Den 11 september bjöd Yrkeshögskolan Novia in till hållbarhetsevenemanget A Sustainable Tomorrow (AST 2024). Evenemanget ordnades för elfte gången och samlade i år 30 000 deltagare på 200 hubbar runtom i Norden.

Målet med evenemanget är att skapa medvetenhet och engagemang kring hållbarhetsfrågor. Deltagarna samlas på hubbar runtom i Norden och följer med evenemanget som sänds från Helsingborg, Sverige. Det är lite som att följa med en tv-sändning, och via hubbarna skapas nya nätverk som ger kraft för omställningsarbetet. Novia är huvudpartner i nätverket och arrangerade hubbar i Vasa, Åbo, Jakobstad och Raseborg.

Kata Nylén, psykolog och expertrådgivare, inledde dagen med att tala om temat dissonans. Hon betonade att vårt samhälle är starkt individfokuserat, trots att vi borde sträva efter att bli mer kollektiva. I Norden lever vi med många privilegier och det uppstår ofta en kognitiv dissonans när våra handlingar inte stämmer överens med våra värderingar.

Författaren och journalisten Gurgîn Bakircioglu delade sin personliga resa och uppmuntrade deltagarna att samtala med människor som inte aktivt arbetar med omställning. Han lyfte fram att många, särskilt bland äldre generationer och invandrare, lever hållbart utan att nödvändigtvis kalla det för omställning eller hållbarhet – för dem är det helt enkelt ett sätt att leva.

Maria Wolrath Söderberg, forskare vid Södertörns högskola, förde fram att vi ofta hittar på ursäkter för att stå ut med dissonansen i vardagen. Hon betonade att ingen ny t-shirt är bättre än en miljövänlig t-shirt och att det är bättre att avstå än att bara minska konsumtionen, eftersom det leder till en beteendeförändring. Hon berättade att obehagskänslan vi får av dissonans är avgörande för att ta steget mot förändring. Tidigare forskning har visat att skam och rädsla kan vara passiviserande, men det stämmer inte helt, rädsla kan också skapa handlingskraft. Vi behöver utmana vår bekvämlighetszon och inse att det kan vara svårt att ge upp det vi älskar.

Fredrik Reinfeldt talade om det kommande presidentvalet i USA, befolkningstillväxt och hur befolkningspyramiden skiftar. Vi går från att ha en stor ung befolkning, till att en majoritet består av äldre. Därför blir de äldre och pensionärerna också allt viktigare i omställningsarbetet. Hur lever 70-åringar idag och i framtiden, och hur kan de delta i omställningen?

Kata Nylén avslutade dagen genom att ge publiken några tips på hur vi kan komma ur våra dissonansfällor.

• Dissonans mellan mål: vinn på att vara modig
• Dissonans mellan informationskällor: förankra det ni gör i vetenskap
• Dissonans mellan ekonomiska förutsättningar: identifiera privilegier och använd dem
• Dissonans mellan kulturer: arbeta med mångfald
• Dissonans mellan normer: skapa gemensamma mål för normskifte
• Dissonans mellan generationer: involvera unga i allt ni gör
• Kognitiv dissonans: agera tillsammans.

Genom att vara modig, förankra förändring i vetenskap, jobba tillsammans och involvera olika generationer arbetar vi vidare för omställning. AST 2024 var en inspirerande dag som gav deltagarna mycket att tänka på och verktyg för att fortsätta arbeta för en hållbar framtid.

I Schaumansalen i Jakobstad samlades studerande och personal för att ta del av sändningen.

The Advanced Nurse Practitioner (ANP) course for educators was organized by Turku University of Applied Sciences under the Nordplus network during 29.05.23 – 2.06.23.  Countries from the Nordic and Baltic states participated, from Finland three universities of Applied Sciences took part in the course: Turku University of Applied Sciences who have had the ANP program for several years and who also acted as the coordinator of the Nordplus network; Jyväskylä University of applied Sciences that will start an ANP program in English in August 2023 and have a well-established program for ANP in Finnish; and Novia University of Applied Sciences which was the pioneer university in the Nordic countries and in Finland to start the education in 2007. Two lecturers teaching in the ANP program at Novia took part in this inspiring course.

ANPs are highly trained and educated nurses who have completed an advanced level of education, usually a Masters degree or Doctors degree. They possess the expertise to diagnose and treat various medical conditions, in several countries. They can also prescribe medication and interpret diagnostic tests and provide comprehensive care to patients.  Countries in the Nordic and Baltic states have a variety of roles for the ANP. ANPs play a crucial role in health care, particularly in underserved areas as rural areas, and collaborating with other healthcare providers to enhance patients’ outcomes.

The participants shared concerns and visions concerning the legislation in each country and the content formulating the curriculum. We had the opportunity to share our experiences and gain new understandings from our Nordic and Baltic colleagues. For example, a unique role for Clinical Nurse Specialist (CNS) programs on a Master level and the legislation in Iceland, gave some new visions for future development. Teachers from more established ANP programs shared their concerns about the need for more educated nurses to meet the demand of a growing elderly population in their countries or the lack of physicians, which creates a path for career development for nurses. In all the Baltic and Nordic states, the education for ANP is organized on Master level but the legislation for ANP varies between countries.

New experience and ideas

The course included a variety of lectures, workshops and group discussions. The host university also put an emphasis on connecting and networking between the participants. This was especially important because the ANP role is relatively new in the majority of the countries or even in its infancy for example in Sweden and in the Baltic states.

It became clear that despite the differences between countries and educational institutions the same competencies were required to complete ANP’s programs. Competencies like advanced clinical skills, comprehensive assessment, diagnostics, the ability to process information and generate recommendations based on evidence were emphasized. The challenges to teach ANPs and ideas for courses to increase clinical competences were discussed during several group discussions.  

Focus was also put on the ways educators evaluate student's skills and knowledge within the ANP education. In most cases the Objective Structured Clinical Exam (OSCE) was the preferable tool for evaluation. OSCE is a widely used assessment method in medical and healthcare education. It’s designed to evaluate clinical skills competency and performance of students in a standardized setting. During the OSCE, participants rotate through a series of stations, where they are required to interact with standardized patients, usually an actor. The international community of ANPs has recognized the OSCE method, therefore, in Novia, we have been using this method since 2009. During the group discussions we shared our experiences about OSCE and discussed the different applications of this exam also in BsN level. We were inspired by the application in Turku were the OSCE was including peer learning and the evaluators included also one student in each station. 

Common challenges

Three main challenges all programs shared. The first was how to raise awareness about ANP and the possibility for programs improvement. ANP was understood as the opportunity for nurses’ career development path and at the same time to create an advanced role that will benefit the health care system in each country. The second challenge relates to the legislation and registration for ANP’s that needs to be developed in each county. It is important to add that in Finland a group of educators are meeting regularly toward achieving a registration for ANP in Valvira. The third is the deliberate need to integrate practice courses in the curriculum. This issue is important in order to meet the recommendation of the International Council of Nurses (ICN). However, in Finland in all Universities of Applied Sciences this significant subject has not been addressed yet and has to be considered and discussed in the future.

The future

The need for ANP will intensify in the future due to a growing need for nurses with advanced clinical and expert knowledge.  The number of programs for ANP will grow in all countries and bring new opportunities and challenges. The opportunity to share knowledge, experiences and concerns is a productive way of cooperation and it is understood as a part of lifelong learning for us. We are looking forwards to more cooperation between the universities in the near future.

The Advanced Nurse Practitioner (ANP) course for educators was organized by Turku University of Applied Sciences under the Nordplus network during 29.05.23 – 2.06.23.  Countries from the Nordic and Baltic states participated, from Finland three universities of Applied Sciences took part in the course: Turku University of Applied Sciences who have had the ANP program for several years and who also acted as the coordinator of the Nordplus network; Jyväskylä University of applied Sciences that will start an ANP program in English in August 2023 and have a well-established program for ANP in Finnish; and Novia University of Applied Sciences which was the pioneer university in the Nordic countries and in Finland to start the education in 2007. Two lecturers teaching in the ANP program at Novia took part in this inspiring course.

ANPs are highly trained and educated nurses who have completed an advanced level of education, usually a Masters degree or Doctors degree. They possess the expertise to diagnose and treat various medical conditions, in several countries. They can also prescribe medication and interpret diagnostic tests and provide comprehensive care to patients.  Countries in the Nordic and Baltic states have a variety of roles for the ANP. ANPs play a crucial role in health care, particularly in underserved areas as rural areas, and collaborating with other healthcare providers to enhance patients’ outcomes.

The participants shared concerns and visions concerning the legislation in each country and the content formulating the curriculum. We had the opportunity to share our experiences and gain new understandings from our Nordic and Baltic colleagues. For example, a unique role for Clinical Nurse Specialist (CNS) programs on a Master level and the legislation in Iceland, gave some new visions for future development. Teachers from more established ANP programs shared their concerns about the need for more educated nurses to meet the demand of a growing elderly population in their countries or the lack of physicians, which creates a path for career development for nurses. In all the Baltic and Nordic states, the education for ANP is organized on Master level but the legislation for ANP varies between countries.

New experience and ideas

The course included a variety of lectures, workshops and group discussions. The host university also put an emphasis on connecting and networking between the participants. This was especially important because the ANP role is relatively new in the majority of the countries or even in its infancy for example in Sweden and in the Baltic states.

It became clear that despite the differences between countries and educational institutions the same competencies were required to complete ANP’s programs. Competencies like advanced clinical skills, comprehensive assessment, diagnostics, the ability to process information and generate recommendations based on evidence were emphasized. The challenges to teach ANPs and ideas for courses to increase clinical competences were discussed during several group discussions.  

Focus was also put on the ways educators evaluate student's skills and knowledge within the ANP education. In most cases the Objective Structured Clinical Exam (OSCE) was the preferable tool for evaluation. OSCE is a widely used assessment method in medical and healthcare education. It’s designed to evaluate clinical skills competency and performance of students in a standardized setting. During the OSCE, participants rotate through a series of stations, where they are required to interact with standardized patients, usually an actor. The international community of ANPs has recognized the OSCE method, therefore, in Novia, we have been using this method since 2009. During the group discussions we shared our experiences about OSCE and discussed the different applications of this exam also in BsN level. We were inspired by the application in Turku were the OSCE was including peer learning and the evaluators included also one student in each station. 

