Under vårvintern 2025 har ett nytt koncept för att dela musik- och spelglädje testats i Jakobstad. Konceptet, som går under namnet Musical Living Room – musikaliska vardagsrum – har utvecklats inom projektet ICH North. Syftet med den här delen av projektet var att hitta metoder och koncept för hur social inkludering kan befrämjas genom traditionell musik och musiktraditioner.

Idén bakom projektet kom av att det finns många som musicerar för sig själva men kanske inte har hittat ett sammanhang där de får träffa likasinnade. Det här kan till exempel gälla personer som nyss flyttat till Finland, men det kan lika gärna vara någon som flyttat från en annan del av landet eller någon som inte har kontakt till andra musikanter. Målet var att skapa en verksamhet med låg tröskel så att så många som möjligt skulle våga sig med. Man fick ha med sig sitt instrument och spela tillsammans med andra, dansa, sjunga eller bara lyssna. Namnet på konceptet blev Musical Living Room – på engelska för att nå ut till så många som möjligt. Termen ”vardagsrum” syftar till att verksamheten är inbjudande, trygg och kravlös.

En projektgrupp arbetade med att planera innehållet i verksamheten. Eftersom syftet vara att ge människor möjlighet att musicera tillsammans, arbetade projektgruppen med att testa metoder för hur man delar melodier med varandra, bland annat genom att lyssna, att använda noter och genom att filma någon som spelar melodin och ta efter. Projektgruppen gjorde också upp en strategi för att nå ut till den tilltänkta målgruppen och funderade på innehållet i mötena.

Planeringen resulterade i fem träffar, som hölls fem på varandra följande måndagskvällar i januari–mars. Träffarna hölls på After Eight i Jakobstad. Som ledare för träffarna fungerade musikerna Desirée Saarela-Portin och Roser Gabriel Pla. Den första träffen började blygsamt med endast två deltagare, men antalet växte för varje träff och var till sist ett tiotal personer från ett flertal länder. En utvärdering efter sista träffen visade att deltagarna var mycket nöjda med projektet och upplevde att de hade fått en trygg och givande miljö att skapa musik tillsammans med andra. De önskade också att Musical Living Room skulle få en fortsättning, vilket som bäst utreds inom projektet.

Det Interreg Aurora-finansierade projektet ICH North är inne på sitt tredje och sista år. Tillsammans med kollegor i Finland, Sverige och Norge arbetar vi för att stärka den traditionella musiken i norra delen av Norden. KulturÖsterbotten deltar i projektets arbetspaket kring utveckling av nya pedagogiska material, av vilken Musical Living Room är en del. Projektet ICH North avslutas 31.12.2025.

På ledarplats delar vi i det här numret av Svängrum-e talet som teaterchef Ann-Luise Bertell höll på SÖFUK:s 30-års fest 18.03.2025

Mina varmaste gratulationer till SÖFUK 30 år! Men låt oss ändå skänka en liten tanke på att Wasa Teater i år fyller 106 år. Här har det berättats historier under alla år, också under krigstiden. Det enda som kunde stoppa verksamheten var branden 1953. Men teatern byggdes upp igen och invigdes 1955 av dåvarande talman Karl August Fagerholm. För mig personligen har Wasa Teater alltid varit Österbottens hjärta, härifrån har det pulserat ut föreställningar, visioner, insikter, humor och allvar. Här har vi varit med och stärkt och stöttat österbottningarna under alla år.

Då jag var 20 år satt jag i denna salong i publiken och såg Spelman på taket. Berättelsen om den judiske affärsmannen Tevje som ser samhället förändras, förnyas och till sist förstenas på ett sätt som gjorde att han måste fly sin hemort. Min empati för Tevje och hans fränder var gränslös.

Föreställningen lyfte mig som människa. Känslan av att mitt liv är större för att jag har upplevt detta grep mig. Musiken, skådespelarna, sången grep mig. Världen är vacker, jag har en plats och en uppgift. För mig ledde denna konstupplevelse till att teatern blev min väg. Stora konstupplevelser har denna förmåga, vi kan stanna upp, tänka till, förändras för alltid.

