Ingen har väl kunnat undgå att läsa om de sparkrav på utbildning och kultur som nu åläggs oss. Av dem som får minst tas mest. Av statsbudgeten där kulturen utgjort under en procent ska alltså nu skäras ytterligare. Samtidigt som Finland behöver tillväxt verkar man helt ha missat att kulturbranschen genererar många arbetstillfällen varje år. I stället för att bereda flera aktörer inom kulturbranschen arbetsmöjligheter vill man strypa finansieringen och därigenom möjligheterna att försörja sig till exempel som frilansande skådespelare.

Kultur betyder så oerhört mycket för vårt välmående. Vi behöver kultur i våra liv: musik, teater, litteratur, konst, cirkus och mycket, mycket mer. Kultur är det som görs oss till människor. Kultur är värderingar och värdegrunder, medmänsklighet och delat ansvar.  Många aktiviteter som vi gör till vardags kanske man inte alltid ens tänker på som kulturaktiviteter. En kulturgärning kan vara att besöka en teaterföreställning, att läsa eller lyssna på en bok eller på musik, men det kan också vara att ta vara på en kulturhistorisk skatt, kanske ett gammalt stickmönster eller familjereceptet på klimpsoppa.

Vad kan då jag göra?

Vi kan alla stöda våra lokala kulturaktörer och hitta olika aktiviteter som piggar upp i höstmörkret. Jag hoppas att hösten kan inspirera till nya saker man kanske funderat på men inte riktigt vågat pröva. För egen del sjunger jag varje vecka i min lokala kör men jag får nog jobba lite mer med mig själv för att komma mig för att tex måla med vattenfärger!

Utmana dig själv! Se filmen du funderat på, besök teatersalongen och ta med en vän, lyssna på musikpodden de pratade om i radion eller besök konserten med lokala artister på uf-lokalen. Koka klimpsoppan som mommo alltid gjorde och sticka mönstret från din barndoms vantar.

SÖFUK-anställda kommer dessutom att kunna delta i Kulturbingo 2024 som ett led i samkommunens 30-årsfirande. Kulturbingo-brickan är indelad i olika kategorier inom allt från kulturarv, litteratur och bildkonst till dans, musik, sång, film, teater och hantverk, som alla inspirerar till olika kulturverksamheter. Kanske kan andra organisationer ta efter och utmana sina anställda att stöda lokal kultur.

Jag önskar oss alla en härlig höst med ett rikt kulturliv!

Åsa Blomstedt, kulturchef

Ingen har väl kunnat undgå att läsa om de sparkrav på utbildning och kultur som nu åläggs oss. Av dem som får minst tas mest. Av statsbudgeten där kulturen utgjort under en procent ska alltså nu skäras ytterligare. Samtidigt som Finland behöver tillväxt verkar man helt ha missat att kulturbranschen genererar många arbetstillfällen varje år. I stället för att bereda flera aktörer inom kulturbranschen arbetsmöjligheter vill man strypa finansieringen och därigenom möjligheterna att försörja sig till exempel som frilansande skådespelare.

Kultur betyder så oerhört mycket för vårt välmående. Vi behöver kultur i våra liv: musik, teater, litteratur, konst, cirkus och mycket, mycket mer. Kultur är det som görs oss till människor. Kultur är värderingar och värdegrunder, medmänsklighet och delat ansvar.  Många aktiviteter som vi gör till vardags kanske man inte alltid ens tänker på som kulturaktiviteter. En kulturgärning kan vara att besöka en teaterföreställning, att läsa eller lyssna på en bok eller på musik, men det kan också vara att ta vara på en kulturhistorisk skatt, kanske ett gammalt stickmönster eller familjereceptet på klimpsoppa.

Vad kan då jag göra?

Vi kan alla stöda våra lokala kulturaktörer och hitta olika aktiviteter som piggar upp i höstmörkret. Jag hoppas att hösten kan inspirera till nya saker man kanske funderat på men inte riktigt vågat pröva. För egen del sjunger jag varje vecka i min lokala kör men jag får nog jobba lite mer med mig själv för att komma mig för att tex måla med vattenfärger!

Utmana dig själv! Se filmen du funderat på, besök teatersalongen och ta med en vän, lyssna på musikpodden de pratade om i radion eller besök konserten med lokala artister på uf-lokalen. Koka klimpsoppan som mommo alltid gjorde och sticka mönstret från din barndoms vantar.

SÖFUK-anställda kommer dessutom att kunna delta i Kulturbingo 2024 som ett led i samkommunens 30-årsfirande. Kulturbingo-brickan är indelad i olika kategorier inom allt från kulturarv, litteratur och bildkonst till dans, musik, sång, film, teater och hantverk, som alla inspirerar till olika kulturverksamheter. Kanske kan andra organisationer ta efter och utmana sina anställda att stöda lokal kultur.

Jag önskar oss alla en härlig höst med ett rikt kulturliv!

Åsa Blomstedt, kulturchef

Ledare

Alla yrkeshögskolor och universitet har från årsskiftet gått in i en ny fyraårig avtalsperiod med Undervisnings- och kulturministeriet (UKM). Yrkeshögskolan Novias nya strategi, Novia 2030, syns starkt i det målavtal som vi förhandlade fram med UKM. Att vi med UKM är överens om den strategiska riktningen är naturligtvis viktigt. För Novia kan utsikterna för avtalsperioden i det här skedet bedömas som stabila till den del vi själva kan påverka utvecklingen och finansieringen. 

Vad kommer då att ändra under den nya avtalsperioden? Vi kommer att se både fler studerande och fler examina, i linje med regeringens och UKM:s ambitioner samt arbetskraftsprognoser som visar att allt fler unga vuxna kommer att behöva högskoleexamen. År 2030 borde hälften av 25–34-åringarna ha högskolexamen och dit är det ännu en lång väg. 

Vi kommer också att se en fortsatt digitalisering av både lärande och tjänster för studerande. Det gångna årets erfarenhet av distansstudier visar att utvecklingen innebär både möjligheter och utmaningar. Vi har lärt oss mycket under året och kan säkert hitta en bra balans mellan när- och distansundervisning. Staten satsar tiotals miljoner på digitalisering i högskolorna fram till 2030 och landets alla högskolor deltar i det gemensamma projektet Digivisionen 2030, som ska skapa en serviceplattform, stöda digital pedagogik och förändringsarbete. 

Vidare fortsätter verksamheten inom kontinuerligt lärande att växa för att säkerställa att arbetskraften har den kompetens som arbetsmarknaden behöver. För individen betyder det att man ska hålla sig arbetsmarknadsrelevant genom kontinuerlig uppdatering av sina kunskaper. Det kommer alltså att finnas bättre möjligheter att gå omfattande fortbildningar. 