Common challenges

Three main challenges all programs shared. The first was how to raise awareness about ANP and the possibility for programs improvement. ANP was understood as the opportunity for nurses’ career development path and at the same time to create an advanced role that will benefit the health care system in each country. The second challenge relates to the legislation and registration for ANP’s that needs to be developed in each county. It is important to add that in Finland a group of educators are meeting regularly toward achieving a registration for ANP in Valvira. The third is the deliberate need to integrate practice courses in the curriculum. This issue is important in order to meet the recommendation of the International Council of Nurses (ICN). However, in Finland in all Universities of Applied Sciences this significant subject has not been addressed yet and has to be considered and discussed in the future.

The future

The need for ANP will intensify in the future due to a growing need for nurses with advanced clinical and expert knowledge.  The number of programs for ANP will grow in all countries and bring new opportunities and challenges. The opportunity to share knowledge, experiences and concerns is a productive way of cooperation and it is understood as a part of lifelong learning for us. We are looking forwards to more cooperation between the universities in the near future.

En kväll i januari samlades nästan hundra barnmorskor, barnmorskestuderande och doulor och andra intresserade för att lyssna på Susanna Heli från Stockholm vid Novia i Vasa. Besöket var ett samarbete mellan Folkhälsan, Arcada och Yrkeshögskolan Novia.

Utgående från sin egen första förlossning, då hon överraskades av hur stark upplevelsen var, vill hon hjälpa kvinnor att föda på ett tryggare sätt. Hon hjälper också barnmorskor och doulor att förstå hur de ska hjälpa kvinnorna konkret.

Kvinnor är bl.a. rädda för smärtan, att tappa kontrollen över sin kropp, att barnet eller de själva ska ta skada under förlossningen.  Då man blir rädd gör det mer ont, ofta är det inte smärtan som är problemet utan rädslan. Om man inte är rädd kan man klara av mer. Stress och rädsla kopplar på det sympatiska nervsystemet med hormonet adrenalin, medan trygghet hör ihop med det parasympatiska nervsystemet där oxitocin utsöndras. Hormonet oxitocin ökar livmodersammandragningar och hjälper mjölken att komma ut ur brösten, men är också ett lugn och ro- och lyckohormon, som får kvinnan att känna sig nöjd, lycklig och att knyta kontakten till barnet bättre. Adrenalinet däremot är ett ”fight or flight” hormon som höjer vår beredskap, ökar blodtrycket och pulsen och gör oss fokuserade, rädda och stressade.

Fyra metoder

Susanna Heli använder fyra metoder för att förvandla födseln från rädsla och stress till en trygg situation. De är andning, avslappning, att använda rösten och ett positivt tänkande. 

Andningen ska helst vara lugn och ljudlös.

Avslappning ska ske i hela kroppen från panna, käke, axlar och rumpa och lår. Känslan ska vara tung och neråtriktad. Då man är avslappnad i panna, käkar m.m. så öppnas också bäckenet bättre och barnet kan födas lättare.

Rösten kan användas för att bryta smärtimpulserna till hjärnan. Man kan t.ex. säga MMM, ÖÖÖ eller AAA med en mörk röst som påminner om ett bröl.

Kvinnan ska tänka positiva tankar såsom JA eller DET KOMMER ATT GÅ BRA, inte ”nej det här klarar jag inte”.

Om det är svårt att få kontakt med kvinnan p.g.a. av att hon är rädd eller har mycket ont kan man som barnmorska eller doula prova på något som Susanna Heli kallar alliansen. Den har tre steg.

1. Be om lov att få ge stöd.
2. Be mamman säga till om det inte funkar.
3. Få henne att gå med på att prova under tre sammandragningar.

Susanna Heli betonar olika former av vårdande

Att se kvinnan i ögonen, att lyssna på vad hon säger och att konkret visa hur hon ska göra t.ex. genom att själv göra, säga eller andas med henne. Vårdande har länge betonats och använts av barnmorskor, men här presenteras de i ett nytt sätt, där de även förklaras fysiologiskt och konkret.

Beröring, långsamma strykningar som upprepas många gånger var som helst på kroppen utsöndrar oxitocin.

Tryck, till exempel att man kan trycka med båda händerna på axlarna eller på huvudet inger trygghet och något att fokusera på.

Närhet, att man står riktigt nära kvinnan så att hon kan känna värmen från kroppen eller luta sig mot den andra känns tryggt.

Att man upprepar positiva saker som t.ex. Jag är här med dig, du är duktig, det går fint eller andra ord som man kommit överens med kvinnan om på förhand.

Susanna Heli är sjukgymnast och doula och har skrivit flera böcker: Att föda utan rädsla som även finns på engelska som Confident birth och som i vår ges ut på finska Peloton synnytys. Den finska boken har hon skrivit med Susanna Hirvikorpi. Hon har också tillsammans med Liisa Svensson skrivit Trygg förlossning En omvårdnadsmodell för minskad stress och rädsla avsedd för vårdpersonal

Projektet Hälsoskogen har under året undersökt om vistelse i naturmiljöer kan främja arbetshälsa. Projektet har slutseminarium i december.

Vår kropp är anpassad för fysisk aktivitet, att röra på sig. Vi har levt så under större delen av mänsklighetens historia, närmare bestämt har vi under hela 96% av vår historia levt som jägare-samlare. Sedan utvecklades jordbrukssamhället (3,9% av vår historia) följt av industrialiseringen (0,08% av vår historia) och nu digitaliseringen (0,02% av vår historia). (Hansen 2021).         

Genom evolutionen är vår insida anpassad till naturens olika sinnesintryck, men samhällsutvecklingen har resulterat i att de flesta nu lever i naturfattiga miljöer. Levnadsvanorna har förändrats och de flesta sitter stilla större delen av sin vakna tid och en stor del av oss lever under ständig, långvarig stress vilket gör att bland annat den psykiska hälsan blir lidande. Vi är fysiologiskt och mentalt byggda för att hantera plötsliga men övergående stresspåslag, kroppen tål inte oavbruten stress. (Ottosson, Ottosson & Magnusson 2020; Hansen 2021) Vi klarar alltså stress relativt bra, men bara om vi ibland tar en paus och låter kroppen återgå till ett inre viloläge (Ottosson m.fl. 2020). 

Det finns idag en hel del forskning som tyder på att vistelse i naturmiljöer har en gynnsam effekt både på psykisk och fysisk hälsa (Oxford textbook of nature and public health, 2018). Evidensgraden har visat sig vara hög eller mycket hög för en del mekanismer i naturen som påverkar vår hälsa positivt, det betyder att bevisläget för positiva hälsoeffekter är säkrat inom områden som bl.a. dagsljus, frisk luft, fysisk aktivitet och grönområdens påverkan på den stressrelaterade ohälsan (Engström, Juuso, Liljegren & Lundmark Alfredsson, 2023). 

Pilotprojektet Hälsoskogen

Vad kan man då göra för att främja arbetshälsa? Pilotprojekt Hälsoskogen har under 2023 testat och utvärderat nya verksamhetsmodeller och naturbaserade interventioner som kan användas för att i proaktivt syfte främja arbetshälsa. Inom ramen för projektet har inspirationseftermiddagar i naturomgivning ordnats med personalgrupper från Korsholms kommun och Österbottens välfärdsområde. Även en fortbildningsmodul kring naturbaserade aktiviteter för främjande av arbetshälsa har genomförts. Deltagarna fick lära sig mer om bland annat naturbaserade verksamhetsformer, deras hälsofrämjande effekter samt lära sig metoder för främjande av arbetshälsa och återhämtning med hjälp av djur- och naturbaserade metoder.    

Preliminära resultat visar att de personer som hittills deltagit i projektet upplever naturvistelsen som mycket återhämtande. Med hjälp av en sinnesstämningsenkät som mäter sinnesstämningen före och efter interventionen framgår det att deltagarna känt sig mer avspända, lugnare, mer harmoniska och mer klartänkta efter utestunden.  Målsättningen är att inom välfärdsområdet öka både kommunernas och välfärdsområdets användning av hälsoskogsverksamhet och naturbaseradeinterventioner i proaktivt syfte.        

Projektet ordnar ett slutseminarium online den 8.12 där vi berättar mera om resultaten. I slutseminariet har vi också en intressant gästföreläsning. Mera information och anmälan hittar ni här: Forskningsnytt - Slutseminarium för projektet Hälsoskogen - kan naturbaserade metoder främja arbetshälsa? » novia.fi      

“Hälsoskogen - ett pilotprojekt i Österbotten” 

Projektet Hälsoskogen är ett pilotprojekt som pågår 1.1-31.12-2023 och finansieras av Europeiska Socialfonden med prioriteringsområde / särskilt mål 7.1 ”Förbättring av produktivitet och arbetshälsa”. Projektet är ett samarbetsprojekt mellan Yrkeshögskolorna Centria och Novia. Samarbetsparter är Österbottens Välfärdsområde, Korsholms Kommun och Mieli r.f. Inom projektet planeras också ett fortsättningsprojekt baserat på resultaten från pilotprojektet. 

Författare:
Sara Kåll-Fröjdö, projektledare, Centria
Maria Hofman-Bergholm, projektexpert, Centria
Nanette Westergård, projektforskare Yrkeshögskolan Novia
Anne Hietanen, projektforskare, Yrkeshögskolan Novia

Foto: Sara Kåll-Fröjdö. 

Litteratur 

Engström, Å., Juuso, P., Liljegren, M. & Lundmark Alfredsson, L. (2022). Vård, omsorg och rehabilitering utomhus: Teori, praktik och nya perspektiv (Upplaga 1.). Studentlitteratur AB.  

Hansen, A. (2021). Depphjärnan. Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?Bonnier Fakta. 

Ottosson, Å., Ottosson, M. & Magnusson, R. (2020). Närmare Naturen. Vetenskap och vetskap om varför vi mår bra därute. Bonnier Fakta.                      

van den Bosch, M., Bird, W. (2018). Oxford Textbook of Nature and Public Health.Oxford University Press: Oxford, UK.

Projektet Hälsoskogen har under året undersökt om vistelse i naturmiljöer kan främja arbetshälsa. Projektet har slutseminarium i december.

Vår kropp är anpassad för fysisk aktivitet, att röra på sig. Vi har levt så under större delen av mänsklighetens historia, närmare bestämt har vi under hela 96% av vår historia levt som jägare-samlare. Sedan utvecklades jordbrukssamhället (3,9% av vår historia) följt av industrialiseringen (0,08% av vår historia) och nu digitaliseringen (0,02% av vår historia). (Hansen 2021).         

