska en allt större del av studerandena fås vidare till högskolestudier och ha beredskap för sådana. En annan utmaning är den 16 % av årsklassen som inte avlägger andra stadiets examen. 

Utöver bättre genomströmning och fler nybörjarplatser, så ska en del av behovet av fler högskoleutbildade täckas genom rekrytering av fler studerande från utlandet. Det betyder fler utbildningar på engelska i våra högskolor. Och ska dessa studerande kunna bidra till att höja utbildningsnivån i landet, så ska de också bli en del av det finländska och regionala arbetslivet. Det här är ett arbete som kräver samverkan mellan många aktörer; utbildningsinstitutioner, myndigheter, privata och offentliga sektorn.   

Min poäng är följande: För att lyckas i målsättningen att hälften av årsklassen unga vuxna ska ha en högskoleexamen 2030 krävs ett målmedvetet arbete. Det här betyder samarbete mellan många aktörer, inte minst mellan yrkesutbildningen på andra stadiet och yrkeshögskolan. Vi är på god väg, men här finns ännu mycket vi kan göra och utveckla tillsammans. Det är vidare viktigt att notera den politiska dimensionen i det hela, genom att justera examenstaken för högskolor runtom i landet påverkar UKM också flyttströmmarna i landet. Ingen högskola och ingen region vill här bli en förlorare. Novia har därför till UKM gått in med ett ambitiöst förslag till höjning av högskolans examenstak. 

Örjan Andersson, rektor och VD vid Yrkeshögskolan Novia

Flipped learning-lärande är en pedagogisk modell där studerande engagerar sig i undervisningens substans utanför klassrummet och använder lektionstiden för interaktiva aktiviteter, Denna modell används inom olika utbildningsområden för att underlätta lärandet. Detta tillvägagångssätt är särskilt effektivt vid undervisning i komplexa ämnen som läkemedelsräkning, där traditionella föreläsningsbaserade metoder ofta kommer till korta.

Vid användning av flipped classroom - omvänt klassrum, förkovrar studerande sig först i nytt material genom olika typer av föruppgifter: videor, läsning av givet material eller interaktiva moduler som leder in i den substans som sedan skall tillämpas. Denna förberedelse gör det möjligt för dem att bekanta sig med de grundläggande begreppen i ämnet i egen takt. Under lektionen flyttas sedan fokus till att tillämpa denna kunskap genom problemlösning, diskussioner och andra interaktiva aktiviteter. Den här modellen främjar aktivt lärande och hjälper studerande att utveckla det kritiska tänkandet.

Läkemedelsräkning är en kritisk färdighet och en nyckelkompetens för sjukskötarstuderande som har visat sig vara väldigt utmanade för studerande. Inom Yrkeshögskolan Novia har modellen med flipped classroom tillämpats under de senaste åren i den fördjupade läkemedelskursen. Eftersom fel i dosering kan få allvarliga konsekvenser för både patienter och den som administrerar läkemedel, måste studerande behärska att beräkna detta till 100%.

Traditionella undervisningsmetoder faller ofta på frågan hur hantera de varierande nivåerna av matematisk kunskap bland studerande. Modellen med omvänt klassrum har dock visat sig vara lovande inom detta. En studie vid Newcastle University utvärderade flipped classroom-metoden för att lära ut dosberäkningar. Studerande fyllde i en arbetsbok med teori- och praktikproblem före lektionen och ägnade sig sedan åt interaktiv problemlösning under lektionstid. Resultaten var överväldigande positiva, med 90% av studenterna som föredrog denna metod framför traditionella föreläsningar. Samma erfarenhet finns inom Novia.

Inom Novias undervisning är den fördjupade läkemedelsräkningen indelad i tre olika kategorier. Studerande förkovrar sig i givet material som består av videon, bildmaterial, inspelade föreläsningar och interaktiva övningar. Under påföljande workshop i klass eller online, räknar studerande tillsammans i små grupper de problem som hänför sig till denna teori. Studerande producerar under workshops också upp en egen modell eller manual för hur man löser problemen, som sedan kan tillämpas i alla liknande problemlösningar.

Flipped classroom kräver dock engagemang av studerande. Om materialet ej studerats på förhand faller hela planeringen och idén med flipped classroom. Det har dock visat sig i praktiken att flertalet studerande är insatta i teorin och mer engagerade under lektionen eftersom de aktivt deltar i problemlösning och diskussioner.

