Romanen Heiman skriven av teaterchefen och författaren Ann-Luise Bertell kom ut under 2020. Boken har nominerats till Finlandiapriset 2020 och till Runebergspriset 2021. Hösten 2022 blir Heiman till teaterföreställning på Wasa Teaters stora scen. 

Scenversionen av Bertells Heiman behandlar liksom boken teman som ensamhet, rädsla, skuld, föräldralöshet men också kärlek och hur den tar sig uttryck och går i arv mellan generationerna. Heiman ser på Finlands historia genom en familjs ögon. Föreställningen befolkas av Elof och Olga, deras grannar och släktingar, bybor, auktionskunder, kyrkobesökare, soldater och förstås, en hare. Musiken och rörelsen har en viktig plats i scenversionen. Berättelsen är sprungen ur den steniga österbottniska myllan och frågar sig vilket pris man måste betala om man aldrig får vara sig själv. 

Manuset till teaterföreställningen har skrivits av författaren Ann-Luise själv, med Erik Kiviniemi som dramaturg. Bertell står också för regin. 

Heiman berättelsen var från början tänkt att bli en pjäs, så jag är väldigt glad över att jag får sätta upp den här på Wasa Teater. Teater berättas på ett annat sätt än böcker, främst genom repliker och detta förändrar förstås berättelsen. Den måste förkortas och skruvas till. Föreställningen ska också kunna ses av dem som inte läst boken. Men karaktärerna och berättelsen om en familj och deras historia är densamma, berättar Ann-Luise om Heiman.

Musik till föreställningen skapas av Jakobstadssångerskan och musikern Charlotta Kerbs. Scenografin planeras av Peter Ahlqvist och dräkterna av Heidi Wikar.

Skådespelares som medverkar är Johan Aspelin, Jonas Bergqvist, Lina Ekblad, Markus Lytts, Tove Qvickström och Maria Udd. Gästande skådespelare i Heiman är Anders Hassel, Erik Kiviniemi, Susanne Marins m.fl. 

Urpremiär för Heiman blir det 17 september 2022.

Föreställningen textas till finska, engelska och svenska från och med oktober 2022. 

Vasaregionen ska vara en plats där det är rikt att leva och vardagen är meningsfull. Till det hör en teaterscen som vågar och vill framåt, säger riksdagsledamot Jocke Strand.

Jocke Strand: “Österbotten, nu hjälper vi teatern!

Utforska ”KAJ WAS HERE” på Wasa Teater, en interaktiv utställning som firar KAJ:s produktioner på våra scener. Från den 30 april till den 31 augusti 2025 kan du få inblick i en del av KAJ:s och Wasa Teaters kreativa universum. Här kan du se fotografier och videoklipp tagna både på och bakom scenen. Beundra dräkter, rekvisita och scenografi som har fascinerat publiken och delta i aktiviteter som passar alla åldrar.

Välkommen till Sandögatan 7 i Vasa, där varje del av utställningen erbjuder nya upptäckter. Entréavgiften är 6 € / 4 € per person, vilket gör detta till en tillgänglig upplevelse för alla.

På utställningen får du bekanta sig med fotografier och videoklipp från föreställningarna, se hur teatermagi skapats med dräkter, rekvisita och scenografielement. Bland annat får de snabba scenbytena i schlagerhiten ”Beverly Hills” en egen hörna. Utställningen ”KAJ WAS HERE” erbjuder också unika intervjuer och inblickar bakom kulisserna. 

Upplev muren från ”Gambämark” och utmana makten i det lilla samhället genom att sätta dig i Kurt Bymans ikoniska tron. Syjuntan visar prov på gräsrotsuppror och Mäskis-Gunnar lär ut danssteg. Sinikka välkomnar alla ombord på ”Botnia Paradise” och i Svanen Svantes hörna finns program för barnen. 

Vi ser fram emot att välkomna er till denna unika utställning som hyllar KAJ:s kreativa resa och deras långvariga samarbete med Wasa Teater. 

Öppethållningstider:

30.4 – 31.8 (stängt över midsommar)
Måndag – Fredag 10 – 18
Lördag – Söndag 10 – 16

Priser:

Vuxna 6 €
Barn 7-17 4 €
Under 7 år gratis
Familj 18 €

Grupper

Guidad tur för vuxna, 200 €, (max 20 personer, inträde ingår)
Skolgrupper, 50 €, (max 20 barn, inträde ingår)

Gruppguidningar för vuxna kan bokas vardagar klockan 14:00.

Boka via 06 3209 330 eller Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

När teaterhuset stängdes för publiken i mars tänkte personalen på teatern att nu finns det möjlighet att visa vad som pågår i teaterhuset.

När det blev klart i mars att Wasa Teaters föreställningsverksamhet läggs ner för våren 2020 på grund av coronaviruset inleddes diskussioner direkt. Hela personalen på teatern engagerade sig i planering om hur man på andra sätt kan öppna upp teaterhuset.

