Projektet Kulturresiliens i ”det nya normala ”vill hjälpa kulturarbetare och föreningar att hitta verktyg för att erbjuda högkvalitativa digitala kulturupplevelser.

Det har knappast undgått någon att en av de hårdast drabbade branscherna under covid 19-pandemin är kulturbranschen. Såväl på KulturÖsterbotten vid Söfuk som vid Yrkeshögskolan Novias FUI-verksamhet funderades det på förutsättningarna att verka som kulturarbetare och -aktörer under och efter pandemin. När möjligheten gavs att söka pengar via Österbottens förbund för stödjande av hållbar tillväxt och livskraft i regionerna (s.k. AKKE-finansiering) lämnade båda organisationerna (ovetande om varandra) in nästan identiska projektplaner, med syfte att stöda kulturaktörerna och ge dem nya färdigheter i produktionen av digitala kulturtjänster. Österbottens förbund föreslog då att vi skulle slå ihop våra påsar och de kom därefter in som finansiär för projektet Kulturresiliens i ”det nya normala” som såg dagens ljus på våren 2021!

Inom projektet erbjuder vi en bred palett av fortbildningar och workshoppar till kulturarbetare och -aktörer. Fortbildningarna fokuserar på såväl teknisk kompetenshöjning som innehåll, publikarbete och kommunikation – allt inom ramen för det digitala förmedlandet. Även om vår främsta målgrupp är personer som arbetar med kultur professionellt eller genom en förening, är många av fortbildningarna intressanta också för en bredare målgrupp. 

Under hösten 2021 kommer projektet bland annat erbjuda en inspirationslördag den 13 november, med fokus på digitala program på museer och i utställningar. Vi kommer också att ordna två workshoppar med Sebastian Widjeskog från Nordic School of Entrepreneurship om hur du kan skapa inkomster via digitala produktioner. Nina Dahl-Tallgren, teaterpedagog på Wasa Teater kommer att hålla en föreläsningsserie kring publikarbete i en digital kontext. Vinterns och vårens program är ännu under planering.

Projektet pågår under tiden 1.4.2021-31.3.2022 och finansieras med anslag för stödjande av hållbar tillväxt och livskraft i regionerna (AKKE) av Österbottens förbund. 

Projektet genomförs i samarbete mellan Yrkeshögskolan Novia och KulturÖsterbotten. Vill du veta mer om projektet och våra workshoppar och fortbildningar kan du följa oss på Facebook https://www.facebook.com/kulturresiliens eller besöka vår webbsida https://www.kulturosterbotten.fi/vara-projekt/kulturresiliens

Något som fått mycket utrymme i media och som flitigt har diskuterats det gångna året är den framväxande batteriindustrin. Det talas om hundratals, ja på sikt kanske tusentals nya arbetstillfällen då alla kringeffekter räknas in. Det är inte bara industrin och underleverantörerna som drar nytta av nyetableringar utan också handeln och servicesektorn. Strålande utsikter alltså, men samtidigt en betydande utmaning. Det är ett avancerat pussel som håller på att läggas. 

När ett större företag går omkull eller flyttar sin verksamhet till billigare länder eller närmare marknaden, så är det ofta för individerna och orten som drabbas en kris av mindre eller större mått. Men i många fall stabiliseras läget småningom. De friställda sugs upp av andra företag eller så grundar de egna. Dynamiken på arbetsmarknaden fungerar. 

Vad händer när det omvända sker, alltså att ett det sker en större etablering på orten? Hur fungerar dynamiken då? Den nya aktören behöver snabbt bygga upp sin arbetsstyrka. Om det inte sker genom ett tillflöde av arbetskraft utifrån eller i form av arbetslösa som sysselsätts, så måste man i praktiken få arbetstagare från andra företag i regionen. Det blir då ett nollsummespel med en omfördelning av personalen mellan olika företag. Tillväxten uteblir, trots de många nya arbetstillfällena. Det här är en risk mot bakgrund av att mer än hälften av företagen upplever att tillväxten redan idag bromsas av brist på personal. Och detta trots att det samtidigt finns en arbetskraftsreserv i form av arbetslösa.

En av de viktigaste pusselbitarna för att dra nytta av nyetableringarna är självklart tillräcklig arbetskraft med rätt kompetens. En annan pusselbit är större grad av automation och robotik. En tredje kan vara anställda som arbetar på distans från annan ort. Sett ur ett regionalt perspektiv, för att upprätthålla välfärden, dynamiken och skatteintäkterna, är de två första pusselbitarna de intressantaste. Det allra viktigaste är människorna och nya arbetstillfällen skapar förutsättningar för befolkningstillväxt i regionen med många positiva kringeffekter. 

Regionens högskolor rekryterar studerande från både när och fjärran. Vi kan få studerande hit, vi kan utbilda dem, men vi kan inte i nämnvärd omfattning ge dem praktikplatser än mindre anställa dem. Och det är naturligtvis inte heller meningen. Den arbetsgivare som vill vara ett attraktivt alternativ på arbetsmarknaden idag och i framtiden gör klokt i att vara aktiv gentemot högskolornas studerande, såväl finländska som den växande skaran internationella studerande.

Högskolestuderande har en relativt hög rörlighet såväl till som från regionen. Det är skäl att notera att de utländska rekryterarna knappast kommer att bli mindre aktiva i Österbotten, tvärtom. De arbetsgivare som finns i regionen har ändå ett försprång när det gäller att rekrytera studerande till praktikplatser, examensarbeten och en första anställning. Ta vara på den chansen!

Något som fått mycket utrymme i media och som flitigt har diskuterats det gångna året är den framväxande batteriindustrin. Det talas om hundratals, ja på sikt kanske tusentals nya arbetstillfällen då alla kringeffekter räknas in. Det är inte bara industrin och underleverantörerna som drar nytta av nyetableringar utan också handeln och servicesektorn. Strålande utsikter alltså, men samtidigt en betydande utmaning. Det är ett avancerat pussel som håller på att läggas. 

När ett större företag går omkull eller flyttar sin verksamhet till billigare länder eller närmare marknaden, så är det ofta för individerna och orten som drabbas en kris av mindre eller större mått. Men i många fall stabiliseras läget småningom. De friställda sugs upp av andra företag eller så grundar de egna. Dynamiken på arbetsmarknaden fungerar. 

Vad händer när det omvända sker, alltså att ett det sker en större etablering på orten? Hur fungerar dynamiken då? Den nya aktören behöver snabbt bygga upp sin arbetsstyrka. Om det inte sker genom ett tillflöde av arbetskraft utifrån eller i form av arbetslösa som sysselsätts, så måste man i praktiken få arbetstagare från andra företag i regionen. Det blir då ett nollsummespel med en omfördelning av personalen mellan olika företag. Tillväxten uteblir, trots de många nya arbetstillfällena. Det här är en risk mot bakgrund av att mer än hälften av företagen upplever att tillväxten redan idag bromsas av brist på personal. Och detta trots att det samtidigt finns en arbetskraftsreserv i form av arbetslösa.

En av de viktigaste pusselbitarna för att dra nytta av nyetableringarna är självklart tillräcklig arbetskraft med rätt kompetens. En annan pusselbit är större grad av automation och robotik. En tredje kan vara anställda som arbetar på distans från annan ort. Sett ur ett regionalt perspektiv, för att upprätthålla välfärden, dynamiken och skatteintäkterna, är de två första pusselbitarna de intressantaste. Det allra viktigaste är människorna och nya arbetstillfällen skapar förutsättningar för befolkningstillväxt i regionen med många positiva kringeffekter. 

Regionens högskolor rekryterar studerande från både när och fjärran. Vi kan få studerande hit, vi kan utbilda dem, men vi kan inte i nämnvärd omfattning ge dem praktikplatser än mindre anställa dem. Och det är naturligtvis inte heller meningen. Den arbetsgivare som vill vara ett attraktivt alternativ på arbetsmarknaden idag och i framtiden gör klokt i att vara aktiv gentemot högskolornas studerande, såväl finländska som den växande skaran internationella studerande.

