Under det senaste året har vår vardag präglats av skyddsåtgärder och restriktioner, misstankar om exponering samt ett antal fall av smitta. Vi har följt med utvecklingen på det lokala planet och växlat mellan närstudier och distanslärande allt enligt myndigheters rekommendationer. Bland personalen och studerande har många frågor väckts om hur vi borde agera i olika situationer, men de riktigt goda svaren har varit få. Men nu får det vara nog om coronapandemin och hur den påverkar oss i vardagen! Låt oss se framåt istället och kolla in vad året 2021 kommer att bjuda på.

I slutet av februari inleddes gemensamma ansökan och tusentals unga i den grundläggande utbildningen skall göra sina val bland många fina utbildningsalternativ. Jag ser fram emot att i höst få möta många nya unga studerande som har valt en utbildning som de är motiverade för. Inom YA har vi ett brett utbud av intressanta utbildningar att välja mellan, brist på alternativ finns verkligen inte. De som nu söker till andrastadiets utbildningar är smått historiska eftersom de är de första som har läroplikt tills de fyller 18 år eller har avlagt en examen på andrastadiet. I och med att kompetenskraven ökar, förutsätter sysselsättning för närvarande minst en examen på andra stadiet enligt de som berett förändringen. Målet är att alla unga genomgår en utbildning på andra stadiet.

Införandet av den nya läroplikten medför även att andrastadiet blir avgiftsfritt för de som berörs av läroplikten. Den nya läroplikten och avgiftsfriheten leder till nya rutiner samt åtaganden för oss utbildningsanordnare. Under vinterns lopp har vi inom YA försökt anpassa oss till den nya läropliktslagen så att vi kan verka enligt den från 1 augusti 2021, men arbetet kommer troligen att fortsätta även efter det, för inte har man kunnat förutse allt som ändringen medför. Det blir intressant att följa med hur utfallet kommer att bli av den nya läropliktslagen. Kommer målet att alla skall genomgå en utbildning på andra stadiet att förverkligas? Kommer löftet från regeringshåll till utbildningsanordnarna om ersättning för alla kostnader som den nya läropliktslagen för med sig att hålla?

På det personliga planet ser jag framemot de tre v:na, våren – villan – vaccin. Våren för alltid med sig ny energi för mig. Det är alltid lika roligt att se hur naturen förändras under våren då allt väcks till livs igen. Under våren börjar man också förbereda sig för en ny villasäsong, man börjar planera årets byggprojekt. Är det en ny brygga? Eller behöver något repareras efter vinterns påfrestningar? Åtminstone vet jag att det finns en del vindfällen att ta hand om. Jag ser med spänning fram emot när det är min tur att ta vaccin, för vaccin vill jag ha mot covid-19. Det är nog det enda sättet för att så småningom komma tillbaka i ett någorlunda normaltillstånd i samhället och då behöver nog de flesta av oss ha blivit vaccinerade. Men tills de tre v:na uppfylls så tänker jag njuta av det fantastiska vädret vi har just  nu med mycket snö, kyliga nätter samt soliga dagar.

Så passa på, gå ut och ta del av det vackra vädret!

Så lyder Nordiska ministerrådets vision fram till år 2030. Visioner ska ju ofta beskriva något som nästan är omöjligt att uppnå, men kan vi nu efter den gångna vintern och våren med ett instabilt säkerhetsläge i Europa nå visionen ännu snabbare? Kanske vi redan 2025 är den mest hållbara och integrerade regionen i världen? Kan säkerhetskrisen och de skenande oljepriserna bidra till att vi nu tar det hållbara klivet i utvecklingen, precis som vi tog det digitala klivet i samband med pandemin?

Kriget i Ukraina har ruskat om vår känsla av trygghet och synen på säkerhet och stabilitet i världen, i Europa i synnerhet och extra tydligt här i Finland. Sanktionerna kommer med största sannolikhet att bidra till att vårt samhälle blir mera inriktat på självförsörjning och samarbete västerut. Vi blir mindre beroende av fossila bränslen från Ryssland för att vi i framtiden ska bli mera självförsörjande. Ett exempel på att öka självförsörjningen av energi i vår organisation är installationen av en solenergianläggning vid Campus Kungsgården som bidrar till att den externt köpta energin minskar med åtminstone 20 procent, och detta är bara början. Men världen är ju mycket annat än energi.

Finlands och Sveriges högsta ledning har tillsammans berett vägen för ländernas ansökan till Nato. Vår statsledning har stakat ut vägen för fortsatt och utvidgat samarbete länderna emellan. Norge och Danmark har inte heller varit sena med att välkomna de nordiska Nato aspiranterna med i gänget. Hur kan vi då med vår verksamhet bidra till att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region år 2030? Borde vi inte nu smida då intresset för det nordiska är extra stort? Vi har den stora fördelen att ha kunskaperna i svenska då vi söker samarbete med våra nordiska grannar.

Redan idag har vi särskilt inom KulturÖsterbotten sedan många år tillbaka ett väldigt stort nordiskt nätverk genom ett flertal projekt som görs i samarbete med nordiska samarbetspartners. Från teaterns sida görs aktiva åtgärder för att locka teaterbesökare hit från Västerbotten. Alla tiders tittarsuccé på Wasa Teater, Botnia Paradise, har visat mången tittare en underhållande bild av kryssningstrafiken mellan Finland och Sverige. Inom utbildningen görs samarbete särskilt så att studerande kan göra sina praktikperioder utanför landets gränser. Vi har också personal som genom olika projekt kan knyta nätverk med de nordiska grannarna. Men kan vi nu exempelvis följa Åbo Akademis exempel att exportera utbildningar till något av våra nordiska grannländer, och vice versa hämta in spetskunskap från Norden till oss? Vi har ett stort försprång i det nordiska samarbetet här på vår västra kust, så egentligen, vad väntar vi på? Det är bara att börja på, friskt vågat hälften vunnet! 

Vi drar vårt strå till stacken och gör Norden till världens mest hållbara och integrerade region redan år 2025!

Ulrica Karp
Direktör

Så lyder Nordiska ministerrådets vision fram till år 2030. Visioner ska ju ofta beskriva något som nästan är omöjligt att uppnå, men kan vi nu efter den gångna vintern och våren med ett instabilt säkerhetsläge i Europa nå visionen ännu snabbare? Kanske vi redan 2025 är den mest hållbara och integrerade regionen i världen? Kan säkerhetskrisen och de skenande oljepriserna bidra till att vi nu tar det hållbara klivet i utvecklingen, precis som vi tog det digitala klivet i samband med pandemin?

Kriget i Ukraina har ruskat om vår känsla av trygghet och synen på säkerhet och stabilitet i världen, i Europa i synnerhet och extra tydligt här i Finland. Sanktionerna kommer med största sannolikhet att bidra till att vårt samhälle blir mera inriktat på självförsörjning och samarbete västerut. Vi blir mindre beroende av fossila bränslen från Ryssland för att vi i framtiden ska bli mera självförsörjande. Ett exempel på att öka självförsörjningen av energi i vår organisation är installationen av en solenergianläggning vid Campus Kungsgården som bidrar till att den externt köpta energin minskar med åtminstone 20 procent, och detta är bara början. Men världen är ju mycket annat än energi.