I och med att arbetet med planering och färdigställande av dekorer, kostymer, masker, peruker m.m inför hösten fortsatte som normalt beslöt man att visa upp andra sidor av verksamheten. Det har därför gjorts intervjuer och informativa videor om jobbet på Wasa Teater som kan ses på teaterns webbsida och på teaterns sociala medier.

Nedan kan man se skådespelare Johan Aspelin som tar publiken på en rundtur i teaterhuset, nu fokuserat på scenen och scentekniken.

Resten av videorna hittas på https://www.wasateater.fi/om-oss/wasa-karantanteater/.

”I mötet med konstnärligt skapande väcks vår fantasi, vår förmåga att se möjligheter. Vi stärks i empati och solidaritet.” Så skriver Stefan Jonsson i boken ”Den otyglade skönheten, fem saker konsten vet om demokrati.”

I boken skriver författaren om hur viktigt det är att vi läser för våra barn. Inte för att de ska kunna 50 000 ord då de är vuxna, utan för att de med hjälp av böckerna lär sig om världen, om människorna, om sig själva och på det sättet lär sig att navigera sig framåt i sina egna liv.

Konsten lär oss att tänka själva och se alternativ, och att förstå oss själva och varandra. Se det mänskliga i varandra. Precis det som populister, extremister och en-partirörelser har gjort allt för att utrota i de samhällen där de kommit till makten. Dessa partier vill att vi bara ska se verkligheten på ett sätt, nämligen deras. Stefan Jonsson skriver att de länder under andra världskriget som behöll sina satsningar på konst och kultur undvek att bli fascistiska.

Men världen är mångfacetterad och rik, hemsk och underbar. Människorna är både goda, rädda och onda, men ändå främst goda. Framför allt är vi alla människor. Och demokratin, vår västerländska demokrati vilar på människovärdet, att vi alla har lika rätt att leva här på jorden. Flykting eller fri, fattig eller rik. På detta vilar vår demokrati.

Och den vill vi ha kvar.

Att konsten och kulturen nu beläggs med stora nedskärningar är därmed en fara inte bara för samhällets kreativitet utan också för vår demokrati. Vi behöver vår fantasi, våra möjligheter, vår förmåga att skapa drömmar och framtidshopp.

Konsten och kulturen är livsviktig, den är inte en guldkant, eller en underhållning. För många kan mötet med konsten rädda deras liv.

 Motsatsen till depression är expression. Vi behöver alla mera uttryck, mera konst i våra liv. Och för alla som värnar om vår demokrati, stöd konsten och kulturen. Ni vinner i längden. Och läs Stefan Jonssons bok.

I september är det premiär för ”AYN – en katastrofal kontorskomedi” på Wasa Teater. Andreas Westerberg är både manusförfattare och regissör till pjäsen som bjuder på hög igenkänningsfaktor för alla som jobbar på kontor.

Andreas Westerberg är ingenjören som bytte bana i livet och lät det konstnärliga skapandet ta över. ABB ersattes av Novias fotokonstlinje i Nykarleby och därefter konststudier i Göteborg. Till en början låg fokus på fotografi, men efter ett tag märkte Westerberg att hans idéer var rörliga. Från videoinstallationer var film nästa steg, och i september är det premiär för Westerbergs första teaterpjäs på Wasa Teater.

—Jag har fått en allt starkare dragning till narrativ och historieberättande, och nu arbetar jag för att kunna skriva på heltid. Vid sidan av det konstnärliga skapandet arbetar Westerberg i sitt stall i Solf. Han och frun Lina Ekblad har fem hästar, och i familjen finns det också tre barn, tre katter och två kaniner.

— Det är många munnar att mätta.

I pjäsen undersöker Westerberg hur människor samarbetar i dagens individualistiska era. Klimatdebatten och argumentet att det är för dyrt att göra något har inspirerat manuset. Handlingen utspelas till största delen i ett kontor, en miljö som Westerberg ofta återkommer till i sina projekt.

— Ett kontor är ett miniatyrsamhälle där människorna tillbringar största delen av sin vakna tid och där det inte är ovanligt att det förekommer maktkamper.

Katastrof i sikte

I centrum av handlingen finns Pontus Torvalds som får ett jobb på Fountainhead efter att ledningen har misstagit honom för datageniet Linus Torvalds. Företaget vill inleda gruvdrift i rymden och Pontus får i uppgift att styra in en asteroid i omloppsbana runt jorden. Den här uppgiften misslyckas, och plötsligt är asteroiden på kollisionskurs med jorden.

— Pjäsen handlar om hur företagsledningen och de anställda förhåller sig till den annalkande katastrofen. Under samma möte diskuteras jordens undergång och hur länge en kaffekopp får stå på bordet innan den räknas som smutsdisk.