Högskolestuderande har en relativt hög rörlighet såväl till som från regionen. Det är skäl att notera att de utländska rekryterarna knappast kommer att bli mindre aktiva i Österbotten, tvärtom. De arbetsgivare som finns i regionen har ändå ett försprång när det gäller att rekrytera studerande till praktikplatser, examensarbeten och en första anställning. Ta vara på den chansen!

Yrkeshögskolan Novia har tillsammans med Skellefteå-företaget Visual Magic Education startat arbetet med att bygga upp ett antal tvärnationella utbildningar mellan Skellefteå, Vasa och Jakobstad.

Arbetet utförs i Interreg Aurora-finansierade projektet Borderless Game Academy.  Målet med projektet är bland annat att skapa förutsättningar för studerande vid Novia att bredda paletten med studier i visuella effekter.  

”Det handlar inte om att starta upp en ny utbildning, utan om att erbjuda en eller flera inriktningar för studerande från olika typer av examensstudier. Det finns ett stort behov av driftiga typer i spelindustrin som har högskoleexamen”, säger Tobias Björkskog, projektledare vid Yrkeshögskolan Novia.

I projektet kombineras svensk och finländsk utbildningsexpertis. Novias samarbetspart i Sverige, Visual Magic Education, erbjuder utbildning inom visual effects, men studierna leder inte till högskoleexamen.

”Tillsammans kan vi erbjuda studerande ett riktigt bra paket med studier i visuella effekter. Man behöver inte heller rikta in sig på spelindustrin, visuella effekter används också inom film, reklam, visualisering och tv-serier”

Projektet pågår till augusti 2025 och finansieras av Interreg Aurora.

För mer information om projektet kontakta Yrkeshögskolan Novia, projektledare Tobias Björkskog.

Från vänster i bild: Katrin Asplund (Novia), Mikael Norrgård (Novia), Tobias Björkskog (Novia), Magnus Johansson, (Visual Magic), Johan Linder (Visual Magic), Therese Sunngren-Granlund (Novia), Eero Paalanen (Novia), Rickard Wallin (Visual Magic)

Yrkeshögskolan Novia har tillsammans med Skellefteå-företaget Visual Magic Education startat arbetet med att bygga upp ett antal tvärnationella utbildningar mellan Skellefteå, Vasa och Jakobstad.

Arbetet utförs i Interreg Aurora-finansierade projektet Borderless Game Academy.  Målet med projektet är bland annat att skapa förutsättningar för studerande vid Novia att bredda paletten med studier i visuella effekter.  

”Det handlar inte om att starta upp en ny utbildning, utan om att erbjuda en eller flera inriktningar för studerande från olika typer av examensstudier. Det finns ett stort behov av driftiga typer i spelindustrin som har högskoleexamen”, säger Tobias Björkskog, projektledare vid Yrkeshögskolan Novia.

I projektet kombineras svensk och finländsk utbildningsexpertis. Novias samarbetspart i Sverige, Visual Magic Education, erbjuder utbildning inom visual effects, men studierna leder inte till högskoleexamen.

”Tillsammans kan vi erbjuda studerande ett riktigt bra paket med studier i visuella effekter. Man behöver inte heller rikta in sig på spelindustrin, visuella effekter används också inom film, reklam, visualisering och tv-serier”

Projektet pågår till augusti 2025 och finansieras av Interreg Aurora.

För mer information om projektet kontakta Yrkeshögskolan Novia, projektledare Tobias Björkskog.

Från vänster i bild: Katrin Asplund (Novia), Mikael Norrgård (Novia), Tobias Björkskog (Novia), Magnus Johansson, (Visual Magic), Johan Linder (Visual Magic), Therese Sunngren-Granlund (Novia), Eero Paalanen (Novia), Rickard Wallin (Visual Magic)

Med en pågående coronapandemi som hotar att övergå i en ekonomisk depression och växande arbetslöshet står vårt samhälle inför nya utmaningar. Det gäller också utbildningssektorn och högskolorna. Inom Novia jobbar vi för högtryck för att hålla igång verksamheten så normalt som möjligt, samtidigt som vi har fått många nya frågor som ska hanteras. Erfarenheterna kommer dock också att vara värdefulla med tanke på framtiden. Som en viss motvikt till de stora negativa effekterna av en kris som denna, så skapar den också grogrund för utveckling och framsteg. Att vid Novia på två dagar ställa om till distansundervisning och distansarbete gick över alla förväntningar. Det är mycket imponerande hur väl detta har löpt och vilken beredskap lärarna visat sig ha att undervisa över nätet.

Människan är en social varelse och nu uppmanas vi till social distansering. Konflikten är uppenbar. Samtidigt kan man stanna upp kring begreppet social distansering. Det handlar ju egentligen om fysisk eller till och med geografisk distansering, för att förhindra smittspridning, inte om att vi skulle distansera oss från varandra socialt. Tyvärr är risken uppenbar att den fysiska distanseringen för många resulterar i just en distansering också socialt. Det här gäller kanske i synnerhet de äldre och andra som hör till riskgrupperna, men för oss inom utbildningssektorn gäller det också studerande som upplever isolation. För många är den sociala dimensionen av studierna viktig både för andligt välmående och studiemotivation. Det är viktigt att vi är lyhörda för olika behov och situationer.

Finland hör till de länder som mest effektivt gått över till distansarbete. Det här beror kanske på att vi är ett glest befolkat land, med långa avstånd, och ibland hör man lite skämtsamt sägas att det passar oss bra att sitta hemma var för sig. Samtidigt så tror jag att vi är många som längtar tillbaka till den sociala arbetsgemenskapen på arbetsplatsen. Vi har ju också byggt våra arbetsplatser för att de ska stöda vårt arbete med till exempel ergonomi, teknik och bespisningstjänster. Våra hem har vi byggt för helt andra syften, primärt för samvaro med våra närmaste och för att balansera ett ofta hektiskt arbetsliv.

Det kommer en tid efter denna kris. Idag är det svårt att sia om hur det postpandemiska samhället kommer att se ut. Vi vet inte om detta virus är ett som försvinner från vår planet för gott eller om vi tvingas lära oss att leva med det. I det förra fallet kanske vi går tillbaka till något som liknar det tidigare normala, i det senare fallet får vi ett nytt normalläge.

Det som står klart är att priset för pandemin och dess hantering är mycket högt. Hur högt, kan vi i detta skede inte överblicka och jag ska inte ge mig in på detta. Det är ändå skäl att redan nu börja fundera över följderna. Samhällsekonomin ansträngs till det yttersta, samtidigt som behoven av utveckling är stora. Det framförs föreslag om att studieplatserna vid högskolorna ska utökas för att motverka en växande arbetslöshet. Företagens utvecklings- och omställningsbehov växer, samtidigt som kassan sinar. Enligt en aktuell undersökning som gjorts bland företagsledare, är det nu många som passar på att satsa på att stärka personalens kompetens, när tid frigörs från annat. För många, speciellt mindre företag, är det här dock i praktiken svårt eller omöjligt. Här behövs säkert nya samarbetsmodeller för utbildningssektorn och företagen. Inom Novia prövar vi som bäst en modell där våra studerande i sommar kan hjälpa företag med olika typer av mindre eller större utvecklingsuppgifter.

Novia vill vara med och lindra verkningarna av den pågående krisen samt stöda återhämtningen i en postpandemisk värld. Just nu vill jag ändå främst säga, att det är viktigt att vi håller kontakten och inte distanserar oss socialt, även om vi ska hålla fysisk distans.

Peter Björkroth samtalar om sjöfartsfrågor i sin engelskspråkiga podcast ”Peter.m.bjorkroth”. Björkroth jobbar som lektor vid Yrkeshögskolan Novias institution för teknik och sjöfart. 

Podcasten gästas av internationella gäster och i senaste avsnittet diskuteras framtidens utmaningar för sjöfarten med Agnieszka Hynnekleiv, forskarstuderande från Wester Norway UAS. I avsnittet diskuteras besättningens psykologiska egenskaper och hur teknologi och arbete skall planeras utgående från mänskans behov, dvs utgående från så kallad ”Human Factor” vetenskap. Diskussionen tar avstamp från Hynnekleivs forskning.