Jag har under mina år som teaterchef och skådespelare samlat på de här berättelserna om konstens betydelse för människor. Berättelsen om pojken på dagiset som personalen aldrig hört skratta, förrän dagen då Wasa Teater kom på besök. Eller mamman som körde sin dotter från Pargas till Vasa för att se en föreställning, inte bara en utan tre gånger. Den gamla kvinnan som kom fram till scenen för att berätta sitt livs historia, mannen som satt kvar i salongen och grät. Pojken som sa ”Du kan vara min pappa,” åt en skådespelare. Tonårsflickan som just nu skriver på en pjäs om att mötet med skrivandet och teatern har räddat hennes liv. Betydelsen av dessa exempel kan vi inte mäta. Men vi vet alla att de är betydelsefulla, de är livsviktiga.

”I mötet med konstnärligt skapande väcks vår fantasi, vår förmåga att se möjligheter. Vi stärks i empati och solidaritet.” Så skriver Stefan Jonsson i boken ”Den otyglade skönheten, fem saker konsten vet om demokrati.” I boken skriver författaren om hur viktigt det är att vi läser för våra barn. Inte för att de ska kunna 50 000 ord då de är vuxna, utan för att de med hjälp av språket och berättelserna lär sig om världen, om människorna, om sig själva och på det klarar av att navigera framåt i sina egna liv.

Konsten lär oss att tänka själva och se alternativ, och att förstå oss själva och varandra. Se det mänskliga i varandra. Precis det som populister, extremister och en-partirörelser har gjort allt för att utrota i de samhällen där de kommit till makten. Dessa partier vill att vi bara ska se verkligheten på ett sätt, nämligen deras. Stefan Jonsson skriver att de länder under andra världskriget som behöll sina satsningar på konst och kultur undvek att bli fascistiska.

Demokratin, vår västerländska demokrati, vilar på människovärdet, att vi alla har lika rätt att leva här på jorden. Flykting eller fri, fattig eller rik. På detta vilar vår demokrati. Och den vill vi ha kvar.

Vad ska vi stärka i vårt samhälle i den värld vi lever i nu? Yrkesakademin i Österbotten tar emot unga människor med drömmar om en framtid och ett liv. Wasa Teater har en stor del ung publik som ser på våra berättelser om världen. Vad ska vi ge dem för berättelser?

Att Finland behöver ett försvar står klart för oss alla. Men vad är det vi försvarar?, för att citera en känd engelsman. Finns det någon berättelse om en värld där vi inte ser varandra som fiender, utan kan försonas med att vi alla sist och slutligen sitter i samma båt?

Alla människors lika värde. Människans värde. Människans liv. Vad är det? Frågar ni mig så svarar jag: Att så många som möjligt ska få leva ett fritt, kreativt, snällt och roligt liv, i en frisk natur, ett liv där alla har möjlighet att förverkliga sina drömmar och sin potential.

För detta behöver vi utbildning, och vi behöver utbildas av lärare som förmår och har kunskap att se till varje individ. Men vi behöver också vår fantasi, vi behöver kunna skapa oss ett liv och tolka världen omkring oss. Och vi behöver vår empati, utan den är vi snart framme i Tevjes förstenade värld. Konsten kan ta oss igenom också denna tid och hjälpa oss att se den större berättelsen.

Låt mig till sist berätta om vad som gjort KAJ till en sådan framgång, att de kunde förverkliga sina drömmar och sin potential. Först och främst är det naturligtvis deras egen konstnärliga begåvning och att de hittade varandra. Men sedan: kommunbiblioteken, byskollärarna, Medborgarinstitut-kurserna, revyerna, sommarteatrarna. Kulturen och konsten ute i våra byar. En bidragande orsak är också att vi har en professionell teater här i regionen dit KAJ redan som 20 åringar fick komma in och jobba med professionella människor, att KAJ fick repetera och spela här otaliga föreställningar, att de fick möta en entusiastisk publik. KAJ om något har visat oss kulturens genomslagskraft och verkliga potential. Betydelsen av KAJs framgång kan vi inte heller mäta.