Många kommer känna igen sig

Trots det mörka temat är ”AYN” en komedi och Westerberg säger att skrivandet har varit en lustfylld process.

— Jag hoppas att pjäsen delvis ska locka nya besökare till teatern. Alla kontorsanställda, ingenjörer och ekonomer kommer att känna igen sig.

Namnet på pjäsen kommer från författaren Ayn Rand vars ultraindividualistiska filosofi Westerberg inte tilltalas av.

—Tanken att alla människor är en ö leder till ett väldigt ensamt samhälle

Jag samlar på fina berättelser från teaterns värld. Berättelser om då teaterkonsten nått fram till sin publik. Tex berättelsen om pojken som dagispersonalen aldrig hade hört skratta, förutom då Wasa Teater var på besök. Eller mamman som skjutsade sin dotter inte bara en, utan tre gånger, från Pargas till Vasa för att se en teaterföreställning. Berättelsen om kvinnan som kom fram för att berätta hela sitt livs historia efter en viskonsert, mannen som grät som ett barn efter föreställningen. Och alla de gånger jag själv har varit med i ett teaterrum och känt samhörigheten, känslan mellan skådespelarna och publiken. Spänningen, skrattet, gråten. Det finns inget bättre än att stå på scenen framför en publik som skrattar högt eller gråter så att man kan se hur de torkar tårarna i mörkret.

All konst, inte bara teaterkonsten, har denna förmåga. Att få oss att känna att vi lever, få oss att stanna upp, få oss att förundras. Konsten får oss att se på oss själva och våra medmänniskor med större förståelse.

Konsten ger oss också nya tankar, nya sätt att se på vår tillvaro. Vi hittar nya sätt att uttrycka våra tankar och känslor, vi lär oss att se på alternativen. Vi övar vår kreativa förmåga. Och denna kreativitet är grunden till allt det som vi kan skapa och göra som människor. Kreativitet eller fantasi om man så vill, är förutsättningen för alla våra framsteg, våra uppfinningar och innovationer, vår problemlösningsförmåga. Den italienska kulturekonomen Pier Luigi Sacco har i sin forskning visat att i ett samhälle där människorna är delaktiga i kulturlivet och utövar konst, så är innovationsnivån också hög. Vill vi ha ett samhälle med många ideér, innovationer och lösningar så ska vi låta människorna ta del av kulturen. Vi ska med andra ord investera i kultur och låta barn och unga, vuxna, åldringar få vara med i kulturlivet. Satsa på att låta våra professionella konstnärer utveckla och utöva sin konst, för att få publiken, lyssnarna, läsarna, besökarna att minnas att de lever och att de har möjligheter i sina liv.

Allra viktigast är det att våra barn och unga får uppleva konst och kultur. Det ökade illamående och den oro som vi ser i vårt samhälle bland barn och ungdomar är minst sagt befogad, men konsten och kulturen kan ge dem möjligheter att uttrycka sig, hitta språk för sina känslor och tankar, upptäcka sin egen förmåga att vara kreativ. Och bara det att lyckas skapa något, spela en låt på gitarr, måla, skriva, sjunga, spela teater kan göra en människa lite gladare. En 14-årig släkting till mig sa om repetitionsperioden till en nyårsrevy som hon medverkade i: ”här går det inte en timme utan att vi skrattar.” Det borde alla 14-åringar få vara med om. I vår tid behöver vi alla förmågor, all vår samlade kunskap och vår problemlösningsförmåga. Vi behöver vår kreativitet och vi behöver vår empati.

Det finns någon klok person som sagt att det finns inget som gör människor så vänligt sinnade och så ovilliga till strid som att hålla på med konst.

Jag samlar på fina berättelser från teaterns värld. Berättelser om då teaterkonsten nått fram till sin publik. Tex berättelsen om pojken som dagispersonalen aldrig hade hört skratta, förutom då Wasa Teater var på besök. Eller mamman som skjutsade sin dotter inte bara en, utan tre gånger, från Pargas till Vasa för att se en teaterföreställning. Berättelsen om kvinnan som kom fram för att berätta hela sitt livs historia efter en viskonsert, mannen som grät som ett barn efter föreställningen. Och alla de gånger jag själv har varit med i ett teaterrum och känt samhörigheten, känslan mellan skådespelarna och publiken. Spänningen, skrattet, gråten. Det finns inget bättre än att stå på scenen framför en publik som skrattar högt eller gråter så att man kan se hur de torkar tårarna i mörkret.

All konst, inte bara teaterkonsten, har denna förmåga. Att få oss att känna att vi lever, få oss att stanna upp, få oss att förundras. Konsten får oss att se på oss själva och våra medmänniskor med större förståelse.