Genom evolutionen är vår insida anpassad till naturens olika sinnesintryck, men samhällsutvecklingen har resulterat i att de flesta nu lever i naturfattiga miljöer. Levnadsvanorna har förändrats och de flesta sitter stilla större delen av sin vakna tid och en stor del av oss lever under ständig, långvarig stress vilket gör att bland annat den psykiska hälsan blir lidande. Vi är fysiologiskt och mentalt byggda för att hantera plötsliga men övergående stresspåslag, kroppen tål inte oavbruten stress. (Ottosson, Ottosson & Magnusson 2020; Hansen 2021) Vi klarar alltså stress relativt bra, men bara om vi ibland tar en paus och låter kroppen återgå till ett inre viloläge (Ottosson m.fl. 2020). 

Det finns idag en hel del forskning som tyder på att vistelse i naturmiljöer har en gynnsam effekt både på psykisk och fysisk hälsa (Oxford textbook of nature and public health, 2018). Evidensgraden har visat sig vara hög eller mycket hög för en del mekanismer i naturen som påverkar vår hälsa positivt, det betyder att bevisläget för positiva hälsoeffekter är säkrat inom områden som bl.a. dagsljus, frisk luft, fysisk aktivitet och grönområdens påverkan på den stressrelaterade ohälsan (Engström, Juuso, Liljegren & Lundmark Alfredsson, 2023). 

Pilotprojektet Hälsoskogen

Vad kan man då göra för att främja arbetshälsa? Pilotprojekt Hälsoskogen har under 2023 testat och utvärderat nya verksamhetsmodeller och naturbaserade interventioner som kan användas för att i proaktivt syfte främja arbetshälsa. Inom ramen för projektet har inspirationseftermiddagar i naturomgivning ordnats med personalgrupper från Korsholms kommun och Österbottens välfärdsområde. Även en fortbildningsmodul kring naturbaserade aktiviteter för främjande av arbetshälsa har genomförts. Deltagarna fick lära sig mer om bland annat naturbaserade verksamhetsformer, deras hälsofrämjande effekter samt lära sig metoder för främjande av arbetshälsa och återhämtning med hjälp av djur- och naturbaserade metoder.    

Preliminära resultat visar att de personer som hittills deltagit i projektet upplever naturvistelsen som mycket återhämtande. Med hjälp av en sinnesstämningsenkät som mäter sinnesstämningen före och efter interventionen framgår det att deltagarna känt sig mer avspända, lugnare, mer harmoniska och mer klartänkta efter utestunden.  Målsättningen är att inom välfärdsområdet öka både kommunernas och välfärdsområdets användning av hälsoskogsverksamhet och naturbaseradeinterventioner i proaktivt syfte.        

Projektet ordnar ett slutseminarium online den 8.12 där vi berättar mera om resultaten. I slutseminariet har vi också en intressant gästföreläsning. Mera information och anmälan hittar ni här: Forskningsnytt - Slutseminarium för projektet Hälsoskogen - kan naturbaserade metoder främja arbetshälsa? » novia.fi      

“Hälsoskogen - ett pilotprojekt i Österbotten” 

Projektet Hälsoskogen är ett pilotprojekt som pågår 1.1-31.12-2023 och finansieras av Europeiska Socialfonden med prioriteringsområde / särskilt mål 7.1 ”Förbättring av produktivitet och arbetshälsa”. Projektet är ett samarbetsprojekt mellan Yrkeshögskolorna Centria och Novia. Samarbetsparter är Österbottens Välfärdsområde, Korsholms Kommun och Mieli r.f. Inom projektet planeras också ett fortsättningsprojekt baserat på resultaten från pilotprojektet. 

Författare:
Sara Kåll-Fröjdö, projektledare, Centria
Maria Hofman-Bergholm, projektexpert, Centria
Nanette Westergård, projektforskare Yrkeshögskolan Novia
Anne Hietanen, projektforskare, Yrkeshögskolan Novia

Foto: Sara Kåll-Fröjdö. 

Litteratur 

Engström, Å., Juuso, P., Liljegren, M. & Lundmark Alfredsson, L. (2022). Vård, omsorg och rehabilitering utomhus: Teori, praktik och nya perspektiv (Upplaga 1.). Studentlitteratur AB.  

Hansen, A. (2021). Depphjärnan. Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?Bonnier Fakta. 

Ottosson, Å., Ottosson, M. & Magnusson, R. (2020). Närmare Naturen. Vetenskap och vetskap om varför vi mår bra därute. Bonnier Fakta.                      

van den Bosch, M., Bird, W. (2018). Oxford Textbook of Nature and Public Health.Oxford University Press: Oxford, UK.

Fritidsaktiviteter är ofta av stor betydelse för barnets välbefinnande och självkänsla, samtidigt som de ger barnet en känsla av gemenskap och samhörighet. Barns möjlighet att delta i fritidsaktiviteter är starkt kopplad till familjens livssituation, exempelvis ekonomiska förhållanden eller livsstil. Enligt Barnkonventionens artikel 31 har varje barn rätt till lek, vila och fritid, samt till att delta i konst- och kulturaktiviteter.

Finlandsmodellen erbjuder gratis hobbyverksamhet i anslutning till skoldagens slut, vilket är ett utmärkt exempel på hur hobbyverksamhet kan göras tillgänglig för alla. Det finns dock barn som behöver extra stöd för att delta i verksamheten, och ledare i barngrupper som behöver stöd.

På Yrkeshögskolan Novia har vi inom socionomutbildningen genomfört en pilotutbildning där vi utbildat barnambassadörer för att fungera som mentorer i barngrupper samt för enskilda barn. Under pilotutbildningen har vi samarbetat med bland annat Korsholms kommun, som erbjuder hobbyverksamhet enligt Finlandsmodellen. Vi har även samarbetat med Barnavårdsföreningen, som har erbjudit handledning till barnambassadörerna.

Under läsåret 2024–25 testade vi konceptet med lyckat resultat. Studerandena arbetade med barn i åldern 9–11 år och ungdomar i åldern 13–15 år. Huvuduppgifterna var att finnas till för barnen i grupperna, utföra aktiviteter med dem, leda klubben tillsammans med en annan vuxen samt samtala och umgås med barnen och ungdomarna.

Hobbyverksamhet ger en bra motvikt till skolan och dess krav. Genom hobbyn kan barnet hitta nya vänner från andra skolor och bredda sina sociala nätverk. Inom ramen för pilotutbildningen har studerandena haft möjlighet att observera och hjälpa till i barngrupper som en extra vuxen.

Mentorernas närvaro i gruppen ledde till märkbara förändringar hos barnen och ungdomarna efter några träffar, vilket framgår av feedback från studerandena. Barnen blev mer vana vid mentorernas närvaro och ungdomarna blev mer öppna. Några ungdomar som tidigare var tysta började ta egna initiativ till samtal. Kursen som mentorerna hade gått förbättrade bemötandet av barn, särskilt de med specialbehov, och gav en bättre inblick i hur man hanterar olika situationer.

Studerandena i pilotgruppen tyckte att det var lärorikt att först inta en mer observerande roll i barngruppen för att sedan inta en mer aktiv roll. Genom observation kunde de identifiera de barn som behövde extra stöd i gruppen och reflektera över gruppdynamiken. Dessa observationer hjälpte dem att hitta en egen roll i gruppen och anpassa sin aktivitet till gruppen. Utbildningen förberedde studerandena att beakta olika barns behov i grupper och gav dem verktyg att handleda barn och unga.

Handledning från Barnavårdsföreningen var mycket givande enligt studerandena. Det var berikande och lärorikt att höra om andras erfarenheter och få feedback på sitt eget arbete, vilket gav mer självförtroende i rollen som ledare.

Projektet avslutades 2024 med finansiering från Svenska folkskolans vänner. Vi strävar efter att få en kontinuerlig fortsättning på mentorskapsprogrammet och har fått finansiering för att fortsätta arbetet inom ramen för Näktergalen-programmet. Näktergalens mentorsprogram är hämtat från Sverige och har spridits till andra universitet i Sverige, Finland, Europa och även till Afrika. Näktergalen syftar till att para ihop högskolestuderande med barn i åldern 8–12 år för att fungera som mentorer, vilket ger barnen möjlighet att utvecklas och bredda sina sociala nätverk samt bekanta sig med högskolemiljö och dess möjligheter.  Samtidigt som mentorerna får värdefull erfarenhet och utbildning i ledarskap och kommunikation.

Baserat på studerandenas feedback från pilotutbildningen kan vi anta att det är ett givande koncept både för studerandena och för de barn som deltar i verksamheten. Vi ser fram emot att fortsätta utveckla och expandera detta program för att stödja fler barn och ungdomar i framtiden.

Författare:

• Ann Backman, projektforskare, Novia
• Sarah Lindgård, studerande, Novia
• Robin Stenhäll, studerande, Novia
• Jennifer Dalgren, Sakkunnig inom ungdoms- och familjearbete, Barnavårdsföreningen
• Lina Nybjörk, lektor, Novia

Under de senaste åren har digitala verktyg diskuterats på många plan inom högskolesektorn i vårt land och att använda sådana inom utbildning är redan en självskriven del av vår vardag. Vid Yrkeshögskolan Novias institution för konst och kultur blev vi under hösten 2018 intresserade av hur vi kunde undersöka digitalisering och digital närvaro i en konstnärlig process. Vi deltog i två olika digitaliseringsprojekt nationellt och inom Norden, vilket ledde till att vi ville ta reda på om och hur dessa skulle gagna vår verksamhet på ett konstnärligt plan.

Vi beslöt oss för att skapa ett forskningsprojekt med konstnärliga förtecken där detta skulle undersökas. Genom projektet Digisti yhdessä hade vi införskaffat LoLa-apparatur vilket även Turun ammattikorkeakoulu hade. Novia och Turun AMK är de enda utbildningarna på yrkeshögskolenivå inom scenkonstpedagogik, och vi såg att man genom detta forskningsprojekt kunde skapa en fin samarbetsmöjlighet. Hur skulle detta då läggas upp för att digital närvaro på ett ändamålsenligt vis kunde undersökas?

Vi beslöt oss för att ge denna digitala närvaro en helt egen roll i projektet. Den skulle alltså inte appliceras på ett färdigt manus utan arbetas fram från grunden och få ta sin egen plats i den konstnärliga arbetsprocessen. Konstnärliga forskningsprocesser är ofta fenomenologiska, alltså av ett slag där konstnären speglar sig själv i förhållande till omgivningen. Att då betrakta den digitala närvaron som en del av denna omgivning kring konstnärerna ger möjlighet att tydligare förstå digitaliseringens roll och betydelse för en konstnärlig arbetsprocess.