 Resultatet av denna metod är även förbättrade prestationer.  Detta bekräftas också i studier som har visat att studerande som deltagit i omvända klassrum presterar bättre jämfört med de som haft i traditionella pedagogiska metoder.

 Metoden ger även möjlighet till personligt lärande, studerande kan lära sig i sin egen takt utanför klassrummet, vilket är särskilt fördelaktigt för de med olika nivåer av förkunskaper. Även kritiskt tänkande främjas och den logiska förmågan tränas hos deltagarna.

Den interaktiva karaktären inom flipped classroom främjar både kritiskt tänkande och problemlösningsförmåga och hjälper studerande att förstå kontext.

Den omvända klassrumsmodellen representerar ett betydande framsteg inom sjukstötarutbildningen särskilt när det gäller undervisning i läkemedelsräkning. Genom att flytta fokus från passivt mottagande av information till aktiv tillämpning av teorin förbättras inte bara studerandes engagemang och prestationer utan det förbereder dem också bättre för verkliga utmaningar.

Referenser:

Cui et al . 2023.Effectiveness of flipped classroom in pharmacy education – a meta-analysis BMC Medical Education 23.

Guilding. 2017. A flipped classroom approach to teaching drug calculations. E Journal of the British Pharmacological Society.

Han & Rökenes. 2020. Flipped Classroom in Teacher Education: A Scoping Review. Front. Educ., 12.

Låg & Säle .2019. Does the Flipped Classroom Improve Student Learning and Satisfaction? A Systematic Review and Meta-Analysis. AERA Open Vol 5.

Forskningsprojektet MultiPrax granskar vardagseffekter i en systemisk kontext i socialt arbete inom tvåspråkiga välfärdsområden.

Projektet tar avstamp i det utvecklingsarbetet som genomförts nationellt sedan 2017. Tidigare studier kring temat har fokuserat på implementeringen av det systemiska arbetssättet och på hur implementeringsprocessen genomförts inom de olika områden, framför allt under de första åren. Vad vi eftersträvar i vår studie är att få en helhetsbild av vilka olika effekter man kan se både vad gäller det professionella arbetet, barns och familjers delaktighet samt upplevda resultat. Vi samlar data inom tre välfärdsområden: Österbotten, Västra Nyland och Egentliga Finland genom enkäter, dokument och intervjuer för att få en djupare förståelse av vad systemisk praktik är. I den här bloggen sammanfattar vi en del av resultaten i den inledande fasen av studien och diskuterar de utmaningar som omställningen till välfärdsområden inneburit både från praktikens och forskningens synvinkel.

Forskningsprojektet har inletts under en intressant tid som, till en följd av att social- och hälsovården och räddningsväsendet sedan årsskiftet sköts av välfärdsområden istället för kommunerna, varit turbulent. Social- och hälsovårdsreformen har fört med sig många utmaningar, såväl inom ekonomin som inom personalomsättningen. Redan i inledningsfasen meddelade exempelvis Västra Nylands välfärdsområde att de inledde sin verksamhet med ett underskott på nästan 100 miljoner euro (Hbl 26.9.2022). Kritiken mot välfärdsområdet har bl.a. handlat om hur vården sköts, om personalbrist och svårigheter att få betjäning på svenska.

Även Egentliga Finlands välfärdsområde, Varha, har ekonomiska svårigheter. Varha hamnar nämligen att behandla sin ekonomiplan på nytt, eftersom välfärdsområdes fullmäktige inte balanserade ekonomin så mycket som finansministeriet krävde. Samarbetsförhandlingar har redan inletts och omfattas av ca 2300 anställda på välfärdsområdet. (Svenska yle 1.12.2023) Organisationsförändringarna varierar också inom kommunerna, vilket medför en viss instabilitet och turbulens på området.

Inom socialvården och Österbottens välfärdsområde har det rapporterats om att barnskyddet i Jakobstadsregionen står inför en kris. Svenska yle rapporterade 5.11 att personalen oroas över påtvingade förändringar av ett välfungerande system. Orsaken till förändringarna är att Österbottens välfärdsområde harmoniserar verksamheten i de olika enheterna. Enheten har sedan 2018 använt sig av det systemiska arbetssättet, vilket personalen ansett fungera bra, både för klienterna och personalen. Oklarheter kring hur teamstrukturen utvecklas och socialhandledarnas roll kritiserades eftersom det kunde leda till att de systemiska teamen försvinner och socialarbetarna blir ensamma i barnskyddet.