Konsten ger oss också nya tankar, nya sätt att se på vår tillvaro. Vi hittar nya sätt att uttrycka våra tankar och känslor, vi lär oss att se på alternativen. Vi övar vår kreativa förmåga. Och denna kreativitet är grunden till allt det som vi kan skapa och göra som människor. Kreativitet eller fantasi om man så vill, är förutsättningen för alla våra framsteg, våra uppfinningar och innovationer, vår problemlösningsförmåga. Den italienska kulturekonomen Pier Luigi Sacco har i sin forskning visat att i ett samhälle där människorna är delaktiga i kulturlivet och utövar konst, så är innovationsnivån också hög. Vill vi ha ett samhälle med många ideér, innovationer och lösningar så ska vi låta människorna ta del av kulturen. Vi ska med andra ord investera i kultur och låta barn och unga, vuxna, åldringar få vara med i kulturlivet. Satsa på att låta våra professionella konstnärer utveckla och utöva sin konst, för att få publiken, lyssnarna, läsarna, besökarna att minnas att de lever och att de har möjligheter i sina liv.

Allra viktigast är det att våra barn och unga får uppleva konst och kultur. Det ökade illamående och den oro som vi ser i vårt samhälle bland barn och ungdomar är minst sagt befogad, men konsten och kulturen kan ge dem möjligheter att uttrycka sig, hitta språk för sina känslor och tankar, upptäcka sin egen förmåga att vara kreativ. Och bara det att lyckas skapa något, spela en låt på gitarr, måla, skriva, sjunga, spela teater kan göra en människa lite gladare. En 14-årig släkting till mig sa om repetitionsperioden till en nyårsrevy som hon medverkade i: ”här går det inte en timme utan att vi skrattar.” Det borde alla 14-åringar få vara med om. I vår tid behöver vi alla förmågor, all vår samlade kunskap och vår problemlösningsförmåga. Vi behöver vår kreativitet och vi behöver vår empati.

Det finns någon klok person som sagt att det finns inget som gör människor så vänligt sinnade och så ovilliga till strid som att hålla på med konst.

Den mest sedda instagramvideon 2022 i Sverige var ett klipp där en pojke på ca fyra år träffar sitt lillasyskon för första gången. Pojken har bebin i famnen och hela hans väsen utstrålar lycka och kärlek. Han vågar knappt se på sitt syskon och kämpar mot tårarna. Sen säger föräldern utanför bilden ”you can hug him” och pojken vänder sig mot syskonet och kramar honom och gråter högljutt. Av glädje och förundran. Och vi alla instagrammare över hela världen gråter också. Vi ser på klippet om och om igen. Den är så stark, den där kärlekskänslan och samhörighetskänslan i oss människor. Vi älskar då vi får vara med om den själva, men vi älskar också att se då andra känner den.

Mitt nya privata forskningsområde är förundran (awe på engelska). Kanske för att jag alltid älskat solnedgångar. Dacher Keltner är professor vid Berkeley universitetet i Kalifornien och forskar i förundran. Keltner har i sin forskning kommit fram till åtta olika företeelser eller upplevelser som skapar förundran i oss människor, och de är desamma över hela världen.

På första plats kommer upplevelser av medmänsklighet, mod, empati (Moral beauty). Då vi ser andra vara modiga eller empatiska, då vi ser till exempel hjälparbetare, människor som ger upp något för en annan, då vi ser syskon älska varandra, då vi ser idrottare från olika lag och länder som kramar om varandra. Vi förundras över det stora och vackra i varandra.
På andra plats på Keltners lista kommer det som väl alla trodde skulle komma först: naturupplevelser. Till exempel solnedgångar och -uppgångar.

Sedan kommer det vi på Wasa Teater håller på med. Konsten. Konsten, musiken, teatern, dansen har en oändlig möjlighet att skapa förundran. Både för utövarna och de som tar del av konsten.

Dacher Keltner har i sin forskning visat att om vi söker oss till och upplever förundran får det oss att må bättre som människor - psykiskt men också fysiskt. Han uppmanar oss att medvetet söka förundran i våra liv. När Keltners bror dog, blev förundranspromenader en del av sorgearbetet. Varje morgon gick han ut i Berkeley och upplevde allt på nytt. Träden, barnen som lekte och stod i kö, människor på väg till sina arbeten, i överallt bor förundran.

Jag önskar er en förundransrik höst och varmt välkomna till Wasa Teater!

Den mest sedda instagramvideon 2022 i Sverige var ett klipp där en pojke på ca fyra år träffar sitt lillasyskon för första gången. Pojken har bebin i famnen och hela hans väsen utstrålar lycka och kärlek. Han vågar knappt se på sitt syskon och kämpar mot tårarna. Sen säger föräldern utanför bilden ”you can hug him” och pojken vänder sig mot syskonet och kramar honom och gråter högljutt. Av glädje och förundran. Och vi alla instagrammare över hela världen gråter också. Vi ser på klippet om och om igen. Den är så stark, den där kärlekskänslan och samhörighetskänslan i oss människor. Vi älskar då vi får vara med om den själva, men vi älskar också att se då andra känner den.