Utbildningen i scenkonst blev projektets kärna. Arbetsnamnet för projektet blev EDDA och under ledning av Novias lektor Gabriele Alisch valde man devising till arbetsmetod. Inom scenkonsten innebär devising att improvisationen ligger som grund för arbetet, det finns alltså inget färdigt manus att utgå ifrån. Genom ett givet tema - i detta fall den fornnordiska Eddan - har man en utgångspunkt för den konstnärliga processen. Detta har visat sig vara en god startpunkt för vårt forskningsprojekt och den digitala närvaron har kunnat undersökas och betraktas ur många olika synvinklar.

För vårt forskningsprojekt har vi fått finansiering av Svenska kulturfonden, Konstsamfundet, Otto A. Malms stiftelse och Harry Schaumans stiftelse. Tack vare dessa bidrag har vi kunnat möjliggöra en forskningsprocess där studerande från hela institutionen deltar under ledning av synnerligen goda handledare, bland andra regissör Marco Lindholm och koreograf Kaisa Lallukka. Dessutom är samarbetet med Turun ammattikorkeakoulu och gästlärare från Norden (bland andra Patrick Qvist, Frank Berger och Michel Ruths) väldigt fruktbart.

I skrivande stund har forskningsprojektet ännu inte haft premiär, projektet utmynnar i en föreställning som heter Ragnarök och framförs i Schaumansalen i Jakobstad 13.3, 15.3 och 16.3. Föreställningen kan även ses live i Åbo på Turun ammattikorkeakoulu.

Fotonot: på grund av force majeure kunde endast en föreställning framföras.

Yrkeshögskolan Novia är samarbetspart i utvecklingsprojektet Välmående omsorg som strävar efter att utveckla arbetsprocesser tillsammans med personal och förmän vid äldrevårdsenheter. Utvecklingsarbetet görs med hjälp av Lean och metoder inom servicedesign.

En Leanmetod: värdeflödeskartläggning

Lean – organisationens redskap för individuell självreflektion 

Att lansera Lean – en metod för verksamhetsutveckling på en vårdenhet – har varit både utmanande och givande. Det kan liknas vid att bege sig ut på en resa med ett bestämt mål men med en karta som har symboler på ett annat språk. Som arbetstagare innebär dessa symboler ett helt annat tänk än vad du är van vid. Som förman känner du igen symbolerna men det är svårt att inspirera personalen till att använda dem.

Personalen inom vården är idag van vid ständiga förändrings- och förbättringsprocesser som avlöser varandra. Många har upplevt att det tär på både motivation och engagemang och det stjäl energi att vara tvungen förändra något i en tid där stressen är den närmaste arbetskamraten, personalresurserna tryter och den egna orken är låg. Dessutom upplever många arbetstagare inom vården att en stor del av de förändringar som gjorts inte resulterat i förbättringar utan snarare lett till försämringar. Eftersom deltagandet i detta projekt också har inneburit en förändring för arbetsgrupperna på enheterna, fick vi verkligen ta oss en funderare – vad och hur ska vi göra för att göra alla delaktiga, utan att de känner att de dräneras på ork och energi?

Är förändringar alltid fantastiska? 

Svaret på den frågan finns faktiskt i Leanfilosofin: Allt kan förbättras, ja! Men alla förändringar behöver inte leda till förbättringar. Om förändringen inte leder till önskat resultat så är det bara att återgå till det som var tidigare. När personalen insåg detta, sänktes stressnivån och en strimma av nyfikenhet infann sig istället. ”Vad vill ni förbättra på er arbetsplats?” var frågan vi ställde till de deltagande enheterna. Detta vållade en del huvudbry och många förbättringsförslag hade sin grund i organisationen eller i samspelet med arbetskamraterna, teman som man inte direkt kan förändra via Lean.

I vår arbetskultur är det lätt att vi söker syndabockar för att ha någon att beskylla då något inte fungerar. Leanfilosofin tar avstånd från detta syndabockstänkande och väljer istället att fokusera på vars och ens personliga ansvar. När personalen tillsammans fick visualisera arbetsprocesserna och öva på att standardisera ett arbetsmoment ledde detta till en igenkännande aha-upplevelse för många. Tänk så lite som gjorts och vad mycket som ännu kan göras!

En viktig del i Lean är även servicedesignen, som blivit ett allt oftare förekommande ord i vårdsammanhang. I korthet innebär detta att man försöker se världen ur klientens perspektiv och sträva efter att hitta en lösning som utgår från denne. För personalen var detta en utmaning och via visualiseringsövningar steg insikten fram om hur viktigt det är att satsa tid på självreflektion för att i alla situationer kunna ta klientens perspektiv. Alla dessa upplevelser gav också en överraskningsbonus; nämligen skratt! Detta i sin tur ökade samhörighetskänslan i arbetsgruppen.

Se dig i spegeln!

Hemma är du kanske den slarviga familjemedlemmen trots att du vet att de andra förväntar sig det motsatta av dig. På arbetet har du förväntningar på dig själv att du ska göra ett noggrant jobb och förväntar dig att dina arbetskamrater ska göra samma sak. Vetskapen om hur dina förväntningar på dig själv och på andra ändrar när du går från din privatroll till din yrkesroll är en värdefull insikt!

Om projektet

Hyvinvoiva hoiva – Välmående omsorg är ett tvåspråkigt projekt med målgruppen personal samt förmän inom den offentliga och privata sektorns äldrevårdsenheter. De deltagande enheterna finns i regionerna Birkaland, Egentliga Finland, Nyland samt Österbotten. Syftet med projektet är att erbjuda stöd för att utveckla välmående i arbetet och ökad förändringsberedskap hos personalen inom äldreomsorgen. Projektet finansieras av Social- och hälsovårdsministeriet med Europeiska socialfonden som delfinansiär. Det är avgiftsfritt för enheterna att delta.

Fotnot: texten har tidigare publicerats i bloggen tuottavajatuloksellinentyoelama.blogspot.com, vill du veta mera om projektet? På youtube (länk: https://youtu.be/c8mDOWUrUaI)  finns en kort projektpresentation som du gärna får dela vidare.

Projektets webbplats finns på adressen www.abo.fi/hyvinvoivahoiva

I dagens läge borde varje företag på något sätt ta hänsyn till hållbarhet i sin verksamhet. Konsumenter och arbetstagare är medvetna om att klimatförändringen är en global utmaning som involverar varje regering, organisation, företag, familj och individ.

En övergång till en mer cirkulär ekonomi kommer på sikt sannolikt att innebära stora fördelar för företag, även om det vid första anblicken kan verka oöverkomligt att ändra affärsmodell och verksamhet. En cirkulär modell kan förbättra tillgången på råvaror, öka konkurrenskraften, främja innovation och öka försäljningen – för att inte glömma en mindre negativ inverkan på vår planet.  

För att stöda företag i utvecklingen mot ökad hållbarhet och en cirkulär affärsmodell har Yrkeshögskolan Novia, Jyväskylän ammattikorkeakoulu och Haaga-Helia tillsammans utvecklat ett kompetenscenter för cirkulär ekonomi. Kompetenscentret kommer att tillhandahålla tjänster till företag i olika storlekar gällande cirkulär ekonomi och hållbarhet. Kompetenscentret är i synnerhet avsett för små och medelstora företag med begränsade resurser för förnyelse och ska bland annat stöda företag i att utveckla nätverk och bygga upp ekosystem för cirkulär ekonomi.

Det är ingen enkel sak att veta vilket stöd man egentligen behöver gällande utvecklande av företagets hållbarhet, koldioxidneutralitet eller cirkulära affärsmodeller. Bland företagen i projektet kring Kompetenscentret ser man märkbara skillnader i behovet av hjälp, både vad gäller region, företagsstorlek och bransch. För att kunna avhjälpa problemen olika infallsvinklar till trots, vill vi som jobbar med kompetenscentret skapa en enda servicepunkt för alla företag. En ”lucka”, där företag lätt och smidigt kan få hjälp och stöd för att främja den gröna övergången, med allt från kontaktuppgifter till experter, utbildningar, verkstäder för utveckling, konkret information om lagstiftning och case-exempel.  Företag kan även ta del av ny forskning och de nyaste trenderna inom området, allt för att stöda lönsam tillväxt och hållbar utveckling.

Sommaren 2023 kommer kompetenscentrets tjänster för cirkulär ekonomi och hållbarhet att öppnas för allmänt bruk. För dem som är intresserade av att vara med i utvecklingen av centret kan möjlighet ännu ges att komma med. En möjlighet för företag i alla storlekar, eftersom man via utvecklingen av kompetenscentret också får kunskap och insikter i hur företagets hållbarhet eller cirkularitet kunde utvecklas.

Länk till kompetenscentret: https://www.kiertotalousosaamiskeskus.fi/sv/framsida/

I dagens läge borde varje företag på något sätt ta hänsyn till hållbarhet i sin verksamhet. Konsumenter och arbetstagare är medvetna om att klimatförändringen är en global utmaning som involverar varje regering, organisation, företag, familj och individ.

En övergång till en mer cirkulär ekonomi kommer på sikt sannolikt att innebära stora fördelar för företag, även om det vid första anblicken kan verka oöverkomligt att ändra affärsmodell och verksamhet. En cirkulär modell kan förbättra tillgången på råvaror, öka konkurrenskraften, främja innovation och öka försäljningen – för att inte glömma en mindre negativ inverkan på vår planet.  

För att stöda företag i utvecklingen mot ökad hållbarhet och en cirkulär affärsmodell har Yrkeshögskolan Novia, Jyväskylän ammattikorkeakoulu och Haaga-Helia tillsammans utvecklat ett kompetenscenter för cirkulär ekonomi. Kompetenscentret kommer att tillhandahålla tjänster till företag i olika storlekar gällande cirkulär ekonomi och hållbarhet. Kompetenscentret är i synnerhet avsett för små och medelstora företag med begränsade resurser för förnyelse och ska bland annat stöda företag i att utveckla nätverk och bygga upp ekosystem för cirkulär ekonomi.