För forskningsprojektets del har omställningarna inom välfärdsområden komplicerat samarbetet med praktiken. Personalomsättningen har varit hög både bland anställda och personer i chefspositioner och arbetssituationen har upplevts som stressig. Det har visat sig vara viktigt att inom forskningsprojektet vara lyhörda inför dessa utmaningar och att återuppta diskussionerna kring betydelsen av samarbetet i forskningsprojektet och skapa nya relationer. Meningsfulla relationer är särskilt viktigt i projekt som tar avstamp i praktikrelevanta frågor.

Omställningen inom socialservicen har också konsekvenser för tvåspråkigheten. Österbottens välfärdsområde, Egentliga Finlands välfärdsområde och Västra Nylands välfärdsområde är alla klassade som tvåspråkiga välfärdsområden, vilket betyder att de ska ge service på båda nationalspråken. Alla tre har också tvåspråkighet med i sina välfärdsområdesstrategier. Men i praktiken fungerar de olika välfärdsområdena på lite olika sätt. Områdena är mycket större än de kommuner som tidigare var tvåspråkiga och inom området är de regionala skillnaderna fortfarande de samma som tidigare när det kommer till språkfördelningen. Österbottens välfärdsområde har det största antalet svenskspråkiga inom sitt område, och det har i intervjuer med personalen framkommit att de själva är nöjda med den svenska servicen, men att finskakunskaperna inom personalen brister. Inom Egentliga Finlands välfärdsområde var det tidigare bara Pargas och Kimitoöns kommuner som hade svenskspråkig service, men det ska nu inom välfärdsområdet utvecklas till att också inkludera Åbo. Inom Varha är utmaningen den motsatta och det finns behov av personal som behärskar svenska.

Det systemiska arbetssättet som är i fokus för vår forskning har varit omdiskuterat i Finland. Det märks även i välfärdsområdenas olika strategiska dokument som välfärdsområdesstrategi och servicestrategi. Välfärdsområdesstrategin är det mest övergripande dokumentet, där även produktionen av servicen skall framgå. I Österbottens och Egentliga Finland välfärdsområdesstrategi finns allmänna riktlinjer om servicen, men det systemiska arbetssättet nämns inte. Västra Nylands välfärdsområdesstrategi går utförligare in på mål med servicen och det systemiska arbetet åsyftas i bl.a. följande citat från välfärdsområdesstrategin: ”Vi skapar verkningsfulla samarbetsmodeller för tjänsterna med kommunerna särskilt inom tjänsterna för barn och unga”. Detta utvecklas ytterligare i Västra Nylands servicestrategi där man lyfter upp att man har en systemisk verksamhetsmodell och att barnskyddet skall arbeta systemiskt. Motsvarande omnämnanden görs inte i Österbottens eller Egentliga Finlands dokument.

Under forskningsprojektets inledande fas riktade vi en enkät till ledare, professionella och samarbetspartner inom barnskydd, och barn- och familjeservice. Enkäten strävade att få en bild av det systemiska arbetet inom barnskydd, barn- och familjesocialservice och eftervård inom välfärdsområdet. Frågorna täckte hela spektret kring de centrala värderingar som styr, tvåspråkigheten, vilka resurser och kunskap finns tillhanda, bedömningar av samarbetet inom området, samt vilka effekter man ser både på klient och personalnivå och vilka de centrala utvecklingsområdena är. Även om antalet svar var litet, n=34, gav svaren en relativt enhetlig bild av verksamheten och visade också på klara samband. De öppna svaren var informativa och visar att informanterna har varit måna om att svara med eftertanke för att beskriva erfarenheterna av verksamhetsmodellen samt de utmaningar som välfärdsområdesförnyelserna medfört. En del upplevde t.ex att det har försämrats efter övergången till välfärdsområde i och med att ”förmannen finns långt borta och är överbelastad och att det känns som att ingen haft tid att ta tag i och fundera över dessa frågor”. Intressant var att det fanns ett statistiskt samband mellan frågan om kompetens, implementering samt klientdelaktighet. Bättre kompetenser tenderar bidra till bättre implementering. När det gäller effekten av implementering på delaktighet visade en signifikant interaktion att denna effekt berodde på kvaliteten på samarbete. När samarbetet är dåligt har implementering inte en signifikant effekt på delaktighet, men när samarbetet är gott har implementering en signifikant positiv effekt på delaktighet. Informanterna beskrev betydelsen av att ”man inte känner sig ensam mera i det krävande arbetet genom att man förankrade kunskapen inom en större grupp och hade därmed en större expertis att tillta”. Det här medförde också att klienterna kände sig motiverade till att delta.