Mitt nya privata forskningsområde är förundran (awe på engelska). Kanske för att jag alltid älskat solnedgångar. Dacher Keltner är professor vid Berkeley universitetet i Kalifornien och forskar i förundran. Keltner har i sin forskning kommit fram till åtta olika företeelser eller upplevelser som skapar förundran i oss människor, och de är desamma över hela världen.

På första plats kommer upplevelser av medmänsklighet, mod, empati (Moral beauty). Då vi ser andra vara modiga eller empatiska, då vi ser till exempel hjälparbetare, människor som ger upp något för en annan, då vi ser syskon älska varandra, då vi ser idrottare från olika lag och länder som kramar om varandra. Vi förundras över det stora och vackra i varandra.
På andra plats på Keltners lista kommer det som väl alla trodde skulle komma först: naturupplevelser. Till exempel solnedgångar och -uppgångar.

Sedan kommer det vi på Wasa Teater håller på med. Konsten. Konsten, musiken, teatern, dansen har en oändlig möjlighet att skapa förundran. Både för utövarna och de som tar del av konsten.

Dacher Keltner har i sin forskning visat att om vi söker oss till och upplever förundran får det oss att må bättre som människor - psykiskt men också fysiskt. Han uppmanar oss att medvetet söka förundran i våra liv. När Keltners bror dog, blev förundranspromenader en del av sorgearbetet. Varje morgon gick han ut i Berkeley och upplevde allt på nytt. Träden, barnen som lekte och stod i kö, människor på väg till sina arbeten, i överallt bor förundran.

Jag önskar er en förundransrik höst och varmt välkomna till Wasa Teater!

Juho Saari som är expert inom fattigdomsforskning i Finland har sagt att ett civiliserat samhälle har två grundpelare. Den första är att alla människor betraktas som likvärdiga och har samma möjligheter. Den andra pelaren består av att invånarna kan begripa och tolka information och symboler. Eller med andra ord att befolkningen läser, skriver, lär sig, forskar, skapar, uppfinner.

Vi behöver både utveckla vår kognitiva förmåga, men också vår kunskap om oss själva och varandra, vår empatiska förmåga. Detta kan konsten och kulturen hjälpa oss med. Vi behöver båda förmågorna för att kunna tolka symboler. Konstens viktigaste uppgift är att försvara människovärde och demokrati, visa på det i oss människor som vi har gemensamt.

I dagens värld skakar båda grundpelarna. Människovärdet ifrågasätts öppet och många har idag svårt att skilja fakta från propaganda.

Inom Söfuk arbetar vi med båda dessa förmågor, genom utbildningen och kulturen. Vi har en väldigt viktig uppgift.

Juho Saari som är expert inom fattigdomsforskning i Finland har sagt att ett civiliserat samhälle har två grundpelare. Den första är att alla människor betraktas som likvärdiga och har samma möjligheter. Den andra pelaren består av att invånarna kan begripa och tolka information och symboler. Eller med andra ord att befolkningen läser, skriver, lär sig, forskar, skapar, uppfinner.

Vi behöver både utveckla vår kognitiva förmåga, men också vår kunskap om oss själva och varandra, vår empatiska förmåga. Detta kan konsten och kulturen hjälpa oss med. Vi behöver båda förmågorna för att kunna tolka symboler. Konstens viktigaste uppgift är att försvara människovärde och demokrati, visa på det i oss människor som vi har gemensamt.

I dagens värld skakar båda grundpelarna. Människovärdet ifrågasätts öppet och många har idag svårt att skilja fakta från propaganda.

Inom Söfuk arbetar vi med båda dessa förmågor, genom utbildningen och kulturen. Vi har en väldigt viktig uppgift.

Har du någonsin undrat hur vissa människor verkar hantera motgångar bättre än andra? Svaret kan ligga i deras resiliens – en förmåga att studsa tillbaka när livet slår till. Resiliens handlar inte bara om att överleva tuffa tider, utan också om att växa och lära sig av dem. Vi frågade neuropsykolog Åse Fagerlund vad resiliens är, varför den är så viktig, och hur vi alla kan träna upp den för att bli starkare och mer tåliga när livet blir tufft.

Åse är filosofie doktor, neuropsykolog och psykoterapeut. Vid Samfundet Folkhälsans forskningscentrum, enheten för folkhälsoforskning i Helsingfors, leder hon sedan 2015 en forskargrupp som forskar i metoder att stärka välbefinnande hos barn, unga och vuxna, med mycket goda resultat.

Vad är resiliens?

• Resiliens kan beskrivas som förmågan att återhämta sig och komma igen efter motgångar, svårigheter eller traumatiska händelser. Det handlar om att kunna hantera och anpassa sig till utmaningar, stress och negativa livshändelser på ett konstruktivt sätt. Resiliens innebär inte bara att återgå till det normala efter en kris, utan också att växa och utvecklas genom erfarenheten, att gå starkare ur situationen än man var innan. Det handlar om att kunna förbli stark och flexibel även i pressade situationer och att hitta meningsfullhet och välbefinnande trots svårigheter. Resiliens handlar om att inte låta sig nedslås av hinder utan istället använda dem som möjligheter till personlig tillväxt och utveckling.