Hynnekleivs bakgrund är inom psykologi och hon lyfter fram det goda med ”mjuka kunskaper” och påpekar att egenskaper är något som kan tränas upp. Ju bättre man känner sig själv, desto enklare är det att urskilja om en känsla är på riktigt eller bara en känsla, t.ex. om kroppen är trött eller om man bara känner sig trött.

Avsnittet med Agnieszka Hynnekleiv är uppdelat i två delar och finns tillgängligt på Soundcloud.

Det har knappast undgått någon att ett flertal rapporter visar att ungdomar mår allt sämre. Coronapandemin har inte heller gjort situationen bättre. Forskning visar däremot att aktivitet och engagemang inom föreningar förbättrar människors välmående. I Österbotten har vi en fin föreningstradition; föreningarna bidrar till gemenskap och främjar välmående med sin aktiva och mångsidiga verksamhet. Många föreningar upplever dock att medlemsrekryteringen är svår och speciellt ungdomar är utmanande att nå.

Yrkeshögskolorna Novia och Centria driver därför tillsammans projektet “Ung i Förening”, för att öka ungdomars intresse för föreningsaktivitet och sätta föreningar på kartan för 15-25-åringar i Österbotten.

Eftersom en viktig del av projektet handlar om hur föreningar kan nå ut till ungdomar, var det av yttersta vikt att vi inom projektet frågar Österbottens 15-25 åringar hur de vill kommunicera och vill bli kommunicerade med. Vi var intresserade av att höra hur de förhåller sig till sociala medier, till hemsidor, hur de tar reda på information och vilken typ av information de vill ha av föreningar.

Våren 2022 utförde vi därför inom projektets ramar en enkät om ungdomars tankar kring föreningsliv och kommunikation. Enkäten skickades bland annat ut via studiehandledare, ungdomsledare och skolcoacher. Vi fick in 340 svar från ungdomar i 15-25 års åldern från hela Österbotten - och deras svar var glädjande. En majoritet på 57 % av respondenterna är medlemmar i en eller flera föreningar och de flesta respondenter associerar föreningsliv med gemenskap och att det är roligt att vara med.

Det överlägset vanligaste sättet att få information om föreningar visade sig vara via föräldrar, vänner och bekanta. I enkäten kom det också fram att en del av dem som inte är medlemmar i föreningar upplever att de inte blivit uppmuntrade att gå med i en förening. Det är alltså viktigt för föreningars medlemsrekrytering att vi pratar med varandra om föreningsliv. Föreningsliv ger en möjlighet att få umgås med andra, att få vara en del av en gemenskap och att få utöva en hobby, vilka var de tre främsta orsakerna respondenterna angav för medlemskap i föreningar.

I enkäten kom det fram att hemsidan är en viktig informationskanal och Instagram var föga överraskande den mest använda sociala kanalen för att följa föreningar. Under tiden som projektet pågått har vi konstaterat att en uppdaterad hemsida är a och o för en ny medlem. Information om evenemang och verksamhet behövs både på sociala medier och på hemsidan, men på hemsidan vill respondenterna enligt enkäten ha mera substans, mer information om hur man blir medlem, vad får man som medlem och allmän information om föreningen. På sociala medier så som Instagram och Facebook kan föreningen vara mer spontan och visa upp den mera vardagliga bilden från föreningslivet.

Österbottens föreningsliv är unikt – det finns tusentals föreningar bara i Österbotten. Forskning visar att föreningsliv främjar välmående, och i dessa tider då världen är oberäknelig och osäker känns det tryggare än någonsin att vårt rika föreningsliv bidrar positivt till vår vardag.

Du kan följa projektet ung i förening på Facebook.

UIF 2, bildtext: Azra Arnautovic föreläser under en föreningsverkstad

UIF 3, bildtext: Projektet har ordnat föreningsworkshoppar runtom i Österbotten.

Det har knappast undgått någon att ett flertal rapporter visar att ungdomar mår allt sämre. Coronapandemin har inte heller gjort situationen bättre. Forskning visar däremot att aktivitet och engagemang inom föreningar förbättrar människors välmående. I Österbotten har vi en fin föreningstradition; föreningarna bidrar till gemenskap och främjar välmående med sin aktiva och mångsidiga verksamhet. Många föreningar upplever dock att medlemsrekryteringen är svår och speciellt ungdomar är utmanande att nå.

Yrkeshögskolorna Novia och Centria driver därför tillsammans projektet “Ung i Förening”, för att öka ungdomars intresse för föreningsaktivitet och sätta föreningar på kartan för 15-25-åringar i Österbotten.

Eftersom en viktig del av projektet handlar om hur föreningar kan nå ut till ungdomar, var det av yttersta vikt att vi inom projektet frågar Österbottens 15-25 åringar hur de vill kommunicera och vill bli kommunicerade med. Vi var intresserade av att höra hur de förhåller sig till sociala medier, till hemsidor, hur de tar reda på information och vilken typ av information de vill ha av föreningar.

Våren 2022 utförde vi därför inom projektets ramar en enkät om ungdomars tankar kring föreningsliv och kommunikation. Enkäten skickades bland annat ut via studiehandledare, ungdomsledare och skolcoacher. Vi fick in 340 svar från ungdomar i 15-25 års åldern från hela Österbotten - och deras svar var glädjande. En majoritet på 57 % av respondenterna är medlemmar i en eller flera föreningar och de flesta respondenter associerar föreningsliv med gemenskap och att det är roligt att vara med.

Det överlägset vanligaste sättet att få information om föreningar visade sig vara via föräldrar, vänner och bekanta. I enkäten kom det också fram att en del av dem som inte är medlemmar i föreningar upplever att de inte blivit uppmuntrade att gå med i en förening. Det är alltså viktigt för föreningars medlemsrekrytering att vi pratar med varandra om föreningsliv. Föreningsliv ger en möjlighet att få umgås med andra, att få vara en del av en gemenskap och att få utöva en hobby, vilka var de tre främsta orsakerna respondenterna angav för medlemskap i föreningar.

I enkäten kom det fram att hemsidan är en viktig informationskanal och Instagram var föga överraskande den mest använda sociala kanalen för att följa föreningar. Under tiden som projektet pågått har vi konstaterat att en uppdaterad hemsida är a och o för en ny medlem. Information om evenemang och verksamhet behövs både på sociala medier och på hemsidan, men på hemsidan vill respondenterna enligt enkäten ha mera substans, mer information om hur man blir medlem, vad får man som medlem och allmän information om föreningen. På sociala medier så som Instagram och Facebook kan föreningen vara mer spontan och visa upp den mera vardagliga bilden från föreningslivet.

Österbottens föreningsliv är unikt – det finns tusentals föreningar bara i Österbotten. Forskning visar att föreningsliv främjar välmående, och i dessa tider då världen är oberäknelig och osäker känns det tryggare än någonsin att vårt rika föreningsliv bidrar positivt till vår vardag.

Du kan följa projektet ung i förening på Facebook.

UIF 2, bildtext: Azra Arnautovic föreläser under en föreningsverkstad

UIF 3, bildtext: Projektet har ordnat föreningsworkshoppar runtom i Österbotten.

Den internationella skogsdagen firades den 21 mars, någonting vi i Finland har skäl att uppmärksamma. Finland har delat med sig av sin skogskunskap runt om i världen i många decennier, och fortsätter med det. Också skogsutbildningen vid Novia har bidragit till kunskapsexporten - en handfull forsttekniker och skogsbruksingenjörer har under årens lopp hittat intressanta jobb inom den internationella skogssektorn.

Men störst har efterfrågan varit på den inhemska arbetsmarknaden, tvåspråkiga skogsbruksingenjörer har under flera år haft lätt att få jobb, eftersom bland annat generationsväxlingen i fackmannakåren har lett till brist på sakkunnigt forstfolk, särskilt i Österbotten. Det är därför glädjande att se att experimentet med den österbottenbaserade skogsbruksingenjörskursen som startade under hösten 2023 har fångat upp ett stort antal intresserade, 42 för att vara exakt.