Finlands och Sveriges högsta ledning har tillsammans berett vägen för ländernas ansökan till Nato. Vår statsledning har stakat ut vägen för fortsatt och utvidgat samarbete länderna emellan. Norge och Danmark har inte heller varit sena med att välkomna de nordiska Nato aspiranterna med i gänget. Hur kan vi då med vår verksamhet bidra till att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region år 2030? Borde vi inte nu smida då intresset för det nordiska är extra stort? Vi har den stora fördelen att ha kunskaperna i svenska då vi söker samarbete med våra nordiska grannar.

Redan idag har vi särskilt inom KulturÖsterbotten sedan många år tillbaka ett väldigt stort nordiskt nätverk genom ett flertal projekt som görs i samarbete med nordiska samarbetspartners. Från teaterns sida görs aktiva åtgärder för att locka teaterbesökare hit från Västerbotten. Alla tiders tittarsuccé på Wasa Teater, Botnia Paradise, har visat mången tittare en underhållande bild av kryssningstrafiken mellan Finland och Sverige. Inom utbildningen görs samarbete särskilt så att studerande kan göra sina praktikperioder utanför landets gränser. Vi har också personal som genom olika projekt kan knyta nätverk med de nordiska grannarna. Men kan vi nu exempelvis följa Åbo Akademis exempel att exportera utbildningar till något av våra nordiska grannländer, och vice versa hämta in spetskunskap från Norden till oss? Vi har ett stort försprång i det nordiska samarbetet här på vår västra kust, så egentligen, vad väntar vi på? Det är bara att börja på, friskt vågat hälften vunnet! 

Vi drar vårt strå till stacken och gör Norden till världens mest hållbara och integrerade region redan år 2025!

Ulrica Karp
Direktör

Det nordiska samarbetet har fått ett uppsving på många olika nivåer. De finländska politikerna på riksnivå samverkar dagligen med sina nordiska kollegor. Även inom kulturvärlden sker många samarbeten mellan de nordiska länderna. Inom KulturÖsterbotten medverkar vi i flera nordiska projekt. Interreg Aurora-programmet, som verkar inom Fennoskandien, finansierar just nu två av de projekt vi medverkar i, Botnia Business Heritage samt ICH North – passing on our musical heritage. Inom båda projekten samarbetar vi med kulturorganisationer i Sverige och Norge kring kulturproduktion, näringsliv och immateriellt kulturarv inom musiken.

Att samverka kring kulturen som tema är ingenting nytt i nordiska sammanhang. KulturÖsterbotten har under flera år samarbetat med svenska kulturbärare kring bland annat litteratur, berättarkonst och medeltidshistoria. Efter några år av restriktioner får vi igen träffas och utbyta erfarenheter. Under hösten har resorna över Kvarken varit täta med projektmöten, studiebesök och seminarier tvärs over Kvarken, bland annat Härnösand, Skellefteå och Umeå och många av besöken har även ägt rum hos oss i Vasa och Österbotten. Vi märker att det finns en vilja att träffas ”på riktigt”, att sitta ner och diskutera, filosofera och fatta beslut ansikte mot ansikte i ett gemensamt fysiskt rum. Det är viktigt att dela med sig av sina erfarenheter, att få nya intryck, ge uttryck för upplevelser och på så vis lämna avtryck på verksamheten.

Norden är ändå där de flesta av oss mest känner oss hemma, vi hittar ett gemensamt språk, en liknande samhällskultur och humor. Fast vi ibland känner frustrerande över otaliga fikapauser, tidtabeller som gäller på ett ungefär eller språkförbistring med norska dialekter har vi ändå en stor förståelse för varandras vardag och verklighet.

Fast världen just nu känns som en osäker plats har det ändå kommit något gott ur det. Det nordiska samarbetet har stärkts och vi knyts allt tätare samman. Vi hittar ständigt nya sätt att samverka och vet att många av våra problem är gemensamma och kan lösas med gemensamma krafter.

Hurra för nordiskt samarbete!

Det nordiska samarbetet har fått ett uppsving på många olika nivåer. De finländska politikerna på riksnivå samverkar dagligen med sina nordiska kollegor. Även inom kulturvärlden sker många samarbeten mellan de nordiska länderna. Inom KulturÖsterbotten medverkar vi i flera nordiska projekt. Interreg Aurora-programmet, som verkar inom Fennoskandien, finansierar just nu två av de projekt vi medverkar i, Botnia Business Heritage samt ICH North – passing on our musical heritage. Inom båda projekten samarbetar vi med kulturorganisationer i Sverige och Norge kring kulturproduktion, näringsliv och immateriellt kulturarv inom musiken.

Att samverka kring kulturen som tema är ingenting nytt i nordiska sammanhang. KulturÖsterbotten har under flera år samarbetat med svenska kulturbärare kring bland annat litteratur, berättarkonst och medeltidshistoria. Efter några år av restriktioner får vi igen träffas och utbyta erfarenheter. Under hösten har resorna över Kvarken varit täta med projektmöten, studiebesök och seminarier tvärs over Kvarken, bland annat Härnösand, Skellefteå och Umeå och många av besöken har även ägt rum hos oss i Vasa och Österbotten. Vi märker att det finns en vilja att träffas ”på riktigt”, att sitta ner och diskutera, filosofera och fatta beslut ansikte mot ansikte i ett gemensamt fysiskt rum. Det är viktigt att dela med sig av sina erfarenheter, att få nya intryck, ge uttryck för upplevelser och på så vis lämna avtryck på verksamheten.

Norden är ändå där de flesta av oss mest känner oss hemma, vi hittar ett gemensamt språk, en liknande samhällskultur och humor. Fast vi ibland känner frustrerande över otaliga fikapauser, tidtabeller som gäller på ett ungefär eller språkförbistring med norska dialekter har vi ändå en stor förståelse för varandras vardag och verklighet.

Fast världen just nu känns som en osäker plats har det ändå kommit något gott ur det. Det nordiska samarbetet har stärkts och vi knyts allt tätare samman. Vi hittar ständigt nya sätt att samverka och vet att många av våra problem är gemensamma och kan lösas med gemensamma krafter.

Hurra för nordiskt samarbete!

Nya vindar på teatern

Något som fått mycket utrymme i media och som flitigt har diskuterats det gångna året är den framväxande batteriindustrin. Det talas om hundratals, ja på sikt kanske tusentals nya arbetstillfällen då alla kringeffekter räknas in. Det är inte bara industrin och underleverantörerna som drar nytta av nyetableringar utan också handeln och servicesektorn. Strålande utsikter alltså, men samtidigt en betydande utmaning. Det är ett avancerat pussel som håller på att läggas. 