I högskolornas målavtal och också i UKM:s tilldelning av strategimedel ser man tydligt en stark internationaliseringsambition. Högskolorna har tilldelats resurser för att tillsammans stärka det internationella samarbetet inom valda geografiska områden, så som Kina, Indien och Afrika. Det internationella samarbetet kan till exempel handla om att stärka Finland som varumärke, att främja forskningssamarbete eller att rekrytera studerande. Andelen utländska studerande kommer att öka de närmaste åren. En viktig målsättning är att de utländska studerandena också stannar kvar efter examen. Vid Novia har vi nyligen anställt en integrationskoordinator för att stöda detta.

Flera av de ovannämnda punkterna handlar i grunden om samma sak, att säkerställa att det finska samhället har kompetent och tillräcklig arbetskraft också i framtiden. Det sker genom fler högskoleexamina, mera fortbildning och fler internationella studerande som efter examen vill bygga sin framtid i Finland. 

Men målsättningar är en sak, resurser en annan. Regeringen har under senare tid gjort punktinsatser genom att finansiera fler nybörjarplatser och stöda omfattande fortbildningsprogram, något som Novia framgångsrikt dragit nytta av till exempel inom byggnadsbranschen. Den långsiktiga finansieringen, speciellt i efterdyningarna av Covid-19 pandemin, måste tyvärr ändå bedömas som mycket osäker. Några löften har heller inte getts. Faran är överhängande att de större studerandevolymerna inte kommer att åtföljas av en motsvarande ökning i finansieringen, vilket innebär minskande resurser per studerande. Att bemästra detta kräver kreativitet, nya sätt att jobba och ett tätare samarbete med andra utbildningsanordnare och arbetslivet. 

Så tillbaka till frågan om vad som ändrar under den nya avtalsperioden med UKM – man kan väl säga ”inget och allt”. En utveckling i den ovan beskriva riktningen är logisk och väntad med tanke på samhällsutvecklingen och den växande kompetens- och arbetskraftsbristen. Jag ser ändå en tydlig förändring i att förväntningarna på högskolorna är tydligare än tidigare, detta syns speciellt gällande fler högskoleutbildade och rekrytering samt integrering av internationella studerande. För att det här arbetet ska lyckas behöver vi stärka samarbetet mellan högskolorna, arbetsgivarna och myndigheterna.

Alla yrkeshögskolor och universitet har från årsskiftet gått in i en ny fyraårig avtalsperiod med Undervisnings- och kulturministeriet (UKM). Yrkeshögskolan Novias nya strategi, Novia 2030, syns starkt i det målavtal som vi förhandlade fram med UKM. Att vi med UKM är överens om den strategiska riktningen är naturligtvis viktigt. För Novia kan utsikterna för avtalsperioden i det här skedet bedömas som stabila till den del vi själva kan påverka utvecklingen och finansieringen. 

Vad kommer då att ändra under den nya avtalsperioden? Vi kommer att se både fler studerande och fler examina, i linje med regeringens och UKM:s ambitioner samt arbetskraftsprognoser som visar att allt fler unga vuxna kommer att behöva högskoleexamen. År 2030 borde hälften av 25–34-åringarna ha högskolexamen och dit är det ännu en lång väg. 

Vi kommer också att se en fortsatt digitalisering av både lärande och tjänster för studerande. Det gångna årets erfarenhet av distansstudier visar att utvecklingen innebär både möjligheter och utmaningar. Vi har lärt oss mycket under året och kan säkert hitta en bra balans mellan när- och distansundervisning. Staten satsar tiotals miljoner på digitalisering i högskolorna fram till 2030 och landets alla högskolor deltar i det gemensamma projektet Digivisionen 2030, som ska skapa en serviceplattform, stöda digital pedagogik och förändringsarbete. 

Vidare fortsätter verksamheten inom kontinuerligt lärande att växa för att säkerställa att arbetskraften har den kompetens som arbetsmarknaden behöver. För individen betyder det att man ska hålla sig arbetsmarknadsrelevant genom kontinuerlig uppdatering av sina kunskaper. Det kommer alltså att finnas bättre möjligheter att gå omfattande fortbildningar. 

I högskolornas målavtal och också i UKM:s tilldelning av strategimedel ser man tydligt en stark internationaliseringsambition. Högskolorna har tilldelats resurser för att tillsammans stärka det internationella samarbetet inom valda geografiska områden, så som Kina, Indien och Afrika. Det internationella samarbetet kan till exempel handla om att stärka Finland som varumärke, att främja forskningssamarbete eller att rekrytera studerande. Andelen utländska studerande kommer att öka de närmaste åren. En viktig målsättning är att de utländska studerandena också stannar kvar efter examen. Vid Novia har vi nyligen anställt en integrationskoordinator för att stöda detta.

Flera av de ovannämnda punkterna handlar i grunden om samma sak, att säkerställa att det finska samhället har kompetent och tillräcklig arbetskraft också i framtiden. Det sker genom fler högskoleexamina, mera fortbildning och fler internationella studerande som efter examen vill bygga sin framtid i Finland. 

Men målsättningar är en sak, resurser en annan. Regeringen har under senare tid gjort punktinsatser genom att finansiera fler nybörjarplatser och stöda omfattande fortbildningsprogram, något som Novia framgångsrikt dragit nytta av till exempel inom byggnadsbranschen. Den långsiktiga finansieringen, speciellt i efterdyningarna av Covid-19 pandemin, måste tyvärr ändå bedömas som mycket osäker. Några löften har heller inte getts. Faran är överhängande att de större studerandevolymerna inte kommer att åtföljas av en motsvarande ökning i finansieringen, vilket innebär minskande resurser per studerande. Att bemästra detta kräver kreativitet, nya sätt att jobba och ett tätare samarbete med andra utbildningsanordnare och arbetslivet. 

Så tillbaka till frågan om vad som ändrar under den nya avtalsperioden med UKM – man kan väl säga ”inget och allt”. En utveckling i den ovan beskriva riktningen är logisk och väntad med tanke på samhällsutvecklingen och den växande kompetens- och arbetskraftsbristen. Jag ser ändå en tydlig förändring i att förväntningarna på högskolorna är tydligare än tidigare, detta syns speciellt gällande fler högskoleutbildade och rekrytering samt integrering av internationella studerande. För att det här arbetet ska lyckas behöver vi stärka samarbetet mellan högskolorna, arbetsgivarna och myndigheterna.

I april 2024 kom beskedet om 100M€:s nedskärningen i finansieringen till yrkesutbildningen. Efter det har vi levt i en ovisshet om vad framtiden kommer att föra med sig. Nedskärningssumman som nu har ökat till 120M€ ska riktas till studerande med tidigare examen. Vardagligt pratar vi om att det är de vuxna som ska drabbas medan yrkesutbildningen ska fokusera på de läropliktiga ungdomarnas utbildning.

Allt detta torde vara bekant.

Vad gör besked av dylik karaktär i en arbetsgemenskap, i en skola där alla jobbar för de ungas och de vuxnas bildning och för att få yrkeskunnande ut till våra företag? Hur reagerar skolpersonalen på en dylik signal från eget ministerium?

Som rektor på YA har jag upplevt en uppgivenhet och känsla av orättvisa men också en känsla av att here we go again.Ekonomiska bekymmer och nedskärningar kan till och med kännas som ”vardagsmat”i en skola som genomlevt flera samarbetsförhandlingar. Denna uppgivenhet upplever jag som skrämmande!