Till vad behövs resiliens?

• Alla möter vi på motgångar i livet, både större och mindre. Resiliens är ett livsverktyg som är viktigt att träna upp. Genom att bygga upp vår resiliens kan vi bättre hantera stress, motgångar och förändringar i livet. Vi blir också bättre på att hantera våra tankar, känslor och beteende. Det är avgörande för att vi ska kunna återhämta oss från svårigheter och fortsätta att växa.

Kan man träna upp sin resiliens?

• Ja det kan man, men om det skulle vara superenkelt skulle alla redan har gjort det. Det behövs både träning och tid. Barn kan ibland undra varför vuxna bättre klarar av motgångar och ofta beror det på att de haft många fler år av träning. Ett bra sätt att träna upp sin resiliens är att jobba på sina styrkor. Att bli medveten och fokusera på sina styrkor hjälper en att komma vidare istället för att fastna i negativa tankar. Man kan också träna på sin problemlösningsförmåga och träna på att be om hjälp. Man behöver inte klara av allt själv. Att ha människor att luta sig mot och dela sina erfarenheter med kan hjälpa till att öka ens förmåga att hantera motgångar och känna sig stark.

Texten är en del av Wasa Teaters pedagogiska material för familjeföreställningen Handbok för Superhjältar som har urpremiär den 16.3.2023. Föreställningens huvudperson Lisa hittar en magisk bok som visar sig vara en handbok för superhjältar. Genom intensiv träning och en stark inre drivkraft påbörjar Lisa sin resa för att bli superhjälten Röda Masken. Hennes nya styrkor hjälper henne inte bara att stå upp mot sina mobbare och besegra bovar, utan stärker också hennes tro på sig själv. Detta blir avgörande när Rosenhill ställs inför hotet från ärkeskurken Wolfgang och behovet av en superhjälte blir akut.

Har du någonsin undrat hur vissa människor verkar hantera motgångar bättre än andra? Svaret kan ligga i deras resiliens – en förmåga att studsa tillbaka när livet slår till. Resiliens handlar inte bara om att överleva tuffa tider, utan också om att växa och lära sig av dem. Vi frågade neuropsykolog Åse Fagerlund vad resiliens är, varför den är så viktig, och hur vi alla kan träna upp den för att bli starkare och mer tåliga när livet blir tufft.

Åse är filosofie doktor, neuropsykolog och psykoterapeut. Vid Samfundet Folkhälsans forskningscentrum, enheten för folkhälsoforskning i Helsingfors, leder hon sedan 2015 en forskargrupp som forskar i metoder att stärka välbefinnande hos barn, unga och vuxna, med mycket goda resultat.

Vad är resiliens?

• Resiliens kan beskrivas som förmågan att återhämta sig och komma igen efter motgångar, svårigheter eller traumatiska händelser. Det handlar om att kunna hantera och anpassa sig till utmaningar, stress och negativa livshändelser på ett konstruktivt sätt. Resiliens innebär inte bara att återgå till det normala efter en kris, utan också att växa och utvecklas genom erfarenheten, att gå starkare ur situationen än man var innan. Det handlar om att kunna förbli stark och flexibel även i pressade situationer och att hitta meningsfullhet och välbefinnande trots svårigheter. Resiliens handlar om att inte låta sig nedslås av hinder utan istället använda dem som möjligheter till personlig tillväxt och utveckling.

Till vad behövs resiliens?

• Alla möter vi på motgångar i livet, både större och mindre. Resiliens är ett livsverktyg som är viktigt att träna upp. Genom att bygga upp vår resiliens kan vi bättre hantera stress, motgångar och förändringar i livet. Vi blir också bättre på att hantera våra tankar, känslor och beteende. Det är avgörande för att vi ska kunna återhämta oss från svårigheter och fortsätta att växa.

Kan man träna upp sin resiliens?

• Ja det kan man, men om det skulle vara superenkelt skulle alla redan har gjort det. Det behövs både träning och tid. Barn kan ibland undra varför vuxna bättre klarar av motgångar och ofta beror det på att de haft många fler år av träning. Ett bra sätt att träna upp sin resiliens är att jobba på sina styrkor. Att bli medveten och fokusera på sina styrkor hjälper en att komma vidare istället för att fastna i negativa tankar. Man kan också träna på sin problemlösningsförmåga och träna på att be om hjälp. Man behöver inte klara av allt själv. Att ha människor att luta sig mot och dela sina erfarenheter med kan hjälpa till att öka ens förmåga att hantera motgångar och känna sig stark.