När ett större företag går omkull eller flyttar sin verksamhet till billigare länder eller närmare marknaden, så är det ofta för individerna och orten som drabbas en kris av mindre eller större mått. Men i många fall stabiliseras läget småningom. De friställda sugs upp av andra företag eller så grundar de egna. Dynamiken på arbetsmarknaden fungerar. 

Vad händer när det omvända sker, alltså att ett det sker en större etablering på orten? Hur fungerar dynamiken då? Den nya aktören behöver snabbt bygga upp sin arbetsstyrka. Om det inte sker genom ett tillflöde av arbetskraft utifrån eller i form av arbetslösa som sysselsätts, så måste man i praktiken få arbetstagare från andra företag i regionen. Det blir då ett nollsummespel med en omfördelning av personalen mellan olika företag. Tillväxten uteblir, trots de många nya arbetstillfällena. Det här är en risk mot bakgrund av att mer än hälften av företagen upplever att tillväxten redan idag bromsas av brist på personal. Och detta trots att det samtidigt finns en arbetskraftsreserv i form av arbetslösa.

En av de viktigaste pusselbitarna för att dra nytta av nyetableringarna är självklart tillräcklig arbetskraft med rätt kompetens. En annan pusselbit är större grad av automation och robotik. En tredje kan vara anställda som arbetar på distans från annan ort. Sett ur ett regionalt perspektiv, för att upprätthålla välfärden, dynamiken och skatteintäkterna, är de två första pusselbitarna de intressantaste. Det allra viktigaste är människorna och nya arbetstillfällen skapar förutsättningar för befolkningstillväxt i regionen med många positiva kringeffekter. 

Regionens högskolor rekryterar studerande från både när och fjärran. Vi kan få studerande hit, vi kan utbilda dem, men vi kan inte i nämnvärd omfattning ge dem praktikplatser än mindre anställa dem. Och det är naturligtvis inte heller meningen. Den arbetsgivare som vill vara ett attraktivt alternativ på arbetsmarknaden idag och i framtiden gör klokt i att vara aktiv gentemot högskolornas studerande, såväl finländska som den växande skaran internationella studerande.

Högskolestuderande har en relativt hög rörlighet såväl till som från regionen. Det är skäl att notera att de utländska rekryterarna knappast kommer att bli mindre aktiva i Österbotten, tvärtom. De arbetsgivare som finns i regionen har ändå ett försprång när det gäller att rekrytera studerande till praktikplatser, examensarbeten och en första anställning. Ta vara på den chansen!

Något som fått mycket utrymme i media och som flitigt har diskuterats det gångna året är den framväxande batteriindustrin. Det talas om hundratals, ja på sikt kanske tusentals nya arbetstillfällen då alla kringeffekter räknas in. Det är inte bara industrin och underleverantörerna som drar nytta av nyetableringar utan också handeln och servicesektorn. Strålande utsikter alltså, men samtidigt en betydande utmaning. Det är ett avancerat pussel som håller på att läggas. 

När ett större företag går omkull eller flyttar sin verksamhet till billigare länder eller närmare marknaden, så är det ofta för individerna och orten som drabbas en kris av mindre eller större mått. Men i många fall stabiliseras läget småningom. De friställda sugs upp av andra företag eller så grundar de egna. Dynamiken på arbetsmarknaden fungerar. 

Vad händer när det omvända sker, alltså att ett det sker en större etablering på orten? Hur fungerar dynamiken då? Den nya aktören behöver snabbt bygga upp sin arbetsstyrka. Om det inte sker genom ett tillflöde av arbetskraft utifrån eller i form av arbetslösa som sysselsätts, så måste man i praktiken få arbetstagare från andra företag i regionen. Det blir då ett nollsummespel med en omfördelning av personalen mellan olika företag. Tillväxten uteblir, trots de många nya arbetstillfällena. Det här är en risk mot bakgrund av att mer än hälften av företagen upplever att tillväxten redan idag bromsas av brist på personal. Och detta trots att det samtidigt finns en arbetskraftsreserv i form av arbetslösa.

En av de viktigaste pusselbitarna för att dra nytta av nyetableringarna är självklart tillräcklig arbetskraft med rätt kompetens. En annan pusselbit är större grad av automation och robotik. En tredje kan vara anställda som arbetar på distans från annan ort. Sett ur ett regionalt perspektiv, för att upprätthålla välfärden, dynamiken och skatteintäkterna, är de två första pusselbitarna de intressantaste. Det allra viktigaste är människorna och nya arbetstillfällen skapar förutsättningar för befolkningstillväxt i regionen med många positiva kringeffekter. 

Regionens högskolor rekryterar studerande från både när och fjärran. Vi kan få studerande hit, vi kan utbilda dem, men vi kan inte i nämnvärd omfattning ge dem praktikplatser än mindre anställa dem. Och det är naturligtvis inte heller meningen. Den arbetsgivare som vill vara ett attraktivt alternativ på arbetsmarknaden idag och i framtiden gör klokt i att vara aktiv gentemot högskolornas studerande, såväl finländska som den växande skaran internationella studerande.

Högskolestuderande har en relativt hög rörlighet såväl till som från regionen. Det är skäl att notera att de utländska rekryterarna knappast kommer att bli mindre aktiva i Österbotten, tvärtom. De arbetsgivare som finns i regionen har ändå ett försprång när det gäller att rekrytera studerande till praktikplatser, examensarbeten och en första anställning. Ta vara på den chansen!

Ett av mina favorituttryck som jag brukar säga på morgonen då jag kommer till jobbet är ”Ny dag, nya möjligheter!” Det känns bra att börja med den tanken, att dagen är full av nya möjligheter, även om dagen förstås högst troligen också kommer att innehålla en del motgångar och utmaningar. Men, ”think positive” – eller hur?

Nu har vi ett nytt år framför oss, och även om vi tyvärr inte kan säga att vi har allt elände som vi sett under de senaste åren med pandemi, krig och olika kriser bakom oss, så känns det ändå bra att fokusera på tanken att vi har påbörjat ett nytt år - med nya möjligheter!

På tal om de senaste årens utmaningar och elände så dök det ju upp ett relativt nytt fenomen inom kommunikation, plötsligt blev ”fake news”, eller desinformation, något alla blev tvungna att ta ställning till i sin konsumtion av information på olika kanaler och medier. I slutet av 2022 dök det också upp ett verktyg som ännu en gång lyfte upp diskussionerna om källgranskning, kritiskt tänkande och fake news i medierna. Jag tänker förstås på chatbotten ChatGPT, Open AI företagets chatbot som kan producera text, svara på frågor och t.o.m föra diskussioner med användaren genom att använda information från internet. Kruxet är att botten använder endast innehåll producerat fram till år 2021 och att texternas och svarens kvalitet kan vara väldigt ojämn. Man har också diskuterat t.ex. att den kommer att främja fusk i skolan och hindra elever och studerande att utveckla sin egen förmåga till kritiskt tänkande.