Under andra halvan av 1900-talet utvecklades tekniken för skogsinventering och drivning i Finland till internationell toppnivå, men inom skogsvården följde man i stort sett samma skötselprinciper som under 1950-talet. Det fanns redan då en lång erfarenhet av hur man producerar virke effektivt, och skogsforskningen och skogsträdsförädlingen förfinade det här kunnandet från år till år. Men sedan började det röra på sig. Förenta nationernas miljökonferens i Rio de Janeiro år 1992 satte fart på skogs- och miljölagstiftningen också i Finland, och snart hade vi en ny skogslag som inte bara inriktade sig på virkesproduktion, utan också garanterade skydd av tiotusentals små biotoper med speciella miljövärden. Att identifiera och beakta dessa ställde nya krav på skogsutbildningen, och skogscertifieringssystemen som kom under 2000-talet har ställt liknande krav.

Parallellt med anpassningen till de ökade kraven på ekologisk hänsyn har skogsbruket, och därmed skogsutbildningen, upplevt en revolution när det gäller tillgången till öppna skogsdata och hanteringen av dem. För att få en god överblick över en skogsägares skogsinnehav behövs idag bara en mobiltelefon med en lämplig app, inte en dag i fält. Alla är inte förtjusta i den här utvecklingen, men i bästa fall kan skogsbruksingenjörens tid i stället investeras i samtal med skogsägaren om målen med skogsinnehavet. Och här kommer den verkligt stora förändringen in - skogsägaren förutsätts inte längre nödvändigtvis ha virkesproduktion som främsta mål.

Om vi till detta ännu lägger den pågående klimatdebatten som både i Finland och globalt berör skogsbruket i hög grad, kan vi konstatera att det som vi kallar skogskunskap under de senaste decennierna har begåvats med många fler dimensioner än tidigare, och detta behöver också avspeglas i skogsutbildningen.

En skogsutbildning som är både bred och flexibel ger den bästa grunden för att möta den allt mer komplexa yrkesroll som möter en nyutexaminerad skogsbruksingenjör. Det gäller att balansera hållbarhetens alla dimensioner och tillsammans med skogsägare, kolleger och andra hitta lösningar som också i fortsättningen ger välmående, välstånd och en fungerande, mångsidig skogsnatur. Om vi lyckas med detta, finns det garanterat global efterfrågan på finländsk skogskunskap också i framtiden.

Romi Rancken, projektkoordinator, konsult, tidigare lektor i skogsbruk vid Yrkeshögskolan Novia

Den internationella skogsdagen firades den 21 mars, någonting vi i Finland har skäl att uppmärksamma. Finland har delat med sig av sin skogskunskap runt om i världen i många decennier, och fortsätter med det. Också skogsutbildningen vid Novia har bidragit till kunskapsexporten - en handfull forsttekniker och skogsbruksingenjörer har under årens lopp hittat intressanta jobb inom den internationella skogssektorn.

Men störst har efterfrågan varit på den inhemska arbetsmarknaden, tvåspråkiga skogsbruksingenjörer har under flera år haft lätt att få jobb, eftersom bland annat generationsväxlingen i fackmannakåren har lett till brist på sakkunnigt forstfolk, särskilt i Österbotten. Det är därför glädjande att se att experimentet med den österbottenbaserade skogsbruksingenjörskursen som startade under hösten 2023 har fångat upp ett stort antal intresserade, 42 för att vara exakt.

Under andra halvan av 1900-talet utvecklades tekniken för skogsinventering och drivning i Finland till internationell toppnivå, men inom skogsvården följde man i stort sett samma skötselprinciper som under 1950-talet. Det fanns redan då en lång erfarenhet av hur man producerar virke effektivt, och skogsforskningen och skogsträdsförädlingen förfinade det här kunnandet från år till år. Men sedan började det röra på sig. Förenta nationernas miljökonferens i Rio de Janeiro år 1992 satte fart på skogs- och miljölagstiftningen också i Finland, och snart hade vi en ny skogslag som inte bara inriktade sig på virkesproduktion, utan också garanterade skydd av tiotusentals små biotoper med speciella miljövärden. Att identifiera och beakta dessa ställde nya krav på skogsutbildningen, och skogscertifieringssystemen som kom under 2000-talet har ställt liknande krav.

Parallellt med anpassningen till de ökade kraven på ekologisk hänsyn har skogsbruket, och därmed skogsutbildningen, upplevt en revolution när det gäller tillgången till öppna skogsdata och hanteringen av dem. För att få en god överblick över en skogsägares skogsinnehav behövs idag bara en mobiltelefon med en lämplig app, inte en dag i fält. Alla är inte förtjusta i den här utvecklingen, men i bästa fall kan skogsbruksingenjörens tid i stället investeras i samtal med skogsägaren om målen med skogsinnehavet. Och här kommer den verkligt stora förändringen in - skogsägaren förutsätts inte längre nödvändigtvis ha virkesproduktion som främsta mål.

Om vi till detta ännu lägger den pågående klimatdebatten som både i Finland och globalt berör skogsbruket i hög grad, kan vi konstatera att det som vi kallar skogskunskap under de senaste decennierna har begåvats med många fler dimensioner än tidigare, och detta behöver också avspeglas i skogsutbildningen.

En skogsutbildning som är både bred och flexibel ger den bästa grunden för att möta den allt mer komplexa yrkesroll som möter en nyutexaminerad skogsbruksingenjör. Det gäller att balansera hållbarhetens alla dimensioner och tillsammans med skogsägare, kolleger och andra hitta lösningar som också i fortsättningen ger välmående, välstånd och en fungerande, mångsidig skogsnatur. Om vi lyckas med detta, finns det garanterat global efterfrågan på finländsk skogskunskap också i framtiden.

Romi Rancken, projektkoordinator, konsult, tidigare lektor i skogsbruk vid Yrkeshögskolan Novia

För en yrkeshögskola är den samhälleliga nyttan,  den så kallade genomslagskraften A och O.  Hos Yrkeshögskolan Novia syns genomslagskraften på många sätt. Vi bidrar med tillgång till kunnig arbetskraft, kompetensutveckling på individ- och företagsnivå, nya företagare, resultat från forsknings- och utvecklingsverksamhet och synlig kulturell verksamhet. Indirekt syns genomslagskraften i företagens konkurrenskraft, kommunernas skatteunderlag, god service och ett rikt kulturliv. 

Från undervisnings- och kulturministeriets sida har man de senaste åren allt mer börjat tala om just  genomslagskraft, kort sagt den samhällsnytta som högskolan producerar i utbyte mot den skattebaserade statliga finansieringen. Det är rimligt och rätt att det finns förväntningar. 

Det är vår genomslagskraft som syns utåt och som långt definierar oss som högskola. Ju bättre vi lyckas, desto större är vår samhälleliga betydelse, vår genomslagskraft. Nära kopplat till genomslagskraften är relevansen. Man må ha hur goda processer som helst, hur god undervisning som helst, men om utbudet och innehållet inte är relevant i förhållande till arbetsmarknaden, regionen eller samhället i övrigt, så blir det ingen genomslagskraft. Det blir snarare ett slag i luften. 

Med 4000 studerande och 300 anställda är Yrkeshögskolan Novia ett litet samhälle. Eller ett ganska stort, om man tänker på den geografiska utbredningen och alla samhällssektorer högskolan företräder. Vi utbildar inom social- och hälsovård, industri och näringsliv, handel och ekonomi, musik och konst, sjöfart, lantbruk och skogsbruk och verkar i en stor del av Svenskfinland; Österbotten, Åboregionen och Västnyland. Av alla dem som avlägger yrkeshögskoleexamen på svenska i vårt land gör nästan tvåtredjedelar det vid Novia. Ur ett österbottniskt perspektiv kan vi notera att varannan ung ingenjör som anställs i Österbotten kommer från Novia, liksom varannan sjukskötare och hälsovårdare. 

För välfärden i både Österbotten och Svenskfinland är det alltså av stor betydelse att Novia lyckas i sitt uppdrag. Söfuk är en av tre ägare i Yrkeshögskolan Novia, eller Ab Yrkeshögskolan vid Åbo Akademi som aktiebolaget heter. Bolaget ger inte någon vinstutdelning  till ägarna, utan i stället ger vi avkastning på annat sätt, nämligen genom vår relevans och genomslagskraft. Vid Novia arbetar vi hela tiden för att genom samverkan med olika aktörer stärka vår genomslagskraft. Ju mer vi kan arbeta tillsammans med företag, offentliga sektorn och andra utbildningsanordnare, desto större blir vår betydelse, desto mer bidrar vi till utvecklingen, konkurrenskraften och välfärden.