Texten är en del av Wasa Teaters pedagogiska material för familjeföreställningen Handbok för Superhjältar som har urpremiär den 16.3.2023. Föreställningens huvudperson Lisa hittar en magisk bok som visar sig vara en handbok för superhjältar. Genom intensiv träning och en stark inre drivkraft påbörjar Lisa sin resa för att bli superhjälten Röda Masken. Hennes nya styrkor hjälper henne inte bara att stå upp mot sina mobbare och besegra bovar, utan stärker också hennes tro på sig själv. Detta blir avgörande när Rosenhill ställs inför hotet från ärkeskurken Wolfgang och behovet av en superhjälte blir akut.

 Vi lever i en tid av omvälvande samhälleliga förändringar. Det som framstått som självklarheter är det kanske inte längre. Vi har information, vi vet mer än någonsin men hänger vi med? Förstår vi vad som sker omkring oss, gör vi de rätta kopplingarna? Vad är sant, vad är falskt? Och vad är nästa steg? Det är frågor som tangerar teaterns kommande uppsättningar under nästa spelår.

Lyckat renoveringsår för Wasa Teater

De flesta av oss har någon gång befunnit sig ombord på en färja på Östersjön. Vi har gått i de smala korridorerna till hytten, känt den gamla heltäckningsmattan klistra fast i skorna och möjligtvis dansat loss i baren inpå småtimmarna i skenet av neonljus. Mitt starkaste minne från färjan över till Sverige är från när jag var 7 år gammal. 

Jag köpte min allra första cd-skiva i taxfreen, soundtracket till Titanic. Jag minns att jag var överlycklig över mitt inköp, och poserade stolt med cd-skivan i hand, när mamma och pappa förevigade ögonblicket genom att ta bild på mig och min syster i hytten. Nu i vuxen ålder är Titanic det sista jag vill tänka på när jag åker båt.

När jag fick chansen att planera scenografin för en musikal som utspelar sig på en färja tvekade jag inte en sekund. Att den dessutom är skriven av Humorgruppen KAJ, och ska spelas på Wasa Teater gjorde beslutet ännu lättare. Vilken given succé, och en utmaning för mig, som tidigare mest jobbat inom filmbranschen.

När jag tog fram konceptet till scenografin för Botnia Paradise ville jag ta fasta på de typiska elementen som färjorna har, som vi alla är så bekanta med. Jag ville skapa en miljö med mycket djup, olika nivåer och en varm känsla, där koreografin kan dra nytta av elementen som finns på scenen. En stark känsla jag själv haft när jag befunnit mig ombord på en färja, är överflödet av utbudet i både aktiviteter och produkter. Den här känslan har jag velat skapa också i scenografin till Botnia Paradise, och därför har vi inte sparat på krutet.

Båten är daterad till 1972, vilket präglar stilen i scenografin, både i material och form. Vi har använt oss av mycket träytor, detaljer i mässing och en färgskala i blått, grönt och gult. Tillsammans med kostymören Linn har vi försökt skapa en egen värld på båten, där färg och form matchar varandra till max; en uppskruvad realism. Samma mönster som finns på heltäckningsmattan, återkommer både i gardinerna i hytten, och i Trubadurens skjorta.

En av de stora utmaningarna med att planera scenografin var att få plats med vår orkester på scenen. Vi visste redan från början att vi ville ha orkestern synlig, eftersom bandet är en så viktig del i en musikal. Efter en hel del skisser och diskussioner med ljus, ljud och teknik, ritade jag ett stort fönsterparti, vilket är scenografins största element. Förutom att fönsterpartiet symboliserar fören på båten, ger den insyn till orkester. Genom belysning på materialet i fönsterrutorna kan vi reglera orkesterns synlighet. Nu är orkestern en del av scenografin. Jag har njutit av att se scenografin komma till liv, och se hur dekoren samspelar med berättelsen, karaktärerna och koreografin. 

VÅRENS BIILJETTER UTE NU!

Den 15 oktober släpptes vårens biljetter till försäljning för Botnia Paradise. Nu finns det gott om platser att boka mellan januari och maj 2022, men vänta inte för länge! Köp dina egna på https://www.wasateater.fi/feature/botnia-paradise/.

Jag hoppas att den visuella planeringen ska bidra med rätt känsla till musikalen, men också väcka känslor och minnen, lika starka som jag själv haft, när jag tänkt tillbaka på mina resor med färjorna över Östersjön.

De flesta av oss har någon gång befunnit sig ombord på en färja på Östersjön. Vi har gått i de smala korridorerna till hytten, känt den gamla heltäckningsmattan klistra fast i skorna och möjligtvis dansat loss i baren inpå småtimmarna i skenet av neonljus. Mitt starkaste minne från färjan över till Sverige är från när jag var 7 år gammal. 