Det är ingen enkel sak att veta vilket stöd man egentligen behöver gällande utvecklande av företagets hållbarhet, koldioxidneutralitet eller cirkulära affärsmodeller. Bland företagen i projektet kring Kompetenscentret ser man märkbara skillnader i behovet av hjälp, både vad gäller region, företagsstorlek och bransch. För att kunna avhjälpa problemen olika infallsvinklar till trots, vill vi som jobbar med kompetenscentret skapa en enda servicepunkt för alla företag. En ”lucka”, där företag lätt och smidigt kan få hjälp och stöd för att främja den gröna övergången, med allt från kontaktuppgifter till experter, utbildningar, verkstäder för utveckling, konkret information om lagstiftning och case-exempel.  Företag kan även ta del av ny forskning och de nyaste trenderna inom området, allt för att stöda lönsam tillväxt och hållbar utveckling.

Sommaren 2023 kommer kompetenscentrets tjänster för cirkulär ekonomi och hållbarhet att öppnas för allmänt bruk. För dem som är intresserade av att vara med i utvecklingen av centret kan möjlighet ännu ges att komma med. En möjlighet för företag i alla storlekar, eftersom man via utvecklingen av kompetenscentret också får kunskap och insikter i hur företagets hållbarhet eller cirkularitet kunde utvecklas.

Länk till kompetenscentret: https://www.kiertotalousosaamiskeskus.fi/sv/framsida/

Visste ni att konststaden Mänttä-Filpula nyligen sökte stadsdirektör för att leda staden ”med en mjuk hand”? Eller att många konstförmedlare rapporterat rekordhöga försäljningssiffror det senaste året?

Bildkonsten är en kommunikation, om än en tystlåten sådan, från en människa till en annan. Bilden, eller närmast fotografiet var det jag själv förtrollades av en gång för dryga 30 år sedan, när jag som grubblande blyg tonåring hittade inspiration i konsten. Bildkonsten har en långsam, närmast ceremoniell egenskap som förmedlare av känslor och tankar. Jag fann en stilla röst i bilden, utan de spektakel som omgav mig i andra sammanhang.

Mycket har hänt sedan dess, världen har blivit ännu mer bekymmersam och komplex. Alla de rädslor jag då hade har förverkligats, världen står inför kris efter kris. Omhändertagandet av vår mentala hälsa, meningsfullare kommunikation och inspiration (innovationens bränsle!) känns mer avgörande än någonsin förr. Olika studier och rapporter bekräftar att konsten har en positiv inverkan på människors välmående, men jag skulle påstå att konsten gör mer än så. Konstnärernas och i synnerhet de prekära bildkonstnärernas arbete intresserar exempelvis forskare, eftersom arbetets karaktär anses ge signaler på kommande förändringar i arbetet överlag. Enligt en utredning utförd av Finska kulturfonden för några år sedan är bilder det som unga och barn är mest intresserade av gällande alla skapande konstformer. Samtidigt utvecklas intresset för olika typer av bildkonsthantverk, Jakobstads nya (EU-finansierade) verkstad för boktryckarkonst är bara ett av många exempel på denna nygamla entusiasm. Allteftersom evenemang och tillställningar avbokas och användandet av digitala medier ökar, växer behovet för andra typer av kommunikation. Det är tur att det finns platsspecifik konst, miljökonst och gatukonst; för konstgestaltningens mentala resor kräver varken salonger, häst eller vagn!

Med tanke på denna utveckling är det inte fullt förvånande att den offentliga konstens potential snappats upp av kommuner redan pre-corona. Ett inspirerande exempel på konst i stadsutveckling är Taidekehä i den lilla orten Kankaanpää, som har en utbildning motsvarande bildkonstutbildningen på Yrkeshögskolan Novia i Jakobstad. Där har kommunen tillsammans med lokala konstföreningar, företag och yrkeshögskolans lektorer utvecklat olika typer av konstprojekt, där studeranden förverkligar offentliga verk runtom i regionen. Studeranden får presentera sina projekt för stadens representanter inom ramarna för exempelvis praktik. Projekten kan handla om traditionella muraler och skulpturer eller nyare former av konstgestaltning och social konst. Professionella konstnärer anlitas vid större projekt, så samarbetsprojekten har även en sysselsättande bieffekt. Fler exempel finns i Cupores utredning ”Offentlig konst i regional planering och utveckling” som publicerades 2020 (Julkinen taide aluerakentamisessa ja -kehittämisessä – Taloudellisen arvon tunnistaminen ja arviointimenetelmät).

Jakobstad med sina långa anor, industri, mångspråkighet och moderna campus skapar en särskild dynamik i staden, en spännande miljö för tolkningar! Denna inspiration kunde förvandlas till offentlig konst som ökar på invånarnas välfärd, delaktighet, samhörighet och även tillgänglighet. Den offentliga konsten är ju öppen och gratis för alla.

Sade Kahra arbetar som projektledare för samarbetsprojektet ”Att övervinna farans år – en utbildningsmodell för bildkonstnärens nya arbete” inom FUI, kultur och entreprenörskap vid Yrkeshögskolan Novia i Jakobstad.

Hur går det? – frågan ställer vi kolleger, vänner och anhöriga då vi möts. Vi frågar oss själva ibland också – hur har jag det egentligen? Det är allmänt känt att vårt välbefinnande är en helhet som beror på hur vår vardagliga omgivning fungerar och hur vi själva mår, både fysiskt och mentalt. En stor del av vardagarna arbetar eller studerar vi varför det har betydelse hur vardagen i det sammanhanget fungerar.

Hur ser tempot i din vardag ut? Reflektera över det – låt oss säga på skalan ett till tio, där värdet tio står för ständig brådska och värdet ett står för ofta förekommande perioder av passivitet. Värderar du ”höghastighetskulturen” och har mestadels ett högt tempo? Lider du av informationsöverflöd och tidsbrist för att kunna varva ner? Då finns risken för att din hjärna blir utmattad. Eller kanske är ditt tempo konstant långsamt och du undviker ständigt att delta aktivt? Lider du av känslan av att vara uttråkad, att du står utanför gemenskapen och informationsflödet? Då finns risken att du utmattas av känslan av meningslöshet. Hoppas ditt svar landade någonstans mellan de två ytterligheterna. Hoppas att du känner en balans i tempot i din vardag och att det finns stunder för återhämtning och reflektion i din vardag.

Välbefinnande i arbetet är en helhet och påverkas av hur meningsfullt arbetet känns, hurudant arbetsklimatet är och hur verksamheten leds; finns det klara målsättningar, hur ser informationsgången ut och hur fördelas ansvar och roller, hur följs detta upp och leder det till en vidare utveckling på arbetsplatsen. Vi brukar benämna detta för vårt handlingsutrymme.

En välmående medarbetare känner till spelreglerna samt förstår sin roll och sitt ansvar och känner därmed trygghet. Meningsfulla arbetsuppgifter och en positiv arbetsgemenskap leder till en känsla av välbefinnande i arbetet. Sporras medarbetare till engagemang och tar egna initiativ till åtgärder utvecklas också vi-andan. En öppen, positiv och sporrande växelverkan stöder i sin tur utförande av arbetet. I ett fungerande samarbete månar vi om gott uppförande som vidare sporrar till en god kommunikationskultur. Då finns det en god beredskap till att hantera konflikter och förebygga osakligt bemötande också. Avsaknad av gemenskap eller kontakt med kolleger, eller känsla av meningslöshet däremot leder till en förhöjd risk för en försämrad arbetsförmåga.

En öppen samtalskultur har en skyddande effekt på välbefinnande i arbetet

Det centrala är att arbetsförmåga aktivt leds på arbetsplatsen. Vid nyanställning behövs systematisk inskolning och medarbetares olika livsskeden och karriärutveckling behöver beaktas i planeringen av arbetsuppgifter. På arbetsplatsen skapas diskussionsmöjligheter och genom regelbundna utvecklingssamtal garanteras att kommunikationen är ömsesidig. Vi behöver också använda sakkunniga partners hjälp för att främja arbetsförmågan och hälsan, såsom företagshälsovården och pensionsförsäkringsbolaget. Ett systematiskt och fungerande samarbete mellan företaget, förmännen och företagshälsovården har konstaterats vara ett effektivt sätt att upprätthålla medarbetarens arbetsförmåga. Företag som aktivt använder modeller för att ta upp frågor gällande arbetsförmågan och ger tidigt stöd i olika skeden av medarbetarens karriär tryggar en öppen samtalskultur på ett systematiskt sätt.

Genom aktivt ledarskap säkrar vi möjligheter till interaktion och skapar ”rum” för att medarbetare kan dela av sitt kunnande och sina erfarenheter åt varandra. Ett öppet samtalsklimat kännetecknas bland annat av:

• signaler ges till korta och friare diskussioner innan möten påbörjas eller avslutas
• öppenhet och ärlighet gentemot varandra
• respekt för när någon säger ifrån.

Sambandet mellan ett kollegialt, positivt arbetsklimat och produktiviteten och trivseln hos medarbetare finns att läsa i forskning kring temat. Vi vet att det är värt att satsa på arbetsklimatet på arbetsplatser så att medarbetare känner att det är givande och lockande att komma till arbetet. Det gäller inte enbart förmän utan alla medarbetare behöver vara uppmärksamma på varandra, lyfta varandra vid bra prestationer men respektera samtidigt att alla ger och tar emot komplimanger olika. Det kan ta bara några minuter i veckan, men dessa få minuter kan göra skillnad när det gäller att hjälpa din kollega att komma ihåg vikten av det arbete ni utför tillsammans. Uppskattning behövs för att hålla i gång relationerna. Om du märker att någon gjorde ett fantastiskt jobb med att samla in nödvändiga uppgifter för arbetsgruppen, säg det. Om du gillar att arbeta med någon, låt dem veta. Vi är alla människor och uppskattning hjälper oss att frodas.

Det är en bra idé att avsätta lite tid bara för att prata om hur saker och ting går. Ifall vi inte har en chans att prata om viktiga frågor kan missförstånd uppstå och spänningar uppstår då ofta. Kommunikation är en disciplin som måste utövas regelbundet; det är som att ta vitaminer eller göra armhävningar.

En förståelse för och acceptans av varandras olika livssituationer skapar en balans i arbetsplatskulturen så att kolleger i olika livsskeden känner välbefinnande. Genom att vi motverkar en kultur där man tar med jobbet hem eller idealiserar jobb på övertid, minskar risken för försämrad arbetsförmåga. Vi behöver diskutera arbetsfördelning på lång sikt och våga hjälpa och ta hjälp av varandra. Främjar vi kreativt arbete och ordnar också arbetsmöten vars enda syfte är att spåna fram idéer, finns förutsättningar för att nya, fina och icke förutsägbara lösningar hittas.