Det är värt att notera att högskolans intressenter genom egen aktivitet och stöd kan stärka högskolans genomslagskraft – för att främja sina egna intressen. Det finns ingen konflikt i detta, utan vanligtvis är det fråga om riktiga vinn-vinn situationer. Som några exempel kan nämnas en utlokaliserad tradenomutbildning i Jakobstad, ett samarbete med Lantmäteriverket för att kunna återuppta utbildning av lantmäteriingenjörer, Vasa stads satsningar för att utveckla Brändö campusområde med bland annat det för Novia och Vasa yrkeshögskola gemensamma Alere – ett center för kompetens inom social- och hälsovård. Vid vårt campus i Raseborg har vi ända sedan 2008 haft ett forskarkollegium inom bioekonomi, med stöd från bland andra Raseborgs stad.      

Det är de som samverkar mest med högskolan som också får den största nyttan. Det må sedan vara ett företag, en kommun eller någon annan. Novia fattar självständiga beslut utgående från sin uppgift och strategi och samarbetet ger högskolan en hävstång för att föra utvecklingen vidare.

Min poäng är följande: Högskolan skapar nytta för individen, regionen och samhället. Ju bättre högskolan mår, ju effektivare den fungerar och ju högre kvaliteten är, desto större är nyttan. Det är därför i alla aktörers intresse att stöda, samverka och använda högskolan som ett verktyg för att upprätthålla en livskraftig region. Det finns ett positivt ömsesidigt beroende och stor utvecklingspotential när vi arbetar tillsammans. 

Örjan Andersson, rektor och vd vid Yrkeshögskolan Novia

Nypotatisfestival i Bromarv

Under senare tid har det blivit allt allmännare att grundskolor och utbildningsanordnare på andra och tredje stadiet anställer skolcoacher. Till deras främsta uppgift hör att främja närvaro, trivsel och välbefinnande i skolan. Fokus ligger på att stöda elevernas relationer och som en bonus utgör skolcoachen en trygghet i form av en tillgänglig vuxen i skolvardagen som kan erbjuda tidigt stöd. Samtidigt väcker den nya yrkesgruppen många frågor. Hur mycket skiljer sig arbetsbeskrivningarna från varandra och hur tas deras potential tillvara på skolorna? Vilken utbildningsbakgrund borde en skolcoach ha och har de tillgång till kollegialt stöd?  

Skolcoachyrket är utmanande och skolcoacherna kan uppleva att de saknar bollplank i form av andra skolcoacher. De som arbetar i Svenskfinland är geografiskt utspridda och har få chanser att träffas för att få stöd av varandra. Mot den här bakgrunden kan man konstatera att forum för kompetensutveckling och kollegialt stöd är av betydelse för professionell utveckling och ork i arbetet.    

Eftersom arbetsbilden upplevs som diffus, finns det en risk att skolcoachernas potential inte till fullo tas tillvara. Det finns knappt någon forskning om skolcoacher i Finland och det råder med andra ord ett behov av att kartlägga deras arbetsbild och arbetserfarenheter.  

Skolcoachprojektet genomförs vid Yrkeshögskolan Novia i samarbete med Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland och Korsholms kommun. Projektet syftar till att stöda finlandssvenska skolelevers välbefinnande, interaktions- och studieförmåga genom att stärka skolcoachernas kompetens och klargöra arbetsbilden. För att få en klarare bild av deras arbete görs en kartläggning bland skolcoacher i Svenskfinland. Kartläggningen förverkligas i samarbete mellan Yrkeshögskolan Novia och Helsingfors universitet. Projektet pågår under tiden 2021-2023 och finansieras av Konstsamfundet och Svenska kulturfonden.  

Skolcoachen - det sociala limmet  

Nathali Stenback arbetar som handledare i studievardagen vid Yrkesakademin i Österbotten och har tidigare arbetat på en grundskola som skolcoach.

Då hon blir tillfrågad vad en skolcoach tillför skolgemenskapen berättar hon att skolcoachen kan stödja barnen och ungdomarnas sociala färdigheter och vara det ”sociala limmet” som hjälper att bygga broar mellan individer och grupper.

Gällande skolcoachens kunnande, förhållningssätt och färdigheter konstaterar Stenback att man behöver vara en god lyssnare och en förstående, lättsam och öppensinnad person för att arbeta som skolcoach. De egna livserfarenheterna är ett viktigt verktyg i arbetet. 

"Det är viktigt att skolcoachen behärskar krävande handledningssituationer, eftersom man jobbar mycket med handledning av olika grupper och individer. Jag tror och hoppas att denna typ av yrkesroll blir en självklarhet i alla skolor. Behovet är stort. Om det är något man skall satsa på så är det verkligen denna typ av verksamhet. Det är en liten satsning som gör en oerhörd skillnad", säger Natalie Stenback. 

Studie för kartläggning av skolcoachens arbetsbild 

I samband med projektet genomförs en studie som syftar till att kartlägga skolcoachernas arbetsbild och fånga deras erfarenheter av sitt arbete. Kartläggningen bidrar med kunskap beträffande arbetsförhållanden, arbetsuppgifter, gränsdragningar till och samarbete med andra yrkesgrupper. Dessutom kartlägger studien utbildningsbakgrund och de arbetsmetoder som tillämpas. Vidare behandlas även upplevelser av yrkets styrkor liksom eventuella hinder i arbetet. Studien omfattar en enkätundersökning och en intervju. Datainsamlingen har påbörjats under våren 2022 och resultaten ur undersökningen kommer att presenteras i tidningsartiklar och rapporter samt under Skolcoachprojektets slutseminarium.  

Verktyg för skolcoacher  

Inom ramen för projektet har dessutom fem verktyg utarbetats. Socionom- och hälsovårdsstuderande har utarbetat verktyg som skolcoacher kan använda i arbetet med elever och studerande. Verktygen främjar klassammanhållning, välmående, känslohantering samt förebygger prestationsångest och ohälsosamma sömnvanor. Verktygen presenteras vid Skolcoachprojektets slutseminarium våren 2023.  

Inom ramen för projektet ordnas kompetenshöjande fortbildning för skolcoacher. Den första fortbildningen erbjöds 2021-2022 och lockade många sökande. Deltagarna upplevde att det mest givande under kursen var att utbyta tankar med andra skolcoacher och att reflektera över det egna arbetet.

Under senare tid har det blivit allt allmännare att grundskolor och utbildningsanordnare på andra och tredje stadiet anställer skolcoacher. Till deras främsta uppgift hör att främja närvaro, trivsel och välbefinnande i skolan. Fokus ligger på att stöda elevernas relationer och som en bonus utgör skolcoachen en trygghet i form av en tillgänglig vuxen i skolvardagen som kan erbjuda tidigt stöd. Samtidigt väcker den nya yrkesgruppen många frågor. Hur mycket skiljer sig arbetsbeskrivningarna från varandra och hur tas deras potential tillvara på skolorna? Vilken utbildningsbakgrund borde en skolcoach ha och har de tillgång till kollegialt stöd?  

Skolcoachyrket är utmanande och skolcoacherna kan uppleva att de saknar bollplank i form av andra skolcoacher. De som arbetar i Svenskfinland är geografiskt utspridda och har få chanser att träffas för att få stöd av varandra. Mot den här bakgrunden kan man konstatera att forum för kompetensutveckling och kollegialt stöd är av betydelse för professionell utveckling och ork i arbetet.    

Eftersom arbetsbilden upplevs som diffus, finns det en risk att skolcoachernas potential inte till fullo tas tillvara. Det finns knappt någon forskning om skolcoacher i Finland och det råder med andra ord ett behov av att kartlägga deras arbetsbild och arbetserfarenheter.  