I år fortsätter projektet med en uppföljning av enkäten samt med intervjuer både av professionella och familjer. Under våren inleds också workshoppar med de tre välfärdsområden för att jämföra de olika resultaten och lära av varandras erfarenheter.

Ilse Julkunen (Helsingfors universitet), Ann Backman (Yrkeshögskolan Novia), Vincze Laszlo (Svenska social- och kommunalhögskolan), Leo Larjanko (Helsingfors universitet) och Ida Nikula (Helsingfors universitet) samt hela forskningsteamet MultiPrax

Forskningsprojektet MultiPrax granskar vardagseffekter i en systemisk kontext i socialt arbete inom tvåspråkiga välfärdsområden.

Projektet tar avstamp i det utvecklingsarbetet som genomförts nationellt sedan 2017. Tidigare studier kring temat har fokuserat på implementeringen av det systemiska arbetssättet och på hur implementeringsprocessen genomförts inom de olika områden, framför allt under de första åren. Vad vi eftersträvar i vår studie är att få en helhetsbild av vilka olika effekter man kan se både vad gäller det professionella arbetet, barns och familjers delaktighet samt upplevda resultat. Vi samlar data inom tre välfärdsområden: Österbotten, Västra Nyland och Egentliga Finland genom enkäter, dokument och intervjuer för att få en djupare förståelse av vad systemisk praktik är. I den här bloggen sammanfattar vi en del av resultaten i den inledande fasen av studien och diskuterar de utmaningar som omställningen till välfärdsområden inneburit både från praktikens och forskningens synvinkel.

Forskningsprojektet har inletts under en intressant tid som, till en följd av att social- och hälsovården och räddningsväsendet sedan årsskiftet sköts av välfärdsområden istället för kommunerna, varit turbulent. Social- och hälsovårdsreformen har fört med sig många utmaningar, såväl inom ekonomin som inom personalomsättningen. Redan i inledningsfasen meddelade exempelvis Västra Nylands välfärdsområde att de inledde sin verksamhet med ett underskott på nästan 100 miljoner euro (Hbl 26.9.2022). Kritiken mot välfärdsområdet har bl.a. handlat om hur vården sköts, om personalbrist och svårigheter att få betjäning på svenska.

Även Egentliga Finlands välfärdsområde, Varha, har ekonomiska svårigheter. Varha hamnar nämligen att behandla sin ekonomiplan på nytt, eftersom välfärdsområdes fullmäktige inte balanserade ekonomin så mycket som finansministeriet krävde. Samarbetsförhandlingar har redan inletts och omfattas av ca 2300 anställda på välfärdsområdet. (Svenska yle 1.12.2023) Organisationsförändringarna varierar också inom kommunerna, vilket medför en viss instabilitet och turbulens på området.

Inom socialvården och Österbottens välfärdsområde har det rapporterats om att barnskyddet i Jakobstadsregionen står inför en kris. Svenska yle rapporterade 5.11 att personalen oroas över påtvingade förändringar av ett välfungerande system. Orsaken till förändringarna är att Österbottens välfärdsområde harmoniserar verksamheten i de olika enheterna. Enheten har sedan 2018 använt sig av det systemiska arbetssättet, vilket personalen ansett fungera bra, både för klienterna och personalen. Oklarheter kring hur teamstrukturen utvecklas och socialhandledarnas roll kritiserades eftersom det kunde leda till att de systemiska teamen försvinner och socialarbetarna blir ensamma i barnskyddet.

För forskningsprojektets del har omställningarna inom välfärdsområden komplicerat samarbetet med praktiken. Personalomsättningen har varit hög både bland anställda och personer i chefspositioner och arbetssituationen har upplevts som stressig. Det har visat sig vara viktigt att inom forskningsprojektet vara lyhörda inför dessa utmaningar och att återuppta diskussionerna kring betydelsen av samarbetet i forskningsprojektet och skapa nya relationer. Meningsfulla relationer är särskilt viktigt i projekt som tar avstamp i praktikrelevanta frågor.