En lärarkår som väntar på resultatet från en samarbetsförhandling blir orolig, misstänksam, tyst och försiktig. Och det är inte konstigt. Det är en naturlig reaktion på osäkerhet och förändring. I tider av nedskärningar och omprioriteringar kan vi lätt känna att vi förlorar kontrollen över vår arbetsmiljö och vår möjlighet att påverka vår egen och de studerandes framtid.

Hur ska vi tyda signalerna från ministeriet i dessa tider av nedskärningar? Är det en signal om okunskap eller en signal om att uppskattning och värdesättning saknas? Eller ska vi i skolvärlden tolka det som en signal om behovet av nytänk?

Är det så att vi nu står inför ett behov av att omvärdera hur vi strukturerar vår utbildning och hur vi bäst kan möta både ungdomars och vuxnas behov. Handlar det om att identifiera nya vägar för att stärka vår yrkesutbildning och att tänka på innovativa sätt att erbjuda kompetensutveckling för alla?

Aldrig någonsin har det varit så svårt att skriva en ledare som idag. Jag är urless på alla coronanyheter som strömmar över mej genom dörrar och fönster, allt jag tar i handlar om corona i en eller annan form. Jag vill inte men jag måste, en ledare i Svängrum idag handlar om corona vare sig skribenten vill eller inte. Detta eftersom, vi som har en samhällsbärande funktion har ett stort ansvar liggande på våra axlar då verksamheten dessutom ska bedrivas i ett land som är försatt i undantagstillstånd. Jag har många gånger ställt frågan vad vi riktigt är med om just nu, allt känns overkligt och väldigt absurt. Ingen har klara svar att ge på många av de frågor som ställs, helt enkelt för att vi aldrig varit med om undantagstillstånd förut, dessutom är ju fienden vi ska vara vaksam på helt osynlig. Vi har helt enkelt inga rutiner för hur vi bäst ska agera i ett läge som detta.

Corona krisen som snabbt har eskalerat och krävt anpassningsåtgärder ibland bara på några timmars varsel kräver mycket av alla i samhället. I skrivande stund görs det mesta av verksamheten i samkommunen på distans. Inom våra ansvarsområden utförs just nu ett otroligt jobb med att få verksamheten att löpa så bra som möjligt. Alla gör sitt yttersta för att studerande ska gå framåt i sina studier, att teaterpubliken i höst igen ska mötas av fina teaterupplevelser och att kulturarbetarna ska ha något att ta i händerna då allt igen blir som vanligt. Det gläder mej att vår personal tar hjälp av varandra för att få alla applikationer att fungera, byter erfarenheter med varandra, ordnar virtuella kaffepauser och peppar varandra. Jag tror att många precis som jag saknar arbetskamraterna, studerande och kunderna, vad är då bättre än att åtminstone få mötas virtuellt.

I ett läge av undantagstillstånd och osäkerhet hjälper det att fokusera tankarna på det positiva i tillvaron. Det här är trots allt bara tillfälligt, vi kommer igen till en vardag fylld med aktiviteter, sociala kontakter, kramar, handskakningar och resor. Ekonomin kommer förr eller senare att repa sig. Tänk positivt, ta vara på möjligheterna att vistas utomhus nu då våren knackar på vår dörr. Vi har alla naturen nära oss så passa på att vandra i skog och mark, köp hem uppiggande blommor, en god choklad eller något annat som piggar upp i tillvaron.

För att knyta ihop detta, ingen av oss har önskat den situation vi har idag men vi har inget annat val, så därför, var snälla mot er själva och varandra! Då krisen är över hinner vi utvärdera vad vi gjorde utmärkt, vad vi gjorde bra, vad vi kan förbättra och vad vi ska lämna ogjort ifall vi hamnar i något liknande en gång till.

Ta hand om varandra!

Ulrica

Med orden ”Skolan är vår kronjuvel” inleder undervisningsminister Anna-Maja Henriksson sitt hälsningstal vid årets Educa-mässa i Helsingfors 26.1.2024. Det är betryggande samt klart och tydligt att lyssna på ministern. Hon pratar vant och hoppingivande om den finländska skolan, som nog presterat sämre i Pisamätningen men som fortsättningsvis är en av de tre i topp viktigaste prioriteringar i landet, tillsamman med vården och försvaret.

Ministern redogör för de satsningar som görs inom utbildningen inom ramen för vårt regeringsprogram och jag är nöjd när jag lyssnar. Det ska satsas på de allra yngsta. Deras basfärdigheter i att läsa, skriva och räkna är i fokus och det låter bra. Vi pedagoger och skolor som tar emot dessa elever senare till andra och tredje stadiet är mer än nöjda med denna satsning.

Årets tema för utbildningsmässan Educa är Vi möts, Kohdataan. I skolan möts vi alla, undervisande personal, elever och studerande och vårdnadshavarna. Det här kan kännas mera aktuellt i den grundläggande utbildningen. Men mässans valda tema är något som så väl även passar in i andra stadiet och på YA. På YA möts vi alla; studerande och personal, skolans ledning och förtroendevalda och politiker, våra studerandes vårdnadshavare, kunder, och alla de företag och aktörer som finns ute i bygden.

Mötet mellan alla aktörer inom skolan är betydelsefullt. All typ av kommunikation samt möten kan och ska befrämja förståelsen för verksamheten, öka samhörigheten och ett jämlikt och respektfullt samarbete. Allt detta för att i slutändan resultera i nöjda kunder, hög kvalitet och en stabil och hållbar verksamhet.

Rekryteringsmässan RekrYA som hölls i Campus Kungsgården 23.1.24 var en mötesplats för många aktörer. Helt klart mindre än Educa-mässan men betydelsefull och lyckad. Inte enbart den glada stämningen utan också alla nöjda utställare bevittnar om behovet av att mötas och fysiskt få samlas i skolans utrymmen.

Yrkesutbildningen ska vara med och skapa möjligheter till möten och kommunikation olika aktörer emellan, t.ex. via olika mässor och evenemang där nätverk skapas och förståelsen för verksamheten utvecklas.

Avslutningsvis i sitt hälsningstal på Educa-mässan tackar vår undervisningsminister Henriksson alla som jobbar med utbildning, för det viktiga och värdefulla arbetet som utförs. Detta tack och denna hälsning bör nå alla som den berör!

Med orden ”Skolan är vår kronjuvel” inleder undervisningsminister Anna-Maja Henriksson sitt hälsningstal vid årets Educa-mässa i Helsingfors 26.1.2024. Det är betryggande samt klart och tydligt att lyssna på ministern. Hon pratar vant och hoppingivande om den finländska skolan, som nog presterat sämre i Pisamätningen men som fortsättningsvis är en av de tre i topp viktigaste prioriteringar i landet, tillsamman med vården och försvaret.