Men, nog måste det ju också finnas fördelar med ett sådant här verktyg som snabbt och effektivt dammsuger nätet på information och producerar trovärdiga texter på sekunder? Som så många andra som jobbar med kommunikation och med att producera olika typer av texter ville även jag testa hur ChatGPT kunde hjälpa mig i min vardag (genom att skriva en del av den här ledaren). Så jag frågade chatbotten vad den själv säger om sina fördelar och hur den kan användas på ett vettigt sätt:

”ChatGPT är ett avancerat konversationsverktyg som kan användas för att hjälpa personer i olika yrkesgrupper. Det kan användas för att hjälpa medarbetare att kommunicera med kunder och kollegor, för att förbättra produktiviteten genom att förenkla processer och för att stödja datainsamling. ChatGPT använder artificiell intelligens och maskininlärning för att förstå och automatisera samtal och är enkel att använda. Det kan användas för att hantera kundförfrågningar, hjälpa medarbetare att hitta rätt information och att bistå medarbetare med att fatta informerade beslut. Det kan även användas för att hjälpa medarbetare att hantera komplexa problem, förbättra produktiviteten och förbättra effektiviteten. ChatGPT kan också användas för att automatisera processer och förbättra upplevelsen för kunder och medarbetare. Allt detta gör ChatGPT till ett användbart verktyg för personer i olika yrkesgrupper.”

Ja, så även om chatbotten behöver jobba lite på det svenska språket ännu, så låter det väl ändå som att det finns en hel del fördelar och möjligheter här, eller hur? Den som lär sig att använda det här verktyget smart, med precisa frågor och med viss försiktighet och kritiskt tänkande, tror jag visst kan hitta användningsområden som sparar tid och gör jobbet mer effektivt. Ett nytt verktyg – nya möjligheter. Kanske det!

Idag, 20:e januari 2020, sitter jag på tåget på väg till Helsingfors på ett möte med andra finlandssvenska yrkesskolerektorer. Dagens agenda på Konstsamfundet är yrkesutbildningen i Svenskfinland. Samtidigt som tåget rusar fram, så funderar jag litet på årtiondet som gått.

Nu har vi övergått till ett nytt årtionde 2020 och lämnat det förra decenniet till historien. Det som man främst kommer ihåg av förra årtiondet var ständiga inbesparingar och förändringar inom yrkesutbildningen. Statsfinansieringen har minskat  med ca 30% sedan 2011, vilket har lett till många olika anpassningsåtgärder. Anpassningsåtgärderna har varit nödvändiga men har också lett till en del  besvikelser. Under 2010-talet har man också från statligt håll eftersträvat färre och större utbildningsanordnare inom yrkesutbildningen, vilket syntes b.la genom att vi som utbildningsanordnare fick på nytt söka om tillstånd att ordna yrkesutbildning. 

Under senare delen av årtiondet tog reformen av yrkesutbildningen all tid. Reformen har medfört b.la en ökad flexibilitet i studieupplägget, personliga studievägar, personliga utvecklingsplaner för kunnandet, möjlighet till att lära sig i olika miljöer och på olika tider. Uppdelningen i yrkesutbildning för unga och vuxna upphörde, alla studerar oberoende av ålder på samma sätt. Examensstrukturen förändrades, flera tidigare examina sammanslogs och vi fick kompetenspoäng på alla examina. Förändringar som i sig är i tiden och har många pedagogiska fördelar, har också medfört en förändrad lärarroll samt nya arbetsuppgifter och rutiner för den undervisande personalen.

Nu i inledningsskedet av 2020-talet kommer följande förändring, arbetet med en utvidgning av läroplikten är på gång. Utvidgningen av läroplikten till 18 år är planerad att gälla från hösten 2021. Tanken är att alla ungdomar som kommer ut från grundläggande utbildningen skall ha en examen på minst andra stadiet, idag finns på nationell nivå ca 15% som inte har avlagt en examen på andra stadiet. På finlandssvenskt håll är procenten betydligt lägre. Utvidgningen av läroplikten kommer att ge oss nya möjligheter, men också många utmaningar. Inom Yrkesakademin behöver vi säkert utveckla nya modeller för handledningen av studerande, med tanke på att läropliktsåldern höjs. 

Om man som rektor får önska något inför det nya årtiondet, så önskar jag att vi inom yrkesutbildningen skulle få några år av stabilitet utan genomgripande förändringar av verksamheten. Personalen inom yrkesutbildningen behöver få arbetsro för att kunna förverkliga allt som den nya yrkesutbildningen har medfört. Arbetsbelastningen har varit hög på personalen inom yrkesutbildningen och det behövs få tid för återhämtning. Finansieringen av andra stadiets yrkesutbildning behöver säkerställas för en längre tid än bara ett kalenderår i taget, dagens modell ger inte en utbildningsanordnare många möjligheter till att planera verksamheten på längre sikt. Dock är det är bra att man från statligt håll bereder ett ställningstagande för utbildningen i Finland, idag upplevs det som att många åtgärder görs efter att någon part har uttryckt tillräckligt starka åsikter i frågan. Vi behöver en helhetssyn på hur utbildningen i Finland skall utvecklas och inte bara se på en utbildningsform i taget.

Samtidigt som tåget börjar närma sig vår huvudstad, så är min övertygelse att vi har ett nytt spännande årtionde framför oss med många möjligheter. I samhället överlag kommer det säkert att ske många förändringar, då tänker jag främst på den allmänna teknikutvecklingen och på allt som klimatförändringen kommer att medföra. Säkert kommer det att påverka yrkesutbildningen, men hur återstår att se. Men som vanligt beror det mycket på vår egen personliga inställning om vi ser möjligheter eller hot i förändringarna.

Med en pågående coronapandemi som hotar att övergå i en ekonomisk depression och växande arbetslöshet står vårt samhälle inför nya utmaningar. Det gäller också utbildningssektorn och högskolorna. Inom Novia jobbar vi för högtryck för att hålla igång verksamheten så normalt som möjligt, samtidigt som vi har fått många nya frågor som ska hanteras. Erfarenheterna kommer dock också att vara värdefulla med tanke på framtiden. Som en viss motvikt till de stora negativa effekterna av en kris som denna, så skapar den också grogrund för utveckling och framsteg. Att vid Novia på två dagar ställa om till distansundervisning och distansarbete gick över alla förväntningar. Det är mycket imponerande hur väl detta har löpt och vilken beredskap lärarna visat sig ha att undervisa över nätet.

Människan är en social varelse och nu uppmanas vi till social distansering. Konflikten är uppenbar. Samtidigt kan man stanna upp kring begreppet social distansering. Det handlar ju egentligen om fysisk eller till och med geografisk distansering, för att förhindra smittspridning, inte om att vi skulle distansera oss från varandra socialt. Tyvärr är risken uppenbar att den fysiska distanseringen för många resulterar i just en distansering också socialt. Det här gäller kanske i synnerhet de äldre och andra som hör till riskgrupperna, men för oss inom utbildningssektorn gäller det också studerande som upplever isolation. För många är den sociala dimensionen av studierna viktig både för andligt välmående och studiemotivation. Det är viktigt att vi är lyhörda för olika behov och situationer.