På vilket sätt förhåller du dig till arbetsglädje i din vardag? Vardagen blir som vi gör den, brukar man säga. Skänk en god tanke till en kollega om dagen, visa att du bryr dig. Jag vill gärna avsluta med att citera en av mina kolleger som säger; använder vi dagligen dessa tre ord - ”hej”, ”tack” och ”förlåt” - så bidrar vi redan långt till en trivsam vardag både för oss själva och andra i vår omgivning.

Texten är en nerkortad version av ett blogginlägg som finns att läsas i sin helhet på Novialia, Novias publikationssajt.

Hur går det? – frågan ställer vi kolleger, vänner och anhöriga då vi möts. Vi frågar oss själva ibland också – hur har jag det egentligen? Det är allmänt känt att vårt välbefinnande är en helhet som beror på hur vår vardagliga omgivning fungerar och hur vi själva mår, både fysiskt och mentalt. En stor del av vardagarna arbetar eller studerar vi varför det har betydelse hur vardagen i det sammanhanget fungerar.

Hur ser tempot i din vardag ut? Reflektera över det – låt oss säga på skalan ett till tio, där värdet tio står för ständig brådska och värdet ett står för ofta förekommande perioder av passivitet. Värderar du ”höghastighetskulturen” och har mestadels ett högt tempo? Lider du av informationsöverflöd och tidsbrist för att kunna varva ner? Då finns risken för att din hjärna blir utmattad. Eller kanske är ditt tempo konstant långsamt och du undviker ständigt att delta aktivt? Lider du av känslan av att vara uttråkad, att du står utanför gemenskapen och informationsflödet? Då finns risken att du utmattas av känslan av meningslöshet. Hoppas ditt svar landade någonstans mellan de två ytterligheterna. Hoppas att du känner en balans i tempot i din vardag och att det finns stunder för återhämtning och reflektion i din vardag.

Välbefinnande i arbetet är en helhet och påverkas av hur meningsfullt arbetet känns, hurudant arbetsklimatet är och hur verksamheten leds; finns det klara målsättningar, hur ser informationsgången ut och hur fördelas ansvar och roller, hur följs detta upp och leder det till en vidare utveckling på arbetsplatsen. Vi brukar benämna detta för vårt handlingsutrymme.

En välmående medarbetare känner till spelreglerna samt förstår sin roll och sitt ansvar och känner därmed trygghet. Meningsfulla arbetsuppgifter och en positiv arbetsgemenskap leder till en känsla av välbefinnande i arbetet. Sporras medarbetare till engagemang och tar egna initiativ till åtgärder utvecklas också vi-andan. En öppen, positiv och sporrande växelverkan stöder i sin tur utförande av arbetet. I ett fungerande samarbete månar vi om gott uppförande som vidare sporrar till en god kommunikationskultur. Då finns det en god beredskap till att hantera konflikter och förebygga osakligt bemötande också. Avsaknad av gemenskap eller kontakt med kolleger, eller känsla av meningslöshet däremot leder till en förhöjd risk för en försämrad arbetsförmåga.

En öppen samtalskultur har en skyddande effekt på välbefinnande i arbetet

Det centrala är att arbetsförmåga aktivt leds på arbetsplatsen. Vid nyanställning behövs systematisk inskolning och medarbetares olika livsskeden och karriärutveckling behöver beaktas i planeringen av arbetsuppgifter. På arbetsplatsen skapas diskussionsmöjligheter och genom regelbundna utvecklingssamtal garanteras att kommunikationen är ömsesidig. Vi behöver också använda sakkunniga partners hjälp för att främja arbetsförmågan och hälsan, såsom företagshälsovården och pensionsförsäkringsbolaget. Ett systematiskt och fungerande samarbete mellan företaget, förmännen och företagshälsovården har konstaterats vara ett effektivt sätt att upprätthålla medarbetarens arbetsförmåga. Företag som aktivt använder modeller för att ta upp frågor gällande arbetsförmågan och ger tidigt stöd i olika skeden av medarbetarens karriär tryggar en öppen samtalskultur på ett systematiskt sätt.

Genom aktivt ledarskap säkrar vi möjligheter till interaktion och skapar ”rum” för att medarbetare kan dela av sitt kunnande och sina erfarenheter åt varandra. Ett öppet samtalsklimat kännetecknas bland annat av:

• signaler ges till korta och friare diskussioner innan möten påbörjas eller avslutas
• öppenhet och ärlighet gentemot varandra
• respekt för när någon säger ifrån.

Sambandet mellan ett kollegialt, positivt arbetsklimat och produktiviteten och trivseln hos medarbetare finns att läsa i forskning kring temat. Vi vet att det är värt att satsa på arbetsklimatet på arbetsplatser så att medarbetare känner att det är givande och lockande att komma till arbetet. Det gäller inte enbart förmän utan alla medarbetare behöver vara uppmärksamma på varandra, lyfta varandra vid bra prestationer men respektera samtidigt att alla ger och tar emot komplimanger olika. Det kan ta bara några minuter i veckan, men dessa få minuter kan göra skillnad när det gäller att hjälpa din kollega att komma ihåg vikten av det arbete ni utför tillsammans. Uppskattning behövs för att hålla i gång relationerna. Om du märker att någon gjorde ett fantastiskt jobb med att samla in nödvändiga uppgifter för arbetsgruppen, säg det. Om du gillar att arbeta med någon, låt dem veta. Vi är alla människor och uppskattning hjälper oss att frodas.

Det är en bra idé att avsätta lite tid bara för att prata om hur saker och ting går. Ifall vi inte har en chans att prata om viktiga frågor kan missförstånd uppstå och spänningar uppstår då ofta. Kommunikation är en disciplin som måste utövas regelbundet; det är som att ta vitaminer eller göra armhävningar.

En förståelse för och acceptans av varandras olika livssituationer skapar en balans i arbetsplatskulturen så att kolleger i olika livsskeden känner välbefinnande. Genom att vi motverkar en kultur där man tar med jobbet hem eller idealiserar jobb på övertid, minskar risken för försämrad arbetsförmåga. Vi behöver diskutera arbetsfördelning på lång sikt och våga hjälpa och ta hjälp av varandra. Främjar vi kreativt arbete och ordnar också arbetsmöten vars enda syfte är att spåna fram idéer, finns förutsättningar för att nya, fina och icke förutsägbara lösningar hittas.

På vilket sätt förhåller du dig till arbetsglädje i din vardag? Vardagen blir som vi gör den, brukar man säga. Skänk en god tanke till en kollega om dagen, visa att du bryr dig. Jag vill gärna avsluta med att citera en av mina kolleger som säger; använder vi dagligen dessa tre ord - ”hej”, ”tack” och ”förlåt” - så bidrar vi redan långt till en trivsam vardag både för oss själva och andra i vår omgivning.

Texten är en nerkortad version av ett blogginlägg som finns att läsas i sin helhet på Novialia, Novias publikationssajt.

Design är både orsak och lösning till dagens stora utmaningar med resursutvinning, där 90 procent  av jordens totala förlust av biologisk mångfald och upp emot två tredjedelar av koldioxidutsläppen är resultatet från utvinning och processande av råmaterial.

Dock är det ett faktum att den allra största delen av avfall som genereras idag är möjligt att designa bort. Till skillnad från traditionell tillverkning med stort fokus på slutanvändaren tar cirkulär design hänsyn till alla inblandade moment i processen att utvinna, producera, använda och kassera produkter. Cirkulär design syftar till att minska avfallet genom att designa produkter som är återanvändbara, reparerbara och återvinningsbara, vilket förlänger livslängden på materialen och minskar behovet av jungfruliga resurser. Här byggs förutsättningar för att förlänga en produkts livscykel och skapa slutna kretslopp där värdefullt tekniskt material kan cirkuleras med högst möjliga bibehållna värde. Tillverkningsindustrin har en särskilt viktig roll att spela i denna omställning, med tanke på att resursutvinning och hantering har en så betydande roll i avfallsgenerering och förorening globalt.

I Jakobstadsregionen är pulsen i omställningsarbetet stadig, och tydligt speglad inom olika branscher som anpassar strategier utifrån de egna förutsättningarna. Projektet DeCiDe (Developing Circular Design) som drivs av yrkeshögskolorna Novia och Centria samt utvecklingsbolaget Conocordia, har under senaste året varit verksamt för att stötta aktörer inom regionens mångfacetterade och stora tillverkande industrin med viljan att ta praktiska kliv mot en mer cirkulär produktion och verksamhet. Men var ska man börja? Vad bör man fokusera på, och vilka andra aktörer kan man alliera sig med? Detta är avgörande frågor som ofta uppstår i början av omställningsresan, där en mängd olika parametrar behöver tas i beaktande och navigeras.

Det viktigaste steget är det första

Det viktigaste steget är det första, där ens cirkulära mål och vision kan börja ta form och styrelsen sätter upp nya mål. Men detta innebär också att undersöka och förstå inom den egna organisationen vilken typ av ny kapacitet, tänkesätt och verksamhet som kan behövas för att överbrygga glapp i dagens processer till morgondagens. En annan avgörande faktor är att stärka medvetenheten gällande de system man ingår i. Med ett systemperspektiv kan man underlätta arbetet med att identifiera och ta itu med potentiella glapp som försvårar materialcirkulation, exempelvis otillräcklig infrastruktur eller bristande konsumentmedvetenhet. Om systemperspektivet finns i beaktande redan i designskedet ökar möjligheten att satsa på rätt typ av långsiktiga cirkulära lösningar. Inledningsvis kan det vara utmanande att hitta alla svar och lösningar på egen hand, och det är därför som den cirkulära resan måste göras gemensamt över branscher och sektorer.

Utnyttja kraften i tvärsektoriellt samarbete för att driva fram förändring

Genom samarbeten kan aktörer från olika tillverkningssektorer skapa nya typer av system som minskar avfallet, förbättrar resurseffektiviteten och skapar nya ekonomiska möjligheter. Samarbete kan ta olika former, som att dela kunskap och resurser, engagera sig i gemensamma initiativ och att utveckla innovativa lösningar som skapar värde för alla intressenter. På så sätt kan vi utveckla en lokalt förankrad cirkulär ekonomi som inte bara är mer hållbar utan gör regionen mer motståndskraftig.