Omställningen inom socialservicen har också konsekvenser för tvåspråkigheten. Österbottens välfärdsområde, Egentliga Finlands välfärdsområde och Västra Nylands välfärdsområde är alla klassade som tvåspråkiga välfärdsområden, vilket betyder att de ska ge service på båda nationalspråken. Alla tre har också tvåspråkighet med i sina välfärdsområdesstrategier. Men i praktiken fungerar de olika välfärdsområdena på lite olika sätt. Områdena är mycket större än de kommuner som tidigare var tvåspråkiga och inom området är de regionala skillnaderna fortfarande de samma som tidigare när det kommer till språkfördelningen. Österbottens välfärdsområde har det största antalet svenskspråkiga inom sitt område, och det har i intervjuer med personalen framkommit att de själva är nöjda med den svenska servicen, men att finskakunskaperna inom personalen brister. Inom Egentliga Finlands välfärdsområde var det tidigare bara Pargas och Kimitoöns kommuner som hade svenskspråkig service, men det ska nu inom välfärdsområdet utvecklas till att också inkludera Åbo. Inom Varha är utmaningen den motsatta och det finns behov av personal som behärskar svenska.

Det systemiska arbetssättet som är i fokus för vår forskning har varit omdiskuterat i Finland. Det märks även i välfärdsområdenas olika strategiska dokument som välfärdsområdesstrategi och servicestrategi. Välfärdsområdesstrategin är det mest övergripande dokumentet, där även produktionen av servicen skall framgå. I Österbottens och Egentliga Finland välfärdsområdesstrategi finns allmänna riktlinjer om servicen, men det systemiska arbetssättet nämns inte. Västra Nylands välfärdsområdesstrategi går utförligare in på mål med servicen och det systemiska arbetet åsyftas i bl.a. följande citat från välfärdsområdesstrategin: ”Vi skapar verkningsfulla samarbetsmodeller för tjänsterna med kommunerna särskilt inom tjänsterna för barn och unga”. Detta utvecklas ytterligare i Västra Nylands servicestrategi där man lyfter upp att man har en systemisk verksamhetsmodell och att barnskyddet skall arbeta systemiskt. Motsvarande omnämnanden görs inte i Österbottens eller Egentliga Finlands dokument.

Under forskningsprojektets inledande fas riktade vi en enkät till ledare, professionella och samarbetspartner inom barnskydd, och barn- och familjeservice. Enkäten strävade att få en bild av det systemiska arbetet inom barnskydd, barn- och familjesocialservice och eftervård inom välfärdsområdet. Frågorna täckte hela spektret kring de centrala värderingar som styr, tvåspråkigheten, vilka resurser och kunskap finns tillhanda, bedömningar av samarbetet inom området, samt vilka effekter man ser både på klient och personalnivå och vilka de centrala utvecklingsområdena är. Även om antalet svar var litet, n=34, gav svaren en relativt enhetlig bild av verksamheten och visade också på klara samband. De öppna svaren var informativa och visar att informanterna har varit måna om att svara med eftertanke för att beskriva erfarenheterna av verksamhetsmodellen samt de utmaningar som välfärdsområdesförnyelserna medfört. En del upplevde t.ex att det har försämrats efter övergången till välfärdsområde i och med att ”förmannen finns långt borta och är överbelastad och att det känns som att ingen haft tid att ta tag i och fundera över dessa frågor”. Intressant var att det fanns ett statistiskt samband mellan frågan om kompetens, implementering samt klientdelaktighet. Bättre kompetenser tenderar bidra till bättre implementering. När det gäller effekten av implementering på delaktighet visade en signifikant interaktion att denna effekt berodde på kvaliteten på samarbete. När samarbetet är dåligt har implementering inte en signifikant effekt på delaktighet, men när samarbetet är gott har implementering en signifikant positiv effekt på delaktighet. Informanterna beskrev betydelsen av att ”man inte känner sig ensam mera i det krävande arbetet genom att man förankrade kunskapen inom en större grupp och hade därmed en större expertis att tillta”. Det här medförde också att klienterna kände sig motiverade till att delta.

I år fortsätter projektet med en uppföljning av enkäten samt med intervjuer både av professionella och familjer. Under våren inleds också workshoppar med de tre välfärdsområden för att jämföra de olika resultaten och lära av varandras erfarenheter.

Ilse Julkunen (Helsingfors universitet), Ann Backman (Yrkeshögskolan Novia), Vincze Laszlo (Svenska social- och kommunalhögskolan), Leo Larjanko (Helsingfors universitet) och Ida Nikula (Helsingfors universitet) samt hela forskningsteamet MultiPrax

2024 inleds fortbildningen Kreatörsverkstaden vid Yrkeshögskolan Novia, ett kurspaket för dig som vill lära dig mer om arteprenörskap, hållbarhet och digitalisering, med fokus på de kreativa branscherna.  