Finland hör till de länder som mest effektivt gått över till distansarbete. Det här beror kanske på att vi är ett glest befolkat land, med långa avstånd, och ibland hör man lite skämtsamt sägas att det passar oss bra att sitta hemma var för sig. Samtidigt så tror jag att vi är många som längtar tillbaka till den sociala arbetsgemenskapen på arbetsplatsen. Vi har ju också byggt våra arbetsplatser för att de ska stöda vårt arbete med till exempel ergonomi, teknik och bespisningstjänster. Våra hem har vi byggt för helt andra syften, primärt för samvaro med våra närmaste och för att balansera ett ofta hektiskt arbetsliv.

Det kommer en tid efter denna kris. Idag är det svårt att sia om hur det postpandemiska samhället kommer att se ut. Vi vet inte om detta virus är ett som försvinner från vår planet för gott eller om vi tvingas lära oss att leva med det. I det förra fallet kanske vi går tillbaka till något som liknar det tidigare normala, i det senare fallet får vi ett nytt normalläge.

Det som står klart är att priset för pandemin och dess hantering är mycket högt. Hur högt, kan vi i detta skede inte överblicka och jag ska inte ge mig in på detta. Det är ändå skäl att redan nu börja fundera över följderna. Samhällsekonomin ansträngs till det yttersta, samtidigt som behoven av utveckling är stora. Det framförs föreslag om att studieplatserna vid högskolorna ska utökas för att motverka en växande arbetslöshet. Företagens utvecklings- och omställningsbehov växer, samtidigt som kassan sinar. Enligt en aktuell undersökning som gjorts bland företagsledare, är det nu många som passar på att satsa på att stärka personalens kompetens, när tid frigörs från annat. För många, speciellt mindre företag, är det här dock i praktiken svårt eller omöjligt. Här behövs säkert nya samarbetsmodeller för utbildningssektorn och företagen. Inom Novia prövar vi som bäst en modell där våra studerande i sommar kan hjälpa företag med olika typer av mindre eller större utvecklingsuppgifter.

Novia vill vara med och lindra verkningarna av den pågående krisen samt stöda återhämtningen i en postpandemisk värld. Just nu vill jag ändå främst säga, att det är viktigt att vi håller kontakten och inte distanserar oss socialt, även om vi ska hålla fysisk distans.

För en yrkeshögskola är den samhälleliga nyttan,  den så kallade genomslagskraften A och O.  Hos Yrkeshögskolan Novia syns genomslagskraften på många sätt. Vi bidrar med tillgång till kunnig arbetskraft, kompetensutveckling på individ- och företagsnivå, nya företagare, resultat från forsknings- och utvecklingsverksamhet och synlig kulturell verksamhet. Indirekt syns genomslagskraften i företagens konkurrenskraft, kommunernas skatteunderlag, god service och ett rikt kulturliv. 

Från undervisnings- och kulturministeriets sida har man de senaste åren allt mer börjat tala om just  genomslagskraft, kort sagt den samhällsnytta som högskolan producerar i utbyte mot den skattebaserade statliga finansieringen. Det är rimligt och rätt att det finns förväntningar. 

Det är vår genomslagskraft som syns utåt och som långt definierar oss som högskola. Ju bättre vi lyckas, desto större är vår samhälleliga betydelse, vår genomslagskraft. Nära kopplat till genomslagskraften är relevansen. Man må ha hur goda processer som helst, hur god undervisning som helst, men om utbudet och innehållet inte är relevant i förhållande till arbetsmarknaden, regionen eller samhället i övrigt, så blir det ingen genomslagskraft. Det blir snarare ett slag i luften. 

Med 4000 studerande och 300 anställda är Yrkeshögskolan Novia ett litet samhälle. Eller ett ganska stort, om man tänker på den geografiska utbredningen och alla samhällssektorer högskolan företräder. Vi utbildar inom social- och hälsovård, industri och näringsliv, handel och ekonomi, musik och konst, sjöfart, lantbruk och skogsbruk och verkar i en stor del av Svenskfinland; Österbotten, Åboregionen och Västnyland. Av alla dem som avlägger yrkeshögskoleexamen på svenska i vårt land gör nästan tvåtredjedelar det vid Novia. Ur ett österbottniskt perspektiv kan vi notera att varannan ung ingenjör som anställs i Österbotten kommer från Novia, liksom varannan sjukskötare och hälsovårdare. 

För välfärden i både Österbotten och Svenskfinland är det alltså av stor betydelse att Novia lyckas i sitt uppdrag. Söfuk är en av tre ägare i Yrkeshögskolan Novia, eller Ab Yrkeshögskolan vid Åbo Akademi som aktiebolaget heter. Bolaget ger inte någon vinstutdelning  till ägarna, utan i stället ger vi avkastning på annat sätt, nämligen genom vår relevans och genomslagskraft. Vid Novia arbetar vi hela tiden för att genom samverkan med olika aktörer stärka vår genomslagskraft. Ju mer vi kan arbeta tillsammans med företag, offentliga sektorn och andra utbildningsanordnare, desto större blir vår betydelse, desto mer bidrar vi till utvecklingen, konkurrenskraften och välfärden.

Det är värt att notera att högskolans intressenter genom egen aktivitet och stöd kan stärka högskolans genomslagskraft – för att främja sina egna intressen. Det finns ingen konflikt i detta, utan vanligtvis är det fråga om riktiga vinn-vinn situationer. Som några exempel kan nämnas en utlokaliserad tradenomutbildning i Jakobstad, ett samarbete med Lantmäteriverket för att kunna återuppta utbildning av lantmäteriingenjörer, Vasa stads satsningar för att utveckla Brändö campusområde med bland annat det för Novia och Vasa yrkeshögskola gemensamma Alere – ett center för kompetens inom social- och hälsovård. Vid vårt campus i Raseborg har vi ända sedan 2008 haft ett forskarkollegium inom bioekonomi, med stöd från bland andra Raseborgs stad.      

Det är de som samverkar mest med högskolan som också får den största nyttan. Det må sedan vara ett företag, en kommun eller någon annan. Novia fattar självständiga beslut utgående från sin uppgift och strategi och samarbetet ger högskolan en hävstång för att föra utvecklingen vidare.

Min poäng är följande: Högskolan skapar nytta för individen, regionen och samhället. Ju bättre högskolan mår, ju effektivare den fungerar och ju högre kvaliteten är, desto större är nyttan. Det är därför i alla aktörers intresse att stöda, samverka och använda högskolan som ett verktyg för att upprätthålla en livskraftig region. Det finns ett positivt ömsesidigt beroende och stor utvecklingspotential när vi arbetar tillsammans. 

Örjan Andersson, rektor och vd vid Yrkeshögskolan Novia

Ann-Maj Björkell-Holm:

Det är dags för mig att avsluta mina år som kulturchef inom SÖFUK och ledare för KulturÖsterbotten. Det har varit en innehållsrik tid, då verksamheten på KulturÖsterbotten har varit mycket varierande.

Jag anställdes som kulturchef hösten 2015 och kom till enheten KulturÖsterbotten, som då faktiskt var rätt okänd för mig.