Circular Design Day infaller den 11.5 på Station 23 i Jakobstad. Här bjuds företag och allmänhet in till en heldag för inspiration, fördjupad kunskap om cirkulär ekonomi och design i stort och goda exempel som visar på möjliga vägar framåt. Dagen erbjuder ett utmärkt tillfälle att få nya insikter om hur man själv kan ta nästa steg mot en mer cirkulär produktion och verksamhet, men även de möjligheter som ligger i att bygga nya typer av samarbeten med aktörer över branscher och sektorer.

Säkra din plats redan idag: https://www.jakobstadsregionen.fi/circular-design-day-11-5-2023/

Design är både orsak och lösning till dagens stora utmaningar med resursutvinning, där 90 procent  av jordens totala förlust av biologisk mångfald och upp emot två tredjedelar av koldioxidutsläppen är resultatet från utvinning och processande av råmaterial.

Dock är det ett faktum att den allra största delen av avfall som genereras idag är möjligt att designa bort. Till skillnad från traditionell tillverkning med stort fokus på slutanvändaren tar cirkulär design hänsyn till alla inblandade moment i processen att utvinna, producera, använda och kassera produkter. Cirkulär design syftar till att minska avfallet genom att designa produkter som är återanvändbara, reparerbara och återvinningsbara, vilket förlänger livslängden på materialen och minskar behovet av jungfruliga resurser. Här byggs förutsättningar för att förlänga en produkts livscykel och skapa slutna kretslopp där värdefullt tekniskt material kan cirkuleras med högst möjliga bibehållna värde. Tillverkningsindustrin har en särskilt viktig roll att spela i denna omställning, med tanke på att resursutvinning och hantering har en så betydande roll i avfallsgenerering och förorening globalt.

I Jakobstadsregionen är pulsen i omställningsarbetet stadig, och tydligt speglad inom olika branscher som anpassar strategier utifrån de egna förutsättningarna. Projektet DeCiDe (Developing Circular Design) som drivs av yrkeshögskolorna Novia och Centria samt utvecklingsbolaget Conocordia, har under senaste året varit verksamt för att stötta aktörer inom regionens mångfacetterade och stora tillverkande industrin med viljan att ta praktiska kliv mot en mer cirkulär produktion och verksamhet. Men var ska man börja? Vad bör man fokusera på, och vilka andra aktörer kan man alliera sig med? Detta är avgörande frågor som ofta uppstår i början av omställningsresan, där en mängd olika parametrar behöver tas i beaktande och navigeras.

Det viktigaste steget är det första

Det viktigaste steget är det första, där ens cirkulära mål och vision kan börja ta form och styrelsen sätter upp nya mål. Men detta innebär också att undersöka och förstå inom den egna organisationen vilken typ av ny kapacitet, tänkesätt och verksamhet som kan behövas för att överbrygga glapp i dagens processer till morgondagens. En annan avgörande faktor är att stärka medvetenheten gällande de system man ingår i. Med ett systemperspektiv kan man underlätta arbetet med att identifiera och ta itu med potentiella glapp som försvårar materialcirkulation, exempelvis otillräcklig infrastruktur eller bristande konsumentmedvetenhet. Om systemperspektivet finns i beaktande redan i designskedet ökar möjligheten att satsa på rätt typ av långsiktiga cirkulära lösningar. Inledningsvis kan det vara utmanande att hitta alla svar och lösningar på egen hand, och det är därför som den cirkulära resan måste göras gemensamt över branscher och sektorer.

Utnyttja kraften i tvärsektoriellt samarbete för att driva fram förändring

Genom samarbeten kan aktörer från olika tillverkningssektorer skapa nya typer av system som minskar avfallet, förbättrar resurseffektiviteten och skapar nya ekonomiska möjligheter. Samarbete kan ta olika former, som att dela kunskap och resurser, engagera sig i gemensamma initiativ och att utveckla innovativa lösningar som skapar värde för alla intressenter. På så sätt kan vi utveckla en lokalt förankrad cirkulär ekonomi som inte bara är mer hållbar utan gör regionen mer motståndskraftig.

Circular Design Day infaller den 11.5 på Station 23 i Jakobstad. Här bjuds företag och allmänhet in till en heldag för inspiration, fördjupad kunskap om cirkulär ekonomi och design i stort och goda exempel som visar på möjliga vägar framåt. Dagen erbjuder ett utmärkt tillfälle att få nya insikter om hur man själv kan ta nästa steg mot en mer cirkulär produktion och verksamhet, men även de möjligheter som ligger i att bygga nya typer av samarbeten med aktörer över branscher och sektorer.

Säkra din plats redan idag: https://www.jakobstadsregionen.fi/circular-design-day-11-5-2023/

Vad händer då man tar utmaningar och behov av innovation som den marina industrin står inför, och ger dem till konstnärer? Det ville projektet IRM-Tool vid Yrkeshögskolan Novia ta reda på.

Tre marina företag och sju konstnärer

Förra hösten kom man inom projektet överens med Centret för konstfrämjande att testa en unik process. Sju konstnärer skulle få utveckla helt nya konstkoncept med hänsyn till de behov som företagen inom den marina branschen har.

Rita Rauvola är projektledare för IRM-Tool. Hon sökte upp företag som var motiverade, men framför allt tillräckligt öppna och redo att satsa sin tid på en process där ingen vet hur slutresultatet blir.
Parallellt med det här sökte man på Centret för konstfrämjande upp kända, finländska konstnärer som var intresserade av att applicera sitt kreativa kunnande på industrin.

Då processen inleddes var varvet Meyer Turku, Wilhelmsen Ships Service och Arctech Helsinki Shipyard med och funderade kring val av utmaningar som konstnärerna kunde ta itu med. Utmaningarna som företagarna först tänkte på var mycket relaterade till intern och extern kommunikation, olika sätt att starta och genomföra projekt, kvalitetshantering och till exempel öka tyst kunskap och organisatoriskt lärande.
Projektets konstnärsgrupp består av mediakonstnären Heini Aho, bildkonstnären Jukka Hautamäki, bildkonstnären Sini-Meri Hedberg,skulptören och rymdartisten Oona Tikkaoja, dansaren Sampo Kerola, serietecknaren Ville Pirinen och skådespelaren Tobias Zilliacus.

Deltagarna i processen, överst från vänster: Saara Suvela (Arctech), Annika Dahlsten (Taiteen edistämiskeskus), Heini Aho, Päivi Katajamäki (Turun ammattikorkeakoulu), Pirita Kärkkäinen (taiteen edistämiskeskus). Keskirivi vasemmalta: Kirsi Auvinen (Arxtech), Anita Åkerlund (Wilhemsen Ships Service), Sarita Manikas (Meyer Turku), Kari Sillanpää (Meyer Turku), Oona Tikkaoja, Liina Pölönen (Meyer Turku). Alarivi vasemmalata: Jukka Hautamäki, Tobias Zilliacus, Tommy Nyman (yrkeshögskolan Novia), Arto Kunnola (Clap Oy), krista Petäjäjärvi (Taiteen edistämiskeskus) ja Rita Rauvola (Yrkeshögskolan Novia). Bilden är tagen under den första workshoppen 11.12.2018 på Aboa Mare Maritime Training Center, Åbo.. Foto: Teresia Othman

Balansgången mellan samarbete och konstnärlig frihet

Processen startade på riktigt genom den gemensamma workshopen 11 december, då fick konstnärerna en första introduktion av utmaningarna. Den kreativa processen körde genast igång genom en diskussion av behoven. Tillsammans har konstnärerna initialt funderat över utmaningarna, och sedan på egen hand tagit sig an specifika utmaningar.  De färdiga konstkoncepten kommer att presenteras i början av februari på Aboa Mare Maritime Training center i Åbo.

Det är intressant att leka med tanken vad som hade kunnat hända om konstnärerna valt annorlunda, om de valt att jobba med ett annat företag eller om de hade varit inblandade i marina utvecklingsuppgifter tidigare.

En annan intressant aspekt av processen är hurdana resultaten blir när det gäller konstnärens frihet. Centret för konstfrämjande har under processen betonat den kollektiva utvecklingen och stödet för konstnärerna. Därför beslutades det att man först skulle inspirera företagen och hjälpa dem att utforma och konkretisera sina utmaningar innan de presenterades för konstnärerna.

En av målsättningarna med projektet IRM-Tool är att använda det kreativa kunnandet mer. Tanken är att det kunnande som finns inom den kreativa branschen ska kunna användas inte bara i början eller i slutet av produktutveckling, utan genom hela processen.  Under arbetets gång har projektet uppmuntrat konstnärerna att vara kontakt med företagen.

Före workshopen 9 januari var ingen av konstnärerna i kontakt med sina uppdragsgivare. Varför det, kan man undra? Kanske handlar det om att man som konstnär inte vill gå ut med ofullbordade idéer, och rollen som konstnär i en ny bransch, upplevts som en utmaning.

Efter det andra gemensamma mötet var atmosfären lugn och konstnärerna var överens om att göra företagsbesök, och man poängterade att det var viktigt att jobba tillsammans. Kanske gav konstnären Sini-Meri Hedbergs spontana ritverkstad där konstnärerna, företagen och experterna från IRM-Tool-projektet, Centret för konstfrämjande, och företaget Clap Oy, som är involverat i modellering av medlingsmodellen mellan artister och industrin, en puff i rätt riktning. Foto: Arto Kunnola / Clap Oy . Pöydän päässä Sini-Meri Hedberg.

När konstnärer möter ingenjörer

Processen har gjort det uppenbart att hur konstnären tar sig an en uppgift skiljer sig från en ingenjörs. Konstnären försöker ofta förstora och hitta sin egen infallsvinkel eller en ny vändpunkt, medan ingenjören försöker bryta ned utmaningarna i små delar som ska lösas. Färdigheter och vanor inom olika branschar kan komplettera varandra, eller utmaningen att förstå varandra kan bli för stor.

I praktiken finns ingen modell som klarar av att beskriva alla konstnärer- eller ingenjörer. Sist och slutligen är vi alla människor med egna historier, upplevelser och personligheter. Det har varit intressant att se hur många olika typer av konstnärer och ingenjörer det finns också i den här processen. Men, deltagarna har funderat över huruvida det  finns traditionella ingenjörer, och om det i så fall också finns traditionella konstnärer. Vissa deltagare uppfattade sig till exempel som en person som skulle vara glad att arbeta ensam i sin egen studio, medan andra ville söka information från olika perspektiv och utbyta idéer så mycket som möjligt med andra.