Kurserna hålls av professionella inom branschen. Gästföreläsare är bland andra Richard Strange (multikonstnär), Lottalina Pokkinen (jurist och musiker), Francine Gorman (eventproducent), Julia Olin (kommunikatör), Barbara Schussman (AI-konstnär), Eero Tiainen (virtual reality director) och Nina Dahl-Tallgren (forskare och konceptutvecklare).  Föreläsarna presenterar sig i videon nedan:

https://vimeo.com/880851185   

Novia erbjuder ett kurspaket bestående av nio individuella kurser inom tre teman. Studerande kan läsa det som en helhet eller plocka enstaka kurser.  

Kursinnehållet består av förinspelade föreläsningar med tillhörande inlämningsuppgifter som examineras inom förbestämd tidsplan. Föreläsningarna hålls på svenska eller engelska.  

Kurserna erbjuds vår- och höstterminen 2024, med undantag av ”Kreatör och entreprenör” som för vårens del inleds 18.12.2023. Kurserna är platsoberoende, anmäl dig redan nu!  

Kreatörsverkstaden, 27 studiepoäng innehåller:  

• Kreatör och entreprenör, 3 sp
• Kreatörens juridik, 3 sp 
• Projekt och evenemang, 3 sp 
• Digitala marknadsföringsmöjligheter, 3 sp 
• Digitala kulturupplevelser och publikarbete, 3 sp 
• Kreativt arbetet i digitala miljöer, 3 sp  
• Hållbarhet för kreatören, 3 sp
• Hållbara kulturupplevelser, 3 sp
• Kultur och hållbarhet i samhället, 3 sp 

 
Kurserna hittas på Novias webbsida under kurssökningssida.  

2024 inleds fortbildningen Kreatörsverkstaden vid Yrkeshögskolan Novia, ett kurspaket för dig som vill lära dig mer om arteprenörskap, hållbarhet och digitalisering, med fokus på de kreativa branscherna.  

Kurserna hålls av professionella inom branschen. Gästföreläsare är bland andra Richard Strange (multikonstnär), Lottalina Pokkinen (jurist och musiker), Francine Gorman (eventproducent), Julia Olin (kommunikatör), Barbara Schussman (AI-konstnär), Eero Tiainen (virtual reality director) och Nina Dahl-Tallgren (forskare och konceptutvecklare).  Föreläsarna presenterar sig i videon nedan:

https://vimeo.com/880851185   

Novia erbjuder ett kurspaket bestående av nio individuella kurser inom tre teman. Studerande kan läsa det som en helhet eller plocka enstaka kurser.  

Kursinnehållet består av förinspelade föreläsningar med tillhörande inlämningsuppgifter som examineras inom förbestämd tidsplan. Föreläsningarna hålls på svenska eller engelska.  

Kurserna erbjuds vår- och höstterminen 2024, med undantag av ”Kreatör och entreprenör” som för vårens del inleds 18.12.2023. Kurserna är platsoberoende, anmäl dig redan nu!  

Kreatörsverkstaden, 27 studiepoäng innehåller:  

• Kreatör och entreprenör, 3 sp
• Kreatörens juridik, 3 sp 
• Projekt och evenemang, 3 sp 
• Digitala marknadsföringsmöjligheter, 3 sp 
• Digitala kulturupplevelser och publikarbete, 3 sp 
• Kreativt arbetet i digitala miljöer, 3 sp  
• Hållbarhet för kreatören, 3 sp
• Hållbara kulturupplevelser, 3 sp
• Kultur och hållbarhet i samhället, 3 sp 

 
Kurserna hittas på Novias webbsida under kurssökningssida.  

När minnesjuke Lasse flyttar till äldreboendet, dokumenteras i vårdplanen att han behöver hjälp med toalettbesök, byte av inkontinensskydd, duschning, påklädning, medicin- och matintag samt dagliga promenader. Tisdagar efter frukost är det Lasses duschtur, något han tydligt ogillar. Sittandes apatisk i duschstolen försöker han nypa vårdaren. Efter duschen måste han promenera men blir snabbt trött och vill sluta. Vårdaren tar hjälp av sin kollega och tillsammans promenerar de i armkrok med Lasse i korridoren. På eftermiddagen ordnas sångstund, men Lasse vägrar delta. Istället sitter han på rummet och bläddrar i fotoalbumet med naturbilder han själv fotograferat.

Lasses grundläggande behov blir tillfredsställda. Personalen arbetar effektivt, arbetsfördelningen och kommunikationen i teamet fungerar. Klientaktiviteter erbjuds och personalen hinner med sina uppgifter och behöver inte bekymra sig över att kollegerna i nästa arbetsskift måste göra sådant de inte hunnit med.