Jag köpte min allra första cd-skiva i taxfreen, soundtracket till Titanic. Jag minns att jag var överlycklig över mitt inköp, och poserade stolt med cd-skivan i hand, när mamma och pappa förevigade ögonblicket genom att ta bild på mig och min syster i hytten. Nu i vuxen ålder är Titanic det sista jag vill tänka på när jag åker båt.

När jag fick chansen att planera scenografin för en musikal som utspelar sig på en färja tvekade jag inte en sekund. Att den dessutom är skriven av Humorgruppen KAJ, och ska spelas på Wasa Teater gjorde beslutet ännu lättare. Vilken given succé, och en utmaning för mig, som tidigare mest jobbat inom filmbranschen.

När jag tog fram konceptet till scenografin för Botnia Paradise ville jag ta fasta på de typiska elementen som färjorna har, som vi alla är så bekanta med. Jag ville skapa en miljö med mycket djup, olika nivåer och en varm känsla, där koreografin kan dra nytta av elementen som finns på scenen. En stark känsla jag själv haft när jag befunnit mig ombord på en färja, är överflödet av utbudet i både aktiviteter och produkter. Den här känslan har jag velat skapa också i scenografin till Botnia Paradise, och därför har vi inte sparat på krutet.

Båten är daterad till 1972, vilket präglar stilen i scenografin, både i material och form. Vi har använt oss av mycket träytor, detaljer i mässing och en färgskala i blått, grönt och gult. Tillsammans med kostymören Linn har vi försökt skapa en egen värld på båten, där färg och form matchar varandra till max; en uppskruvad realism. Samma mönster som finns på heltäckningsmattan, återkommer både i gardinerna i hytten, och i Trubadurens skjorta.

En av de stora utmaningarna med att planera scenografin var att få plats med vår orkester på scenen. Vi visste redan från början att vi ville ha orkestern synlig, eftersom bandet är en så viktig del i en musikal. Efter en hel del skisser och diskussioner med ljus, ljud och teknik, ritade jag ett stort fönsterparti, vilket är scenografins största element. Förutom att fönsterpartiet symboliserar fören på båten, ger den insyn till orkester. Genom belysning på materialet i fönsterrutorna kan vi reglera orkesterns synlighet. Nu är orkestern en del av scenografin. Jag har njutit av att se scenografin komma till liv, och se hur dekoren samspelar med berättelsen, karaktärerna och koreografin. 

VÅRENS BIILJETTER UTE NU!

Den 15 oktober släpptes vårens biljetter till försäljning för Botnia Paradise. Nu finns det gott om platser att boka mellan januari och maj 2022, men vänta inte för länge! Köp dina egna på https://www.wasateater.fi/feature/botnia-paradise/.

Jag hoppas att den visuella planeringen ska bidra med rätt känsla till musikalen, men också väcka känslor och minnen, lika starka som jag själv haft, när jag tänkt tillbaka på mina resor med färjorna över Östersjön.

Kenny Sundqvist och Suvi Mäntylä blir nya krögare på Ernst Salonger

Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur (Söfuk) är glada att meddela att en ny krögare tar över verksamheten vid Ernst Salonger. Det blir företagarna Kenny Sundqvist och Suvi Mäntylä som kommer att ta över driften av den anrika restaurangen.

Företagarparet har senast drivit Restaurang Loftet via sitt företag Mat med Historia, och såg sin chans då nyheten om att Söfuk söker ny krögare till Ernst Salonger kom ut.

Starten blir redan i mitten av oktober, och Sundqvist berättar att de, åtminstone till en början, kommer att sätta fokus på lunchserveringen.

• Det kommer att bli lunchbuffé med vår härliga handgjorda glass till dessert. De vegetariska alternativen kommer att serveras på tallrik, säger han.

Sundqvist och Mäntylä tar med en del av konceptet från Loftet där de senast var verksamma.

• Kunderna kommer nog att kunna känna igen smakerna och sina favoriträtter från det som serverats på Loftet. Vi fortsätter att ha fokus på god mat - rena, fräscha smaker, vegetariska alternativ och så en snabb service, berättar Suvi.

Martin Norrgård, direktör för Söfuk, är inspirerad över att få öppna dörrarna med ny krögare.

• Jag är övertygad om att det här konceptet kommer att skapa rörelse vid Wasa Teater, speciellt under lunchtid. Vi får dessutom ett samarbete mellan de nya krögarna och YA under kvällsserveringarna. 

Parterna har kommit överens om att pröva på konceptet fram till sommaren 2025. 

• Vi utvärderar under våren hur vi lyckats. Vårt mål är att våra verksamheter ska kunna stöda varandra, avslutar Norrgård.

”YA POP-UP BAR & BISTRO” fortsätter att drivas av lärare och studerande från YA:s utbildningar och teaterdamerna bistår fortsättningsvis under pausserveringarna. Bistron är öppen under föreställningskvällar kl. 17-23 och erbjuder, förutom drycker, ett urval av små salta rätter och snacks.  

Nya vindar på teatern