Skolcoachprojektet genomförs vid Yrkeshögskolan Novia i samarbete med Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland och Korsholms kommun. Projektet syftar till att stöda finlandssvenska skolelevers välbefinnande, interaktions- och studieförmåga genom att stärka skolcoachernas kompetens och klargöra arbetsbilden. För att få en klarare bild av deras arbete görs en kartläggning bland skolcoacher i Svenskfinland. Kartläggningen förverkligas i samarbete mellan Yrkeshögskolan Novia och Helsingfors universitet. Projektet pågår under tiden 2021-2023 och finansieras av Konstsamfundet och Svenska kulturfonden.  

Skolcoachen - det sociala limmet  

Nathali Stenback arbetar som handledare i studievardagen vid Yrkesakademin i Österbotten och har tidigare arbetat på en grundskola som skolcoach.

Då hon blir tillfrågad vad en skolcoach tillför skolgemenskapen berättar hon att skolcoachen kan stödja barnen och ungdomarnas sociala färdigheter och vara det ”sociala limmet” som hjälper att bygga broar mellan individer och grupper.

Gällande skolcoachens kunnande, förhållningssätt och färdigheter konstaterar Stenback att man behöver vara en god lyssnare och en förstående, lättsam och öppensinnad person för att arbeta som skolcoach. De egna livserfarenheterna är ett viktigt verktyg i arbetet. 

"Det är viktigt att skolcoachen behärskar krävande handledningssituationer, eftersom man jobbar mycket med handledning av olika grupper och individer. Jag tror och hoppas att denna typ av yrkesroll blir en självklarhet i alla skolor. Behovet är stort. Om det är något man skall satsa på så är det verkligen denna typ av verksamhet. Det är en liten satsning som gör en oerhörd skillnad", säger Natalie Stenback. 

Studie för kartläggning av skolcoachens arbetsbild 

I samband med projektet genomförs en studie som syftar till att kartlägga skolcoachernas arbetsbild och fånga deras erfarenheter av sitt arbete. Kartläggningen bidrar med kunskap beträffande arbetsförhållanden, arbetsuppgifter, gränsdragningar till och samarbete med andra yrkesgrupper. Dessutom kartlägger studien utbildningsbakgrund och de arbetsmetoder som tillämpas. Vidare behandlas även upplevelser av yrkets styrkor liksom eventuella hinder i arbetet. Studien omfattar en enkätundersökning och en intervju. Datainsamlingen har påbörjats under våren 2022 och resultaten ur undersökningen kommer att presenteras i tidningsartiklar och rapporter samt under Skolcoachprojektets slutseminarium.  

Verktyg för skolcoacher  

Inom ramen för projektet har dessutom fem verktyg utarbetats. Socionom- och hälsovårdsstuderande har utarbetat verktyg som skolcoacher kan använda i arbetet med elever och studerande. Verktygen främjar klassammanhållning, välmående, känslohantering samt förebygger prestationsångest och ohälsosamma sömnvanor. Verktygen presenteras vid Skolcoachprojektets slutseminarium våren 2023.  

Inom ramen för projektet ordnas kompetenshöjande fortbildning för skolcoacher. Den första fortbildningen erbjöds 2021-2022 och lockade många sökande. Deltagarna upplevde att det mest givande under kursen var att utbyta tankar med andra skolcoacher och att reflektera över det egna arbetet.

Syftet med projektet BSR Go Abroad är att understöda företag med färre än tio anställda att påbörja sin internationella verksamhet. Projektet skall erbjuda företagen utbildning, coaching och möjligheten att knyta kontakter med andra företag runt Östersjön.

Yrkeshögskolan Novia, institutionen för företagsekonomi är partners i ett Interreg Baltic Sea Regionprojekt som syftar till att stödja småföretag som vill etablera sig internationellt. Under våren har internationaliseringsprogrammet planerats och utvecklats och nu ligger projektet i startgroparna för att rekrytera deltagande företag. Projektledaren Kenneth Nordell vid Novia poängterar att en internationalisering kan betyda många saker.

”Internationalisering betyder inte bara att exportera varor eller en fysisk investering på den internationella marknaden, utan det kan lika gärna vara att importera till exempel komponenter eller att starta samarbete med internationella leverantörer och partners. Målet med projektet är helt enkelt att hjälpa småföretag att växa, bredda sina marknader och skapa nya affärsrelationer runt Östersjön”.

I Finland utgör småföretag med färre än tio anställda den absolut största majoriteten av alla företag. Många av dessa småföretag är lönsamma, konkurrenskraftiga och bedriver redan verksamhet internationellt, men det finns fortfarande utrymme för att stärka deras konkurrenskraft. Eva Holmberg som arbetar som timlärare i huvudsyssla vid Novia och sakkunnig inom företags internationalisering ser flera fördelar med internationalisering.

”När företag vågar expandera till nya marknader kan de få fler kunder och därmed öka sina intäkter. Detta kan leda till långsiktig konkurrenskraft. Dessutom minskar risken för beroende av en enda marknad när företagen är verksamma på flera marknader. Trots nyttan är det vanligt att småföretag ändå är osäkra på om de vågar ge sig in på internationella marknader eller inte”.   

Småföretagen saknar ofta information om till exempel kulturella skillnader, kundbeteende och konkurrenssituationen på internationella marknader. Dessutom begränsas de av bristande mänskliga och finansiella resurser. Affärsmodeller som fungerar på den inhemska marknaden är inte alltid anpassningsbara på global nivå. Till exempel kan prissättningsstrategierna och de logistiska lösningarna behöva anpassas.

”Genom en internationalisering får småföretagen tillgång till nya externa resurser, vilket kan förbättra produktkvaliteten och effektiviteten. Genom att lära sig av bästa praxis på en marknad kan företagen effektivt utnyttja denna kunskap även vid expansion till andra marknader. Aktiviteterna i projektet bidrar till att förbättra småföretagens färdigheter och förberedelser för marknaderna kring Östersjön, och på så sätt även för andra internationella marknader”, konstaterar Rosmeriany Nahan-Suomela, utbildningsledare och sakkunnig inom företags internationalisering vid Novia.

De företag som är mest utsatta för globala kriser och störningar på marknaderna är småföretag. Det har dock visat sig att de som är aktiva internationellt har större möjligheter att snabbt återhämta sig. Projektet kan bidra till ökad handel och samarbete inom Östersjöregionen, och därigenom förstärka småföretagens motståndskraft eller resiliens. Projektet strävar efter att förse småföretagen med kunskap, verktyg, checklistor, träning, coachning, nätverk och studieresor som behövs för att framgångsrikt internationalisera sin verksamhet och bygga starka lokala värdekedjor. I projektet arbetar företagen tillsammans med andra företag, samt individuellt tillsammans med en företagscoach.

Fakta

Projektperiod: 1.11.2023-31.10.2026

Finansiering: Interreg Baltic Sea Region 2021–2027 inom prioritet ”Innovative Societies”. Programmet omfattar nio länder kring Östersjön, varav åtta är EU-medlemmar och Norge icke-medlem. Länk: https://interreg-baltic.eu

Totalbudget: Ca 3 miljoner euro.

Samarbetspartners: Projektet koordineras av Business Hub Zealand (Danmark). Övriga partners är Yrkeshögskolan Novia (Finland), Drivhuset Göteborg (Sverige), Charge AS (Norge), Startup Inkubaator Technopol (Estland), Inkubator Starter (Polen), Business Lolland-Falster (Danmark) och Technikzentrum Lübeck (Tyskland).

Syftet med projektet BSR Go Abroad är att understöda företag med färre än tio anställda att påbörja sin internationella verksamhet. Projektet skall erbjuda företagen utbildning, coaching och möjligheten att knyta kontakter med andra företag runt Östersjön.

Yrkeshögskolan Novia, institutionen för företagsekonomi är partners i ett Interreg Baltic Sea Regionprojekt som syftar till att stödja småföretag som vill etablera sig internationellt. Under våren har internationaliseringsprogrammet planerats och utvecklats och nu ligger projektet i startgroparna för att rekrytera deltagande företag. Projektledaren Kenneth Nordell vid Novia poängterar att en internationalisering kan betyda många saker.