Att stöda kulturen är lätt då det går bra. Men det långsiktiga, många gånger osynliga, omätbara arbetet är det som vi måste hålla fast vid. Vi som jobbar här på Wasa Teater och Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur, vi gör ett otroligt viktigt arbete. Vi jobbar med och för och drömmer om framtiden. Vi har alla skäl att fira idag.

Fritidsaktiviteter är ofta av stor betydelse för barnets välbefinnande och självkänsla, samtidigt som de ger barnet en känsla av gemenskap och samhörighet. Barns möjlighet att delta i fritidsaktiviteter är starkt kopplad till familjens livssituation, exempelvis ekonomiska förhållanden eller livsstil. Enligt Barnkonventionens artikel 31 har varje barn rätt till lek, vila och fritid, samt till att delta i konst- och kulturaktiviteter.

Finlandsmodellen erbjuder gratis hobbyverksamhet i anslutning till skoldagens slut, vilket är ett utmärkt exempel på hur hobbyverksamhet kan göras tillgänglig för alla. Det finns dock barn som behöver extra stöd för att delta i verksamheten, och ledare i barngrupper som behöver stöd.

På Yrkeshögskolan Novia har vi inom socionomutbildningen genomfört en pilotutbildning där vi utbildat barnambassadörer för att fungera som mentorer i barngrupper samt för enskilda barn. Under pilotutbildningen har vi samarbetat med bland annat Korsholms kommun, som erbjuder hobbyverksamhet enligt Finlandsmodellen. Vi har även samarbetat med Barnavårdsföreningen, som har erbjudit handledning till barnambassadörerna.

Under läsåret 2024–25 testade vi konceptet med lyckat resultat. Studerandena arbetade med barn i åldern 9–11 år och ungdomar i åldern 13–15 år. Huvuduppgifterna var att finnas till för barnen i grupperna, utföra aktiviteter med dem, leda klubben tillsammans med en annan vuxen samt samtala och umgås med barnen och ungdomarna.

Hobbyverksamhet ger en bra motvikt till skolan och dess krav. Genom hobbyn kan barnet hitta nya vänner från andra skolor och bredda sina sociala nätverk. Inom ramen för pilotutbildningen har studerandena haft möjlighet att observera och hjälpa till i barngrupper som en extra vuxen.

Mentorernas närvaro i gruppen ledde till märkbara förändringar hos barnen och ungdomarna efter några träffar, vilket framgår av feedback från studerandena. Barnen blev mer vana vid mentorernas närvaro och ungdomarna blev mer öppna. Några ungdomar som tidigare var tysta började ta egna initiativ till samtal. Kursen som mentorerna hade gått förbättrade bemötandet av barn, särskilt de med specialbehov, och gav en bättre inblick i hur man hanterar olika situationer.

Studerandena i pilotgruppen tyckte att det var lärorikt att först inta en mer observerande roll i barngruppen för att sedan inta en mer aktiv roll. Genom observation kunde de identifiera de barn som behövde extra stöd i gruppen och reflektera över gruppdynamiken. Dessa observationer hjälpte dem att hitta en egen roll i gruppen och anpassa sin aktivitet till gruppen. Utbildningen förberedde studerandena att beakta olika barns behov i grupper och gav dem verktyg att handleda barn och unga.

Handledning från Barnavårdsföreningen var mycket givande enligt studerandena. Det var berikande och lärorikt att höra om andras erfarenheter och få feedback på sitt eget arbete, vilket gav mer självförtroende i rollen som ledare.

Projektet avslutades 2024 med finansiering från Svenska folkskolans vänner. Vi strävar efter att få en kontinuerlig fortsättning på mentorskapsprogrammet och har fått finansiering för att fortsätta arbetet inom ramen för Näktergalen-programmet. Näktergalens mentorsprogram är hämtat från Sverige och har spridits till andra universitet i Sverige, Finland, Europa och även till Afrika. Näktergalen syftar till att para ihop högskolestuderande med barn i åldern 8–12 år för att fungera som mentorer, vilket ger barnen möjlighet att utvecklas och bredda sina sociala nätverk samt bekanta sig med högskolemiljö och dess möjligheter.  Samtidigt som mentorerna får värdefull erfarenhet och utbildning i ledarskap och kommunikation.