Ministern redogör för de satsningar som görs inom utbildningen inom ramen för vårt regeringsprogram och jag är nöjd när jag lyssnar. Det ska satsas på de allra yngsta. Deras basfärdigheter i att läsa, skriva och räkna är i fokus och det låter bra. Vi pedagoger och skolor som tar emot dessa elever senare till andra och tredje stadiet är mer än nöjda med denna satsning.

Årets tema för utbildningsmässan Educa är Vi möts, Kohdataan. I skolan möts vi alla, undervisande personal, elever och studerande och vårdnadshavarna. Det här kan kännas mera aktuellt i den grundläggande utbildningen. Men mässans valda tema är något som så väl även passar in i andra stadiet och på YA. På YA möts vi alla; studerande och personal, skolans ledning och förtroendevalda och politiker, våra studerandes vårdnadshavare, kunder, och alla de företag och aktörer som finns ute i bygden.

Mötet mellan alla aktörer inom skolan är betydelsefullt. All typ av kommunikation samt möten kan och ska befrämja förståelsen för verksamheten, öka samhörigheten och ett jämlikt och respektfullt samarbete. Allt detta för att i slutändan resultera i nöjda kunder, hög kvalitet och en stabil och hållbar verksamhet.

Rekryteringsmässan RekrYA som hölls i Campus Kungsgården 23.1.24 var en mötesplats för många aktörer. Helt klart mindre än Educa-mässan men betydelsefull och lyckad. Inte enbart den glada stämningen utan också alla nöjda utställare bevittnar om behovet av att mötas och fysiskt få samlas i skolans utrymmen.

Yrkesutbildningen ska vara med och skapa möjligheter till möten och kommunikation olika aktörer emellan, t.ex. via olika mässor och evenemang där nätverk skapas och förståelsen för verksamheten utvecklas.

Avslutningsvis i sitt hälsningstal på Educa-mässan tackar vår undervisningsminister Henriksson alla som jobbar med utbildning, för det viktiga och värdefulla arbetet som utförs. Detta tack och denna hälsning bör nå alla som den berör!

Sällan har man väl väntat på ett nytt år lika hjärtinnerligt som på detta! Att få lägga ett år av undantagslagstiftning, restriktioner, förbud och rekommendationer bakom sig. Året då det blev positivt att vara negativ. Året då vi blev tvungna att snabbt hitta nya sätt att mötas, umgås och hålla kontakten via i första hand våra skärmar. Vi har lärt oss att coronaanpassa, coronahälsa, mjuta, platta till kurvan, hålla tvåmetersregeln, sitta i självkarantän och zoombomba. Vi har blivit hobbyepidemiologer och superspridare. Vi har fått ta till oss nya begrepp som klustersmitta, lockdown, social distansering och R-tal. Aldrig förr har vi väl så ofta undrat om vi hörs och syns i rutan och intressant har det varit att få en liten titt in i människors hemmiljöer.

Vi har mer än någonsin börjat uppskatta natur och friluftsliv och möjligheterna att umgås utomhus. Vi har insett att människan behöver kulturell stimulans för att må bra. Samtidigt är det just kulturinstitutionerna och kulturevenemang som har drabbats extra hårt av pandemirestriktionerna. Som exempel kan vi ta biljettförmedlingen vid Luckan i Sydösterbotten. År 2019 förmedlades 1 021 biljetter till olika evenemang, konserter, teaterföreställningar mm. Motsvarande siffra för år 2020 var 128. När man inte får samlas fler än tio personer på en plats, är det svårt att få t.ex. en konsert att bära sig ekonomiskt. 

Digitala lösningar har på ett kreativt sätt nått ut till allmänheten. Under Svenska veckan i november erbjöds många digitala kulturupplevelser från hela Svenskfinland. Men få av oss är beredda att betala för upplevelser över skärmen. Vi är vana vid att allt på nätet är gratis, även kultur. Här behövs en attitydförändring för att våra professionella kulturaktörer ska hållas vid liv, bokstavligen. Produktionerna görs inte gratis, fast de sänds över nätet istället för fysiskt på en scen med publik sittande i salongen. 

Vad har vi då att se fram emot under året som nyss inletts? 

Att planera för året har varit en utmaning. Vid KulturÖsterbotten utgår vi dock från att en aktiv verksamhet ska kunna verkställas. Bland annat projektet Museilotsen ordnar under februari och mars en utställning om sälfiske vid Galleri Arte Mare i Världsarvsporten, Replot. Vårt medeltidsprojekt har nyss öppnat en webbutställning om medeltida spår i vårt österbottniska landskap. Luckan i Karleby firar tjugoårsjubileum och detta uppmärksammas bl.a. med en dramatisering av boken ”Äventyret i Karleby”. 

Förhoppningsvis kan vi under våren ordna också en litterär afton till åminnelse av poeten Gösta Ågren. Tillställningen, som kommer att ordnas tillsammans med Wasa Teater, inhiberades i höstas. 

Under våren kommer ett nytt kulturprogram för Österbotten att ta form. Grunderna har arbetats fram i workshopar under hösten 2020 och dessa blir småningom ett nytt kulturprogram som ska stödja oss alla i vårt kulturarbete. 

Människan är av naturen en anpassningsbar art. Att träffas fysiskt har blivit en lyx som vi uppskattar mer än någonsin. Låt oss ta vara på lyxen när den erbjuds. Ta hand om varandra och håll er friska!

Begreppen i rubriken är sådana som ofta hörs i diskussion om arbetsmarknadens behov och av representanter för arbets- och näringslivet. Utbildningen förväntas vara snabb, flexibel, nära och anpassad för arbetsgivarens specifika behov.

Hos oss har sedan 2016 har all utbildning som inte är examensinriktad bedrivits inom aktiebolaget EduYA. Bolaget som drivs helt på marknadsmässiga villkor har haft en årlig omsättning på i medeltal ca 1,7 miljoner euro. I bolaget sker allt från arbetskraftsutbildningar och certifikatutbildningar till konsultationer och ledarskapsutbildningar. Från studierna i Edu YA har flera sedan fortsatt till examensledande studier inom ramen för YA:s utbildningsutbud.

Utvecklingen inom den utbildning som inte leder till en direkt examen har varit snabb. Behoven och kraven ökar på personalen och det kontunerliga lärandet under hela yrkeskarriären betonas. Arbetsgivare har också uttryckt behov av bredare kompetensutveckling för hela eller delar av sin personal mot bakgrund av att ett företag sällan har enbart en grupp anställda. För att utvecklas behövs därför ofta en samordnad kompetensförhöjning för alla personalgrupper i företaget.

För att möte dessa behov och därmed stärka det regionala arbets- och näringslivet samt samarbetet mellan arbetsgivare och utbildarna kommer EduYA från och med årsskiftet att breddas med kompetensen från Yrkeshögskolan Novia. Samtidigt blir Novia delägare i Edu YA Ab, vars namn kommer att ändra. I bolaget sker allt från arbetskraftsutbildningar och certifikatutbildningar till konsultationer, ledarskapsutbildningar och rekryteringsutbildningar. Syftet är att ge arbetslivet en tjänsteleverantör för kompetensutveckling med en stor kunskapsbas inom många områden och nivåer.