”Internationalisering betyder inte bara att exportera varor eller en fysisk investering på den internationella marknaden, utan det kan lika gärna vara att importera till exempel komponenter eller att starta samarbete med internationella leverantörer och partners. Målet med projektet är helt enkelt att hjälpa småföretag att växa, bredda sina marknader och skapa nya affärsrelationer runt Östersjön”.

I Finland utgör småföretag med färre än tio anställda den absolut största majoriteten av alla företag. Många av dessa småföretag är lönsamma, konkurrenskraftiga och bedriver redan verksamhet internationellt, men det finns fortfarande utrymme för att stärka deras konkurrenskraft. Eva Holmberg som arbetar som timlärare i huvudsyssla vid Novia och sakkunnig inom företags internationalisering ser flera fördelar med internationalisering.

”När företag vågar expandera till nya marknader kan de få fler kunder och därmed öka sina intäkter. Detta kan leda till långsiktig konkurrenskraft. Dessutom minskar risken för beroende av en enda marknad när företagen är verksamma på flera marknader. Trots nyttan är det vanligt att småföretag ändå är osäkra på om de vågar ge sig in på internationella marknader eller inte”.   

Småföretagen saknar ofta information om till exempel kulturella skillnader, kundbeteende och konkurrenssituationen på internationella marknader. Dessutom begränsas de av bristande mänskliga och finansiella resurser. Affärsmodeller som fungerar på den inhemska marknaden är inte alltid anpassningsbara på global nivå. Till exempel kan prissättningsstrategierna och de logistiska lösningarna behöva anpassas.

”Genom en internationalisering får småföretagen tillgång till nya externa resurser, vilket kan förbättra produktkvaliteten och effektiviteten. Genom att lära sig av bästa praxis på en marknad kan företagen effektivt utnyttja denna kunskap även vid expansion till andra marknader. Aktiviteterna i projektet bidrar till att förbättra småföretagens färdigheter och förberedelser för marknaderna kring Östersjön, och på så sätt även för andra internationella marknader”, konstaterar Rosmeriany Nahan-Suomela, utbildningsledare och sakkunnig inom företags internationalisering vid Novia.

De företag som är mest utsatta för globala kriser och störningar på marknaderna är småföretag. Det har dock visat sig att de som är aktiva internationellt har större möjligheter att snabbt återhämta sig. Projektet kan bidra till ökad handel och samarbete inom Östersjöregionen, och därigenom förstärka småföretagens motståndskraft eller resiliens. Projektet strävar efter att förse småföretagen med kunskap, verktyg, checklistor, träning, coachning, nätverk och studieresor som behövs för att framgångsrikt internationalisera sin verksamhet och bygga starka lokala värdekedjor. I projektet arbetar företagen tillsammans med andra företag, samt individuellt tillsammans med en företagscoach.

Fakta

Projektperiod: 1.11.2023-31.10.2026

Finansiering: Interreg Baltic Sea Region 2021–2027 inom prioritet ”Innovative Societies”. Programmet omfattar nio länder kring Östersjön, varav åtta är EU-medlemmar och Norge icke-medlem. Länk: https://interreg-baltic.eu

Totalbudget: Ca 3 miljoner euro.

Samarbetspartners: Projektet koordineras av Business Hub Zealand (Danmark). Övriga partners är Yrkeshögskolan Novia (Finland), Drivhuset Göteborg (Sverige), Charge AS (Norge), Startup Inkubaator Technopol (Estland), Inkubator Starter (Polen), Business Lolland-Falster (Danmark) och Technikzentrum Lübeck (Tyskland).

Tänk dig att du driver ett företag som under sex veckor, från midsommar till skolstart, omsätter 80 procent av företagets hela omsättning. Så ser verkligheten ut för många gästhamnsföretagare längs den finländska kusten. Åtminstone då det gäller gästhamnsverksamheten, de facto är de flesta någon form av mångsysslare, som det ofta är på landsbygden och i skärgården.

Den korta båtsäsongen gör att kraven på en modern gästhamn med olika typer av service och bekvämligheter är svåra att uppfylla. Investeringsbehoven i gästhamnar i den åboländska skärgården är stora, med bryggor från 80-talet i slutet av sin livscykel, och en servicenivå som också den skulle ha dugt fint på 80-talet, men som dagens båtgäster inte alltid nöjer sig med. Där kommer Novia och projektet Smart Marina in i bilden. Projektet är ett Interreg Central Baltic-projekt med 34 deltagande gästhamnar i centrala Östersjön. Novia fungerar som koordinator och länk till finansiären för de åtta finländska hamnarna. Projektet innebär fantastiska möjligheter att förverkliga investeringar som det finns ett skriande behov för men där matematiken inte riktigt går ihop med den korta, väderberoende säsongen.

Projektet har beviljats finansiellt stöd för att investera i nya bryggor, servicehus, solceller, vattenreningsanläggningar o.s.v. Dessutom vidareutvecklas en mobiltelefonapplikation från det tidigare projektet Masapo. I applikationen får man en 360-gradig översiktsbild över inseglingsrutter, bryggor och service i de olika hamnarna i projektet. Förhoppningen är att bygga vidare på detta efter projektets slut och få med ännu fler hamnar.

Varför väljer då finansiären, EU-programmet Interreg Central Baltic, att prioritera den här typen av projekt? Man måste se det hela ur ett större perspektiv än ur den enskilda hamnens. Det finns ett uttalat projektmål om att locka fler internationella båtturister till området genom att förstärka servicenätverket. För som båtturist är det just nätverket av hamnar som är det intressanta. Ett någorlunda homologiserat och samlat informationsutbud om hela nätverket skapar förutsättningar för att på förhand föreställa sig en seglingsrutt och en semester mellan skären. Den ofta steniga och ”snåriga” skärgården, som för mig ter sig som ett spännande nätverk att upptäcka, lär för en person som första gången ser ett sjökort härifrån, te sig skrämmande. Genom att visa att folk faktiskt rör sig här, att farlederna är välutmärkta och trygga, och att omgivningarna är alldeles unika och fantastiska kan man säkert övervinna mångas ängslighet och locka dem norröver.

För i grunden är det det fantastiska landskapet man så gärna vill visa. En solnedgång i denna alldeles unika skärgård kan garanterat imponera på den mest världsvana globetrotter, eller beresta naturvän. Produkten är så fantastisk bara man får den förpackad i en ändamålsenlig och lättöppnad förpackning.

En annan viktig aspekt, även ur finansiärens synvinkel, är förstås att vi via projektet kan förbättra förutsättningarna för åretruntboende och näringsverksamhet i skärgården. Denna bit fokuserar på en del av skärgårdsnäringen som redan är etablerad, men som har potential att utvecklas och som kanske kan bli ännu mer av en hörnsten i skärgårdsnäringarna i framtiden. Men alla initiativ för att förbättra förutsättningarna är välkomna. Posti har nyligen klassat områden där flera av projektets hamnar finns som svårtillgänglig skärgård, alltså att de tillhör Finlands tusen mest svårtillgängliga hushåll. Därmed kan de begränsa postutdelningen till en gång i veckan. Detta känns omvänt i en skärgård där, åtminstone ursprungligen, vattnet varit vägen och landet varit ett hinder.

Rasmus Karlsson, projektledare för Smart Marina i Finland, Yrkeshögskolan Novia

Omfattande insatser har gjorts för att reformera social- och hälsovårdssektorn de senaste åren. Nya förväntningar, undersöknings- och behandlingsmetoder och digitalisering förändrar social- och hälsovårdssektorn. Det är precis nu som nya välfärdsområden börjar bildas och deras verksamhet utvecklas. En betydande förändring är också att samarbetet mellan yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården stärks för att klientens situation ska kunna bedömas som en helhet. Det betyder att klienten ska få den hjälp som behövs redan via den första kontakten.

På grund av reformbehov krävs att professionella inom området har generell kompetens som förenar yrkena utöver yrkeskompetensen. Den allmänna så kallade generiska kompetensen fungerar också som utgångspunkt för en klientorienterad och effektiv verksamhet och med den har också professionella inom branschen kapacitet att stödja förändringar i arbetslivet.