Baserat på studerandenas feedback från pilotutbildningen kan vi anta att det är ett givande koncept både för studerandena och för de barn som deltar i verksamheten. Vi ser fram emot att fortsätta utveckla och expandera detta program för att stödja fler barn och ungdomar i framtiden.

Författare:

• Ann Backman, projektforskare, Novia
• Sarah Lindgård, studerande, Novia
• Robin Stenhäll, studerande, Novia
• Jennifer Dalgren, Sakkunnig inom ungdoms- och familjearbete, Barnavårdsföreningen
• Lina Nybjörk, lektor, Novia

Här kommer en liten uppdatering från ESF+-projektet BRON - Sysselsättningens kontaktbro i Österbotten. Bron är ett grupprojekt som strävar efter att bygga ett starkt och mångprofessionellt nätverk av sysselsättningsexperter längs Österbottens kustregion. Projektet stöder AN2025-reformen genom att utveckla tjänster relaterade till sysselsättning samt genom att främja sysselsättning och kompetensutveckling. Målet är att utveckla snabbare vägar till arbete genom fördomsfritt samarbete med arbetsgivare, utbildningsinstitutioner och ett brett spektrum av intressenter.

Grupprojektets huvudsakliga genomförare är Vasa stads sysselsättningsservice. Delgenomförare är YA! Yrkesakademin i Österbotten, medborgarinstitutet Alma, yrkesutbildaren Vamia samt Vasa kyrkliga samfällighet.

Att flytta till ett nytt land är utmanande på många sätt och att hitta jobb och sysselsättning kan verkligen kännas som att vandra i en djungel. Likaså kan man uppleva samma snåriga djungel även om man är född och uppvuxen här och snart närmar sig en examen och arbetslivet.

Därför är en av de viktigaste sakerna som vi på YA gör inom ramen för BRON-projektet, att handleda, hjälpa och stöda människor i att navigera på den finländska arbetsmarknaden, förstå arbetskulturen och hitta möjligheter för framtiden.

I Österbotten är kontakter och nätverk ofta avgörande för att få in en fot på arbetsmarknaden, men för den som är ny i Finland eller för den som just avslutat sina studier kan det vara svårt att veta var man ska börja. Därför fungerar vi som en bro mellan arbetsgivare, nyanlända och nyutexaminerade och hjälper båda parter att hitta och förstå varandra för att undvika eventuella kulturkrockar eller generationskrockar.

Vi erbjuder handledning och jobbcoaching för nyfinländare och nyutexaminerade som behöver stöd i att hitta sin väg framåt. Med låg tröskel kan man kontakta oss för hjälp med vägledning, jobbsökning, ansökningar, CV, praktikplatser, studier eller att studera svenska eller finska på egen hand. Vi handleder på svenska, lätt svenska, finska, selkosuomi, engelska och franska. Möjlighet till handledning finns på alla YA:s enheter från norr till söder. Många hittar oss när vi varit med på olika evenemang, via våra olika utbildningar och integrationskurser eller helt enkelt via djungeltelegrafen.

I feedback vi samlat in från deltagare lyfts flera viktiga aspekter och effekter av projektets arbete fram. För det första framgår det tydligt att projektet spelar en viktig roll i de handleddas dagliga liv. Flera betonar hur viktig den individuella handledningen och den praktiska hjälpen och förklaringar har varit, särskilt i kontakten med myndigheter och vid krångliga ansökningar. Projektet underlättar för nyanlända och andra att integreras i samhället och på arbetsmarknaden, när man får praktisk hjälp och förklaringar så minskar också stressen och oron och man känner sig inte så ensam med utmaningarna. Projektet fungerar även som en viktig länk mellan individer, arbetsgivare och olika myndigheter.

Slutligen framgår det att projektet dessutom har en positiv inverkan på människors psykiska välmående och motivation och har hjälpt dem att navigera i det finländska samhället och på arbetsmarknaden. Genom att erbjuda stöd och uppmuntran hjälper projektet alltså människor att övervinna hinder och att tro på sin egen förmåga och process, något som är avgörande för deras framsteg.

Om du eller någon du känner behöver stöd i att ta nästa steg i arbets- eller studielivet, tveka inte att höra av dig!

Melina Saari, projektplanerare vid YA