Konstvärde i problemlösning

Man skulle kunna tro att det är lätt att realisera konstens potential för utvecklingsändamål. Men det är svårt att säga vilket som är konstnärliga färdigheter och inte bara kreativitet, och vilka idéer som verkligen är ens egna. Det intressanta är att se hur idén utvecklas, hur de kommer att presenteras och, slutligen, om företagen kommer att genomföra de konstnärliga koncepten.

Den konstnärsmässiga inställningen i den här samarbetsprocessen är unik. Många konstnärer har haft tidigare dåliga erfarenheter av konkurrens kring idéer, där endast en blir utvald som vinnare och får alla fördelar. Den här processen är annorlunda därför att både de deltagande företagarna och konstnärerna har varit öppnare, utan att konkurrera med varandra.

Transparens, särskilt på varv, är inte alls självklart. Varven behöver partner, men samtidigt måste  man slå vakt om sin konkurrenskraft. I ett stort skeppsbyggnadsprojekt kan information inte delas för mycket eller för lite, och eftersom allt påverkar säkerheten måste enheterna delas upp i mindre delar med en strikt gräns. Underleverantörer kan ha kostnadseffektiva lösningar på den övergripande lösningen, men i stället ha svårt att förstå helheten.

Att utveckla konkurrenskraften kräver att vi tar in nya färdigheter och nytt kunnande. Nya sätt att kommunicera snabbt men begripligt mellan medarbetare i olika åldrar och med olika bakgrund och språk behövs. Som i den här processen där konst, åtminstone indirekt, arbetar för att sammanföra olika saker och människor. Konstnärernas färdiga koncept presenteras i februari 2019. Då kommer vi också att se vilka andra effekter konsten kan få på utvecklingen av den marina industrin.

Text: Rita Rauvola, projektledare IRM Tool, Yrkeshögskolan Novia

”Det är komplicerat” är ett av alternativen man kan välja som relationsstatus i Facebook. Det är mycket som är komplicerat här i världen, men vi vill ha snabba enkla svar. I populärvetenskaplig ledarskapslitteratur, liksom i självhjälpslitteratur är det vanligt med titlar som ”Åtta steg till en lyckad förändring” eller ”Fem principer för…”. Stora svåra processer kokas ner till några enkla råd. Följ dem så blir det bra. Visst kan dessa böcker innehålla korn av både visdom och sanning. Det eventuella misstaget är väl att få folk att tro att det ska vara enkelt. Livet är inte så lätt alla gånger. 

Framförallt verkar det ha blivit allt svårare att skilja på sant och falskt, verklighet och fantasi. USAs förra president ljög 30 573 gånger som president (WP 24.1.21). Många av dessa lögner återgavs i nyhetsmedia. Om vi måste vara på vår vakt och misstänksamma mot de auktoriteter och källor som borde vara de mest pålitliga, hur ska vi stackare då veta vad eller vem vi kan tro på? Då faller vi lätt i fällan att bara lita på våra vänner. Visst, det ska man, men inte på sociala media. Att lita på någons ärlighet och välvilja är en sak. Att lita på hens kompetens för källkritik är en helt annan. Vi gör lätt misstaget att tänka att en rejäl och pålitlig person också kan bedöma vad hen delar på nätet. Så är det naturligtvis inte alltid.

Internet, Google och sociala media har gjort livet både lättare och ibland roligare, men också mycket svårare. Traditionella media har journalistiska principer och etiska riktlinjer. Argumenterade texter flaggas som sådana. På sociala media blandas sanningar, halvsanningar och manipulerande lögner i en salig röra som dessutom lätt kan fås att se ut som riktiga nyheter. Den här soppan leder till att många delar ”artiklar” som man gillar, utan källkritik. I värsta fall blir argumenten sedan, som Jungar skrev på Yle 20.11.2020 ”Bevisen finns bara du orkar leta på Internet – då Youtubeklipp jämställs med doktorsavhandlingar räcker det inte att vädja till fakta och förnuft”. Gränsen mellan evidens och allmänt tyckande blir för somliga helt okänd eller likgiltig. Det är en aningslös hållning. Jag tror ingen väljer en pålitlig granne med starka åsikter om hjärtkirurgi att göra sin bypass-operation. Där förstår vi att åsikter inte räcker. Man måste vara sakkunnig. Då det gäller politik, global uppvärmning, vaccineringar och många andra – faktiskt livsavgörande frågor, väljer många lätt tvärtom, tyckande framom vetande och känslor framom fakta. Det är lite märkligt, tråkigt och framförallt farligt. 

Snart är det kommunalval igen. Då skulle det vara viktigt att få in de mest ansvarskännande och förnuftiga mänskorna i våra styrande församlingar, eller hur? Men med det politikerförakt och de hatkampanjer som ges spaltutrymme, vem vill ta ansvar? På sociala media får en liten del av befolkningen orimligt stor synlighet för sina extrema och ofta fantasifulla åsikter. Vem som helst får fritt presentera alternativa sätt att se på världen. Det sorgliga är att populisterna då kommer åt att dominera nyhetsflödet med sin propaganda – för att vi har en sån dragning mot det negativa och hotfulla. I USA såg vi hur lögner och propaganda kan förstora klyftor i ett samhälle på ett farligt sätt. Man tappade verklighetsförankringen så till den milda grad att man tog sig för att storma Capitolium. Det om något var att tro på förenklade svar på svåra frågor. För samhällsbyggande är svårt. Man måste kunna göra kompromisser. Det som oroar mej är att hotbilder som bygger på lögner och förenklingar samt svartvita lösningar på dessa får allt mera understöd.

Uppfattningar om verkligheten glider isär på ett farligt sätt. En vettig diskussion om alternativa sätt att bygga ett gott samhälle blir allt svårare. Vi behöver först en gemensam uppfattning om den verklighet vi lever i. Politik handlar om att ur olika perspektiv ge olika beskrivningar av sakernas tillstånd, men det verkar som om vi i dag har större klyftor än så. Det blir komplicerat om en säger att vaccin dödar och en annan att det räddar liv, eller att global uppvärmning bara är ett påhitt. Då behöver vi respekt för forskning och fakta.

I Slaget efter 12 torsdagen 14.1. på YLE diskuterades varför vetenskapen i dag överges på bred front. Det nämndes att vi måste acceptera att vi är längtande, kännande, tänkande mänskor. Ett första steg sades vara att reflektera över vad vi har för handen; att inte hantera känslor och åsikter som kunskap. Att respektera vetenskaplig evidens.

Förtroende är grunden för en fungerande demokrati. Därför attackeras också just detta av mörkermän (jo de är oftast män) med ljusskygga ambitioner. Så varför behöver vi bry oss? Katja Valaskivi, medieforskare och professor vid Helsingfors Universitet konstaterar att vi alla är potentiell konspirationstroende (KP 10.12.2020). Därför är det skäl att vara vaksam – på sig själv, vad man tror på och vad man sprider.

Roger Nylund är filosofie doktor och lektor i produktionsekonomi vid Yrkeshögskolan Novia.

Källhänvisningar

Washington Post: https://www.washingtonpost.com

Jonas Jungar 20.11.2020; https://svenska.yle.fi/artikel/2020/11/19/jonas-jungar-bevisen-finns-bara-du-orkar-leta-pa-internet-da-youtubeklipp

Kyrkpressen 10.12.2020; https://www.kyrkpressen.fi/nyheter/58988-det-ar-viktigt-att-forsta-att-vi-alla-ar-mottagliga-for-desinformation.html?offset=1

Digitala lösningar för hälsovården på framfart 

Att coronakrisen ställer till det för många branscher har knappast gått någon förbi. Inte minst för besöksnäringen. Men krisen banar också väg för nya sätt att uppleva en plats. Visit Faroe Islands är sedan tidigare kända för sina innovativa kampanjer och för några veckor sedan lanserade de sin senaste kampanj, Remote Tourism, alltså fjärrstyrd turism. Vid givna tidpunkter kan man alltså från sin dator eller telefon styra en person som är utrustad med kamera, betraktaren bestämmer helt och hållet vart personen ska gå och får på så vis uppleva Färöarna ur ett first person-perspektiv.

Vill man uppleva mera av just Färöarna så kan man också gå in på deras Sheep View. På Färöarna finns nämligen ingen Google Street View, däremot så har de över 80 000 får, alltså fler får än invånare. Så att fästa 360-kameror på fåren är helt klart det bästa sättet att kartlägga Färöarna, något som färöingen Durita Dahl Andreassen hade insett. När Google fick höra talas om Duritas initiativ, bestämde de sig för att hjälpa färöingarna genom att förse dem med kameror.

Ett Sheep View-får på Färöarna (foto: Pressbild Visit Faroe Islands)

Islänningarna har också corona-anpassat sig! Genom kampanjen #icelandathome uppmanar Inspired by Iceland folk att dela med sig av sina bästa Islandsminnen och på så vis uppleva Island på distans. Kul sätt att behålla en god relation med sina besökare även under kristider.

Vill man turista lite närmare våra hemtrakter, men ändå på distans så tycker jag att man ska besöka det digitala skärgårdsmuseet Skären. Det digitala skärgårdsmuseumet Skären har utvecklats inom ramarna för KulturÖsterbottens projekt Museilotsen. I Skären får du bekanta dig med den fiktiva familjen Sjöberg, som lever i den österbottniska skärgården i början på 1900-talet. Genom att följa med familjens vardagsliv får besökaren lära sig mer om bland annat fiske, säljakt, båtbygge och barnens liv. Museet består av fem teman som lyfter fram livet i skärgården genom föremål, berättelser, bilder och filmer. Ett fint museum som är väl värt ett besök tycker jag. Och nu kan ingen påstå att det är långt till Österbotten!

Nu under coronakrisen blir den digitala upplevelsen det enda alternativet för många människor och det som jag tycker är intressant nu är hur den här mixen av hur en digital och nästan fysisk upplevelse mixas genom det personliga perspektivet. Många kritiserar sociala medier och digitalisering för att det distanserar oss människor från varandra, men samtidigt så kan digitaliseringen, rätt använd och när den är bra gjord, också föra oss närmare varandra. Någonting gott ska det ju komma ur alla kriser.

Therese Sunngren-Granlund är forskningsledare på institutionen för konst och kultur vid Yrkeshögskolan Novia i Jakobstad. Kolumnen har tidigare publicerats i bloggen Livslärd (livslard.blogg.hbl.fi)