I Sotetie-projektet (2019-2021) har man definierat gemensamma kompetensområden inom social- och hälsovårdssektorn och ett självutvärderingsverktyg har utvecklats i samarbete med arbetslivet, som gör att professionella inom social- och hälsovården kan bedöma deras egen kompetens inom så kallada generiska områden. De tre huvudkompetensområdena var kompetens inom klientarbete, kompetens i att utveckla service och arbete, kompetens inom professionellt självlederskap och samarbete (se bild 1). 

Bild 1. Generiska (gemensamma) kompetenser som identifierats inom social- och hälsovården. 

Även om utvärderingsmetoden inte utvecklats för utvärdering på arbetsgemenskapsnivå, så kan den tillämpas på arbetsgemenskapsnivå för att identifiera vilken sorts kompetens som finns i arbetsgemenskapen och vilka generiska kompetenser som skulle behöver stärkas.

Det går att bedöma den egna kompetensen med självutvärderingsverktyget på Sotetie-projektets webbplats (https://sotetie.fi/ ), av vilket det både finns en finsk och en svensk version. Dessutom ger Sotetie-sidan mer information om gemensamma kompetenser och en sökmotor som låter dig söka öppna studier inom högre utbildning relaterade till SOTE-branschens gemensamma kompetenser utifrån dina egna kompetensbehov. Det är också möjligt att begränsa resultaten utifrån språk, undervisningsmetod, läroanstalt och landskap.

Idén om livslångt lärande är kärnan i Sotetie-projektet. Genom att upprätthålla och utveckla den egna kompetensen kan professionella möta den snabba utvecklingen och kompetenskraven i arbetslivet. På Sotetie-sidan strävas efter att sammanföra professionellas utbildnings- och utvecklingsbehov med det nationella utbudet inom livslångt lärande för Sote-branschen på en gemensam plattform.

Källor:

Arell-Sundberg, M; Holvikivi, J; Laanterä, S; Ritsilä, J; Säilä, T; Tikkanen, P. (2021).

SOTETIE – Sote-alan ammattilaisen jatkuvan oppimisen tiekartta: Osa 1 Yhteiset osaamiset. Hämtad 12.1.2022. https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2021113057997

Cederberg, A; Backman, A; Hietanen, A. (2021). Professionella inom social-och hälsovården deltog i samutvecklingen av gemensamma kompetenser och självutvärderingsmätare. Hämtad 12.1.2022. https://blogi.savonia.fi/sotetie/2021/10/27/professionella-inom-social-och-halsovarden-deltog-i-samutvecklingen-av-gemensamma-kompetenser-och-sjalvutvarderingsmatare/

Cederberg, A; Backman, A; Nummela, A. (2021) Vad anser professionella inom social-och hälsovården om generiska kompetenser i den egna branschen? Hämtad 12.1.2022. https://blogi.savonia.fi/sotetie/2021/05/17/vad-anser-professionella-inom-social-och-halsovarden-om-generiska-kompetenser-i-den-egna-branschen/

Nummela, A;  Lillbacka, R. (2020) En enkätundersökning till social- och hälsovårdspersonalen i syfte av att kartlägga personalens tankar. Hämtad 15.12.2021.  https://blogi.savonia.fi/sotetie/2020/09/23/en-enkatundersokning-till-social-och-halsovardspersonalen-i-syfte-av-att-karlagga-personalens-tankar/

Tikkanen, P. (2021) Sote-alan ammattilaisen jatkuvan oppimisen tiekartta (SOTETIE) -hankkeen loppuseminaari. Tie tulevaisuuteen. Hämtad 24.1.2022 https://sotetie.fi/wp-content/uploads/2021/11/Tikkanen_Paivi_SOTETIEhanke.pdf

Omfattande insatser har gjorts för att reformera social- och hälsovårdssektorn de senaste åren. Nya förväntningar, undersöknings- och behandlingsmetoder och digitalisering förändrar social- och hälsovårdssektorn. Det är precis nu som nya välfärdsområden börjar bildas och deras verksamhet utvecklas. En betydande förändring är också att samarbetet mellan yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården stärks för att klientens situation ska kunna bedömas som en helhet. Det betyder att klienten ska få den hjälp som behövs redan via den första kontakten.

På grund av reformbehov krävs att professionella inom området har generell kompetens som förenar yrkena utöver yrkeskompetensen. Den allmänna så kallade generiska kompetensen fungerar också som utgångspunkt för en klientorienterad och effektiv verksamhet och med den har också professionella inom branschen kapacitet att stödja förändringar i arbetslivet.

I Sotetie-projektet (2019-2021) har man definierat gemensamma kompetensområden inom social- och hälsovårdssektorn och ett självutvärderingsverktyg har utvecklats i samarbete med arbetslivet, som gör att professionella inom social- och hälsovården kan bedöma deras egen kompetens inom så kallada generiska områden. De tre huvudkompetensområdena var kompetens inom klientarbete, kompetens i att utveckla service och arbete, kompetens inom professionellt självlederskap och samarbete (se bild 1). 

Bild 1. Generiska (gemensamma) kompetenser som identifierats inom social- och hälsovården. 

Även om utvärderingsmetoden inte utvecklats för utvärdering på arbetsgemenskapsnivå, så kan den tillämpas på arbetsgemenskapsnivå för att identifiera vilken sorts kompetens som finns i arbetsgemenskapen och vilka generiska kompetenser som skulle behöver stärkas.

Det går att bedöma den egna kompetensen med självutvärderingsverktyget på Sotetie-projektets webbplats (https://sotetie.fi/ ), av vilket det både finns en finsk och en svensk version. Dessutom ger Sotetie-sidan mer information om gemensamma kompetenser och en sökmotor som låter dig söka öppna studier inom högre utbildning relaterade till SOTE-branschens gemensamma kompetenser utifrån dina egna kompetensbehov. Det är också möjligt att begränsa resultaten utifrån språk, undervisningsmetod, läroanstalt och landskap.

Idén om livslångt lärande är kärnan i Sotetie-projektet. Genom att upprätthålla och utveckla den egna kompetensen kan professionella möta den snabba utvecklingen och kompetenskraven i arbetslivet. På Sotetie-sidan strävas efter att sammanföra professionellas utbildnings- och utvecklingsbehov med det nationella utbudet inom livslångt lärande för Sote-branschen på en gemensam plattform.

Källor:

Arell-Sundberg, M; Holvikivi, J; Laanterä, S; Ritsilä, J; Säilä, T; Tikkanen, P. (2021).

SOTETIE – Sote-alan ammattilaisen jatkuvan oppimisen tiekartta: Osa 1 Yhteiset osaamiset. Hämtad 12.1.2022. https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2021113057997

Cederberg, A; Backman, A; Hietanen, A. (2021). Professionella inom social-och hälsovården deltog i samutvecklingen av gemensamma kompetenser och självutvärderingsmätare. Hämtad 12.1.2022. https://blogi.savonia.fi/sotetie/2021/10/27/professionella-inom-social-och-halsovarden-deltog-i-samutvecklingen-av-gemensamma-kompetenser-och-sjalvutvarderingsmatare/

Cederberg, A; Backman, A; Nummela, A. (2021) Vad anser professionella inom social-och hälsovården om generiska kompetenser i den egna branschen? Hämtad 12.1.2022. https://blogi.savonia.fi/sotetie/2021/05/17/vad-anser-professionella-inom-social-och-halsovarden-om-generiska-kompetenser-i-den-egna-branschen/

Nummela, A;  Lillbacka, R. (2020) En enkätundersökning till social- och hälsovårdspersonalen i syfte av att kartlägga personalens tankar. Hämtad 15.12.2021.  https://blogi.savonia.fi/sotetie/2020/09/23/en-enkatundersokning-till-social-och-halsovardspersonalen-i-syfte-av-att-karlagga-personalens-tankar/

Tikkanen, P. (2021) Sote-alan ammattilaisen jatkuvan oppimisen tiekartta (SOTETIE) -hankkeen loppuseminaari. Tie tulevaisuuteen. Hämtad 24.1.2022 https://sotetie.fi/wp-content/uploads/2021/11/Tikkanen_Paivi_SOTETIEhanke.pdf