Genom företagsarrangemanget samlar vi toppkompetens från både andra och tredje stadiets yrkesutbildning i ett och samma bolag, vilket är unikt i Finland. Det är få aktörer i branschen som kan erbjuda ett lika mångsidigt utbud av kompetensutveckling som vi kan i den nya konstellationen. 

Satsningen är i linje med den reform av det kontinuerliga lärandet som just nu pågår på nationell nivå. Statsrådets vision är att alla ska ha de kunskaper och färdigheter och kunnande som behövs för ett meningsfullt liv, att var och en ska utveckla sitt kunnande under tiden i arbetslivet och att kunnandet förnyar arbetslivet och arbetslivet förnyar kunnandet. 

Målsättningen för bolaget som just nu går under arbetsnamnet ”NovYA” är att vara marknadsledande för kompetensutveckling för näringslivet samt för aktörerna inom hälsa och välfärd. Från och med årsskiftet kan kompetensutvecklingen ske genom ”en lucka” därifrån utbildningen koordineras så att den på bästa sätt passar det aktuella utbildningsbehovet antingen direkt i bolagets egen regi eller via Yrkesakademin i Österbotten eller Yrkeshögskolan Novia. 

Begreppen i rubriken är sådana som ofta hörs i diskussion om arbetsmarknadens behov och av representanter för arbets- och näringslivet. Utbildningen förväntas vara snabb, flexibel, nära och anpassad för arbetsgivarens specifika behov.

Hos oss har sedan 2016 har all utbildning som inte är examensinriktad bedrivits inom aktiebolaget EduYA. Bolaget som drivs helt på marknadsmässiga villkor har haft en årlig omsättning på i medeltal ca 1,7 miljoner euro. I bolaget sker allt från arbetskraftsutbildningar och certifikatutbildningar till konsultationer och ledarskapsutbildningar. Från studierna i Edu YA har flera sedan fortsatt till examensledande studier inom ramen för YA:s utbildningsutbud.

Utvecklingen inom den utbildning som inte leder till en direkt examen har varit snabb. Behoven och kraven ökar på personalen och det kontunerliga lärandet under hela yrkeskarriären betonas. Arbetsgivare har också uttryckt behov av bredare kompetensutveckling för hela eller delar av sin personal mot bakgrund av att ett företag sällan har enbart en grupp anställda. För att utvecklas behövs därför ofta en samordnad kompetensförhöjning för alla personalgrupper i företaget.

För att möte dessa behov och därmed stärka det regionala arbets- och näringslivet samt samarbetet mellan arbetsgivare och utbildarna kommer EduYA från och med årsskiftet att breddas med kompetensen från Yrkeshögskolan Novia. Samtidigt blir Novia delägare i Edu YA Ab, vars namn kommer att ändra. I bolaget sker allt från arbetskraftsutbildningar och certifikatutbildningar till konsultationer, ledarskapsutbildningar och rekryteringsutbildningar. Syftet är att ge arbetslivet en tjänsteleverantör för kompetensutveckling med en stor kunskapsbas inom många områden och nivåer.

Genom företagsarrangemanget samlar vi toppkompetens från både andra och tredje stadiets yrkesutbildning i ett och samma bolag, vilket är unikt i Finland. Det är få aktörer i branschen som kan erbjuda ett lika mångsidigt utbud av kompetensutveckling som vi kan i den nya konstellationen. 

Satsningen är i linje med den reform av det kontinuerliga lärandet som just nu pågår på nationell nivå. Statsrådets vision är att alla ska ha de kunskaper och färdigheter och kunnande som behövs för ett meningsfullt liv, att var och en ska utveckla sitt kunnande under tiden i arbetslivet och att kunnandet förnyar arbetslivet och arbetslivet förnyar kunnandet. 

Målsättningen för bolaget som just nu går under arbetsnamnet ”NovYA” är att vara marknadsledande för kompetensutveckling för näringslivet samt för aktörerna inom hälsa och välfärd. Från och med årsskiftet kan kompetensutvecklingen ske genom ”en lucka” därifrån utbildningen koordineras så att den på bästa sätt passar det aktuella utbildningsbehovet antingen direkt i bolagets egen regi eller via Yrkesakademin i Österbotten eller Yrkeshögskolan Novia. 

Det finns situationer och reaktioner man aldrig glömmer. En sådan var omedelbara reaktionen hos några av mina medarbetare då jag för ett år sedan meddelade att jag kommer att byta jobb, från att ha arbetat 16 år som direktör för Svenska Österbottens förbund för utveckling och kultur till att bli förvaltnings- och personaldirektör vid Yrkeshögskolan Novia. Mitt beslut var oväntat för många, varför byta från världens bästa jobb som under så många år personifierats i mig?

Svaret är att det är nyttigt att ibland byta arbetsuppgifter och arbetsmiljö, nyttigt både för individen själv och för organisationen, både för den gamla och för den nya. Det är bra att högsta ledningen i en organisation byts ibland!

Hösten 2007 tog jag över ledningen av en organisation som då var i den största brytningsfasen någonsin sedan dess start 1994-1995. Dåvarande Svenska yrkeshögskolan bröts ur samkommunen för att tillsammans med Yrkeshögskolan Sydväst bilda Yrkeshögskolan Novia, samtidigt bildades Yrkesakademin i Österbotten av dåvarande Svenska yrkesinstitutet, Korsnäs kurscenter och Vocana i Närpes.

Vi kom igång med de nya lärosätena 1.8.2008 resp. 1.1.2009 och fortsatte fokusera på deras utveckling med studerandes kunnande i centrum jämsides med campusplanering och byggnationer. För att uppnå visionen om ett starkt högskolecampus på Brändö i Vasa måste först ett nytt campus skapas för de utbildningar som Yrkesakademin höll i det som idag kallas Alere. Vi skapade Campus Kungsgården. Genast efter färdigställandet av det campuset inleddes byggnationen av Alere. Planeringsmötena, finansieringsberäkningarna och diskussionerna har varit otaliga men fokus har ständigt varit på studerande och bildning för framtiden i vår region.

Att vara högsta chef för anrika kulturinstitutioner som Wasa Teater och KulturÖsterbotten är något som sporrar, utmanar och utvecklar. Kultursektorns roll som skapare av ekonomiskt mervärde i regionen lyfts sällan fram i offentliga debatten. Teatern som hela regionens teater berör alla i vårt verksamhetsområde, med ett nyrenoverat teaterhus har vi nu också faciliteterna i skick för årtionden framåt. Kulturbevakningen är svår att ta på, men ack så viktig och något som genast märks ifall den inte finns. Om vi inte haft vårt KulturÖsterbotten med sin projektorganisation, hur länge skulle det tagit före hemligheterna som gömts på Korsholms vallar tagits fram? Ett samhälle utan aktivt kulturliv är fattigt, till all lycka ses nyttan av denna sektor i vårt landskap!