Under mina år som kulturchef har jag aktivt jobbat för att bredda verksamheten och också för att ge den en större synlighet gentemot målgruppen. Det är fortfarande en stor utmaning att synliggöra en verksamhet som är förhållandevis liten och så väldigt spretig. Den reguljära verksamheten vid KulturÖsterbotten omfattar vitt skilda former, såsom Luckan i Karleby och Luckan i Sydösterbotten, en digital evenemangskalender, ett internationellt gästkonstnärsresidens, understöd för regionala kulturprojekt, en konstsamling, en databas över österbottniska författare mm. Därtill har KulturÖsterbotten projektverksamhet som varierar från år till år. Nu är det satsningar på digitalisering, österbottnisk medeltidshistoria, immateriellt kulturarv och en barnbok om Karleby som är aktuella, men om några år är det antagligen något helt annat som sysselsätter personalen.

Det kan vara en paradox att ju mer verksamheten utvecklas (ju spretigare den blir), desto svårare är det att ge KulturÖsterbotten en synlighet. Sannolikt är det så att KulturÖsterbotten når ut till allt fler i målgruppen, som främst består av olika samarbetsparter, men att de olika aktörerna som involveras i någon enskild del av verksamheten inte känner till bredden i KulturÖsterbottens hela verksamhet. Därför kanske vi inte ska se det faktum att KulturÖsterbotten trots sin breda verksamhet inte är så känd för allmänheten som ett problem. KulturÖsterbotten verkar för att stöda kulturen i Svenska Österbotten – och det viktiga är då inte att vi som bakomliggande aktör får synlighet utan att samarbetsparterna och aktiviteterna vi stöder får synlighet.

Med dessa reflektioner vill jag tacka kollegor och samarbetsparter för att jag har fått vara med och utveckla KulturÖsterbotten enligt den mission vi har fastställt – att sammanföra, stöda och synliggöra kulturen – på svenska i hela Österbotten. Jag önskar den nya kulturchefen Åsa Blomstedt all lycka i sin nya och viktiga uppgift!

Åsa Blomstedt:

Jag är alltså Åsa Blomstedt, ny kulturchef sedan medlet av april. Det är ingen enkel uppgift att stiga in i. KulturÖsterbottens synnerligen vidsträckta och mångsidiga verksamhet ger stora möjligheter men även utmaningar, speciellt i synligheten. Många känner till enskilda saker inom KulturÖsterbottens verksamhet, t.ex. ett projekt, en aktivitet eller ett evenemang. Men många gånger lyckas vi inte koppla ihop dessa enskilda händelser med just KulturÖsterbotten.

Om någon någonsin undrat om och varför kultur är viktigt, tror jag de flesta insett det nu, när vi under våren 2020 levt med undantagstillstånd, förbud att ordna större tillställningar och evenemang samt krav på social distansering. Vi längtar efter att umgås i olika form och många hittar tröst i natur- och kulturupplevelser.

Jag tar ödmjukt emot jobbet och tar lyra på bollarna som är kastade högt upp i luften. Min målsättning är att fortsätta det viktiga arbete Ann-Maj inlett, förvalta och utveckla vidare tillsammans med det kreativa team som KulturÖsterbotten består av. Jag hoppas vi ses snart i kulturens tecken!

Till sist: Som ni kanske märker så har KulturÖsterbotten en ny logo. Spontant kom jag att tänka på välmående, natur och grönska, när jag såg den nya logon. Naturen ger välmående precis som kulturen. Speciellt nu, under denna exceptionella tid vi lever i, har vi märkt att natur och kultur ger kraft och orka vidare med vardagen. 

Levande traditioner i SÖFUK:s väggkalender 2018

Som traditionen bjuder ger SÖFUK ut en väggkalender även för år 2018. Kalendern har denna gång immateriellt kulturarv och levande traditioner som tema. Varje månad presenteras en österbottnisk tradition i ord och bild, ibland också med extramaterial i form av en kort filmsnutt eller ett Youtube-klipp via en QR-kod.

– Med dessa tolv axplock vill vi visa på mångfalden och variationen i våra österbottniska traditioner. Det är alltså inte fråga om en värdering, där vissa traditioner skulle vara mer intressanta än andra. Snarare vill vi väcka läsaren att fundera på de traditioner som hen sätter värde på, berättar projektplanerare Eva-Marie Backnäs, som har sammanställt material och skrivit texter till kalendern.

Materialet till väggkalendern har tagits fram som en del av KulturÖsterbottens tvååriga Leader-projekt ”KULÖR – kulturarv som levande österbottnisk resurs”. För materialinsamling och texter står Eva-Marie Backnäs och Carola Harmaakivi. SÖFUKs: grafiker Annika Holm har gjort layouten till kalendern.

Väggkalendern delas ut till anställda vid SÖFUK samt till samkommunens förtroendevalda och samarbetspartners. Kalendern kommer också att finnas till försäljning vid bl.a. Luckan i Karleby och Luckan i Sydösterbotten samt i bokhandlar i Österbotten.

Text: Eva-Marie Backnäs, KulturÖsterbotten

Personalnytt från KulturÖsterbotten:

Ribacka informerar på Luckan i Sydösterbotten

I Luckan i Sydösterbotten ser du för tillfället ett nytt ansikte. Det är Kim Ribacka som är tf. informatör där under perioden 13.11.2017–20.2.2018 medan den ordinarie informatören Hanna-Mari Kamppikoski är alterneringsledig.

Ribacka är ekonom till utbildningen och har erfarenhet av arbete inom it-branschen och ekonomiförvaltning. Han har de senaste åren bott på annan ort och säger sig nu se fram emot att få jobba som informatör i sin egen hemstad, som han som återflyttare ser på med nya ögon. Luckan-arbetet är ett omväxlande arbete med inslag av information, försäljning, genomförande av kulturevenemang och kundservice.

Luckan i Sydösterbotten finns numera i samma lokaler som turistbyrån i Kristinestad. Efter flytten har kundantalet vid Luckan mer än fördubblats. På tisdagar betjänar Luckan på stadsbiblioteket i Närpes (udda veckor) eller Kaskö (jämna veckor). Titta in – och hitta böcker, skivor, tidskrifter, biljetter till kulturevenemang och mycket, mycket annat!

Text: Ann-Maj Björkell-Holm, KulturÖsterbotten
Foto: Kim Ribacka, KulturÖsterbotten

Begreppet hållbar utveckling blev känt år 1987 genom FN-rapporten ”Vår gemensamma framtid”. Då jag växte upp på 1970-80-talet fanns inte begreppet hållbarhet utan närmast miljöfrågor jag kom var på vårarna då vi plockade skräp runtomkring skolområdet och fick syltgrisar och lemonad för väl utfört städarbete.