Lasse är dock mer än sin diagnos; han har känslor, värderingar, livserfarenheter och drömmar. För att förstå honom måste detta vara grunden för varje interaktion. Hans beteende kan ses som ett sätt att kommunicera, vilket hjälper vårdgivaren att förstå hans känslor. Lasse ska inte formas om för att passa in i verksamheten utan bemötas utifrån sin situation. När Lasse ses som person kan hans intressen och önskemål stödjas så att han upplever glädje och mening, även i sjukdomens svåraste perioder.

Projektet "Kreativ personcentrerad vårdkonst", genomfört av Åbo Akademi i samarbete med flera utbildningsanordnare, bland andra Yrkeshögskolan Novia, och finansierat av Svenska kulturfonden och Konstsamfundet, syftar till att förändra vårdkulturen inom äldreomsorgen genom ett personcentrerat arbetssätt med konst och kultur. Personcentrerad vård skapar partnerskap mellan äldres erfarenheter, närstående och vårdpersonal. Det kräver resurser, starkt ledarskap, gemensam värdegrund, effektiva arbetsprocesser och kontinuerlig kompetensutveckling. Ledarskapet bör vara pedagogiskt, handledande med möjligheter till etisk reflektion och god kommunikation. Tjänande ledarskap främjar självstyrning och arbetshälsa, vilket förbättrar arbetsförmågan, ökar engagemanget och motiverar personalen att stanna i arbetslivet. (Hakanen m.fl., 2012).

 I en svensk studie undersöktes hur europeisk vårdpersonal upplevde jobbtillfredsställelse vid personcentrerad vård. Förhållningssättet skapade initialt känslor av skuld och otillräcklighet på grund av konflikten mellan etiska vårdideal och organisationens fokus på uppgiftscentrering och effektivitet. När personalen kunde tillämpa personcentrerad vård ökade deras känsla av meningsfullhet och tillfredsställelse. Studien visade även att förhållningssättet främjade uppskattning och samarbete mellan kollegor, förbättrade arbetsmiljön och minskade stress och frustration. Resultatet var ett förbättrat arbetsflöde, lägre arbetsbelastning, ökad självständighet samt minskad ångest, vilket ledde till ökad motivation, glädje och energi hos vårdpersonalen. (Gustavsson m.fl., 2023).

Att göra mera med de äldre än för är kärnan i personcentrerad vård, och kan förbättra livskvaliteten för de äldre och skapa en mer tillfredsställande arbetsmiljö för vårdpersonalen. Genom att bekräfta individuella behov och livsberättelser kan vården bli mer hållbar och mänsklig, och bättre rustad för framtida utmaningar.

Kreativ personcentrerad vårdkonst är ett fortbildnings- och utvecklingsprojekt i Svenskfinland som genomförs i samarbete mellan Åbo Akademi (Enheten för hälsovetenskaper och Centret för livslångt lärande), Konstuniversitetet samt närvårdar- och sjukskötarutbildningar i Svenskfinland (Axxell, Prakticum, Yrkesakademin iÖsterbotten, Yrkeshögskolan Novia och Arcada). 

Referenslista

Gustavsson K, van Diepen C, Fors A, Axelsson M, Bertilsson, M, Hensing, G.

Healthcare professionals’ experiences of job satisfaction when providing person-centred care: a systematic review of qualitative studies. BMJ Open2023;13:e071178. https://bmjopen.bmj.com/content/13/6/e071178

Hakanen, J., Harju, L., Seppälä, P., Laaksonen, A. & Pahkin, K. (2012): Kohti innostuksen spiraaleja. Helsingfors: Arbetshälsoinstitutet.

https://blogs2.abo.fi/hyvinvoivahoiva-guide/chefen-som-framjare-av-personalens-valmaende/ledarskap-som-framjar-arbetshalsa/

https://www.abo.fi/projekt/kreativ-personcentrerad-vardkonst/

När minnesjuke Lasse flyttar till äldreboendet, dokumenteras i vårdplanen att han behöver hjälp med toalettbesök, byte av inkontinensskydd, duschning, påklädning, medicin- och matintag samt dagliga promenader. Tisdagar efter frukost är det Lasses duschtur, något han tydligt ogillar. Sittandes apatisk i duschstolen försöker han nypa vårdaren. Efter duschen måste han promenera men blir snabbt trött och vill sluta. Vårdaren tar hjälp av sin kollega och tillsammans promenerar de i armkrok med Lasse i korridoren. På eftermiddagen ordnas sångstund, men Lasse vägrar delta. Istället sitter han på rummet och bläddrar i fotoalbumet med naturbilder han själv fotograferat.