Det tyngsta under mina 16 år som direktör har varit anpassningen av organisationen och verksamheten då finansieringen dramatiskt minskat. Att förändra organisationen från en omsättning på knappt 33 miljoner euro till en omsättning som är 10 miljoner euro eller 30 procent lägre och samtidigt köra upp tjänsteproduktionen med 20 procent verkställs inte i en handvändning. Tillsammans med personalen och våra förtroendevalda har vi tagit och förverkligat många svåra beslut. Höjdpunkterna har till all lycka varit fler än de svåra stunderna. Glädje över studerandes framgångar, projekt där vi varit främst i landet, berörande teaterupplevelser och människomöten!

Ledarskap, och speciellt förändringsledarskap är enligt mig mod att vilja och att varje dag lägga sig själv i blöt. Därför är det bra att ledaren byts ibland, det behövs nya infallsvinklar och synpunkter på hur verksamheten kan drivas, särskilt i en verklighet där det enda bestående är förändringen! Den erfarenhet jag fått under min karriär hittills är till nytta i mitt nya värv som förvaltningsdirektör vid Novia. Efter åtta månader på denna post har medarbetarna också märkt att en ”ny” person kommit in med egna synpunkter och synvinklar.

På Novia är studerande också i centrum. I Finland har vi som nationell målsättning att andelen högskoleutbildade ska uppnå 50 procent av en årskull vilket betyder satsningar på rekryteringen från såväl yrkesutbildningen som gymnasierna. Stadieövergångarna utvecklas så studerande smidigt kan övergå till högskolestudier och efter avslutade studier snabbt hitta sysselsättning. Utbildningsnivån i landet har under senaste åren haft en sjunkande trend så en satsning på högre utbildning behövs absolut. Visste ni förresten att varannan ingenjör som anställs i Österbotten är utbildad på Novia? I syfte att utveckla Finland är också FUI verksamheten i fokus. Innovationer, utveckling och forskning måste vara i framkant i Finland. Vi behöver samarbete inom landet men också utanför landets gränser. För en svensk yrkeshögskola som Novia är därför Norden en intressant marknad för samarbeten både med företag och med utbildningsorganisationer. Novias vision ”Novia gör skillnad” passar som hand i handske i fortsatta arbetet för bildningen i vårt land.

Jag önskar min efterträdare Martin Norrgård lycka och arbetsglädje i att leda Söfuk framåt mot visionen utbildning och kultur i världsklass! Organisationen är långt ifrån klar, denna faktiskt landsunika organisation kan utvecklas till något ännu mera då man vågar och vill!

Tack!

Det finns situationer och reaktioner man aldrig glömmer. En sådan var omedelbara reaktionen hos några av mina medarbetare då jag för ett år sedan meddelade att jag kommer att byta jobb, från att ha arbetat 16 år som direktör för Svenska Österbottens förbund för utveckling och kultur till att bli förvaltnings- och personaldirektör vid Yrkeshögskolan Novia. Mitt beslut var oväntat för många, varför byta från världens bästa jobb som under så många år personifierats i mig?

Svaret är att det är nyttigt att ibland byta arbetsuppgifter och arbetsmiljö, nyttigt både för individen själv och för organisationen, både för den gamla och för den nya. Det är bra att högsta ledningen i en organisation byts ibland!

Hösten 2007 tog jag över ledningen av en organisation som då var i den största brytningsfasen någonsin sedan dess start 1994-1995. Dåvarande Svenska yrkeshögskolan bröts ur samkommunen för att tillsammans med Yrkeshögskolan Sydväst bilda Yrkeshögskolan Novia, samtidigt bildades Yrkesakademin i Österbotten av dåvarande Svenska yrkesinstitutet, Korsnäs kurscenter och Vocana i Närpes.

Vi kom igång med de nya lärosätena 1.8.2008 resp. 1.1.2009 och fortsatte fokusera på deras utveckling med studerandes kunnande i centrum jämsides med campusplanering och byggnationer. För att uppnå visionen om ett starkt högskolecampus på Brändö i Vasa måste först ett nytt campus skapas för de utbildningar som Yrkesakademin höll i det som idag kallas Alere. Vi skapade Campus Kungsgården. Genast efter färdigställandet av det campuset inleddes byggnationen av Alere. Planeringsmötena, finansieringsberäkningarna och diskussionerna har varit otaliga men fokus har ständigt varit på studerande och bildning för framtiden i vår region.

Att vara högsta chef för anrika kulturinstitutioner som Wasa Teater och KulturÖsterbotten är något som sporrar, utmanar och utvecklar. Kultursektorns roll som skapare av ekonomiskt mervärde i regionen lyfts sällan fram i offentliga debatten. Teatern som hela regionens teater berör alla i vårt verksamhetsområde, med ett nyrenoverat teaterhus har vi nu också faciliteterna i skick för årtionden framåt. Kulturbevakningen är svår att ta på, men ack så viktig och något som genast märks ifall den inte finns. Om vi inte haft vårt KulturÖsterbotten med sin projektorganisation, hur länge skulle det tagit före hemligheterna som gömts på Korsholms vallar tagits fram? Ett samhälle utan aktivt kulturliv är fattigt, till all lycka ses nyttan av denna sektor i vårt landskap!

Det tyngsta under mina 16 år som direktör har varit anpassningen av organisationen och verksamheten då finansieringen dramatiskt minskat. Att förändra organisationen från en omsättning på knappt 33 miljoner euro till en omsättning som är 10 miljoner euro eller 30 procent lägre och samtidigt köra upp tjänsteproduktionen med 20 procent verkställs inte i en handvändning. Tillsammans med personalen och våra förtroendevalda har vi tagit och förverkligat många svåra beslut. Höjdpunkterna har till all lycka varit fler än de svåra stunderna. Glädje över studerandes framgångar, projekt där vi varit främst i landet, berörande teaterupplevelser och människomöten!

Ledarskap, och speciellt förändringsledarskap är enligt mig mod att vilja och att varje dag lägga sig själv i blöt. Därför är det bra att ledaren byts ibland, det behövs nya infallsvinklar och synpunkter på hur verksamheten kan drivas, särskilt i en verklighet där det enda bestående är förändringen! Den erfarenhet jag fått under min karriär hittills är till nytta i mitt nya värv som förvaltningsdirektör vid Novia. Efter åtta månader på denna post har medarbetarna också märkt att en ”ny” person kommit in med egna synpunkter och synvinklar.

På Novia är studerande också i centrum. I Finland har vi som nationell målsättning att andelen högskoleutbildade ska uppnå 50 procent av en årskull vilket betyder satsningar på rekryteringen från såväl yrkesutbildningen som gymnasierna. Stadieövergångarna utvecklas så studerande smidigt kan övergå till högskolestudier och efter avslutade studier snabbt hitta sysselsättning. Utbildningsnivån i landet har under senaste åren haft en sjunkande trend så en satsning på högre utbildning behövs absolut. Visste ni förresten att varannan ingenjör som anställs i Österbotten är utbildad på Novia? I syfte att utveckla Finland är också FUI verksamheten i fokus. Innovationer, utveckling och forskning måste vara i framkant i Finland. Vi behöver samarbete inom landet men också utanför landets gränser. För en svensk yrkeshögskola som Novia är därför Norden en intressant marknad för samarbeten både med företag och med utbildningsorganisationer. Novias vision ”Novia gör skillnad” passar som hand i handske i fortsatta arbetet för bildningen i vårt land.