Nu 50 år senare befinner vi oss mitt i en global klimatkris som inte bara hotar våra ekosystem utan även vårt eget välbefinnande. Klimatförändringarna är verkliga och deras påverkan blir alltmer uppenbar för varje dag som går. Extremväder, översvämningar, skogsbränder och stigande havsnivåer är bara några av de konsekvenser som vi måste möta. I skrivande stund pågår Hållbarhetsveckan med många olika evenemang runtom i landet och även på vår arbetsplats.  Oftast tänker man på ekologisk hållbarhet, på vad som är bra för naturen och klimatet, men det handlar också om ekonomisk och social hållbarhet, d.v.s. att vi mår bra och att alla har samma möjligheter.

I budgetförslaget inför år 2024 lyfter samkommunen fram ett nytt tyngdpunktsområde, nämligen

• Stabilitet och hållbarhet (ekonomisk, ekologisk, social) i verksamheten.

Det här är en signal om vår beslutsamhet att röra oss mot en mer hållbar framtid. Vi kan inte betrakta hållbarhet som ett modeord eller något som sker vid sidan av den egentliga verksamheten utan den ska genomsyra verksamheten med början från de långsiktiga strategierna till de dagliga aktiviteterna. En central målsättning nästa år är att vi ska minska koldioxidutsläppen och sträva mot en klimatneutral energiförbrukning utgående från vår klimatplan (ekologisk hållbarhet). I klimatplanen ska vi beskriva var vi befinner oss idag, vart vill vi nå om fem år och om tio år och vilka insatser som krävs för att vi ska ta oss dit. Klimatplanen är under arbete och ska godkännas ännu denna höst.

En annan central målsättning är hålla en välmående, kunnig och engagerad personal (social hållbarhet). Konkret handlar det om att under nästa år ordna olika tillfällen för personalen i syfte att ge motivation till en bättre livsstil och visa på värdet och möjligheterna i att må bra.

Den tredje centrala målsättningen inom tyngdpunktsområdet är att uppnå en långsiktig stabilitet i ekonomin för vår verksamhet (ekonomisk hållbarhet), där tex. skapande av nya möjligheter för ekonomisk tillväxt och undvikande av för stor skuldsättning ingår som åtgärder.

Gott folk, hoppas alla får en fin höst och låt oss tillsammans ta steget mot en bättre och mer hållbar framtid!

Begreppet hållbar utveckling blev känt år 1987 genom FN-rapporten ”Vår gemensamma framtid”. Då jag växte upp på 1970-80-talet fanns inte begreppet hållbarhet utan närmast miljöfrågor jag kom var på vårarna då vi plockade skräp runtomkring skolområdet och fick syltgrisar och lemonad för väl utfört städarbete.

Nu 50 år senare befinner vi oss mitt i en global klimatkris som inte bara hotar våra ekosystem utan även vårt eget välbefinnande. Klimatförändringarna är verkliga och deras påverkan blir alltmer uppenbar för varje dag som går. Extremväder, översvämningar, skogsbränder och stigande havsnivåer är bara några av de konsekvenser som vi måste möta. I skrivande stund pågår Hållbarhetsveckan med många olika evenemang runtom i landet och även på vår arbetsplats.  Oftast tänker man på ekologisk hållbarhet, på vad som är bra för naturen och klimatet, men det handlar också om ekonomisk och social hållbarhet, d.v.s. att vi mår bra och att alla har samma möjligheter.

I budgetförslaget inför år 2024 lyfter samkommunen fram ett nytt tyngdpunktsområde, nämligen

• Stabilitet och hållbarhet (ekonomisk, ekologisk, social) i verksamheten.

Det här är en signal om vår beslutsamhet att röra oss mot en mer hållbar framtid. Vi kan inte betrakta hållbarhet som ett modeord eller något som sker vid sidan av den egentliga verksamheten utan den ska genomsyra verksamheten med början från de långsiktiga strategierna till de dagliga aktiviteterna. En central målsättning nästa år är att vi ska minska koldioxidutsläppen och sträva mot en klimatneutral energiförbrukning utgående från vår klimatplan (ekologisk hållbarhet). I klimatplanen ska vi beskriva var vi befinner oss idag, vart vill vi nå om fem år och om tio år och vilka insatser som krävs för att vi ska ta oss dit. Klimatplanen är under arbete och ska godkännas ännu denna höst.

En annan central målsättning är hålla en välmående, kunnig och engagerad personal (social hållbarhet). Konkret handlar det om att under nästa år ordna olika tillfällen för personalen i syfte att ge motivation till en bättre livsstil och visa på värdet och möjligheterna i att må bra.

Den tredje centrala målsättningen inom tyngdpunktsområdet är att uppnå en långsiktig stabilitet i ekonomin för vår verksamhet (ekonomisk hållbarhet), där tex. skapande av nya möjligheter för ekonomisk tillväxt och undvikande av för stor skuldsättning ingår som åtgärder.

Gott folk, hoppas alla får en fin höst och låt oss tillsammans ta steget mot en bättre och mer hållbar framtid!

Inom Yrkesakademin i Österbotten har studerande inlett och fortsatt sina studier. Mycket är bekant från tidigare men mycket nytt sker också inom YA:s ramar. Det som jag särskilt fäst uppmärksamhet vid i år är det genomslag som den kontinuerliga antagningen av studerande har fått. Hittills i år har över 400 studerande antagits till studier genom det kontinuerliga ansökningssystemet. Den tiden är definitivt förbi då studerande inledde sina studier antingen i augusti eller i januari. I uppdraget att förse arbetslivet med yrkeskunnig arbetskraft är denna förändring synnerligen välkommen. Studerande kan när behov av studier uppstår smidigt bygga på sin kompetens för att sedan gå vidare i yrkeslivet eller till vidare studier. Kontinuerliga ansöknings- och antagningssystemet kan, trots att det endast varit i bruk 8 månader, konstateras vara en verkligt lyckad förändring av yrkesutbildningen på andra stadiet.

KulturÖsterbotten har byggt på sin verksamhet med fler och mera omfattande projekt. Verksamheten är nu så pass omfattande att utrymmena på Rådhusgatan 23 nu blir för små, från årsskiftet kommer KulturÖsterbottens högsäte att finnas i Kulturgården på Kungsgårdsområdet i Gamla Vasa. Spännande!

Byggnadsåret för Wasa Teater är i full gång. Att ha verksamheten utspridd på flera adresser ställer krav på både anställda och teaterbesökare. Men då kan vi se fram emot ett nyrenoverat teaterhus kan vi leva med tillfälligt stök under detta spelår. Under ett par veckors tid har vi haft tre premiärer. Den medialt mest synliga premiären är musikalen Gambämark som spelas på Ritz. Övriga premiärer är Karius och Baktus, samt Världen är så stor. De sistnämnda turnerar i regionen.

Nytt i Svängrum från och med i höst är att Yrkeshögskolan Novia kommer att synas i spalterna. I VD Örjan Anderssons inlägg i detta nummer förklarar han hur det kommer sig att Novia är med i detta forum. Jag önskar Novia välkommen med i Svängrummet!

Finland har denna vår rankats som världens lyckligaste land sjätte året i rad. Den internationella World Happiness Report publicerar årligen sin lista över världens lyckligaste länder. Rapporten omfattar 146 länder.