Lasses grundläggande behov blir tillfredsställda. Personalen arbetar effektivt, arbetsfördelningen och kommunikationen i teamet fungerar. Klientaktiviteter erbjuds och personalen hinner med sina uppgifter och behöver inte bekymra sig över att kollegerna i nästa arbetsskift måste göra sådant de inte hunnit med.

Lasse är dock mer än sin diagnos; han har känslor, värderingar, livserfarenheter och drömmar. För att förstå honom måste detta vara grunden för varje interaktion. Hans beteende kan ses som ett sätt att kommunicera, vilket hjälper vårdgivaren att förstå hans känslor. Lasse ska inte formas om för att passa in i verksamheten utan bemötas utifrån sin situation. När Lasse ses som person kan hans intressen och önskemål stödjas så att han upplever glädje och mening, även i sjukdomens svåraste perioder.

Projektet "Kreativ personcentrerad vårdkonst", genomfört av Åbo Akademi i samarbete med flera utbildningsanordnare, bland andra Yrkeshögskolan Novia, och finansierat av Svenska kulturfonden och Konstsamfundet, syftar till att förändra vårdkulturen inom äldreomsorgen genom ett personcentrerat arbetssätt med konst och kultur. Personcentrerad vård skapar partnerskap mellan äldres erfarenheter, närstående och vårdpersonal. Det kräver resurser, starkt ledarskap, gemensam värdegrund, effektiva arbetsprocesser och kontinuerlig kompetensutveckling. Ledarskapet bör vara pedagogiskt, handledande med möjligheter till etisk reflektion och god kommunikation. Tjänande ledarskap främjar självstyrning och arbetshälsa, vilket förbättrar arbetsförmågan, ökar engagemanget och motiverar personalen att stanna i arbetslivet. (Hakanen m.fl., 2012).

 I en svensk studie undersöktes hur europeisk vårdpersonal upplevde jobbtillfredsställelse vid personcentrerad vård. Förhållningssättet skapade initialt känslor av skuld och otillräcklighet på grund av konflikten mellan etiska vårdideal och organisationens fokus på uppgiftscentrering och effektivitet. När personalen kunde tillämpa personcentrerad vård ökade deras känsla av meningsfullhet och tillfredsställelse. Studien visade även att förhållningssättet främjade uppskattning och samarbete mellan kollegor, förbättrade arbetsmiljön och minskade stress och frustration. Resultatet var ett förbättrat arbetsflöde, lägre arbetsbelastning, ökad självständighet samt minskad ångest, vilket ledde till ökad motivation, glädje och energi hos vårdpersonalen. (Gustavsson m.fl., 2023).

Att göra mera med de äldre än för är kärnan i personcentrerad vård, och kan förbättra livskvaliteten för de äldre och skapa en mer tillfredsställande arbetsmiljö för vårdpersonalen. Genom att bekräfta individuella behov och livsberättelser kan vården bli mer hållbar och mänsklig, och bättre rustad för framtida utmaningar.

Kreativ personcentrerad vårdkonst är ett fortbildnings- och utvecklingsprojekt i Svenskfinland som genomförs i samarbete mellan Åbo Akademi (Enheten för hälsovetenskaper och Centret för livslångt lärande), Konstuniversitetet samt närvårdar- och sjukskötarutbildningar i Svenskfinland (Axxell, Prakticum, Yrkesakademin iÖsterbotten, Yrkeshögskolan Novia och Arcada). 

Referenslista

Gustavsson K, van Diepen C, Fors A, Axelsson M, Bertilsson, M, Hensing, G.

Healthcare professionals’ experiences of job satisfaction when providing person-centred care: a systematic review of qualitative studies. BMJ Open2023;13:e071178. https://bmjopen.bmj.com/content/13/6/e071178

Hakanen, J., Harju, L., Seppälä, P., Laaksonen, A. & Pahkin, K. (2012): Kohti innostuksen spiraaleja. Helsingfors: Arbetshälsoinstitutet.

https://blogs2.abo.fi/hyvinvoivahoiva-guide/chefen-som-framjare-av-personalens-valmaende/ledarskap-som-framjar-arbetshalsa/

https://www.abo.fi/projekt/kreativ-personcentrerad-vardkonst/