Jag önskar min efterträdare Martin Norrgård lycka och arbetsglädje i att leda Söfuk framåt mot visionen utbildning och kultur i världsklass! Organisationen är långt ifrån klar, denna faktiskt landsunika organisation kan utvecklas till något ännu mera då man vågar och vill!

Tack!

Den mest sedda instagramvideon 2022 i Sverige var ett klipp där en pojke på ca fyra år träffar sitt lillasyskon för första gången. Pojken har bebin i famnen och hela hans väsen utstrålar lycka och kärlek. Han vågar knappt se på sitt syskon och kämpar mot tårarna. Sen säger föräldern utanför bilden ”you can hug him” och pojken vänder sig mot syskonet och kramar honom och gråter högljutt. Av glädje och förundran. Och vi alla instagrammare över hela världen gråter också. Vi ser på klippet om och om igen. Den är så stark, den där kärlekskänslan och samhörighetskänslan i oss människor. Vi älskar då vi får vara med om den själva, men vi älskar också att se då andra känner den.

Mitt nya privata forskningsområde är förundran (awe på engelska). Kanske för att jag alltid älskat solnedgångar. Dacher Keltner är professor vid Berkeley universitetet i Kalifornien och forskar i förundran. Keltner har i sin forskning kommit fram till åtta olika företeelser eller upplevelser som skapar förundran i oss människor, och de är desamma över hela världen.

På första plats kommer upplevelser av medmänsklighet, mod, empati (Moral beauty). Då vi ser andra vara modiga eller empatiska, då vi ser till exempel hjälparbetare, människor som ger upp något för en annan, då vi ser syskon älska varandra, då vi ser idrottare från olika lag och länder som kramar om varandra. Vi förundras över det stora och vackra i varandra.
På andra plats på Keltners lista kommer det som väl alla trodde skulle komma först: naturupplevelser. Till exempel solnedgångar och -uppgångar.

Sedan kommer det vi på Wasa Teater håller på med. Konsten. Konsten, musiken, teatern, dansen har en oändlig möjlighet att skapa förundran. Både för utövarna och de som tar del av konsten.

Dacher Keltner har i sin forskning visat att om vi söker oss till och upplever förundran får det oss att må bättre som människor - psykiskt men också fysiskt. Han uppmanar oss att medvetet söka förundran i våra liv. När Keltners bror dog, blev förundranspromenader en del av sorgearbetet. Varje morgon gick han ut i Berkeley och upplevde allt på nytt. Träden, barnen som lekte och stod i kö, människor på väg till sina arbeten, i överallt bor förundran.

Jag önskar er en förundransrik höst och varmt välkomna till Wasa Teater!

Den mest sedda instagramvideon 2022 i Sverige var ett klipp där en pojke på ca fyra år träffar sitt lillasyskon för första gången. Pojken har bebin i famnen och hela hans väsen utstrålar lycka och kärlek. Han vågar knappt se på sitt syskon och kämpar mot tårarna. Sen säger föräldern utanför bilden ”you can hug him” och pojken vänder sig mot syskonet och kramar honom och gråter högljutt. Av glädje och förundran. Och vi alla instagrammare över hela världen gråter också. Vi ser på klippet om och om igen. Den är så stark, den där kärlekskänslan och samhörighetskänslan i oss människor. Vi älskar då vi får vara med om den själva, men vi älskar också att se då andra känner den.

Mitt nya privata forskningsområde är förundran (awe på engelska). Kanske för att jag alltid älskat solnedgångar. Dacher Keltner är professor vid Berkeley universitetet i Kalifornien och forskar i förundran. Keltner har i sin forskning kommit fram till åtta olika företeelser eller upplevelser som skapar förundran i oss människor, och de är desamma över hela världen.

På första plats kommer upplevelser av medmänsklighet, mod, empati (Moral beauty). Då vi ser andra vara modiga eller empatiska, då vi ser till exempel hjälparbetare, människor som ger upp något för en annan, då vi ser syskon älska varandra, då vi ser idrottare från olika lag och länder som kramar om varandra. Vi förundras över det stora och vackra i varandra.
På andra plats på Keltners lista kommer det som väl alla trodde skulle komma först: naturupplevelser. Till exempel solnedgångar och -uppgångar.

Sedan kommer det vi på Wasa Teater håller på med. Konsten. Konsten, musiken, teatern, dansen har en oändlig möjlighet att skapa förundran. Både för utövarna och de som tar del av konsten.

Dacher Keltner har i sin forskning visat att om vi söker oss till och upplever förundran får det oss att må bättre som människor - psykiskt men också fysiskt. Han uppmanar oss att medvetet söka förundran i våra liv. När Keltners bror dog, blev förundranspromenader en del av sorgearbetet. Varje morgon gick han ut i Berkeley och upplevde allt på nytt. Träden, barnen som lekte och stod i kö, människor på väg till sina arbeten, i överallt bor förundran.

Jag önskar er en förundransrik höst och varmt välkomna till Wasa Teater!

Tiden går fort då man har det roligt. Nu är det höst igen och verksamheten inom YA är i full gång på nytt efter en avkopplande semester. Det är kul att se ett hus fyllt av förväntansfulla studerande och att det är en puls igen i verksamheten efter det senaste årets utmaningar med perioder av distanslärande. Jag önskar innerligt att vi kan fortsätta på samma sätt även framöver trots att corona-viruset finns runtom kring oss. Det gäller för oss alla att orka nöta på med avstånd, handhygien och munskydd en tid till. 

Det nya i höst är att första kullen studerande med utvidgad läroplikt inledde sina studier i början av augusti. Läroplikten medförde en del ändringar i skolhållningen då alla studerande inte längre skall bemötas på samma sätt. Föregående ändring av lagen om yrkesutbildning (2018) jämställde alla studerande oberoende av ålder men nu är vi litet tillbaka i en uppdelning av yngre och äldre studerande. Vilket ger oss ytterligare en dimension att ta i beaktande i handledningen av studerande och för att kunna informera rätt vad som gäller för de olika studerandegrupperna. Den utvidgade läroplikten medför även en utökad avgiftsfrihet för studerande vilket har lett till en del diskussioner med vårdnadshavare om b la skolskjutsar.   

Yrkesutbildningen är intimt kopplat till utvecklingen inom samhället och arbetslivet, vilket YA även har hörsammat i sin strategi 2025. I vår strategi lyfter vi upp att vi vill interagera med våra partner på lokal, regional och internationell nivå för att kunna utvecklas jämsides med våra partner och kunna ge den kompetens som behövs i arbetslivet. Vi har en ambition inom YA att kontinuerligt se över vårt utbud av utbildningar och examina. YA har i september fått rättighet att ordna två nya yrkesexamen. Nämligen yrkesexamen i musikproduktion och yrkesexamen inom mediebranschen. Det blir intressant att följa med hur de nya utbildningarna tas emot och lockar nya studerande. Enligt de signaler som YA fått från arbetslivet så finns det behov av båda utbildningarna.