Rapporten mäter bland annat nivån på socialt stöd, inkomster, hälsa, personlig frihet, givmildhet samt korruption och de sammanslagna poängen ger Finland åter igen en placering högst upp på prispallen.

Jag är åter glad och tacksam över denna fina utnämning och jag känner mig stolt över att vara finländare. Dessutom känner jag mig som en del av detta välfärdssamhälle och upplever att jag som arbetar på en skola är med och jobbar för mångas lycka.

Men jag möts av många olika åsikter gällande denna rapport. Och visst har jag i vissa diskussioner suttit tyst och valt att inte uttrycka min stolthet, för att inte verka allt för lycklig. Försynt har jag frågat runt hur andra upplever denna rankinglista och fått varierande svar. Vi finländare är nog medvetna om hur bra vi har det men många är snabba med att tillägga hur mycket lyckligare vi vore om vi hade det ännu bättre...

Efter mina19 år som gymnasierektor är jag inte särdeles förtjust i rankinglistor. Jag medger att rankinglistor över andrastadieutbildningar och listan på lyckliga länder inte rakt av kan jämföras med varandra. Men i båda fallen handlar det om ett försök att ringa in verksamhet som leder till bra resultat.

Att år efter år finnas långt nere i en rankinglista kan i bästa fall leda till en vilja och ett arbete som leder till förbättring. Det viktiga är då att definiera vad som ska mätas och hur.

Yrkesutbildarna i vårt land hålls under luppen främst via ARVO utvärderingar och alla resultat finns öppet till påseende i Vipunen. Här presenteras alla skolors verksamhet och jämförelse mellan utbildarna kan lätt göras.

Jag hoppas att vi inom skolvärlden ska vara kloka och låta dessa jämförelser leda till utveckling. Jag vill kunna vara stolt över det som vi är bra på och utveckla där vi har sämre resultat. Vi behöver kunna kanalisera våra krafter på utvecklingsarbete framom avund och plagiering. Samarbete torde vara en bra lösning som alla skulle kunna gagnas av.

På samma sätt hoppas jag att vår lista över lyckliga länder ska generera positiv utveckling i världens alla länder. Jag hoppas att vi alla finländare ska våga vara stolta över vår första plats men ändå tillsammans utveckla vårt land till ett ännu lyckligare. Det ena utesluter inte det andra.

Finland har denna vår rankats som världens lyckligaste land sjätte året i rad. Den internationella World Happiness Report publicerar årligen sin lista över världens lyckligaste länder. Rapporten omfattar 146 länder.

Rapporten mäter bland annat nivån på socialt stöd, inkomster, hälsa, personlig frihet, givmildhet samt korruption och de sammanslagna poängen ger Finland åter igen en placering högst upp på prispallen.

Jag är åter glad och tacksam över denna fina utnämning och jag känner mig stolt över att vara finländare. Dessutom känner jag mig som en del av detta välfärdssamhälle och upplever att jag som arbetar på en skola är med och jobbar för mångas lycka.

Men jag möts av många olika åsikter gällande denna rapport. Och visst har jag i vissa diskussioner suttit tyst och valt att inte uttrycka min stolthet, för att inte verka allt för lycklig. Försynt har jag frågat runt hur andra upplever denna rankinglista och fått varierande svar. Vi finländare är nog medvetna om hur bra vi har det men många är snabba med att tillägga hur mycket lyckligare vi vore om vi hade det ännu bättre...

Efter mina19 år som gymnasierektor är jag inte särdeles förtjust i rankinglistor. Jag medger att rankinglistor över andrastadieutbildningar och listan på lyckliga länder inte rakt av kan jämföras med varandra. Men i båda fallen handlar det om ett försök att ringa in verksamhet som leder till bra resultat.

Att år efter år finnas långt nere i en rankinglista kan i bästa fall leda till en vilja och ett arbete som leder till förbättring. Det viktiga är då att definiera vad som ska mätas och hur.

Yrkesutbildarna i vårt land hålls under luppen främst via ARVO utvärderingar och alla resultat finns öppet till påseende i Vipunen. Här presenteras alla skolors verksamhet och jämförelse mellan utbildarna kan lätt göras.

Jag hoppas att vi inom skolvärlden ska vara kloka och låta dessa jämförelser leda till utveckling. Jag vill kunna vara stolt över det som vi är bra på och utveckla där vi har sämre resultat. Vi behöver kunna kanalisera våra krafter på utvecklingsarbete framom avund och plagiering. Samarbete torde vara en bra lösning som alla skulle kunna gagnas av.

På samma sätt hoppas jag att vår lista över lyckliga länder ska generera positiv utveckling i världens alla länder. Jag hoppas att vi alla finländare ska våga vara stolta över vår första plats men ändå tillsammans utveckla vårt land till ett ännu lyckligare. Det ena utesluter inte det andra.

Enligt uppgifter från statistikcentralen är Vasa Finlands femtonde största stad med 67615 invånare (31.12.2021). Detta till trots är Vasa en betydligt större teaterstad än vad man vi första anblick kunde ana. Tinfo är en sakkunnigorganisation inom scenkonstfältet. Ett av deras ansvarsområden är att föra statistik över teaterbesök på de teatrar i Finland som får understöd från staten. Enligt deras siffror placerar sig Vasa betydligt högre än på blygsamma femtonde plats. Vasa är Finlands fjärde största teaterstad.

En skeptisk läsare tror kanske att det är frågan en olycka i statistikföringen eller någon coronorelaterad effekt som gjort att Vasa skuttat upp ur diket. Men faktum är, att om man kollar besöksstatistiken på teatrar per stad under 2016,2018 & 2021 så är toppkvartetten identisk; Helsingfors, Tammerfors, Åbo och Vasa. Utan att ha kollat saken, misstänker jag att rangordningen upprepar sig nästan vilket år som helst.

Vad finns det för orsak till detta? Hur kan den femtonde största staden ligga på fjärde plats i teaterstatistiken? Jag har identifierat två orsaker. Den första är att befolkningen i Österbotten har ett väldigt stort teaterintresse. Förutom i ovan nämnda statistik syns det här på det stora engagemanget i sommarteaterproduktioner, revyer och farser som spelas runt i regionen.
Den andra orsaken till att Vasa placerar sig så högt på listorna, och i sporttermer spelar i en för hög division, är språklig.
I Vasa finns två teatrar. Två språk ger mer möjlighet till kultur, flera olika slags upplevelser, mångfald i uttryck och högre publiksiffror.

På den tiden när stora mässor fortfarande var ”a thing”, sade en en finsk besökare så här: ”Vaasan kaksikielsyyden isoin etu on se, että teatteritarjonta on sen myötä niin paljon parempi.”

Med den tanken får vi se fram emot ett nytt år med högklassigt österbottniskt drama med Heiman, underhållande fars. Man får väl ställa upp och Patrik, Irene och pensionärsmaktenen fartfylld Österbottnisk pjäs för skolor och familjer och nästa höst bland annat en helt ny nordisk musikal Vänd min längtan