Under året har vi nåtts av goda nyheter i Vasaregionen då Vasa stad och två olika företag inom batterivärdekedjan har ingått intentionsavtal kring byggandet av fabriker på GigaVasa-området. Etableringen av fabrikerna med alla de kringeffekter som etableringen kommer att medföra leder till ett stort behov av yrkeskunnig personal inom många yrkeskategorier. Hittills har det i massmedia främst lyfts upp behovet av personal med utbildning på yrkeshögskole- eller universitetsnivå. Det som inte har kommit fram lika starkt är att den största gruppen av arbetstagare i fabrikerna kommer att vara personer med yrkesutbildning på andra stadiet. Enligt vissa källor rör det sig om upp till 80 % av arbetstagarna som kommer att ha en yrkesutbildning på andra stadiet. Här ser jag att YA har en stor roll med sin breda portfölj av olika examina inom många branscher, vilka med största sannolikhet kommer att behövas i de planerade fabrikerna eller i kringfunktioner på området. Troligen kommer det även att behövas olika typer av skräddarsydda skolningsprogram för att kommande personal inom ”batterifabrikerna” skall ha den kompetens som behövs för arbetsuppgifterna. Vi ser framåt mot de nya utmaningar som etableringen på GigaVasa-området kommer att medföra för alla våra utbildningar. 

Tiden går fort då man har det roligt. Nu är det höst igen och verksamheten inom YA är i full gång på nytt efter en avkopplande semester. Det är kul att se ett hus fyllt av förväntansfulla studerande och att det är en puls igen i verksamheten efter det senaste årets utmaningar med perioder av distanslärande. Jag önskar innerligt att vi kan fortsätta på samma sätt även framöver trots att corona-viruset finns runtom kring oss. Det gäller för oss alla att orka nöta på med avstånd, handhygien och munskydd en tid till. 

Det nya i höst är att första kullen studerande med utvidgad läroplikt inledde sina studier i början av augusti. Läroplikten medförde en del ändringar i skolhållningen då alla studerande inte längre skall bemötas på samma sätt. Föregående ändring av lagen om yrkesutbildning (2018) jämställde alla studerande oberoende av ålder men nu är vi litet tillbaka i en uppdelning av yngre och äldre studerande. Vilket ger oss ytterligare en dimension att ta i beaktande i handledningen av studerande och för att kunna informera rätt vad som gäller för de olika studerandegrupperna. Den utvidgade läroplikten medför även en utökad avgiftsfrihet för studerande vilket har lett till en del diskussioner med vårdnadshavare om b la skolskjutsar.   

Yrkesutbildningen är intimt kopplat till utvecklingen inom samhället och arbetslivet, vilket YA även har hörsammat i sin strategi 2025. I vår strategi lyfter vi upp att vi vill interagera med våra partner på lokal, regional och internationell nivå för att kunna utvecklas jämsides med våra partner och kunna ge den kompetens som behövs i arbetslivet. Vi har en ambition inom YA att kontinuerligt se över vårt utbud av utbildningar och examina. YA har i september fått rättighet att ordna två nya yrkesexamen. Nämligen yrkesexamen i musikproduktion och yrkesexamen inom mediebranschen. Det blir intressant att följa med hur de nya utbildningarna tas emot och lockar nya studerande. Enligt de signaler som YA fått från arbetslivet så finns det behov av båda utbildningarna.

Under året har vi nåtts av goda nyheter i Vasaregionen då Vasa stad och två olika företag inom batterivärdekedjan har ingått intentionsavtal kring byggandet av fabriker på GigaVasa-området. Etableringen av fabrikerna med alla de kringeffekter som etableringen kommer att medföra leder till ett stort behov av yrkeskunnig personal inom många yrkeskategorier. Hittills har det i massmedia främst lyfts upp behovet av personal med utbildning på yrkeshögskole- eller universitetsnivå. Det som inte har kommit fram lika starkt är att den största gruppen av arbetstagare i fabrikerna kommer att vara personer med yrkesutbildning på andra stadiet. Enligt vissa källor rör det sig om upp till 80 % av arbetstagarna som kommer att ha en yrkesutbildning på andra stadiet. Här ser jag att YA har en stor roll med sin breda portfölj av olika examina inom många branscher, vilka med största sannolikhet kommer att behövas i de planerade fabrikerna eller i kringfunktioner på området. Troligen kommer det även att behövas olika typer av skräddarsydda skolningsprogram för att kommande personal inom ”batterifabrikerna” skall ha den kompetens som behövs för arbetsuppgifterna. Vi ser framåt mot de nya utmaningar som etableringen på GigaVasa-området kommer att medföra för alla våra utbildningar. 

Juho Saari som är expert inom fattigdomsforskning i Finland har sagt att ett civiliserat samhälle har två grundpelare. Den första är att alla människor betraktas som likvärdiga och har samma möjligheter. Den andra pelaren består av att invånarna kan begripa och tolka information och symboler. Eller med andra ord att befolkningen läser, skriver, lär sig, forskar, skapar, uppfinner.

Vi behöver både utveckla vår kognitiva förmåga, men också vår kunskap om oss själva och varandra, vår empatiska förmåga. Detta kan konsten och kulturen hjälpa oss med. Vi behöver båda förmågorna för att kunna tolka symboler. Konstens viktigaste uppgift är att försvara människovärde och demokrati, visa på det i oss människor som vi har gemensamt.

I dagens värld skakar båda grundpelarna. Människovärdet ifrågasätts öppet och många har idag svårt att skilja fakta från propaganda.

Inom Söfuk arbetar vi med båda dessa förmågor, genom utbildningen och kulturen. Vi har en väldigt viktig uppgift.

Juho Saari som är expert inom fattigdomsforskning i Finland har sagt att ett civiliserat samhälle har två grundpelare. Den första är att alla människor betraktas som likvärdiga och har samma möjligheter. Den andra pelaren består av att invånarna kan begripa och tolka information och symboler. Eller med andra ord att befolkningen läser, skriver, lär sig, forskar, skapar, uppfinner.

Vi behöver både utveckla vår kognitiva förmåga, men också vår kunskap om oss själva och varandra, vår empatiska förmåga. Detta kan konsten och kulturen hjälpa oss med. Vi behöver båda förmågorna för att kunna tolka symboler. Konstens viktigaste uppgift är att försvara människovärde och demokrati, visa på det i oss människor som vi har gemensamt.

I dagens värld skakar båda grundpelarna. Människovärdet ifrågasätts öppet och många har idag svårt att skilja fakta från propaganda.

Inom Söfuk arbetar vi med båda dessa förmågor, genom utbildningen och kulturen. Vi har en väldigt viktig uppgift.